1)

Artikel 101.1 FEUF

ska tolkas så:

att konstaterandet att ett vertikalt avtal om fastställande av minimipriser för återförsäljning har ett ”konkurrensbegränsande syfte” endast kan göras efter det att det har fastställts att avtalet är tillräckligt skadligt för konkurrensen, med beaktande av innehållet i avtalets bestämmelser, de mål som eftersträvas med avtalet och samtliga omständigheter som kännetecknar det ekonomiska och rättsliga sammanhang i vilket det ingår.

2)

Artikel 101.1 FEUF

ska tolkas så:

att det är frågan om ett ”avtal”, i den mening som avses i denna bestämmelse, när en leverantör ålägger sina återförsäljare ett minimiåterförsäljningspris för de varor som leverantören saluför, i den mån leverantörens fastställande av dessa priser och återförsäljarnas iakttagande av dem återspeglar parternas gemensamma vilja. Denna gemensamma vilja kan följa såväl av bestämmelserna i det aktuella återförsäljningsavtalet, när det innehåller en uttrycklig uppmaning att iaktta minimipriser för återförsäljning eller, åtminstone, tillåter leverantören att införa sådana priser, som av parternas agerande och, i synnerhet, om återförsäljarna, direkt eller indirekt, har samtyckt till leverantörens uppmaning att följa minimipriserna för återförsäljning.

3)

Artikel 101 FEUF, jämförd med effektivitetsprincipen,

ska tolkas så:

att förekomsten av ett ”avtal”, i den mening som avses i denna artikel, mellan en leverantör och dennes återförsäljare kan fastställas inte bara med hjälp av direkt bevisning, utan även med hjälp av objektiva och samstämmiga indicier av vilka man kan sluta sig till att ett sådant avtal föreligger.

4)

Artikel 101.1 FEUF

ska tolkas så:

att den omständigheten att ett vertikalt avtal om fastställande av minimipriser för återförsäljning omfattar nästan hela, men inte hela, en medlemsstats territorium inte hindrar att avtalet kan påverka handeln mellan medlemsstater.