1)

Ska artikel 19.1 andra stycket FEU, jämförd med artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, tolkas så, att den utgör hinder för sådana nationella bestämmelser som artikel 47b § § 5–6, jämförd med artiklarna 30 § 1 och 24 § 1 i Ustawy z dnia 27 lipca 2001 r. – Prawo o ustroju sądów powszechnych (lag av den 27 juli 2001 – Lagen om allmänna domstolars organisation), enligt vilka domstolskollegiet har behörighet att helt eller delvis befria en domare vid den aktuella domstolen från skyldigheten att pröva det mål som tilldelats honom eller henne, med beaktande av följande omständigheter:

2)

Ska de bestämmelser som avses i fråga 1 och principen om unionsrättens företräde tolkas så, att de tillåter (alternativt förpliktar) en nationell domstol, som prövar ett brottmål vars föremål omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2016/343 (1), där en domare har befriats från sin skyldighet att pröva målet på det sätt som beskrivs i fråga 1, och samtliga statliga organ, att avstå från att tillämpa en rättsakt från domstolskollegiet och andra efterföljande rättsakter, såsom beslut om omfördelning av mål, däribland det ifrågavarande nationella brottmålet, utan den avfärdade domarens samtycke, för att denna domare även fortsättningsvis ska kunna ingå i den dömande sammansättningen?

3)

Ska de bestämmelser som avses i fråga 1 samt principen om unionsrättens företräde tolkas så, att det enligt dessa krävs att det i den nationella rättsordningen, i straffrättsliga förfaranden som omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2016/34, föreskrivs sådana rättsmedel som säkerställer att parterna i målet, såsom de tilltalade, ges möjlighet till omprövning och överklagande av de beslut som avses i [fråga 1] och som syftar till att ändra den dömande sammansättningen som ska pröva målet genom att befria den domare som har utsetts till rättens ordförande från dennes skyldighet att pröva målet på det sätt som beskrivs i fråga 1[?]