Talan väckt den 15 juli 2021 – Europeiska kommissionen mot Republiken Polen

(Mål C-432/21)

(2021/C 452/05)

Rättegångsspråk: polska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: C. Hermes, G. Gattinara, D. Milanowska)

Svarande: Republiken Polen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Polen har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt

—

artikel 6.1 och 6.2, artikel 12.1 a–d, artikel 13.1 a och artikel 16.1 i rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (1) samt enligt artikel 4.1, artikel 5 a, b och d och artikel 9.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar (2) genom att i det nationella rättssystemet införa bestämmelser som innebär att skogsförvaltning som bygger på god praxis inte strider mot några bestämmelser om bevarande av naturen enligt fågeldirektivet och livsmiljödirektivet,

och

—

enligt artikel 6.3 i rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter, jämförd med artikel 19.1 andra stycket i Fördraget om Europeiska unionen, artikel 216.2 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna av den 21 maj 1992 samt artikel 6.1 b och artikel 9.2 i Århuskonventionen av den 25 juni 2005 när det gäller tillgång till miljöinformation genom att utesluta möjligheten för miljöorganisationer att väcka talan mot skogsförvaltningsplaner i domstol,

—	förplikta Republiken Polen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Enligt kommissionen har Polen underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 92/43/EEG (nedan kallat livsmiljödirektivet), rådets direktiv 2009/147/EG (nedan kallat fågeldirektivet) och Århuskonventionen från år 2005.

I sin första grund gör kommissionen gällande att införandet år 2016 av bestämmelsen i artikel 14b.3 i ustawa o lasach z 1991 (1991 års skogslag), enligt vilken skogsförvaltning som uppfyller krav på god praxis inte strider mot några bestämmelser om bevarande av naturen, utgör ett felaktigt införlivande av dessa direktiv, eftersom bestämmelsen inte beaktar skyldigheten som anges i dessa direktiv att inrätta stränga system för skydd av djurarter och skyldigheten att bevara vilda fåglar. Denna nya lydelse av bestämmelsen i artikel 14b.3 i skogslagen innebär ett betydande undantag från bestämmelserna i dessa direktiv och skapar endast en rättslig illusion om att den är förenlig med skyldigheterna att skydda djurarter enligt artiklarna 12 och 13 i livsmiljödirektivet och artiklarna 5 och 9 i fågeldirektivet. Dessutom krävs det enligt artikel 6.1 i livsmiljödirektivet och artikel 4.1 i fågeldirektivet att bevarandeåtgärder vidtas för särskilda bevarandeområden. Tillämpningen av artikel 14b.3 i skogslagen innebär att det inte längre är nödvändigt att vidta och genomföra bevarandeåtgärder i Polen för dessa särskilda bevarandeområden.

I sin andra grund gör kommissionen gällande att avsaknaden av en möjlighet för miljöorganisationer att överklaga miljöministerns beslut om godkännande av skogsförvaltningsplaner är oförenlig med bestämmelserna i Århuskonventionen. Enligt artikel 6.3 i livsmiljödirektivet, jämförd med artikel 9.2 i Århuskonventionen, ska beslut om planer och projekt i den mening som avses i artikel 6.3 i livsmiljödirektivet kunna överklagas av miljöorganisationer inför domstol.

(1) EGT L 206, 1992, s. 7.

(2) EUT L 20, 2010, s. 7.