Mål T‑415/21

Banca Popolare di Bari SpA

mot

Europeiska kommissionen

Tribunalens dom (fjärde avdelningen i utökad sammansättning) av den 20 december 2023

”Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Statligt stöd – Stöd som italienska myndigheter har genomfört till förmån för Banca Tercas – Beslut i vilket stödet förklaras oförenligt med den inre marknaden – Preskription – Fortsatt skada – Delvis avvisning – Tillräcklig klar överträdelse av en rättsregel som har till syfte att ge enskilda rättigheter – Orsakssamband”

Skadeståndstalan – Preskriptionstid – Den tidpunkt då preskriptionstiden börjar löpa – Fortlöpande skada – Preskriptionsavbrott – Preskription som är tillämplig på den period som ligger mer än fem år före dagen för preskriptionsavbrottet

(Artikel 340 andra stycket FEUF; domstolens stadga, artiklarna 46 och 53 första stycket)

(se punkterna 28–54 och 67)
Skadeståndstalan – Preskriptionstid – Den tidpunkt då preskriptionstiden börjar löpa – Skada som inte är fortlöpande – Tidpunkt som ska beaktas – Tidpunkt då de skadebringande verkningarna för den berörda personen uppstod

(Artikel 340 andra stycket FEUF; domstolens stadga, artiklarna 46 och 53 första stycket)

(se punkterna 57–66)
Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Villkor – Rättsstridighet – Orsakssamband – Kumulativa villkor – Ett av villkoren är inte uppfyllt – Skadeståndstalan ska ogillas i sin helhet

(Artikel 340 andra stycket FEUF)

(se punkterna 70–72)
Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Villkor – Rättsstridighet – Tillräckligt klar överträdelse av en rättsregel som har till syfte att ge enskilda rättigheter – Rättsregel som ger enskilda rättigheter – Begrepp – Artikel 107.1 FEUF – Omfattas – Principen om god förvaltningssed – Omfattas

(Artiklarna 107.1, 108.3 och 340 andra stycket FEUF; artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna)

(se punkterna 75 och 80–100)
Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Villkor – Rättsstridighet – Tillräckligt klar överträdelse av unionsrätten – Krav på att institutionerna uppenbart och allvarligt har överskridit gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning – Beslut av kommissionen i vilket ett stöd felaktigt förklaras vara oförenligt med den inre marknaden och i vilket det anges att stödet ska återkrävas – Synnerligen komplicerat rättsligt och faktiskt sammanhang – Det föreligger ingen tillräckligt klar överträdelse

(Artikel 340 andra stycket FEUF)

(se punkterna 103–125)
Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Villkor – Orsakssamband – Bevisbörda – Beslut av kommissionen i vilket ett stöd felaktigt förklaras vara oförenligt med den inre marknaden och i vilket det anges att stödet ska återkrävas – Skada till följd av att det stödmottagande företagets kunder förlorat förtroende – Förlorat förtroende till följd av flera faktorer – Inget direkt orsakssamband mellan den påstådda skadan och kommissionens handlande

(Artikel 340 andra stycket FEUF)

(se punkterna 132–153 och 155–161)

Resumé

År 2013 uttryckte den italienska banken Banca Popolare di Bari SpA (BPB) intresse för att teckna sig för en kapitalökning i Banca Tercas (nedan kallad Tercas), en annan italiensk bank som stått under särskild förvaltning sedan 2012. Som villkor för sitt intresse uppställde BPB dock som krav att Tercas ekonomiska underskott helt skulle täckas av Fondo Interbancario di Tutela dei Depositi (FITD).

År 2014 ingrep FITD, med Republiken Italiens centralbanks godkännande, till förmån för Tercas genom att täcka dess negativa egna kapital och beviljade Tercas två garantier. Därefter tecknade sig BPB för två kapitalökningar i Tercas.

I beslut av den 23 december 2015 ( 1 ) (nedan kallat beslutet om Tercas) fann Europeiska kommissionen att FITD:s åtgärd till förmån för Tercas, som sedan den 1 oktober 2014 helt ägdes av BPB, utgjorde ett statligt stöd som var oförenligt med den inre marknaden i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF och att Italien skulle återkräva det från stödmottagaren.

Genom tribunalens dom av den 19 mars 2019, ( 2 ) vilken fastställdes efter överklagande, ( 3 ) ogiltigförklarades beslutet om Tercas på grund av åsidosättande av artikel 107.1 FEUF.

Genom skrivelse av den 28 april 2021 begärde BPB att kommissionen skulle ersätta den skada som BPB påstod sig ha lidit till följd av beslutet om Tercas och uppskattade denna skada till 228 miljoner euro. Sedan kommissionen avslagit denna begäran väckte BPB talan om utomobligatoriskt skadeståndsansvar för unionen med stöd av artikel 340 andra stycket FEUF.

Till stöd för sin talan anförde BPB att beslutet om Tercas har orsakat en försämring av kundernas förtroende för BPB, vilket har lett till förlust av insättningar och kunder (utebliven vinst), skada på BPB:s anseende (ideell skada) samt kostnader för åtgärder för att mildra de negativa effekterna av beslutet (verklig skada).

Tribunalen ogillar talan och klargör villkoren för att unionen ska ådra sig utomobligatoriskt skadeståndsansvar till följd av att kommissionen har tillämpat reglerna om statligt stöd på ett felaktigt sätt.

Tribunalens bedömning

Kommissionen har gjort gällande att den preskriptionstid på fem år som föreskrivs i artikel 46 i stadgan för Europeiska unionens domstol (nedan kallad domstolens stadga) för att väcka talan mot unionen om utomobligatoriskt skadeståndsansvar. ( 4 ) Tribunalen erinrar med anledning härav om att denna preskriptionstid börjar löpa först när den skada som ska ersättas faktiskt har uppkommit.

Tribunalen påpekar att den begäran om ersättning som riktades till kommissionen genom skrivelse av den 28 april 2021 utgör en preskriptionsavbrytande åtgärd och understryker vidare att när det rör sig om en fortlöpande skada är preskriptionen tillämplig på den period som ligger mer än fem år före dagen för den åtgärd som avbryter preskriptionen, utan att detta påverkar de rättigheter som har uppkommit under senare perioder.

Tribunalen preciserar i detta avseende att de påstådda ekonomiska skadorna till följd av BPB:s förlust av direkta insättningar och förlust av kunder är av fortlöpande karaktär, eftersom de har ackumulerats och förnyats sedan beslutet om Tercas antogs. Även den påstådda ideella skadan till följd av att BPB:s anseende har skadats är av fortlöpande karaktär eftersom denna skada har sin grund i beslutet om Tercas, vilket först antogs och offentliggjordes i ett pressmeddelande och därefter offentliggjordes på nytt i Europeiska unionens officiella tidning.

Av detta följer att BPB:s skadeståndsyrkande inte är preskriberat i den del det avser ersättning för skada till följd av förlust av direkta insättningar och kunder och skada på BPB:s anseende som åsamkats efter den 28 april 2016, det vill säga under den period som ligger mindre än fem år före skadeståndsyrkandet av den 28 april 2021.

Vad gäller den påstådda faktiska skadan bestående av de ytterligare kostnader som BPB åsamkats till följd av åtgärder för att mildra de negativana av beslutet om Tercas, finner tribunalen att flera av de påstådda skadorna i detta avseende inte är av fortlöpande karaktär, eftersom de faktiskt uppkom vid en viss tidpunkt och deras belopp inte ökade i förhållande till den tid som förflutit.

I sak erinrar tribunalen inledningsvis om att unionens utomobligatoriska skadeståndsansvar förutsätter att tre kumulativa villkor är uppfyllda, nämligen att det har skett en tillräckligt klar överträdelse av en rättsregel som ger enskilda rättigheter, att det verkligen föreligger en skada och att det finns ett direkt orsakssamband mellan överträdelsen och den skada som lidits.

Vad gäller det första av dessa villkor påpekar tribunalen att kommissionens felaktiga tillämpning av artikel 107.1 FEUF i beslutet om Tercas utgör en överträdelse av en bestämmelse som har till syfte att ge enskilda, såsom BPB, rättigheter. I den mån artikel 107.1 FEUF innehåller en definition av begreppet statligt stöd som är oförenlig med den inre marknaden för att säkerställa rättvis konkurrens mellan företagen i medlemsstaterna, syftar den till att skydda enskildas, särskilt företags, intressen. Tillämpningen av begreppet stöd i artikel 107.1 FEUF är dessutom strikt knuten till tillämpningen av artikel 108.3 FEUF, i vilken föreskrivs en skyldighet att anmäla stödåtgärder och ett förbud mot att genomföra dem innan kommissionens förfarande för förhandskontroll har avslutats. Eftersom den sistnämnda bestämmelsen har direkt effekt kan den åberopas av enskilda för att göra gällande de rättigheter som följer av dess tillämpning. Med avseende på tillämpningen av begreppet stöd i artikel 107.1 FEUF ger artikel 108 FEUF emellertid kommissionen befogenhet att uttala sig om det statliga stödets förenlighet med den inre marknaden. Kommissionens tillämpning av artikel 107.1 FEUF kan dessutom bestridas vid unionsdomstolarna av stödmottagarna, deras konkurrenter och medlemsstaterna.

Vad gäller förekomsten av en tillräckligt klar överträdelse, påpekar tribunalen att enligt rättspraxis beaktas särskilt komplexiteten av de situationer som ska regleras, svårigheterna att tillämpa eller att tolka rättsakten och, i synnerhet, det utrymme för skönsmässig bedömning som upphovsmannen till den ifrågasatta rättsakten förfogar över. När den berörda institutionen förfogar över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning är det avgörande kriteriet för att anse att detta krav är uppfyllt att den berörda institutionen uppenbart och allvarligt har överskridit gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning.

Mot bakgrund av dessa kriterier erinrar tribunalen om att den överträdelse av artikel 107.1 FEUF som kommissionen gjorde sig skyldig till i beslutet om Tercas, även om den konstaterades i tribunalens och domstolens domar, inte per automatik är tillräckligt klar. Tribunalen erinrar om att det fel som kommissionen begick avsåg bedömningen av de omständigheter som lagts till grund för att fastställa de italienska myndigheternas inblandning i FITD:s ingripande och understryker att kommissionen behövde tillämpa begreppet statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF i ett synnerligen komplicerat rättsligt och faktiskt sammanhang. Att kommissionen under dessa omständigheter inte hade styrkt att FITD:s ingripande kunde tillskrivas staten är emellertid inte tillräckligt för att denna felaktiga bedömning ska klassificeras som ett uppenbart och allvarligt överskridande av gränserna för kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning. Kommissionen har följaktligen inte gjort sig skyldig till en tillräckligt klar överträdelse vad gäller åsidosättandet av artikel 107.1 FEUF.

Därefter prövar tribunalen villkoret att det ska finnas ett direkt orsakssamband mellan kommissionens överträdelse av artikel 107.1 FEUF och den skada som BPB har gjort gällande. Tribunalen påpekar i detta sammanhang att även om beslutet om Tercas kan ha spelat en viss roll i processen med det förlorade förtroendet hos BPB:s kunder, har denna förlust även orsakats av andra faktorer, vilket innebär att nämnda beslut inte kan anses vara den avgörande och direkta orsaken till den påstådda skadan. Av detta följer att BPB inte har visat att det finns ett orsakssamband mellan kommissionens påstådda rättsstridiga agerande och den påstådda skadan.

Tribunalen finner därför att, vad beträffar de skador som inte har preskriberats och för vilka BPB kräver ersättning, villkoren för utomobligatoriskt skadeståndsansvar, det vill säga att det ska föreligga en tillräckligt klar överträdelse och att det ska finnas ett orsakssamband mellan handlandet och den åberopade skadan, inte är uppfyllda.

BPB:s talan ogillas således utan att det är nödvändigt att pröva det villkor för unionens utomobligatoriska skadeståndsansvar som avser huruvida det föreligger en verklig skada.

( 1 ) Kommissionens beslut (EU) 2016/1208 av den 23 december 2015 om det statliga stöd som Italien har genomfört till förmån för banken Tercas (ärende SA.39451 (2015/C) (f.d. 2015/NN)) (EUT L 203, 2016, s. 1).

( 2 ) Dom av den 19 mars 2019, Italien m.fl./kommissionen (T-98/16, T-196/16 och T-198/16, EU:T:2019:167).

( 3 ) Dom av den 2 mars 2021, kommissionen/Italien m.fl. (C-425/19 P, EU:C:2021:154).

( 4 ) I enlighet med artikel 53 första stycket i domstolens stadga är artikel 46 i samma stadga tillämplig på förfarandet vid tribunalen.