—

upphäva tribunalens dom i mål T-207/18,

—

ogiltigförklara den omtvistade rättsakten,

—

i andra hand återförvisa målet till tribunalen för prövning av klagandens yrkande om ogiltigförklaring, och

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive kostnaderna för förfarandet vid tribunalen, inklusive intervenienternas kostnader.

1.

Det utrymme för skönsmässig bedömning som Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) har vid bedömningen av ämnen för identifiering som ämnen som inger mycket stora betänkligheter enligt artikel 57 f i förordning (EG) nr 1907/2006 (1) (Reach-förordningen) kan inte tolkas på så sätt att Echa ges fullständiga friheter att göra uppenbara fel i urvalet och bedömningen av ”vetenskapliga bevis” enligt denna artikel 57 f. Tribunalen har dock godtagit detta genom att slå fast att det endast kan konstateras att det föreligger ett uppenbart fel i bedömningen om Echa helt och hållet och felaktigt har bortsett från en tillförlitlig vetenskaplig studie och om beaktandet av den studien skulle ha ändrat den övergripande bedömningen av bevisen på ett sådant sätt att det slutliga beslutet skulle ha blivit omöjligt. Tribunalen godtog vidare att resultaten av otillförlitliga vetenskapliga studier kunde åberopas av Echa och att deras bristande tillförlitlighet inte utesluter att de beaktas. Tribunalen har gått ännu längre genom att acceptera att man förlitar sig på otillförlitliga och ofullständiga vetenskapliga studier när deras resultat stöder ECHA:s hypotes om ämnets påstådda farliga egenskaper. Genom att göra detta har tribunalen gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning och åsidosatt principen om vetenskaplig excellens.

2.

Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning och tolkade felaktigt artikel 57 f i Reach-förordningen samt åsidosatte klagandens rätt att yttra sig genom att felaktigt tolka klagandens påståenden när det gäller kravet på att fastställa att ämnet är lika problematiskt som de effekter av ämnen som identifierats på grundval av artikel 57 a-e i Reach-förordningen.

3.

Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid bedömningen av bevisningen avseende klagandens påståenden om tillförlitligheten av vetenskapliga studier och missuppfattade den bevisning som åberopades.

4.

Genom att slå fast att ECHA:s bedömning av vetenskapliga bevis stöds av försiktighetsprincipen, misstolkade tribunalen denna princip och gjorde därmed en felaktig rättstillämpning.

5.

Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den slog fast att intermediärer inte är undantagna från identifiering enligt artiklarna 57 och 59 i Reach-förordningen med motiveringen att dessa bestämmelser endast tar sikte på ett ämnes inneboende egenskaper och inte på dess användning (vilket skulle innefatta huruvida ämnet är en intermediär eller inte) och att det inte var oproportionerligt av Echa att göra detta.