–

Verein für Konsumenteninformation, genom S. Langer, Rechtsanwalt,

–

Sofatutor GmbH, genom M. Görg, Rechtsanwalt,

–

Nederländernas regering, genom K. Bulterman och A. Hanje, båda i egenskap av ombud,

–

Europeiska kommissionen, genom I. Rubene och E. Schmidt, båda i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 9.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG (EUT L 304, 2011, s. 64).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan Verein für Konsumenteninformation (Föreningen för konsumentupplysning, Österrike) (nedan kallad VKI) och det tyska bolaget Sofatutor GmbH, där VKI har yrkat att nämnda bolag ska åläggas att informera sina konsumenter om villkoren, tidsfristerna och förfarandena för utövandet av deras rätt att frånträda ett distansavtal.

3

I skäl 37 i direktiv 2011/83 anges följande:

”Eftersom konsumenten vid distansförsäljning inte kan se varan innan avtalet ingås bör konsumenten ha ångerrätt. Av samma skäl bör konsumenten ha rätt att prova och undersöka den vara han har köpt, i den utsträckning det behövs för att fastställa varans beskaffenhet, egenskaper och funktionsduglighet. När det gäller avtal utanför fasta affärslokaler bör konsumenten ha ångerrätt på grund av en potentiell överraskningseffekt och/eller ett potentiellt psykologiskt tryck. Utövande av ångerrätten bör medföra att parternas skyldigheter att fullgöra avtalet upphör.”

4

I artikel 2 i nämnda direktiv, med rubriken ”Definitioner”, definieras ”distansavtal” på följande sätt i led 7:

”I detta direktiv gäller följande definitioner:

…

5

Artikel 4 i samma direktiv, med rubriken ”Harmoniseringsnivå”, har följande lydelse:

”Medlemsstaterna får inte i sin nationella lagstiftning behålla eller införa bestämmelser som avviker från bestämmelserna i detta direktiv, inklusive strängare eller mindre stränga bestämmelser som ger en annan konsumentskyddsnivå om inget annat anges i detta direktiv.”

6

I artikel 6 i detta direktiv, med rubriken ”Informationskrav vid distansavtal och avtal utanför fasta affärslokaler”, föreskrivs följande i punkt 1:

”Innan konsumenten blir bunden av ett distansavtal eller ett avtal utanför fasta affärslokaler eller ett motsvarande erbjudande ska näringsidkaren klart och tydligt ge konsumenten information om följande:

…

…

…

…”

7

I artikel 8 i direktiv 2011/83, med rubriken ”Formella krav för distansavtal”, stadgas följande:

”1.   Vid distansavtal ska den information som föreskrivs i artikel 6.1, av näringsidkaren, lämnas till eller göras tillgänglig för konsumenten på ett sätt som är lämpligt för det medel för distanskommunikation som används på ett klart och begripligt språk. Om informationen tillhandahålls på ett varaktigt medium, ska den vara i väl läsbar form.

2.   Om ett distansavtal som ska ingås elektroniskt innebär en betalningsskyldighet för konsumenten ska näringsidkaren tydligt och väl synligt göra konsumenten uppmärksam på den information som ingår i artikel 6.1 a, e, o och p, innan konsumenten gör beställningen.

Näringsidkaren ska se till att konsumenten i samband med beställningen uttryckligen medger att beställningen är förenad med betalningsskyldighet. Om beställningen görs genom att trycka på en knapp eller aktivera någon liknande funktion ska knappen eller den motsvarande funktionen märkas i väl läsbar form endast med orden ’beställning förenad med betalningsskyldighet’ eller någon motsvarande otvetydig lydelse som anger att verkställandet av beställningen medför en betalningsskyldighet gentemot näringsidkaren. Om detta stycke inte följs av näringsidkaren ska konsumenten inte vara bunden av avtalet eller beställningen.

…

8.   Om en konsument vill att tillhandahållandet av tjänster eller leverans av vatten, gas eller el, i de fall när försäljningen inte sker i en begränsad volym eller en fastställd kvantitet, eller leverans av fjärrvärme ska inledas under den ångerfrist som föreskrivs i artikel 9.2, ska näringsidkaren kräva att konsumenten uttryckligen gör en begäran om detta.

…”

8

Artikel 9 i nämnda direktiv, med rubriken ”Ångerrätt”, har följande lydelse:

”1.   Utom i de fall då de undantag som avses i artikel 16 är tillämpliga, ska konsumenten ha rätt att inom 14 dagar frånträda ett distansavtal eller avtal utanför fasta affärslokaler utan att behöva ange några skäl och utan några andra kostnader än de som anges i artiklarna 13.2 och 14.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 10 ska ångerfristen i punkt 1 i den här artikeln löpa ut 14 dagar räknat från

…

3.   Medlemsstaterna får inte förbjuda avtalsparterna att fullgöra sina avtalsenliga skyldigheter under den tid då ångerfristen löper. …”

9

I artikel 10 i detta direktiv, med rubriken ”Utelämnande av information om ångerrätten”, föreskrivs följande:

”1.   Om näringsidkaren i strid med artikel 6.1 h inte har informerat konsumenten om ångerrätten ska ångerfristen löpa ut 12 månader efter utgången av den ursprungliga ångerfristen, fastställd i enlighet med artikel 9.2.

2.   Om näringsidkaren har informerat konsumenten enligt punkt 1 i denna artikel inom 12 månader räknat från den dag som avses i artikel 9.2, ska ångerfristen löpa ut 14 dagar efter den dag då konsumenten mottagit informationen.”

10

I artikel 11 i direktivet, med rubriken ”Utövande av ångerrätten”, stadgas följande i punkt 1:

”Innan ångerfristen löper ut ska konsumenten informera näringsidkaren om sitt beslut att frånträda avtalet. För detta ändamål får konsumenten antingen

…”

11

Av artikel 12 i direktiv 2011/83, med rubriken ”Ångerrättens verkan”, har följande lydelse:

”Utövande av ångerrätten ska innebära att parternas skyldigheter upphör i fråga om

12

I artikel 14 i nämnda direktiv, med rubriken ”Konsumentens skyldigheter vid frånträde av avtal”, föreskrivs följande:

”…

3.   I de fall en konsument utövar sin ångerrätt efter att ha lämnat in en begäran i enlighet med artiklarna 7.3 eller 8.8 ska konsumenten betala näringsidkaren ett belopp som står i proportion till omfattningen av de tjänster som tillhandahållits, fram till dess att konsumenten underrättar näringsidkaren om att han utövar sin ångerrätt, jämfört med samtliga prestationer som föreskrivs i avtalet. Det proportionella beloppet som konsumenten ska betala till näringsidkaren ska beräknas utgående från det sammanlagda pris som överenskommits i avtalet. Om det sammanlagda priset är oskäligt högt ska det proportionella beloppet beräknas utgående från marknadsvärdet av det som levererats.

4.   Konsumenten ska inte stå för några kostnader för

5.   Med undantag för vad som föreskrivs i artikel 13.2 och i denna artikel ska konsumenten inte ådra sig något ansvar till följd av utövandet av sin ångerrätt.”

13

I 4 § första stycket Fern- und Auswärtsgeschäfte-Gesetz (lag om distansavtal och avtal utanför fasta affärslokaler) av den 26 maj 2014 (BGBl. I, 33/2014, nedan kallad FAGG) föreskrivs följande:

”Innan konsumenten blir bunden av ett avtal eller av sin viljeförklaring att ingå avtal ska näringsidkaren klart och tydligt ge konsumenten information om följande:

…

…

…”

14

I 11 § första stycket FAGG anges följande:

”Konsumenten får frånträda ett distansavtal eller ett avtal utanför fasta affärslokaler inom 14 dagar utan att behöva ange några skäl för sitt beslut.”

15

Sofatutor driver plattformar för undervisning på internet, avsedda för elever i grund- och gymnasieskolan. Bolaget erbjuder sina tjänster i hela Österrike och upprättar således rättsliga förhållanden med konsumenter som är bosatta eller stadigvarande vistas i Österrike. Sofatutor ingår avtal på grundval av bolagets allmänna avtalsvillkor.

16

I dessa allmänna avtalsvillkor föreskrivs att vid det första tecknandet av ett abonnemang på bolagets plattformar kan abonnemanget testas kostnadsfritt under en period på 30 dagar från och med avtalets ingående, och sägas upp när som helst under denna period utan någon uppsägningstid. I de allmänna avtalsvillkoren anges även att abonnemanget inte medför någon betalningsskyldighet förrän dessa 30 dagar har löpt ut, och om avtalet inte sägs upp under dessa 30 dagar börjar den avgiftsbelagda abonnemangsperiod som avtalats vid tecknandet löpa.

17

I de allmänna avtalsvillkoren föreskrivs också att om den avgiftsbelagda abonnemangsperioden löper ut, utan att Sofatutor eller konsumenten har sagt upp avtalet i tid, förnyas avtalet per automatik för en viss tidsperiod.

18

När Sofatutor ingår ett distansavtal informerar bolaget konsumenten om att eftersom fråga är om ett distansavtal har vederbörande ångerrätt.

19

VKI anser att enligt artikel 9 i direktiv 2011/83 och FAGG har konsumenten ångerrätt inte bara i fråga om det kostnadsfria testabonnemanget på 30 dagar, utan även i fråga om det standardabonnemang som testabonnemanget omvandlas till och i fråga om det förnyade standardabonnemanget.

20

Under dessa omständigheter väckte VKI talan vid Handelsgericht Wien (Handelsdomstolen i Wien, Österrike) och yrkade att när Sofatutor, inom ramen för sina affärsförbindelser med konsumenter, förnyar ett avtal som löper på viss tid och som ingåtts på distans, ska bolaget åläggas att på ett klart och begripligt sätt informera konsumenterna om villkoren, tidsfristerna och förfarandena för utövandet av deras rätt att frånträda avtalet, genom att tillhandahålla en standardblankett för utövande av ångerrätten eller genom att tillämpa liknande metoder.

21

Genom dom av den 23 juni 2021 biföll nämnda domstol VKI:s talan.

22

Sofatutor överklagade denna dom till Oberlandesgericht Wien (Regionala överdomstolen i Wien, Österrike), som genom dom av den 18 mars 2022 ändrade domen från första instans och ogillade talan i sak.

23

VKI överklagade domen från andra instans till den hänskjutande domstolen, Oberster Gerichtshof (Högsta domstolen, Österrike).

24

Den hänskjutande domstolen har för det första konstaterat att det framgår av förarbetena till 11 § FAGG att ångerrätten inte är begränsad till det första avtal som ingås mellan en näringsidkare och en konsument. En förnyelse av ett befintligt men tidsbegränsat avtalsförhållande eller en väsentlig ändring av ett sådant avtalsförhållande skulle således – när avtalet ingåtts på distans eller utanför fasta affärslokaler – kunna omfattas av FAGG och följaktligen ge konsumenten ångerrätt i fråga om det förnyade eller ändrade avtalet.

25

För det andra har den hänskjutande domstolen hänvisat till domen av den 18 juni 2020, Sparkasse Südholstein (C‑639/18, EU:C:2020:477), där EU-domstolen slog fast att artikel 2 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/65/EG av den 23 september 2002 om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter och om ändring av rådets direktiv 90/619/EEG samt direktiven 97/7/EG och 98/27/EG (EUT L 271, 2002, s. 16) ska tolkas så, att ett tillägg till ett låneavtal inte omfattas av begreppet ”avtal om finansiella tjänster”, i den mening som avses i denna bestämmelse, när tilläggsavtalet endast innebär en ändring av den ursprungligen överenskomna räntesatsen, utan att förlänga låneavtalets löptid eller ändra dess belopp, och när de ursprungliga villkoren i låneavtalet stipulerade att ett sådant tillägg skulle ingås eller i annat fall att en rörlig ränta skulle tillämpas.

26

Mot denna bakgrund beslutade Oberster Gerichtshof (Högsta domstolen) att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till EU-domstolen:

”Ska artikel 9.1 i direktiv [2011/83] tolkas så, att när ett distansavtal ’förnyas automatiskt’ [artikel 6.1 o i det direktivet), ska konsumenten ges en ny ångerrätt?”

27

Den hänskjutande domstolen har ställt sin fråga för att få klarhet i huruvida artikel 9.1 i direktiv 2011/83 ska tolkas så, att konsumentens rätt att frånträda ett distansavtal garanteras endast en gång med avseende på ett avtal om tillhandahållande av tjänster, enligt vilket konsumenten ges en inledande kostnadsfri period som, om konsumenten inte säger upp eller frånträder avtalet under denna period, omvandlas till en avgiftsbelagd period som, om konsumenten inte frånträder avtalet, per automatik förnyas för en bestämd period, eller om konsumenten har en sådan rätt vid varje tillfälle då avtalet omvandlas eller förnyas.

28

Det ska inledningsvis noteras att direktiv 2011/83 har ändrats genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2161 av den 27 november 2019 om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 98/6/EG, 2005/29/EG och 2011/83/EU vad gäller bättre upprätthållande och modernisering av unionens konsumentskyddsregler (EUT L 328, 2019, s. 7). Enligt direktiv 2019/2161, som trädde i kraft den 7 januari 2020, är medlemsstaterna skyldiga att införliva dess bestämmelser i sina respektive rättsordningar senast den 28 november 2021, och att tillämpa dessa från och med den 28 maj 2022. Eftersom det nationella målet avgjordes i första instans av Handelsgericht Wien (Handelsdomstolen i Wien) den 23 juni 2021 och eftersom den hänskjutande domstolen inte har hänvisat till några nationella bestämmelser som antagits för att införliva direktiv 2019/2161 med den österrikiska rättsordningen, kan det konstateras att direktiv 2011/83 fortfarande är tillämpligt i förevarande mål, i oförändrad lydelse enligt direktiv 2019/2161.

29

Efter detta klargörande ska det erinras om att det i artikel 9.1 i direktiv 2011/83 föreskrivs att utom i de fall då de undantag som avses i dess artikel 16 är tillämpliga, ska konsumenten ha rätt att inom 14 dagar frånträda ett distansavtal eller avtal utanför fasta affärslokaler utan att behöva ange några skäl och utan några andra kostnader än de som anges i artiklarna 13.2 och 14 i samma direktiv.

30

När det gäller tjänsteavtal och avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll som inte levereras på ett fysiskt medium, föreskrivs dessutom i artikel 9.2 a och c i direktiv 2011/83 att utan att det påverkar tillämpningen av artikel 10 i samma direktiv, ska denna ångerfrist löpa ut 14 dagar efter det att avtalet ingicks.

31

Det framgår av artikel 11.1 i direktiv 2011/83 att om konsumenten önskar utöva sin ångerrätt ska vederbörande informera näringsidkaren om sitt beslut att frånträda avtalet innan ångerfristen löper ut. I denna bestämmelse preciseras att konsumenten för detta ändamål antingen får använda den standardblankett för utövande av ångerrätten som återfinns i bilaga I B till direktivet, eller lämna ett annat otvetydigt meddelande om sitt beslut.

32

Det följer också av artikel 12 a i samma direktiv att utövande av ångerrätten ska innebära att parternas skyldigheter upphör i fråga om att fullgöra distansavtalet eller avtalet utanför fasta affärslokaler.

33

Konsumentens rätt att frånträda ett sådant avtal ger bland annat upphov till en skyldighet att tillhandahålla den information som avses i artikel 6.1 h i direktiv 2011/83. Det följer av denna bestämmelse att innan konsumenten blir bunden av ett distansavtal, ett avtal utanför fasta affärslokaler eller ett motsvarande erbjudande, ska näringsidkaren klart och tydligt ge konsumenten information om villkoren, tidsfristen och förfarandena för utövandet av ångerrätten i enlighet med artikel 11.1 i direktiv 2011/83, och om den standardblanketten för utövande av ångerrätten som återfinns i direktivets bilaga I B.

34

Härvidlag ska det erinras om att eftersom ångerrätten är av så stor vikt för konsumentskyddet är förhandsinformationen om denna rätt av grundläggande betydelse för konsumenten, och ger vederbörande möjlighet att insiktsfullt besluta huruvida distansavtalet ska ingås med näringsidkaren. För att kunna använda denna information fullt ut måste konsumenten på förhand ha kännedom om villkoren, tidsfristen och förfarandena för att utöva ångerrätten (dom av den 23 januari 2019, Walbusch Walter Busch,C‑430/17, EU:C:2019:47, punkt 46).

35

Dessutom syftar artikel 6.1 i direktiv 2011/83 bland annat till att säkerställa att innan konsumenten ingår ett avtal ska vederbörande få tillgång till den information som är nödvändig för att avtalet ska kunna fullgöras på ett korrekt sätt och i synnerhet för att konsumenten ska kunna utöva sina rättigheter, däribland ångerrätten (se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 juli 2019, Amazon EU,C‑649/17, EU:C:2019:576, punkt 43).

36

I det aktuella nationella målet har VKI yrkat att när Sofatutor, inom ramen för sina affärsförbindelser med konsumenter, förnyar ett avtal som löper på viss tid och som ingåtts på distans, ska bolaget åläggas att på ett klart och begripligt sätt informera konsumenterna om villkoren, tidsfristerna och förfarandena för utövandet av deras rätt att frånträda avtalet, genom att tillhandahålla en standardblankett för utövande av ångerrätten eller genom att tillämpa liknande metoder.

37

Det framgår av beslutet om hänskjutande att den österrikiska lagstiftaren har införlivat artikel 9.1 i direktiv 2011/83 med den österrikiska rättsordningen genom 11 § första stycket FAGG, där det föreskrivs att konsumenten kan säga upp ett distansavtal eller ett avtal utanför fasta affärslokaler inom 14 dagar utan att behöva ange några skäl för sitt beslut. Det kan konstateras att ordalydelsen i sistnämnda bestämmelse inte ger något svar på frågan huruvida konsumenten har ångerrätt endast en gång, vid ingåendet av avtalet i fråga, eller om konsumenten ånyo får en sådan ångerrätt när avtalet förnyas på det sätt som skett i det nationella målet.

38

Eftersom det följer av artikel 4 i direktiv 2011/83 att direktivet medför en i princip fullständig harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning, måste således omfattningen av och villkoren för utövandet av ångerrätten enligt artikel 9.1 i direktivet definiera omfattningen av och villkoren för ångerrätten enligt de nationella bestämmelser som införlivar denna unionsrättsliga bestämmelse i medlemsstaternas rättsordningar.

39

Det ska härvidlag noteras att ångerrätten syftar till att kompensera konsumenten för den nackdel som uppstår vid ett distansavtal genom att konsumenten ges en lämplig betänketid för att undersöka och prova den vara som förvärvats (dom av den 27 mars 2019, slewo,C‑681/17, EU:C:2019:255, punkt 33 och där angiven rättspraxis).

40

Denna slutsats stöds av skäl 37 i direktiv 2011/83, där det anges att konsumenten bör ha ångerrätt, eftersom ”[denne] vid distansförsäljning inte kan se varan innan avtalet ingås”. I skäl 37 anges också att ”[a]v samma skäl bör konsumenten ha rätt att prova och undersöka den vara han har köpt, i den utsträckning det behövs för att fastställa varans beskaffenhet, egenskaper och funktionsduglighet”.

41

I detta avseende kan det konstateras att den betänketid som konsumenten ges motiveras av samma målsättningar, såväl vid försäljning av varor som vid tillhandahållande av tjänster.

42

För det första syftar ångerrätten till att ge konsumenten möjlighet att i god tid få kännedom om egenskaperna hos den tjänst som är föremål för det aktuella avtalet. För det andra innebär denna rätt att konsumenten kan fatta ett välgrundat beslut, med beaktande av samtliga avtalsvillkor och följderna som uppstår om det aktuella avtalet ingås, så att konsumenten kan avgöra om vederbörande önskar ingå ett avtalsförhållande med näringsidkaren i fråga (se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 januari 2019, Walbusch Walter Busch,C‑430/17, EU:C:2019:47, punkt 36, och dom av den 10 juli 2019, Amazon EU,C‑649/17, EU:C:2019:576, punkt 43).

43

I förevarande fall framgår det av beslutet om hänskjutande att den tjänst som är aktuell i det nationella målet tillhandahålls kostnadsfritt under 30 dagar och om konsumenten inte säger upp eller frånträder avtalet under dessa 30 dagar omvandlas denna till en avgiftsbelagd tjänst under en viss, förnybar period. Beslut innehåller emellertid inte några uppgifter som visar att denna omvandling eller förnyelse av avtalet medför någon förändring av några andra avtalsvillkor.

44

Härvidlag ska det framhållas att i enlighet med artikel 6.1 e och artikel 8.2 i direktiv 2011/83 är ett av de väsentliga kännetecknen för ett distansavtal, i den mening som avses i detta direktiv, den totala kostnaden för de tjänster som är föremål för avtalet.

45

Enligt denna artikel 6.1 e ska näringsidkaren, innan ett sådant avtal ingås, klart och tydligt informera konsumenten om priset. I nämnda artikel 8.2 anges också att om ett distansavtal som ska ingås elektroniskt innebär en betalningsskyldighet för konsumenten ska näringsidkaren tydligt och väl synligt göra konsumenten uppmärksam på det sammanlagda priset för de tjänster som är föremål för avtalet, innan konsumenten gör beställningen. I sistnämnda bestämmelse preciseras även att näringsidkaren ska se till att konsumenten i samband med beställningen uttryckligen medger att beställningen är förenad med betalningsskyldighet. Om beställningen görs genom att trycka på en knapp eller aktivera någon liknande funktion ska knappen eller den motsvarande funktionen märkas i väl läsbar form endast med orden ”beställning förenad med betalningsskyldighet” eller någon motsvarande otvetydig lydelse som anger att verkställandet av beställningen medför en betalningsskyldighet gentemot näringsidkaren. Om näringsidkaren inte iakttar detta krav ska konsumenten inte vara bunden av avtalet eller beställningen.

46

I punkterna 25–30 i domen av den 7 april 2022, Fuhrmann-2 (C‑249/21, EU:C:2022:269), har domstolen betonat vikten av att näringsidkaren tillhandahåller konsumenten uttrycklig information om priset på de tjänster som omfattas av det aktuella avtalet.

47

Mot bakgrund av det ovan anförda kan det konstateras att syftet med konsumentens rätt att frånträda ett distansavtal om tillhandahållande av tjänster uppnås om konsumenten, innan avtalet ingås, har tillgång till klar, begriplig och uttrycklig information om priset på de tjänster som omfattas av det aktuella avtalet, vilket ska betalas antingen när avtalet ingås eller vid en senare tidpunkt, exempelvis när avtalet omvandlas till ett avtal förenat med betalningsskyldighet eller när avtalet förnyas för en viss period.

48

Om näringsidkaren vid ingåendet av ett avtal om tjänster som ska tillhandahållas kostnadsfritt under en viss period har informerat konsumenten på ett klart, begripligt och uttryckligt sätt om att när denna kostnadsfria tidsperiod löpt ut och för det fall att konsumenten inte har sagt upp eller frånträtt avtalet under denna period, kommer tjänsten bli avgiftsbelagd, medför detta således ingen ändring av de avtalsvillkor som konsumenten upplysts om. I ett sådant fall motiverar inte det syfte som avses i föregående punkt att den berörda konsumenten ges en ny ångerrätt när avtalet omvandlats till ett avgiftsbelagt avtal. Konsumenten måste inte heller ges en sådan ångerrätt när det avgiftsbelagda avtalet förnyas för en viss period.

49

I förevarande fall ankommer det på den hänskjutande domstolen att pröva huruvida Sofatutor har tillhandahållit sina konsumenter klar, begriplig och uttrycklig information om det totala priset för de aktuella tjänsterna i enlighet med direktiv 2011/83.

50

Om sådan information däremot inte lämnades på ett transparent sätt när det aktuella avtalet ingicks, och det antas att konsumenten är bunden av avtalet på det sätt som avses i punkt 45 ovan, är skillnaden mellan den information om avtalsvillkoren som faktiskt lämnats och de avtalsvillkor som gäller efter en sådan kostnadsfri prövoperiod som den som är aktuell i det nationella målet så betydande att konsumenten ska tillerkännas en ny ångerrätt, i den mening som avses i artikel 9.1 i direktiv 2011/83, efter det att denna kostnadsfria prövoperiod löpt ut.

51

Mot bakgrund av det ovan anförda ska tolkningsfrågan besvaras enligt följande. Artikel 9.1 i direktiv 2011/83 ska tolkas så, att konsumentens rätt att frånträda ett distansavtal garanteras endast en gång med avseende på ett avtal om tillhandahållande av tjänster, enligt vilket konsumenten ges en inledande kostnadsfri period som, om konsumenten inte säger upp eller frånträder avtalet under denna period, omvandlas till en avgiftsbelagd period som, om konsumenten inte frånträder avtalet, per automatik förnyas för en bestämd period, förutsatt att näringsidkaren vid avtalets ingående har informerat konsumenten på ett klart, begripligt och uttryckligt sätt om att när den kostnadsfria perioden löpt ut kommer tjänsten att bli avgiftsbelagd.

52

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (sjunde avdelningen) följande:

Artikel 9.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG

ska tolkas så,

att konsumentens rätt att frånträda ett distansavtal garanteras endast en gång med avseende på ett avtal om tillhandahållande av tjänster, enligt vilket konsumenten ges en inledande kostnadsfri period som, om konsumenten inte säger upp eller frånträder avtalet under denna period, omvandlas till en avgiftsbelagd period som, om konsumenten inte frånträder avtalet, per automatik förnyas för en bestämd period, förutsatt att näringsidkaren vid avtalets ingående har informerat konsumenten på ett klart, begripligt och uttryckligt sätt om att när den kostnadsfria perioden löpt ut kommer tjänsten att bli avgiftsbelagd.