Talan väckt den 25 juni 2021 – Portigon mot SRB

(Mål T-360/21)

(2021/C 320/59)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Portigon AG (Düsseldorf, Tyskland) (ombud: advokaterna D. Bliesener, V. Jungkind och F. Geber)

Svarande: Gemensamma resolutionsnämnden SRB

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara svarandens beslut av den 14 april 2021 om beräkning av förhandsbidrag till den gemensamma resolutionsfonden för år 2021 (SRB/ES/2021/22), i den del beslutet avser sökanden,

—	vilandeförklara målet enligt artikel 69 c och d i tribunalen rättegångsregler till dess att målen T-413/18, (1) T-481/19, (2) T-339/20 (3) och T-424/20 (4) och C-664/20 P (5) har prövats genom lagakraftägande avgörande eller avslutats på annat sätt, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden följande grunder.

Första grunden: Åsidosättande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014, (6) rådets genomförandeförordning (EU) 2015/81 (7) och FEUF genom att sökanden åläggs att bidra till fonden

—	Svaranden har felaktigt ålagt sökanden bidragsplikt, eftersom det i Europaparlamentets och rådets förordning nr 806/2014 och direktiv 2014/59/EU (8) inte föreskrivs någon bidragsplikt för de institut som är föremål för resolution.

—

Lagstiftaren kunde inte grunda bidragsplikten på artikel 114 FEUF, eftersom det inte finns någon koppling till den inre marknaden. De harmoniserade reglerna om bidrag inom unionen underlättar inte utövandet av de grundläggande friheterna och undanröjer inte heller påtagliga konkurrenssnedvridningar såvitt avser institut som träder ut ur marknaden.

—	Svaranden har felaktigt ålagt sökanden bidragsplikt, eftersom institutet inte är riskutsatt, det är uteslutet att det avvecklas enligt förordning nr 806/2014 och det inte har någon betydelse för stabiliteten i det finansiella systemet.

—	Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/63 (9) strider mot artikel 114 FEUF och artikel 103.7 i direktiv 2014/59/EU såsom utgörande väsentliga regler om bidragsberäkning (artikel 290.1 andra meningen FEUF).

Andra grunden: Åsidosättande av artikel 41. 2 c och artikel 47 Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), eftersom beräkningsförfarandet inte medger en fullständig motivering av bidragsberäkningen. Den delegerade förordningen (EU) 2015/63 är delvis utan verkan.

3.	Tredje grunden: Åsidosättande av artiklarna 16 och 20 i stadgan, eftersom det angripna beslutet, i den särskilda situation som sökanden befinner sig i, utgör ett åsidosättande av den allmänna likhetsprincipen och den grundläggande näringsfriheten.

Fjärde grunden: Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter och möjligen av artikel 5.1 i genomförandeförordning (EU) 2015/81, eftersom det är osäkert huruvida SRB-beslutet kan valideras. Vidare har svaranden inte tillräckligt redogjort för de faktiska omständigheterna, inte låtit sökanden yttra sig innan SRB-beslutet antogs och inte tillräckligt motiverat sitt beslut.

5.	Femte (alternativa) grunden: Åsidosättande av artikel 69.1 i förordning nr 806/2014 genom en överdriven målnivå, eftersom svaranden endast kunde ha fastställt målnivån till högst 55 000 000 000 euro.

6.	Sjätte (alternativa) grunden: Åsidosättande av artikel 70.2 i förordning nr 806/2014, jämförd med artikel 103.7 i direktiv 2014/59/EU, eftersom svaranden, vid beräkningen av bidragsbeloppet, skulle ha undantagit skulder utan risk från de relevanta skulderna.

7.	Sjunde (alternativa) grunden: Åsidosättande av artikel 70.6 i förordning nr 806/2014, jämförd med artikel 5.3 och 5.4 i den delegerade förordningen 2015/63, eftersom svaranden felaktigt beräknade sökandens bidrag på grundval av derivatkontraktens bruttovärde.

8.	Åttonde (alternativa) grunden: Åsidosättande av artikel 70.6 i förordning nr 806/2014, jämförd med artikel 6.8 a i den delegerade förordningen 2015/63, eftersom svaranden felaktigt betraktade sökanden som ett institut som satts under omstrukturering.

(1) EUT C 294, 2018, s. 41.

(2) EUT C 305, 2019, s. 60.

(3) EUT C 240, 2020, s. 34.

(4) EUT C 279, 2020, s. 70.

(5) EUT C 44, 2021, s. 35.

(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 225, 2014, s. 1).

(7) Rådets genomförandeförordning (EU) 2015/81 av den 19 december 2014 om fastställande av enhetliga villkor för tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 vad gäller förhandsbidrag till den gemensamma resolutionsfonden (EUT L 15, 2015, s. 1).

(8) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 2014, s. 190).

(9) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/63 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU avseende förhandsbidrag till finansieringsarrangemang för resolution (EUT L 11, 2015, s. 44).