–

Bulgariens regering, genom T. Mitova och E. Petranova, båda i egenskap av ombud,

–

Europeiska kommissionen, genom F. Erlbacher, E. Rousseva och M. Wasmeier, samtliga i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 23 i stadgan för Europeiska unionens domstol (nedan även kallad domstolens stadga).

2

Begäran har framställts i ett brottmål mot BK och ZhP avseende handlingar som kvalificeras som korruption.

3

I artikel 23 första stycket i domstolens stadga föreskrivs följande:

”I fall som avses i artikel 267 [FEUF] ska beslut av en nationell domstol att uppskjuta handläggningen av ett ärende och hänskjuta det till domstolen anmälas till denna av den nationella domstolen. Om detta beslut ska därefter justitiesekreteraren underrätta parterna, medlemsstaterna och [Europeiska] kommissionen, liksom den unionsinstitution, det unionsorgan eller den unionsbyrå som har antagit den akt vars giltighet eller tolkning är omtvistad.”

4

Det framgår av begäran om förhandsavgörande att det straffrättsliga förfarandet, med stöd av de processuella regler som är tillämpliga i det nationella målet, ska vilandeförklaras när en nationell domstol hänskjuter en fråga till EU-domstolen för förhandsavgörande.

5

Den 26 februari 2021 väckte Spetsialirizana prokuratura (Särskilda åklagarmyndigheten, Bulgarien) åtal vid den hänskjutande domstolen mot BK och ZhP för korruption som dessa påstods ha begått i egenskap av polisutredare.

6

BK motsatte sig åklagarmyndighetens rättsliga rubricering av handlingarna som korruption. Den hänskjutande domstolen vill få klarhet i huruvida den får ge brottet i fråga en ny brottsrubricering utan att först informera den åtalade om detta. Därför framställde den hänskjutande domstolen en begäran om förhandsavgörande till EU-domstolen avseende tolkningen av artikel 6.3 och 6.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/13/EU av den 22 maj 2012 om rätten till information vid straffrättsliga förfaranden (EUT L 142, 2012, s. 1), samt av artikel 47.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Denna begäran handläggs inom ramen för mål C‑175/22.

7

BK och ZhP kritiserade vidare det sätt på vilket de gripits och upptäckten av märkta pengar på ZhP:s kontor. BK och ZhP greps på sitt arbete. Korridorerna i lokalen var utrustade med videokameror som spelade in en del av gripandet samt nämnda upptäckt.

8

Den hänskjutande domstolen har påpekat att fram till tidpunkten för ingivandet av förevarande begäran om förhandsavgörande förhördes vissa personer som varit inblandade i gripandet, och en del av de aktuella videoinspelningarna undersöktes. Den hänskjutande domstolen har emellertid understrukit att den måste förhöra åtminstone tre ytterligare personer och låta undersöka den andra delen av videoinspelningarna samt det material som producerats av en dold kamera och en dold mikrofon.

9

Den hänskjutande domstolen har angett att det i tekniskt hänseende inte finns något som hindrar att den fortsätter handläggningen av det anhängiggjorda målet och bevisupptagningen för att fastställa huruvida de påstådda omständigheterna verkligen föreligger och i vad de består. Dessa omständigheter har enligt den hänskjutande domstolen inget samband med de frågor som den ställt till EU-domstolen inom ramen för mål C‑175/22. Efter bevisupptagningen skulle den hänskjutande domstolen kunna vilandeförklara målet i dess helhet till dess den erhåller EU-domstolens svar på nämnda frågor. Efter att ha mottagit detta svar skulle den hänskjutande domstolen kunna återuppta förfarandet, i förekommande fall informera den åtalade om en eventuell ändrad brottsrubricering och, efter att ha hört parterna, avgöra målet i sak.

10

Den hänskjutande domstolen vill emellertid få klarhet i huruvida den, mot bakgrund av artikel 23 i domstolens stadga, kan fortsätta handläggningen av det nationella målet, särskilt för att fortsätta bevisupptagningen, efter att ha framställt en begäran om förhandsavgörande i mål C‑175/22 till EU-domstolen.

11

Den hänskjutande domstolen anser att en begäran om förhandsavgörande med nödvändighet innebär att det nationella målet vilandeförklaras vad gäller de frågor som hänskjutits för förhandsavgörande. Mot bakgrund av detta anser den hänskjutande domstolen att målets handläggning kan fortsätta avseende de delar som inte omfattas av begäran om förhandsavgörande, eftersom inget avgörande i sak kan meddelas förrän EU-domstolen har besvarat nämnda frågor.

12

Ett sådant tillvägagångssätt skulle enligt den hänskjutande domstolen göra det möjligt att undvika onödig tidsutdräkt i samband med en vilandeförklaring av det nationella målet, vilket skulle främja iakttagandet av var och ens rätt att få sin sak prövad inom skälig tid, i enlighet med artikel 47 andra stycket i stadgan om de grundläggande rättigheterna.

13

Den hänskjutande domstolen menar att en nationell domstols huvudsakliga uppgift är att avgöra det mål som är anhängigt vid den, och att unionsrätten reglerar frågan om vilandeförklaring av det nationella målet endast i den mån vilandeförklaringen är nödvändig för att säkerställa att den ändamålsenliga verkan med EU-domstolens avgörande inte går förlorad.

14

Den hänskjutande domstolen har uppgett sig ha vilandeförklarat målet i dess helhet i avvaktan på EU-domstolens svar på den fråga som hänskjutits inom ramen för förevarande mål.

15

Mot denna bakgrund beslutade Spetsializiran nakazatelen sad (särskilda brottmålsdomstolen) att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till EU-domstolen:

”Ska artikel 23 i domstolens stadga tolkas så, att en nationell domstol som har hänskjutit en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är skyldig att vilandeförklara det nationella målet i dess helhet, eller är det tillräckligt att vilandeförklara endast den del av det nationella målet som rör tolkningsfrågan?”

16

Genom en skrivelse av den 5 augusti 2022 underrättade Sofiyski gradski sad (Stadsdomstolen i Sofia, Bulgarien) EU-domstolen om att Spetsializiran nakazatelen sad (särskilda brottmålsdomstolen), till följd av en lagändring som trädde i kraft den 27 juli 2022, hade upplösts och att vissa brottmål som anhängiggjorts vid den domstolen, däribland det aktuella nationella målet, från och med detta datum hade överförts till Sofiyski gradski sad (Stadsdomstolen i Sofia).

17

Den bulgariska regeringen har gjort gällande att begäran om förhandsavgörande inte kan tas upp till prövning. Den hänskjutande domstolen har nämligen inte försett EU-domstolen med de uppgifter om de faktiska och rättsliga omständigheterna som är nödvändiga för att den ska kunna göra en för den hänskjutande domstolen användbar tolkning av unionsrätten.

18

Den bulgariska regeringen har särskilt påpekat att 488 § i straffprocesslagen, som inte nämns i begäran om förhandsavgörande, särskilt avser vilandeförklaring av ett brottmål när en begäran om förhandsavgörande har framställts till EU-domstolen inom ramen för ett sådant mål som det nationella målet. Med stöd av denna bestämmelse, och med förbehåll för den prövning som det ankommer på den nationella domstolen att göra i förekommande fall, ska det nationella målet vilandeförklaras i sin helhet. Handläggningen av målet kan dock enligt den bulgariska regeringen återupptas innan EU-domstolen meddelar sitt förhandsavgörande, om detta är nödvändigt för att samla in och bevara bevisning.

19

EU-domstolen erinrar i detta hänseende om att nationella domstolars frågor om tolkningen av unionsrätten presumeras vara relevanta. Dessa frågor ställs mot bakgrund av den beskrivning av omständigheterna i målet och tillämplig lagstiftning som den nationella domstolen på eget ansvar har lämnat och vars riktighet det inte ankommer på EU-domstolen att pröva. En begäran från en nationell domstol kan bara avvisas då det är uppenbart att den begärda tolkningen av unionsrätten inte har något samband med de verkliga omständigheterna eller saken i det nationella målet, eller då frågeställningen är hypotetisk eller EU-domstolen inte har tillgång till sådana uppgifter om de faktiska eller rättsliga omständigheterna som är nödvändiga för att kunna ge ett användbart svar på de frågor som hänskjutits till den (dom av den 15 december 2022, Veejaam och Espo, C‑470/20, EU:C:2022:981, punkt 51 och där angiven rättspraxis).

20

Enligt artikel 94 b i domstolens rättegångsregler ska begäran om förhandsavgörande, förutom de frågor som hänskjuts till domstolen, innehålla lydelsen av de nationella bestämmelser som kan vara tillämpliga och, i förekommande fall, relevant nationell rättspraxis. Detta krav återspeglas även i punkterna 15 och 16 i Europeiska unionens domstols rekommendationer till nationella domstolar om begäran om förhandsavgörande (EUT C 380, 2019, s. 1).

21

I förevarande fall har den hänskjutande domstolen, såsom påpekats i punkt 9 ovan, förklarat vilka möjligheter den har inom ramen för den tillämpliga processrätten. Tolkningsfrågan är dessutom formulerad på ett sådant sätt att den kan besvaras på ett ändamålsenligt sätt utan hänvisning till nationell lagstiftning.

22

Härav följer att begäran om förhandsavgörande kan tas upp till prövning.

23

Den hänskjutande domstolen har ställt sin fråga för att få klarhet i huruvida artikel 23 i domstolens stadga ska tolkas så, att den utgör hinder mot att en nationell domstol, som har framställt en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, vilandeförklarar det nationella målet endast avseende de delar som kan påverkas av EU-domstolens svar på begäran om förhandsavgörande.

24

I avsaknad av unionsbestämmelser på området, ankommer det på varje medlemsstat att i sin interna rättsordning, enligt principen om processuell autonomi, fastställa de processuella regler som gäller för talan som syftar till att säkerställa skyddet av rättigheter som enskilda har enligt unionsrätten (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 december 1976, Rewe-Zentralfinanz och Rewe-Zentral, 33/76, EU:C:1976:188, punkt 5, och dom av den 22 april 2021, Profi Credit Slovakia, C‑485/19, EU:C:2021:313, punkt 52 och där angiven rättspraxis).

25

Denna princip måste emellertid tillämpas med iakttagande av likvärdighets- och effektivitetsprinciperna, i syfte att säkerställa att de tillämpliga unionsbestämmelserna får en ändamålsenlig verkan (se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 juni 2021, Bankia, C‑910/19, EU:C:2021:433, punkt 45 och där angiven rättspraxis). I synnerhet får medlemsstaterna enligt effektivitetsprincipen inte utöva sin processuella autonomi på ett sätt som skulle göra det i praktiken omöjligt eller orimligt svårt att utöva de rättigheter som följer av unionsrätten (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 november 1983, San Giorgio, 199/82, EU:C:1983:318, punkt 14, och dom av den 24 november 2022, Varhoven administrativen sad (Upphävande av den angripna bestämmelsen), C‑289/21, EU:C:2022:920, punkt 33 och där angiven rättspraxis).

26

Vad gäller förfarandet för förhandsavgörande ska det erinras om att det genom artikel 267 FEUF inrättas en dialog mellan EU-domstolen och domstolarna i medlemsstaterna, i syfte att garantera en enhetlig tolkning av unionsrätten och därigenom göra det möjligt att säkerställa unionsrättens koherens, fulla verkan och autonomi samt, i slutändan, den specifika karaktären hos den rättsordning som inrättats genom fördragen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 mars 2022, Getin Noble Bank, C‑132/20, EU:C:2022:235, punkt 71 och där angiven rättspraxis).

27

Det följer av domstolens fasta rättspraxis att en dom som meddelats i ett sådant förfarande är bindande för den nationella domstolen vid dess avgörande av tvisten i det nationella målet, såvitt avser tolkningen av unionsrätten (se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 3 februari 1977, Benedetti, 52/76, EU:C:1977:16, punkt 26, och dom av den 22 februari 2022, RS (Verkan av domar från en författningsdomstol), C‑430/21, EU:C:2022:99, punkt 74).

28

Upprätthållandet av förfarandets ändamålsenliga verkan blir dock i praktiken inte omöjligt eller orimligt svårt genom en nationell bestämmelse som gör det möjligt att – mellan den dag då en begäran om förhandsavgörande framställs till EU-domstolen och den dag då EU-domstolen genom beslut eller dom besvarar denna begäran – fortsätta handläggningen av det nationella målet för att vidta processuella åtgärder som den hänskjutande domstolen anser vara nödvändiga och som avser aspekter utan samband med tolkningsfrågorna, det vill säga processuella åtgärder som inte är av sådan art att de hindrar den hänskjutande domstolen från att inom ramen för det nationella målet följa EU-domstolens beslut eller dom.

29

Denna slutsats vinner stöd i den omständigheten att det ankommer på den hänskjutande domstolen att avgöra i vilket skede av målets handläggning det är lämpligt att framställa en begäran om förhandsavgörande till EU-domstolen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 juni 1991, Mecanarte, C‑348/89, EU:C:1991:278, punkt 49, och dom av den 7 april 2016, Degano Trasporti, C‑546/14, EU:C:2016:206, punkterna 16 och 17).

30

Eftersom en begäran om förhandsavgörande kan framställas till EU-domstolen även i ett tidigt skede av det nationella förfarandet, måste den hänskjutande domstolen, i avvaktan på EU-domstolens svar på begäran, ha möjlighet att fortsätta handläggningen av det nationella målet och vidta processuella åtgärder som den anser vara nödvändiga och som inte har något samband med tolkningsfrågorna.

31

Det ska påpekas att EU-domstolen underförstått följde detta resonemang i domen av den 21 december 2021, Euro Box Promotion m.fl. (C‑357/19, C‑379/19, C‑547/19, C‑811/19 och C‑840/19, EU:C:2021:1034). I punkt 80 i den domen påpekade EU-domstolen nämligen att efter framställan av den begäran om förhandsavgörande som var aktuell i ett av de mål som avgjordes genom nämnda dom, hade den hänskjutande domstolens beslut att vilandeförklara målet upphävts. EU-domstolen påpekade även att handläggningen av det nationella målet hade återupptagits i andra frågor än de som omfattades av begäran om förhandsavgörande. I punkt 141 i samma dom fann EU-domstolen, utan att ha funnit det nödvändigt att pröva ett eventuellt åsidosättande av artikel 23 i domstolens stadga, att begäran om förhandsavgörande kunde tas upp till prövning.

32

Mot bakgrund av det ovan anförda ska tolkningsfrågan besvaras enligt följande. Artikel 23 i domstolens stadga ska tolkas så, att den inte utgör hinder mot att en nationell domstol, som har framställt en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, vilandeförklarar det nationella målet endast avseende de delar som kan påverkas av EU-domstolens svar på begäran om förhandsavgörande.

33

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (nionde avdelningen) följande:

Artikel 23 i stadgan för Europeiska unionens domstol ska tolkas så, att den inte utgör hinder mot att en nationell domstol, som har framställt en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, vilandeförklarar det nationella målet endast avseende de delar som kan påverkas av EU-domstolens svar på begäran om förhandsavgörande.