1)

Är det system som föreskrivs i artikel 394.2 civilprocesslagen, enligt vilken det är tillåtet att den som har lidit skada till följd av ett konkurrensbegränsande beteende enligt artikel 101 FEUF får stå för en andel av rättegångskostnaderna i förhållande till de belopp som betalats felaktigt som ett överpris och som återbetalats till den skadelidande efter det att hans eller hennes ersättningsanspråk delvis bifallits, när det, såsom en uttalad förutsättning, antas att det föreligger en konkurrensbegränsande överträdelse och ett orsakssamband mellan denna överträdelse och uppkomsten av en skada, vilken med säkerhet erkänns, beräknas och beviljas som en följd av rättegången, förenligt med skadelidandens rätt till full ersättning för ett konkurrensbegränsande beteende enligt nämnda artikel 101 FEUF och enligt rättspraxis om dess tolkning?

2)

Är det möjligt för den nationella domstolen vid beräkningen av skadeståndsbeloppet att beräkna skadan subsidiärt och självständigt, på grund av att det konstaterats att det föreligger informationsasymmetri eller oövervinnliga svårigheter vad gäller beräkningen som inte får hindra den skadelidandes rätt till full ersättning för ett konkurrensbegränsande förfarande enligt artikel 101 FEUF, jämförd med artikel 47 i stadgan, även för det fall den som lidit skada till följd av en konkurrensbegränsande överträdelse bestående i en kartell som gett upphov till överpriser har haft tillgång, under rättegången, till de uppgifter som svaranden själv har grundat sitt sakkunnigutlåtande på för att utesluta förekomsten av en ersättningsgill skada?

3)

Är det möjligt för den nationella domstolen vid beräkningen av skadeståndsbeloppet att beräkna skadan subsidiärt och självständigt, på grund av att det konstaterats att det föreligger informationsasymmetri eller oövervinnliga svårigheter vad gäller beräkningen som inte får hindra den skadelidandes rätt till full ersättning för ett konkurrensbegränsande förfarande enligt artikel 101 FEUF, jämförd med artikel 47 i stadgan, även för det fall den som lidit skada till följd av en konkurrensbegränsande överträdelse bestående i en kartell som gett upphov till överpriser framställer sitt ersättningsanspråk mot en av en av mottagarna av det administrativa beslutet, vilken är solidariskt ansvarig för skadan, men som inte har salufört den produkt eller den tjänst som förvärvats av den skadelidande?