—

fastställa att gräns- och kustbevakningsbyrån enligt artiklarna 268 och 340.2 FEUF har ansvar för de skador som den har vållat sökandena,

—

fastställa att ett tillräckligt allvarligt åsidosättande av gräns- och kustbevakningsbyråns skyldigheter enligt artiklarna 16, 22, 26, 28, 34 och 72 i förordning 2016/1624, steg 1–5 i standardrutinerna, och artikel 4 i uppförandekoden, vilka innebär att sökandena tillerkänns de rättigheter som föreskrivs i artiklarna 1, 4, 18, 19, 24, 41 och 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), och att ett tillräckligt allvarligt åsidosättande av sökandenas grundläggande rättigheter enligt artiklarna 1, 4, 18, 19, 24, 41 och 47 i stadgan av kust- och gränsbevakningsbyrån föreligger, vilka direkt har orsakat de skador som sökandena har lidit,

—

förplikta kust- och gränsbevakningsbyrån att helt ersätta de skador som sökandena har lidit som en direkt följd av byråns rättsstridiga beteende, motsvarande 96 212,55 euro i september år 2021 för ekonomisk skada jämte dröjsmålsränta fram tills tidpunkten för betalningen, och 40,000 euro för ideell skada jämte dröjsmålsränta fram tills tidpunkten för betalningen, såsom anges ovan, eller delvis i enlighet med domstolens avgörande,

—

förplikta kust- och gränsbevakningsbyrån att helt ersätta sökandenas rättegångskostnader för förevarande förfarande, jämte dröjsmålsränta, och

—

förplikta byrån att genomföra betalningen inom två veckor efter det att domen har meddelats, inklusive dröjsmålsränta för varje dag fram tills betalningen.

1.

Första grunden: Gräns- och kustbevakningsbyrån underlät att genomföra en riskbedömning enligt artikel 34 i förordning 2016/1624 (1), artiklarna 18 och 19 i stadgan samt steg 1 och 2 i standardrutinerna (2).

2.

Andra grunden: Gräns- och kustbevakningsbyrån underlät att vidta de åtgärder som rimligtvis hade kunnat förväntas för att förebygga de allvarliga riskerna vad gäller grundläggande rättigheter enligt artikel 34 i förordning 2016/1624, artiklarna 18 och 19 i stadgan och steg 1.2 i standardrutinerna.

3.

Tredje grunden: Gräns- och kustbevakningsbyrån underlät att utarbeta en (tillräckligt detaljerad) handlingsplan enligt artiklarna 16 och 34 i förordning 2016/1624, artiklarna 18 och 19 i stadgan samt steg 2 i standardrutinerna.

4.

Fjärde grunden: Gräns- och kustbevakningsbyrån organiserade återvändandeinsatsen på ett sådant sätt att åsidosättanden av grundläggande rättigheter varken kunde noteras eller signaleras, i strid med artiklarna 22, 25, 28 och 34 i förordning 2016/1624, artiklarna 18 och 19 i stadgan, steg 3 i standardrutinerna samt artikel 4.3 a i uppförandekoden (3).

5.

Femte grunden: Gräns- och kustbevakningsbyrån vidtog inga åtgärder som svar på de uppenbara åsidosättandena av artiklarna 1, 4 och 24 i stadgan, i strid med artiklarna 22 och 34 i förordning 2016/1624 samt artikel 4 i uppförandekoden.

6.

Sjätte grunden: Gräns- och kustbevakningsbyrån underlät att säkerställa en effektiv övervakning av samordnade återvändandeinsatser i enlighet med artiklarna 28 och 34 i förordning 2016/1624.

7.

Sjunde grunden: Gräns- och kustbevakningsbyrån underlät att utvärdera återvändandeinsatsen i enlighet med artiklarna 26 och 28 i förordning 2016/1624 samt steg 4 och 5 i standardrutinerna.

8.

Åttonde grunden: Gräns- och kustbevakningsbyrån underlät att vederbörligen beakta sökandenas klagomål inom det individuella klagomålsförfarandet enligt artiklarna 34 och 72 i förordning 2016/1624, artikel 10 i reglerna om klagomålsförfarandet (4) samt artiklarna 41 och 47 i stadgan.