1.

Följer det av skäl 17 i direktiv 2011/95/EU (1) att definitionerna i FN-konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor av den 18 december 1979 samt Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet ska tillämpas för klassificeringen av könsrelaterat våld mot kvinnor som skäl för att bevilja internationellt skydd enligt Genèvekonventionen angående flyktingars rättsliga ställning av år 1951 samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet, eller har begreppet könsrelaterat våld mot kvinnor som skäl för att bevilja internationellt skydd enligt direktiv 2011/95 en självständig innebörd som skiljer sig från den i nämnda folkrättsliga instrument?

2.

Om det, i fall där könsrelaterat våld mot kvinnor åberopas, endast är relevant att ta hänsyn till vilket biologiskt eller socialt kön den som utsätts för förföljelse har (våld som riktas mot en kvinna på grund av att hon är en kvinna) för att fastställa tillhörighet till en särskild samhällsgrupp som skäl till förföljelse enligt artikel 10.1 d i direktiv 2011/95, kan då de konkreta formerna av förföljelse och handlingarna som utgör förföljelse såsom de i den icke uttömmande uppräkningen i skäl 30 i nämnda direktiv vara avgörande för ”gruppens synlighet i samhället”, det vill säga för dess särskiljande egenskap, med hänsyn till omständigheterna i ursprungslandet, eller kan dessa handlingar endast utgöra förföljelse i den mening som avses i artikel 9.2 a eller f i direktiv 2011/95?

3.

Utgör det biologiska eller sociala könet, när personen som ansöker om skydd åberopar könsrelaterat våld i form av våld i hemmet, en tillräcklig grund för att fastställa tillhörighet till en särskild samhällsgrupp i den mening som avses i artikel 10.1 d i direktiv 2011/95, eller är det nödvändigt att fastställa en ytterligare särskiljande egenskap om artikel 10.1 d i direktiv 2011/95/EU tolkas bokstavligt enligt dess ordalydelse, enligt vilken villkoren är kumulativa och könsaspekterna utgör alternativa villkor?

4.

Ska artikel 9.3 i direktiv 2011/95, när sökanden gör gällande att en grupp som inte företräder staten i den mening som avses i artikel 6 c i direktiv 2011/95 utövar förföljelse genom könsrelaterat våld i form av våld i hemmet, tolkas så, att det – för att fastställa ett orsakssamband – är tillräckligt om det är möjligt att fastställa ett samband mellan skälen till förföljelse som anges i artikel 10 och förföljelsen i den mening som avses i punkt 1, eller måste en avsaknad av skydd från den ifrågavarande förföljelsen kunna fastställas, samt föreligger detta samband när den grupp som inte företräder staten och som utövar förföljelsen inte uppfattar de enskilda handlingarna av förföljelse eller våld som könsrelaterade?

5.

Kan ett verkligt hot om hedersmord om sökanden skulle återvända till ursprungslandet, såvitt de andra villkoren för detta är uppfyllda, utgöra skäl för att bevilja status som subsidiärt skyddsbehövande enligt artikel 15 a i direktiv 2011/95 jämförd med artikel 2 EKMR (ingen ska avsiktligen berövas livet), eller ska detta anses utgöra skada enligt artikel 15 b i direktiv 2011/95 jämförd med artikel 3 EKMR, såsom detta tolkats i praxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna mot bakgrund av en helhetsbedömning av risken för ytterligare könsrelaterade våldshandlingar, eller räcker det att sökanden subjektivt inte vill begagna sig av ursprungslandets skydd för att beviljas subsidiärt skydd?