Talan väckt den 7 januari 2021 – Stichting Comité N 65 Ondergronds Helvoirt mot EEA

(Mål T-005/21)

(2021/C 88/46)

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Stichting Comité N 65 Ondergronds Helvoirt (Helvoirt, Nederländerna) (ombud: J. Gebruers, advocaat)

Svarande: Europeiska miljöbyrån

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

fastställa att talan om ogiltigförklaring av det beslut från Europeiska miljöbyrån (EEA) som delgavs sökanden via e-post den 9 november 2020 och enligt vilket EEA inte kommer att till EU-domstolen hänskjuta någon tolkningsfråga avseende punkt 5 i del C i bilaga III till Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/50/EG av den 21 maj 2008 om luftkvalitet och renare luft i Europa (nedan kallat luftkvalitetsdirektivet) kan tas upp till sakprövning, samt bifalla denna talan,

—	ogiltigförklara det angripna beslutet,

—	återförvisa ärendet till EEA så att byrån kan ställa de erforderliga frågorna till EU-domstolen beträffande den riktiga tolkningen av den ovannämnda bestämmelsen, såsom sökanden krävt,

—	förplikta EEA att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

Första grunden: åsidosättande av artikel 23 i luftkvalitetsdirektivet och av bilaga III, del C, i det direktivet, åsidosättande av artikel 267 FEUF, åsidosättande av artiklarna 1 och 9 i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (nedan kallad Århuskonventionen), åsidosättande av artikel 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen, och åsidosättande av artiklarna 1 och 2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 401/2009 av den 23 april 2009 om Europeiska miljöbyrån och Europeiska nätverket för miljöinformation och miljöövervakning, på grund av att EEA vägrat att hänskjuta de erforderliga frågorna till EU-domstolen angående den riktiga tolkningen av luftkvalitetsdirektivet.

—

EEA var på grund av de nämnda rättsliga instrumenten skyldig att ställa frågor till EU-domstolen. EEA:s handlande, och således det angripna beslutet, stod i strid med artiklarna 1 och 9 i Århuskonventionen. Enligt artikel 1 i konventionen ska tillgången till domstolsprövning säkerställas på gemenskapsnivå.

—

EEA har just som målsättning att skaffa fram objektiva, tillförlitliga och jämförbara uppgifter på Europanivå för att dessa ska kunna läggas till grund för vidtagande av de åtgärder som behövs för att skydda miljön. Detta betyder också att EEA, på ett korrekt sätt och med juridiskt bindande verkan, måste kunna lämna ett utlåtande om regeln om det maximala avståndet från trottoarkanten i punkt 5 i del C i bilaga III i luftkvalitetsdirektivet, vilket i det aktuella fallet inte är möjligt utan att ställa de erforderliga frågorna till EU-domstolen.

2.	Andra grunden: åsidosättande av artiklarna 47 och 51 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och åsidosättande av artikel 191 FEUF på grund av att EEA står i vägen för rätten att få tillgång till ett effektivt rättsmedel inom rimlig tid vid en oavhängig och opartisk domstol.

3.	Tredje grunden: åsidosättande av artikel 267 FEUF på grund av att EEA i EU-domstolens ställe har gjort bedömningen att det är tydligt att de frågor som ställts av sökanden inte behöver besvaras.