—

ogiltigförklara rådets beslut av den 8 mars 2021 angående det klagomål och kompletterande klagomål som sökanden gett in med stöd av artikel 90.2 i Tjänsteföreskrifter för tjänstemän i Europeiska unionen beträffande Europeiska unionens råds genomförandebeslut (EU) 2020/117 av den 27 juli 2020 om utnämning av de europeiska åklagarna vid Europeiska åklagarmyndigheten, i den del det innebär att José Eduardo Moreira Alves d’Oliveira Guerra, som var en av de tre kandidater som ursprungligen nominerats av Portugal, utnämns till europeisk åklagare vid Europeiska åklagarmyndigheten, som tillfälligt anställd, med inplacering i lönegrad AD 13, för en period på tre år som inte kan förnyas, från och med den 29 juli 2020 (EUT L 244, 2020, s. 18),

—

ogiltigförklara rådets genomförandebeslut (EU) 2020/117 av den 27 juli 2020 om utnämning av de europeiska åklagarna vid Europeiska åklagarmyndigheten, i den del det innebär att José Eduardo Moreira Alves d’Oliveira Guerra, som var en av de tre kandidater som ursprungligen nominerats av Portugal, utnämns till europeisk åklagare vid Europeiska åklagarmyndigheten, som tillfälligt anställd, med inplacering i lönegrad AD 13, för en period på tre år som inte kan förnyas, från och med den 29 juli 2020, och

—

förplikta Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Rådet har gjort en uppenbart felaktig bedömning när den ansåg att den inte agerar i egenskap av ”tillsättningsmyndighet” i den mening som avses i artikel 1.1 och 1.2 i tjänsteföreskrifterna, jämförda med artikel 6 i Anställningsvillkor för övriga anställda i Europeiska unionen då den utnämner europeiska åklagare i enlighet med artikel 96.1 i förordning 2017/1939.

2.

Andra grunden: Rådet har åsidosatt bestämmelser som är tillämpliga på utnämnande av europeiska åklagare och som garanterar principen om Europeiska åklagarmyndighetens oberoende. Sökanden åberopar att den portugisiska regeringens invändning – i den skrivelse som skickats till Europeiska unionens råd den 29 november 2019 – mot den i artikel 14.3 i förordning (EU) 2017/1939 nämnda urvalskommitténs rangordning av de av denna regering presenterade kandidaterna enligt vilken en annan kandidat än den som regeringen föredrog förordades, och rådets bifall till invändningen är oförenlig med strukturen i förfarandet för utnämning av europeiska åklagare.

3.

Tredje grunden: Rådet har gjort en uppenbart felaktig bedömning av förutsättningarna för beslutet. Sökanden gör särskilt gällande att skrivelsen av den 29 november 2019, från den portugisiska regeringen till rådet, innehöll två allvarliga fel, vilka nämnda regering för övrigt har medgett. Felen bestod i att den portugisiska regeringen på sex ställen omnämnt den kandidat som denna regering föredrog som ”biträdande riksåklagaren José Guerra” och att det påstods att denne åklagare hade deltagit i utredningen och åtalet i en viktig rättegång rörande brott mot Europeiska unionens ekonomiska intressen.

4.

Fjärde grunden: Rådet har gjort sig skyldigt till maktmissbruk. Sökanden gör gällande att syftet med att ge Europeiska unionens råd befogenheter inom ramen för förfarandet för att välja ut och utnämna europeiska åklagare var att säkerställa myndighetens oberoende och att utnämna de nationella kandidater, vilkas oberoende inte kan ifrågasättas, som var mest kompetenta för tjänsten som Europeisk åklagare.

5.

Femte grunden: Rådet har åsidosatt rätten till en god förvaltning. Sökanden gör gällande att mot bakgrund av att rådet avvek från urvalskommitténs förslag, och således även från den rangordning som grundades på resultatet från denna kommittés bedömning, måste det anses att en allmän motivering i form av endast en hänvisning till en ”annan bedömning av kandidaternas meriter, vilken gjorts av rådets behöriga förberedande enheter” utgör en total avsaknad av motivering, då den inte gör det möjligt för sökanden att få kännedom om skälen till att rådet avvek från förslaget.

6.

Sjätte grunden: Rådet har åsidosatt principen om likabehandling och icke-diskriminering. Sökande gör gällande att rådet, genom att göra en ”annan bedömning av kandidaternas meriter, vilken gjorts av rådets behöriga förberedande enheter”, har åsidosatt principen om likabehandling och icke-diskriminering, såvitt gäller sökanden.