Mål T‑494/21

Ryanair DAC
och
Malta Air ltd.

mot

Europeiska kommissionen

Tribunalens dom (åttonde avdelningen i utökad sammansättning) av den 20 december 2023

”Statligt stöd – Stöd som Frankrike beviljat Air France och Air France-KLM i samband med covid-19-pandemin – Rekapitalisering – Beslut i vilket stödet förklaras vara förenligt med den inre marknaden – Talan om ogiltigförklaring – Talerätt – Väsentlig påverkan på sökandens ställning på den berörda marknaden – Upptagande till prövning – Fastställande av stödmottagaren när en koncern berörs”

Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Akter som berör dem direkt och personligen – Villkoret personligen berörd – Kriterier – Kommissionsbeslut om att ett stöd är förenligt med den inre marknaden – Talan väckt av ett konkurrerande företag som visar att dess marknadsställning påverkas väsentligt – Upptagande till prövning – Skyldighet för det konkurrerande företaget att exakt definiera den relevanta marknaden och jämföra situationen för samtliga konkurrenter på denna marknad för att särskilja sig från dessa – Föreligger inte

(Artikel 263 fjärde stycket FEUF)

(se punkterna 20–50)
Talan om ogiltigförklaring – Sakprövningsförutsättningar – Två sökande väcker en och samma talan – En av de sökandenas talan kan upptas till prövning – Behov av att pröva huruvida den andre sökandens talan kan upptas till prövning – Föreligger inte

(Artikel 263 FEUF)

(se punkt 53)
Stöd som ges av en medlemsstat – Förbud – Undantag – Stöd som kan anses vara förenligt med den inre marknaden – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Identifiering av stödmottagaren – Grupp av företag som utgör en enda ekonomisk enhet – Bedömningskriterier – Äganderättsliga, organisatoriska, funktionella och ekonomiska band mellan de företag som ingår i nämnda grupp – De aktuella stödåtgärdernas avtalsrättsliga ram och sammanhang

(Artikel 107.3 b FEUF)

(se punkterna 59–70, 83, 84, 97, 107 och 132–136)
Stöd som ges av en medlemsstat – Förbud – Undantag – Stöd som kan anses vara förenligt med den inre marknaden – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Identifiering av stödmottagaren – Företag som åtnjuter en direkt eller indirekt fördel – Indirekt fördel – Begrepp – Skillnaden mellan en indirekt fördel och sekundära ekonomiska effekter som följer av en stödåtgärd

(Artikel 107.3 b FEUF; kommissionens tillkännagivande 2016/C 262 I/01, punkterna 115 och 116)

(se punkterna 139–146)
Stöd som ges av en medlemsstat – Förbud – Undantag – Stöd som kan anses vara förenligt med den inre marknaden – Stöd för att avhjälpa en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi – Stöd avsett att finansiera en flygkoncerns omedelbara likviditetsbehov i samband med covid-19-pandemin – Kommissionsbeslut om att stöd är förenliga med den inre marknaden – Kommissionen gjorde en uppenbart felaktig bedömning när den identifierade stödmottagarna – Felaktighet som kan påverka bedömningen av stödåtgärders förenlighet med den inre marknaden

(Artikel 107.3 b FEUF)

(se punkterna 147–151)

Resumé

I april 2020 anmälde Republiken Frankrike till Europeiska kommissionen ett planerat stöd till förmån för flygbolaget Air France, som är dotterbolag till holdingbolaget Air France-KLM. Det anmälda stödet bestod dels av en statlig kreditgaranti på 90 procent för ett lån på 4 miljarder euro från ett bankkonsortium, dels av ett aktieägarlån på högst 3 miljarder euro.

Därefter anmälde Republiken Frankrike, i mars 2021, till kommissionen ett planerat stöd till förmån för Air France och holdingbolaget Air France-KLM, i syfte att rekapitalisera dessa båda bolag med totalt 4 miljarder euro, genom en kapitalökning och en omvandling av det aktieägarlån som avses ovan till ett hybridinstrument, vilket likställdes med ett ingripande i form av kapitaltillskott.

Dessa åtgärder, som ingick i en rad andra stödåtgärder som syftade till att stödja de företag som ingår i koncernen Air France-KLM, skulle finansiera Air Frances och holdingbolagets Air France-KLM:s omedelbara likviditetsbehov för att hjälpa dem att övervinna de negativa konsekvenserna av covid-19-pandemin.

Genom beslut av den 4 maj 2020 (nedan kallat Air France-beslutet) ( 1 ), vilket rättades två gånger i december 2020 och juli 2021, och genom beslut av den 5 april 2021 (nedan kallat beslutet Air France-KLM och Air France) ( 2 ), drog kommissionen slutsatsen att de anmälda åtgärderna utgjorde statligt stöd som var förenligt med den inre marknaden enligt artikel 107.3 b FEUF ( 3 ) och dess meddelande av den 19 mars 2020 med rubriken ”Tillfällig ram för statliga stödåtgärder till stöd för ekonomin under det pågående utbrottet av covid-19” ( 4 ).

I Air France-beslutet bedömde kommissionen att mottagarna av det anmälda stödet var Air France och dess dotterbolag. Varken holdingbolaget Air France-KLM eller dess andra dotterbolag, inklusive KLM och de bolag som KLM kontrollerade, ansågs således vara mottagare av denna åtgärd. I beslutet Air France-KLM och Air France identifierade kommissionen såväl Air France och dess dotterbolag som holdingbolaget Air France-KLM och dess dotterbolag som mottagare av det anmälda stödet, med undantag endast för KLM och dess dotterbolag.

Flygbolagen Ryanair och Malta Air har väckt talan om ogiltigförklaring av ovannämnda kommissionsbeslut. Talan i dessa mål bifalls av tribunalens åttonde avdelning i utökad sammansättning, som konstaterar att kommissionen har gjort en uppenbart oriktig bedömning vid fastställandet av mottagarna av det anmälda stödet och följaktligen åsidosatt artikel 107.3 b FEUF. Tribunalen preciserar härvid vilka som är mottagare av en stödåtgärd i en koncern.

Tribunalens bedömning

Till stöd för sin talan bestred sökandena bland annat att holdingbolaget Air France-KLM och KLM, å ena sidan, och KLM, å andra sidan, inte ingick i kretsen av mottagare av de anmälda åtgärderna.

Tribunalen erinrar om att även om kommissionen har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när den ska avgöra vem som är mottagare av en anmäld stödåtgärd är det likväl så, att unionsdomstolen inte bara ska pröva huruvida de bevis som åberopats är materiellt riktiga, tillförlitliga och samstämmiga, utan även huruvida dessa bevis utgör samtliga relevanta uppgifter som ska beaktas för att bedöma en komplicerad situation och huruvida de kan ligga till grund för de slutsatser som dragits.

Det följer dessutom av rättspraxis och kommissionens tillkännagivande om begreppet statligt stöd ( 5 ) att flera separata juridiska personer kan anses utgöra en ekonomisk enhet vid tillämpningen av reglerna för statligt stöd. Bland de omständigheter som beaktas vid fastställandet av huruvida det föreligger en sådan ekonomisk enhet återfinns bland annat de äganderättsliga, organisatoriska, funktionella och ekonomiska banden mellan de berörda enheterna, de avtal på grundval av vilka det anmälda stödet beviljades, och det sammanhang i vilket det ingår.

Mot bakgrund av dessa preciseringar påpekar tribunalen för det första att de äganderättsliga och organisatoriska banden inom koncernen Air France-KLM, såsom de beskrivs i de angripna besluten, visar att de olika juridiska personerna inom koncernen utgör en enda ekonomisk enhet vid tillämpningen av reglerna om statligt stöd. Tribunalen understryker att det framgår av kommissionens redogörelse att holdingbolaget Air France-KLM faktiskt utövar kontroll över Air France och KLM genom att direkt eller indirekt utöva ett inflytande på förvaltningen och på så sätt deltar i bolagens ekonomiska verksamhet. Enligt nämnda redogörelse finns det dessutom inom koncernen Air France-KLM ett centraliserat beslutsförfarande och en viss samordning på koncernnivå, vilka säkerställs genom blandade organ i vilka företrädare på hög nivå för holdingbolaget Air France-KLM, Air France och KLM ingår, i vart fall vad gäller antagandet av vissa viktiga beslut.

Kommissionens slutsats att holdingbolaget Air France-KLM, Air France och KLM inte utgör en ekonomisk enhet vid identifieringen av mottagarna av de anmälda stödåtgärderna motsägs dessutom av de funktionella och ekonomiska banden mellan dessa enheter. Beskrivningen av dessa band i de angripna besluten och de olika exempel som Ryanair och Malta Air har åberopat i detta avseende vittnar om att det föreligger viss integration samt funktionellt, kommersiellt och finansiellt samarbete mellan nämnda enheter.

Vidare noterar tribunalen att den avtalsrättsliga ram på grundval av vilken de anmälda åtgärderna beviljades och de åtaganden som Republiken Frankrike gjort med avseende på beslutet Air France-KLM och Air France, i motsats till vad kommissionen har gjort gällande, inte utgör hinder för att holdingbolaget Air France-KLM, Air France och KLM kvalificeras som en ekonomisk enhet. På denna punkt preciserar tribunalen att varken de avtalsklausuler som kommissionen har hänvisat till eller de åtaganden som Republiken Frankrike har gjort gör det möjligt att begränsa kretsen av mottagare av de åtgärder som anmälts till Air France respektive holdingbolaget Air France-KLM och Air France. Angående beslutet Air France-KLM och Air France understryker tribunalen dessutom att förbättringen av holdingbolaget Air France-KLM:s finansiella ställning till följd av den anmälda åtgärden under alla omständigheter skulle undanröja risken för att holdingbolaget ska hamna på obestånd, och därmed också risken för att dess dotterbolag KLM och de bolag som det sistnämnda kontrollerade ska hamna på obestånd.

Mot bakgrund av det kronologiska och strukturella sambandet mellan de åtgärder som är föremål för de angripna besluten och med beaktande av att beslutet Air France-KLM och Air France antogs före antagandet av beslutet om den andra rättelsen av Air France-beslutet, konstaterar tribunalen dessutom att förekomsten av vart och ett av dessa beslut borde ha beaktats av kommissionen vid dess granskning av de anmälda åtgärderna. Kommissionen har följaktligen inte förklarat varför den definierat mottagarna av de anmälda stödåtgärderna på olika sätt i de angripna besluten.

Slutligen underkänner tribunalen kommissionens resonemang att de anmälda stödåtgärderna på sin höjd har rena sekundära ekonomiska effekter för holdingbolaget Air France-KLM och dess andra dotterbolag (Air France-beslutet) och för KLM och dess dotterbolag (beslutet Air France-KLM och Air France). På denna punkt erinrar tribunalen om att en förhandsprövning av de förutsebara effekterna av nämnda åtgärder ger vid handen att denna finansieringslösning kunde gynna koncernen Air France-KLM i dess helhet genom att förbättra koncernens övergripande finansiella ställning. Enligt kommissionens tillkännagivande om begreppet statligt stöd tyder en sådan finansieringslösning på att det åtminstone föreligger en indirekt fördel för koncernen Air France-KLM, inbegripet KLM och KLM:s dotterbolag.

Mot bakgrund av samtliga dessa omständigheter finner tribunalen att kommissionen gjorde en uppenbart oriktig bedömning när den uteslöt holdingbolaget Air France-KLM och dess övriga dotterbolag, däribland KLM och dess dotterbolag (Air France-beslutet), å ena sidan, och KLM och dess dotterbolag (beslutet Air France-KLM och Air France), å andra sidan, från kretsen av mottagare av de anmälda stödåtgärderna. Eftersom denna felaktiga identifiering av stödmottagarna kan påverka hela bedömningen av de anmälda åtgärdernas förenlighet med den inre marknaden enligt artikel 107.3 b FEUF och den tillfälliga ramen, ogiltigförklarar tribunalen de angripna besluten.

( 1 ) Kommissionen i beslut C(2020) 2983 final, av den 4 maj 2020, om statligt stöd SA.57082 (2020/N) – Frankrike – covid-19 – Tillfällig ram 107(3)(b) – Garanti och aktieägarlån till Air France, i dess ändrade lydelse enligt besluten C(2020) 9384 final, av den 17 december 2020, och C(2021) 5701 final, av den 26 juli 2021.

( 2 ) Kommissionen beslut C(2021) 2488 final av den 5 april 2021, om statligt stöd SA.59913 – Frankrike – covid-19 – Rekapitalisering av Air France och Air France-KLM och kommissionens beslut C(2020)2983 final, av den 4 maj 2020, om statligt stöd SA.57082 (2020/N) – Frankrike – covid-19 – Tillfällig ram 107(3)(b) – Garanti och aktieägarlån till Air France, i dess ändrade lydelse enligt besluten C(2020) 9384 final, av den 17 december 2020, och C(2021) 5701 final, av den 26 juli 2021 (nedan kallade de angripna besluten).

( 3 ) Enligt artikel 107.3 b FEUF kan stöd för att avhjälpa en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi, under vissa förutsättningar, vara förenligt med den inre marknaden.

( 4 ) Kommissionens meddelande av den 19 mars 2020, om en tillfällig ram för statliga stödåtgärder till stöd för ekonomin under det pågående utbrottet av covid-19 (EUT C 91 I, 2020, s. 1), i dess lydelse av den 4 april 2020 (EUT C 112 I, 2020, s. 1), den 13 maj 2020 (EUT C 164, 2020, s. 3) och den 29 juni 2020 (EUT C 218, 2020, s. 3) (nedan kallad den tillfälliga ramen).

( 5 ) Kommissionens tillkännagivande om begreppet statligt stöd som avses i artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT C 262, 2016, s. 1).