Mål T‑402/21

UniCredit Bank AG

mot

Gemensamma resolutionsnämnden

(åttonde avdelningen i utökad sammansättning) av den 17 juli 2024

”Ekonomiska och monetära unionen – Bankunionen – Gemensam resolutionsmekanism för kreditinstitut och vissa värdepappersföretag (SRM) – Gemensam resolutionsfond (SRF) – Gemensamma resolutionsnämndens (SRB) beslut om beräkning av förhandsbidrag för år 2021 – Motiveringsskyldighet – Rätten att yttra sig – Rättssäkerhet – Effektivt domstolsskydd – Invändning om rättsstridighet – Begränsning av domens rättsverkningar i tiden”

Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Gemensamma resolutionsnämndens (SRB) beslut angående fastställande av förhandsbidrag till den gemensamma resolutionsfonden (SRF) – Underlåtenhet att beakta riskindikatorer och subindikatorer vid beräkningen av dessa bidrag – Tillåtlighet

(Kommissionens förordning nr 2015/63, artikel 20.1)

(se punkterna 97, 98 och 100)
Ekonomisk och monetär politik – Ekonomisk politik – Gemensam resolutionsmekanism för kreditinstitut och vissa värdepappersföretag – Förhandsbidrag till den gemensamma resolutionsfonden – Underlåtenhet att beakta riskindikatorer och subindikatorer vid beräkningen av dessa bidrag – Villkor

(Kommissionens förordning nr 680/2014; kommissionens förordning nr 2015/63, artiklarna 6, 7, 14 och 20.1; kommissionens förordning 2021/451; kommissionens förordning 2021/763; Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59)

(se punkterna 254–258, 263, 264, 269, 271, 275–278, 283 och 285)

Resumé

Tribunalen bifaller talan om ogiltigförklaring och ogiltigförklarar Gemensamma resolutionsnämndens (SRB) beslut angående beräkningen av förhandsbidragen till den gemensamma resolutionsfonden (SRF) för år 2021, i den del beslutet avser UniCredit Bank, som är sökande i målet. Beslutet ogiltigförklaras på grund av att SRB åsidosatt sin motiveringsskyldighet vad gäller fastställandet av den årliga målnivån.

I sin dom uttalar sig tribunalen om omfattningen av SRB:s skyldighet att redovisa varför riskindikatorerna ”Stabil nettofinansieringskvot” (nedan kallad NSFR-indikatorn) och ”Kapitalbas och kvalificerade skulder som innehas av institutet utöver minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder” (nedan kallad MREL-indikatorn) och subindikatorerna ”komplexitet” och ”möjlighet till resolution” inte tillämpades av SRB vid beräkningen av förhandsbidragen såväl på unionsnivå som på nationell grundval. ( 1 ) Dessutom uttalar sig tribunalen för första gången angående huruvida det är förenligt med artiklarna 6, 7 och 20 i delegerad förordning 2015/63 ( 2 ) att inte tillämpa dessa riskindikatorer och subindikatorer.

Sökanden är ett kreditinstitut med säte i Tyskland. Den 14 april 2021 antog ( 3 ) SRB ett beslut, i vilket nämnden fastställde förhandsbidragen till den gemensamma resolutionsfonden för år 2021 för kreditinstitut och vissa värdepappersföretag, däribland sökanden (nedan kallat det angripna beslutet). ( 4 )

Tribunalens bedömning

Vad för det första gäller motiveringen till SRB:s underlåtenhet att tillämpa NSFR-indikatorn och MREL-indikatorn samt subindikatorer för ”komplexitet” och ”möjlighet till resolution” som avses i delegerad förordning 2015/63, ( 5 ) vid beräkningen av förhandsbidragen för bidragsperioden 2021, konstaterar tribunalen att det i artikel 20.1 i delegerad förordning 2015/63 föreskrivs att när de uppgifter som krävs för en viss indikator som avses i bilaga II till den delegerade förordningen inte ingår i de tillämpliga tillsynsrapporteringskrav som avses i artikel 14 i den delegerade förordningen för det berörda referensåret, ska denna riskindikator inte tillämpas så länge som detta tillsynsrapporteringskrav inte blivit tillämpligt.

I förevarande fall angav SRB, i det angripna beslutet, att den inte hade tillämpat NSFR-indikatorn och MREL-indikatorn eller subindikatorerna ”komplexitet” och ”möjlighet till resolution” på grund av att de erforderliga uppgifterna för dessa riskindikatorer och subindikatorer inte var tillgängliga i en harmoniserad form för alla institut vid tidpunkten för antagandet av detta beslut.

Vad särskilt beträffar NSFR-indikatorn, påpekade SRB att det inte tillämpades någon harmoniserad bindande standard för NSFR i unionen och att den därför inte kunde identifiera indikatorerna på nationell nivå. Vad beträffar MREL-indikatorn, angav SRB att eftersom MREL-kraven på det hela taget hade genomförts gradvis, förfogade SRB inte över uppgifter som skulle göra det möjligt att tillämpa denna indikator på nivån för varje institut som bidrar till den gemensamma resolutionsfonden. När det gäller subindikatorerna ”komplexitet” och ”möjlighet till resolution”, anförde SRB att de uppgifter som krävs för dessa subindikatorer inte var tillgängliga i en harmoniserad form för alla institut i de deltagande medlemsstaterna för referensåret 2019.

En sådan motivering gör det således möjligt för sökanden att förstå skälen till att SRB inte tillämpade de aktuella riskindikatorerna och subindikatorerna och motiveringen uppfyller således kraven i rättspraxis.

När det gäller skälen till att SRB inte tillämpade NSFR- och MREL-indikatorerna vid beräkningen av den procentandel av förhandsbidraget som fastställts på nationell grundval, finner tribunalen att SRB lämnat en tillräcklig motivering till varför de uppgifter som krävs för tillämpningen av NSFR- och MREL-indikatorerna inte fanns tillgängliga på nationell nivå. Vad gäller NSFR-indikatorn förklarade SRB att SRB inte hade kunnat identifiera indikatorer på nationell nivå, eftersom SRB ansåg att tillsynsrapporteringskraven avseende denna indikator var otillräckliga. Vad gäller MREL-indikatorn framgår det av det angripna beslutet att SRB inte förfogade över uppgifter som samlats in på nationell nivå som gjorde det möjligt för SRB att tillämpa MREL-indikatorn, på grund av att de nationella resolutionsmyndigheterna gradvis genomfört kraven avseende denna indikator.

När det gäller skälen till att subindikatorerna ”komplexitet” och ”möjlighet till resolution” inte tillämpades vid beräkningen av den procentsats av förhandsbidraget som fastställts på nationell grundval, anser tribunalen att sökanden, i egenskap av försiktig ekonomisk aktör, kunde förstå, mot bakgrund av lydelsen i det angripna beslutet och dess sammanhang, att SRB, på grund av avsaknaden av resolutionsplaner för samtliga tyska institut, inte förfogade över tillräckliga uppgifter som samlats in på nationell nivå för tillämpningen av subindikatorerna ”komplexitet” och ”möjlighet till resolution”.

Vad för det andra gäller frågan huruvida det är förenligt med bestämmelserna i delegerad förordning 2015/63 att dessa indikatorer och subindikatorer inte tillämpas, påpekar tribunalen först att denna delegerade förordning uppställer två villkor för att det ska vara möjligt att inte tillämpa en riskindikator. Dels ska den information som krävs enligt en sådan indikator inte ingå bland de krav på tillsynsinformation som anges i artikel 14 i den delegerade förordningen., dels anges denna indikator i bilaga II till den delegerade förordningen. Denna bilaga har rubriken ”Uppgifter som ska lämnas till resolutionsmyndigheterna”.

Vad gäller det första villkoret ska det påpekas att för att avgöra ( 6 ) huruvida den information som krävs enligt en specifik riskindikator ingår i tillsynsrapporteringskraven, ankommer det på SRB att kontrollera huruvida instituten var skyldiga att rapportera denna information för tillsynsändamål till den behöriga myndigheten för det aktuella referensåret i enlighet med genomförandeförordning nr 680/2014 ( 7 ) eller nationell rätt. Detta referensår ( 8 ) är det år som avses i det godkända årsbokslut som är tillgängligt per den 31 december det år som föregår bidragsperioden, det vill säga år 2019 i förevarande fall (nedan kallat det relevanta referensåret).

Vad gäller det andra villkoret preciserar tribunalen att artikel 20.1 i delegerad förordning 2015/63 är tillämplig inte endast när de uppgifter som anges i bilaga II till förordningen i sig utgör riskindikatorer, utan även när denna bilaga hänvisar till uppgifter som, utan att i sig utgöra riskindikatorer, är avgörande för beräkningen av sådana riskindikatorer som inte anges i denna bilaga. En riskindikator kan således inte tillämpas när de uppgifter som är nödvändiga för beräkningen av indikatorn finns i den bilagan.

Vid tolkningen av en unionsbestämmelse ska inte bara lydelsen beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i. Dessutom ska man beakta den ändamålsenliga verkan därav. Denna bestämmelse beaktar den omständigheten att processen för att införa tillsynskrav och tillhörande informationskrav är progressiv och sträcker sig över tiden. Dessutom antogs delegerad förordning 2015/63 vid en tidpunkt då dessa krav ännu inte hade fastställts slutgiltigt eller då justeringar ännu inte hade gjorts. Således kunde dylika för beräkningen av vissa av dessa riskindikatorer nödvändiga uppgifter inte vara tillgängliga för samtliga berörda institut, eller i vart fall för samtliga institut med säte i en medlemsstat, under åtminstone en del av den ursprungliga perioden, med preciseringen att dessa uppgifter kunde inte uppges för tillsynsändamål enligt unionsrätten eller i förekommande fall enligt nationell rätt.

Syftet med artikel 20.1 i delegerad förordning 2015/63 är i detta sammanhang att undvika att oproportionerliga eller diskriminerande bördor i förekommande fall åläggs instituten vid beräkningen av förhandsbidragen just på grund av detta gradvisa genomförande av tillsynskraven och tillhörande informationskrav. En sådan risk föreligger inte enbart när de aktuella uppgifterna i sig utgör riskindikatorer, utan även när dessa uppgifter, utan att i sig utgöra riskindikatorer, är nödvändiga för att beräkna dessa.

Det är mot bakgrund av dessa överväganden som tribunalen ska pröva huruvida SRB, vid beräkningen av förhandsbidragen för bidragsperioden 2021, kunde avstå från att tillämpa två riskindikatorer, nämligen NSFR- och MREL-indikatorerna, och två subindikatorer, nämligen subindikatorerna ”komplexitet” och ”möjlighet till resolution”, utan att därvid åsidosätta delegerad förordning 2015/63.

När det gäller NSFR-indikatorn framgår det för det första av genomförandeförordning 2021/451 ( 9 ) att instituten till den behöriga myndigheten skulle rapportera uppgifter om NSFR-indikatorn för tillsynsändamål och på harmoniserad grund först från och med den 28 juni 2021, det vill säga efter det relevanta referensåret. Utan att det är nödvändigt att uttala sig i frågan huruvida den eventuella förekomsten av en skyldighet att rapportera de uppgifter som krävs för NSFR-indikatorn som tillsynsinformation enligt nationell rätt innebär att SRB är skyldig att beakta detta vid fastställandet av denna indikator, åtminstone vid beräkningen av förhandsbidraget på nationell grundval, har SRB förklarat att en sådan skyldighet under alla omständigheter inte följer av lagstiftningen i den medlemsstat där sökanden är etablerad, vad gäller det relevanta referensåret. Under dessa omständigheter finns det inget i handlingarna i målet som visar att uppgifterna avseende NSFR-indikatorn för det relevanta referensåret ingick bland tillsynsrapporteringskraven enligt medlemsstatens lagstiftning. För det andra ingår NSFR-indikatorn bland de uppgifter som uttryckligen anges i bilaga II till delegerad förordning 2015/63. Under dessa omständigheter åsidosatte SRB inte bestämmelserna i delegerad förordning 2015/63 genom att inte beakta NSFR-indikatorn vid beräkningen av förhandsbidragen för bidragsperioden 2021.

När det gäller MREL-indikatorn finns det inte någon bestämmelse i genomförandeförordning nr 680/2014 som krävde att instituten, för det relevanta referensåret, skulle lämna information om sina kvalificerade skulder såsom tillsynsinformation till den behöriga myndigheten. En sådan skyldighet infördes först från och med den 28 juni 2021, genom genomförandeförordning 2021/763. ( 10 ) Detta konstaterande vederläggs inte av artikel 45.1 i direktiv 2014/59. ( 11 ) Nämnda bestämmelse innehåller nämligen inte någon skyldighet att rapportera kvalificerade skulder för tillsynsändamål under det relevanta referensåret. Utan att det är nödvändigt att uttala sig i frågan huruvida den eventuella förekomsten av en skyldighet att rapportera kvalificerade skulder för tillsynsändamål enligt nationell rätt skulle innebära att SRB är skyldig att beakta detta vid fastställandet av MREL-indikatorn, åtminstone avseende beräkningen av förhandsbidraget på nationell grundval, har SRB förklarat att en sådan skyldighet under alla omständigheter inte följer av tysk rätt vad gäller det relevanta referensåret. Under dessa omständigheter finns det inget i handlingarna i målet som visar att uppgifterna om MREL-indikatorn enligt tysk rätt omfattades av tillsynsrapporteringskravet under det relevanta referensåret. Även om MREL-indikatorn inte nämns som sådan i bilaga II till delegerad förordning 2015/63, anges i denna bilaga icke desto mindre ”kvalificerade skulder” bland de uppgifter som ska lämnas till resolutionsmyndigheterna. Dessa åtaganden utgör för övrigt uppgifter som är avgörande för beräkningen av denna riskindikator. Denna indikator grundar sig på uppgifter såsom bland annat kapitalbas, kvalificerade skulder och MREL, varvid SRB vid beräkningen av denna indikator ska fastställa överskottet av kapitalbas och kvalificerade skulder i förhållande till MREL.

Under dessa omständigheter kunde SRB avstå från att tillämpa MREL-indikatorn utan att åsidosätta delegerad förordning 2015/63.

När det gäller subindikatorerna ”komplexitet” och ”möjlighet till resolution” framgår det av delegerad förordning 2015/63 ( 12 ) att SRB, när den fastställer subindikatorn ”komplexitet”, ska beakta i vilken utsträckning det berörda institutets affärsmodell och organisationsstruktur anses vara komplexa. ( 13 ) På samma sätt ska SRB, när nämnden fastställer subindikatorn ”möjlighet till resolution”, beakta i vilken utsträckning detta institut kan bli föremål för en snabb resolution utan rättsliga hinder. Enligt direktiv 2014/59 ( 14 ) ska resolutionsmyndigheten göra en bedömning av möjligheten till ett instituts resolution samtidigt som den upprättar och uppdaterar resolutionsplanen i detta syfte. Vid bedömningen av möjligheten till ett instituts resolution är det nödvändigt att beakta dess komplexitet och struktur. Under dessa omständigheter görs bedömningen av komplexiteten även vid utarbetandet av resolutionsplanen som utgör en förutsättning för att SRB ska kunna fastställa subindikatorerna ”komplexitet” och ”möjlighet till resolution”. Resolutionsmyndigheten ska, vid utarbetandet av resolutionsplanen för institut, åtminstone beakta de uppgifter som anges i detta direktiv. ( 15 ) Bland dessa omständigheter ska myndigheten beakta institutets antal och typ av kvalificerade skulder som används. Dessa skulder motsvarar ”kvalificerade skulder” i den mening som avses i delegerad förordning 2015/63, som utgör en nödvändig uppgift för att SRB ska kunna fastställa subindikatorerna ”komplexitet” och ”möjlighet till resolution”.

Därav framgår att instituten inte var skyldiga att rapportera kvalificerade skulder för tillsynsändamål till den behöriga myndigheten för det relevanta referensåret enligt genomförandeförordning nr 680/2014. Utan att det är nödvändigt att uttala sig i frågan huruvida en sådan skyldighet att rapportera kvalificerade skulder skulle tvinga SRB att beakta denna skyldighet vid fastställandet av subindikatorerna ”komplexitet” och ”möjlighet till resolution”, åtminstone vad gäller beräkningen av förhandsbidraget på nationell grundval, finns det inga uppgifter som tribunalen förfogar över som visar att en sådan skyldighet förelåg enligt tysk rätt.

Följaktligen är det första villkoret i artikel 20.1 i delegerad förordning 2015/63 uppfyllt när det gäller dessa subindikatorer. När det gäller det andra villkoret i samma artikel finner tribunalen att även om dessa subindikatorer inte som sådana anges i bilaga II till delegerad förordning 2015/63, så anges uttryckligen, i nämnda bilaga II, kvalificerade skulder, vilka är nödvändiga för att fastställa dessa indikatorer.

Tribunalen anser följaktligen att SRB inte har åsidosatt artiklarna 6, 7 och 20 i delegerad förordning 2015/63, genom att inte beakta subindikatorerna ”komplexitet” och ”möjlighet till resolution” för bidragsperioden 2021.

( 1 ) Med nationell grundval avses databaser som kommunicerats av tillståndsgivna institut i de berörda deltagande medlemsstaterna. Bankunionsrättslig grundval avser databaser som kommunicerats av samtliga tillståndsgivna institut i alla de medlemsstater som deltar i den gemensamma resolutionsmekanismen (SRM).

( 2 ) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/63 av den 21 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU avseende förhandsbidrag till finansieringsarrangemang för resolution (EUT L 11, 2015, s. 44).

( 3 ) Enligt artikel 70.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 225, 2014, s. 1).

( 4 ) Beslut SRB/ES/2021/22 av Gemensamma resolutionsnämnden av den 14 april 2021 angående beräkningen av förhandsbidragen för år 2021 till den gemensamma resolutionsfonden.

( 5 ) Artikel 6.5 första stycket a i delegerad förordning 2015/63.

( 6 ) Enligt artikel 20.1 i delegerad förordning 2015/63.

( 7 ) Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 680/2014 av den 16 april 2014 om tekniska standarder för genomförande av instituts tillsynsrapportering enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (EUT L 191, 2014, s. 1).

( 8 ) Enligt artikel 4.1 jämförd med artikel 14.1–14.4 i delegerad förordning 2015/63.

( 9 ) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/451 av den 17 december 2020 om tekniska genomförandestandarder för tillämpningen av förordning nr 575/2013 vad gäller instituts tillsynsrapportering och om upphävande av genomförandeförordning nr 680/2014 (EUT L 97, 2021, s. 1).

( 10 ) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/763 av den 23 april 2021 om tekniska standarder för genomförande för tillämpningen av förordning nr 575/2013 och direktiv 2014/59 vad gäller tillsynsrapportering och offentliggörande avseende minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder (EUT L 168, 2021, s. 1).

( 11 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 2014, s. 190).

( 12 ) Enligt artikel 6.6 a iv) i delegerad förordning 2015/63.

( 13 ) I enlighet med avdelning II kapitel II i direktiv 2014/59.

( 14 ) Enligt artikel 15.3 i direktiv 2014/59.

( 15 ) Såsom anges i avsnitt C i bilagan till direktiv 2014/59.