Överklagande ingett den 25 november 2021 av Frédéric Jouvin av det beslut som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 26 april 2021 i mål T-472/20 och T-472/20 AJ II, Jouvin mot kommissionen

(Mål C-719/21 P)

(2022/C 64/34)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Frédéric Jouvin (ombud: L. Bôle-Richard, avocat)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	ogiltigförklara det beslut som Europeiska unionens tribunal meddelade den 26 april 2021 i mål T-472/20 och T-472/20 AJ II, Jouvin/kommissionen, där talan avvisas då den befanns helt sakna rättslig grund,

—	bifalla de yrkanden som framställts i första instans och återförvisa ärendet till kommissionen, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för överklagandet anför klaganden tre grunder.

Den första grunden avser en uppenbart oriktig kvalificering av de faktiska omständigheter som lagts fram för tribunalens bedömning, fel från tribunalens sida vid fastställandet av innehållet i viss bevisning och felaktig rättstillämpning rörande beviskraven. Enligt klaganden var det felaktig rättstillämpning när tribunalen gjorde en oriktig rättslig kvalificering av de faktiska omständigheter som lagts fram för den. Tribunalen fann att det betydande antalet intrångsgörare inte kan rubba kommissionens slutsats att det saknades bevis för otillåten samverkan mellan de företag som klagandens klagomål avsåg. Fastställandet av det betydande, exponentiella antalet intrångsgörare syftar dock inte till att styrka samverkan, utan uppkommer som en följd av den sistnämnda.

Klaganden har lagt fram bevis för denna samverkan och har styrkt att de företag som deltagit i standardiseringsarbetet hade kontaktats på förhand för att bevilja licenser till sin patentportfölj. Efter att förhandlingarna misslyckades, deltog alla de kontaktade företagen i ISO:s standardiseringsarbete, och inget av dem uppfyllde sin skyldighet att uppge kännedom om varje patent som skulle kunna vara kopplat till den standard som höll på att utarbetas. Dessa omständigheter utgör den överträdelse i form av otillåten samverkan som lett till den exponentiella ökningen av intrångsgörare.

Klaganden åberopar även grunden felaktig rättstillämpning, vad gäller de beviskrav som först kommissionen och senare tribunalen i sitt beslut ställt för att det anses styrkt att det förelegat en otillåten samverkan mellan de berörda företagen.

Den andra grunden är att tribunalen inte beaktat de faktiska omständigheter som lagts fram vid den. Enligt klaganden fann tribunalen att klagandens argument om marknadsdelning inte tagits upp under det administrativa förfarandet. Klaganden hade dock visst tagit upp det under det administrativa förfarandet, i en skrivelse av den 15 maj 2018 till kommissionen, alltså mer än två år före kommissionens slutliga beslut om att avslå klagandens klagomål. Tribunalen gjorde sig därför skyldig till felaktig rättstillämpning när den underlät att fastställa det verkliga innehållet i bevisning som lagts fram för den.

Den tredje grunden, slutligen, rör felaktig rättstillämpning vid tribunalens fastställande av innehållet i viss bevisning. Enligt tribunalen begärde klaganden att tribunalen skulle fastställa att konkurrensreglerna hade överträtts. Vad klaganden anfört är dock att kommissionen, om den tillmätt de omständigheter som presenterats för den i det administrativa förfarandet deras rätta värde, inte hade kunnat komma fram till någon annan slutsats än att det förelåg en otillåten samverkan mellan de företag som avses i klagomålet och följaktligen att konkurrensreglerna hade överträtts.

Beträffande fastställandet av att klaganden diskriminerats, utvecklade klaganden i sin ansökan endast de argument som redan hade framförts i det administrativa förfarandet och redogjorde för den uppenbart oriktiga bedömning som kommissionen gjort när den inte beaktade de faktiska omständigheter som klaganden lagt fram. Tribunalen har, genom att finna att klaganden inte anförde några argument avseende det beslut som uppenbart angreps, åsidosatt sin motiveringsskyldighet, då samtliga klagandens argument syftade till att visa att kommissionen gjort en uppenbart oriktig bedömning.

Vad gäller karakteriseringen av en samverkan gör klaganden även där gällande att kommissionen gjort en uppenbart oriktig bedömning. Klaganden begärde inte i något fall att tribunalen skulle direkt fastställa att konkurrensreglerna hade överträtts, utan fastställa att en bedömning av de faktiska omständigheter som lagts fram för kommissionen otvetydigt borde ha fått kommissionen att själv konstatera att konkurrensreglerna överträtts och att dess egna rekommendationer klart åsidosatts.