1

Europaparlamentet har yrkat att domstolen ska upphäva punkterna 2 och 4 i domslutet i den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 29 september 2021, parlamentet/Axa Assurances Luxembourg m.fl. (T‑384/19, EU:T:2021:630) (nedan kallad den överklagade domen). Genom dessa punkter ogillade tribunalen den talan som parlamentet väckt med stöd av artikel 272 FEUF mot Axa Assurances Luxembourg SA, Bâloise Assurances Luxembourg SA och La Luxembourgeoise SA (nedan gemensamt kallade Axa m.fl.), om att de skulle förpliktas att till parlamentet betala kostnaderna för skador som uppkommit i den i Luxemburg belägna Konrad Adenauer-byggnaden (nedan kallad KAD-byggnaden) till följd av regnvatten på byggarbetsplatsen vid denna byggnad, i enlighet med försäkringsavtalet ”allriskförsäkring för byggarbetsplats” (nedan kallat allriskavtalet), som ingicks den 3 april 2012 mellan, å ena sidan, Axa m.fl. samt Nationale-Nederlanden Schadeverzekering Maatschappij NV (nedan kallat NN), och, å andra sidan, Europeiska unionen, företrädd av parlamentet.

2

NN har i sitt anslutningsöverklagande yrkat att domstolen ska upphäva punkterna 1 och 3 i domslutet i den överklagade domen, i vilka tribunalen genom tredskodom förpliktade NN att i enlighet med allriskavtalet betala 79653,89 euro jämte lagstadgad dröjsmålsränta till parlamentet.

3

I artikel 41 i stadgan för Europeiska unionens domstol (nedan kallad domstolens stadga) föreskrivs följande:

”Om en rätteligen instämd part inte inkommer med skriftligt svaromål, ska tredskodom meddelas mot honom. Talan mot domen får föras inom en månad efter delgivning. …”

4

I artikel 56 i domstolens stadga föreskrivs följande:

”Tribunalens slutliga avgöranden samt avgöranden av tribunalen som endast delvis avgör sakfrågan eller som avgör en rättegångsfråga om bristande behörighet eller något annat processhinder får överklagas till domstolen inom två månader efter delgivningen av det avgörande som överklagas.

Varje part som helt eller delvis inte har vunnit bifall till sin talan har rätt att överklaga. …

…”

5

I artikel 172 i domstolens rättegångsregler, som har rubriken ”Parter som får inkomma med svarsskrivelse”, föreskrivs följande:

”Alla parter i det aktuella målet vid tribunalen som har ett intresse av att överklagandet bifalls, avvisas eller ogillas får inom två månader från delgivning av överklagandet inkomma med svarsskrivelse. …”

6

Artikel 176 i rättegångsreglerna, som har rubriken ”Anslutningsöverklagande”, har följande lydelse:

”1.   De parter som avses i artikel 172 får ge in ett anslutningsöverklagande inom samma frist som föreskrivs för ingivande av svarsskrivelser.

2.   Anslutningsöverklagande ska ske genom att en separat handling ges in, som ska vara åtskild från svarsskrivelsen.”

7

Artikel 178 i rättegångsreglerna, med rubriken ”Yrkanden, grunder och argument som framställs respektive åberopas inom ramen för anslutningsöverklagandet”, har följande lydelse:

”1.   Yrkandena i ett anslutningsöverklagande ska avse upphävandet, helt eller delvis, av tribunalens avgörande.

…

3.   Genom åberopade grunder och argument avseende rättsliga omständigheter ska det i detalj anges på vilka punkter som anslutningsklaganden anser att tribunalens avgörande är felaktigt. Dessa grunder och argument får inte vara desamma som dem som åberopats i svarsskrivelsen.”

8

I artikel 1 i tribunalens rättegångsregler, med rubriken ”Definitioner”, föreskrivs följande i punkt 2:

”Vid tillämpningen av dessa rättegångsregler

…

…”

9

I artikel 123 i tribunalens rättegångsregler, med rubriken ”Tredskodom”, föreskrivs följande:

”1.   Om tribunalen konstaterar att en rätteligen instämd svarande inte inkommit med svaromål i den form eller inom den frist som föreskrivs i artikel 81, får sökanden inom den tid som ordföranden bestämmer yrka att tribunalen genom tredskodom bifaller hans talan, om inte annat följer av artikel 45 andra stycket i [domstolens stadga].

2.   En svarande som inte inkommit med svaromål får inte delta i tredskodomsförfarandet och ska inte delges någon inlaga eller något beslut, med undantag för det avgörande genom vilket målet avgörs slutligt.

3.   Tribunalen ska i tredskodomen bifalla sökandens yrkanden, såvida det inte är uppenbart att tribunalen saknar behörighet att pröva talan eller det är uppenbart att talan inte kan tas upp till prövning eller att den helt saknar rättslig grund.

4.   Tredskodomen är verkställbar. Tribunalen får dock bevilja uppskov med verkställighet till dess den har avgjort en ansökan om återvinning enligt artikel 166 eller göra verkställigheten beroende av att sökanden ställer säkerhet som till belopp och slag fastställs med hänsyn till omständigheterna. Säkerheten ska återlämnas, om någon ansökan om återvinning inte ges in eller om en sådan ansökan avslås.”

10

Artikel 163 i tribunalens rättegångsregler, med rubriken ”Vilandeförklaring”, har följande lydelse:

”Om ett överklagande vid domstolen och en ansökan enligt detta kapitel, med undantag för ansökningar enligt artiklarna 164 och 165, rör samma avgörande av tribunalen, får ordföranden, efter att ha hört parterna, förklara målet vilande till dess att domstolen har avgjort överklagandet.”

11

I artikel 166 i tribunalens rättegångsregler, med rubriken ”Ansökan om återvinning av tredskodom”, föreskrivs följande:

”1.   Ansökan får göras om återvinning av tredskodom enligt artikel 41 i [domstolens stadga].

2.   En svarande som inte inkommit med svaromål får ge in en sådan ansökan inom en månad från delgivningen av tredskodomen. …

3.   Efter att ansökan om återvinning delgetts den andra rättegångsdeltagaren, ska ordföranden fastställa en frist inom vilken denna får inkomma med skriftligt yttrande.

…

5.   Tribunalen ska avgöra målet genom dom som inte kan återvinnas.

…”

12

I enlighet med artikel I.12.3.1.1 i allriskavtalet undantas från de garantier som föreskrivs i detta avtal bland annat förluster och skador till följd av att god sed inte har iakttagits, i den mån dessa överträdelser tolereras eller inte kunde förbises av varje försäkrad eller annan person som hade rätt att leda det arbete som utförts, bland annat de tekniska ansvariga för byggarbetsplatsen.

13

Enligt artiklarna I.13.2 och I.13.2.1 i avtalet ska analysen av skadans ursprung, ansvaret för skadan och skadans omfattning samt beräkningen av skadebeloppet utföras av en expert som utses och betalas av försäkringsgivaren. Om det råder oenighet om slutsatserna i expertutlåtandet ska försäkringstagaren ha möjlighet att begära ett utlåtande från en annan expert.

14

Enligt artikel I.15.1.1 i avtalet omfattar detta avtal inte, om inte annat avtalats, skador som direkt eller indirekt orsakas av översvämning, av stigande nivå på ytvattendrag eller stigande grundvatten, av otillräcklig avledning av vatten genom avloppsledningar eller av naturkatastrofer.

15

Enligt artikel I.18.1 i allriskavtalet omfattas avtalet av ”EU-rätten, tillsammans med luxemburgsk rätt”.

16

I artikel I.19 i avtalet, med rubriken ”Forumklausul”, föreskrivs följande:

”Alla eventuella tvister mellan Europaparlamentet och uppdragstagaren med anledning av fullgörandet av detta avtal, om vilka parterna inte kan göra upp i godo, ska hänskjutas till tribunalen, som är en rättsinstans inom Europeiska unionens domstol, i enlighet med artikel 256.1 [FEUF].”

17

Enligt artikel II.1 i avtalet omfattar begreppet naturkatastrofer ”högvatten, översvämningar, tidvattenvågor, jordskred och, om inte annat avtalats, jordbävningar”.

18

Bakgrunden till tvisten anges i punkterna 1–23 i den överklagade domen och kan sammanfattas enligt följande såvitt avser förevarande mål.

19

Inom ramen för det arbete som hade utförts i syfte att bygga ut och uppgradera KAD-byggnaden, inledde parlamentet under år 2011 ett anbudsförfarande i syfte att teckna en försäkring av typen ”allrisk byggarbetsplats” och en ansvarsförsäkring.

20

Efter detta förfarande antogs det anbud som hade utarbetats på grundval av anbudet från Axa m.fl. och Delta Lloyd Schadeverzekering NV, ett bolag som senare övertogs av NN (nedan gemensamt kallade svarandena i första instans).

21

Den 3 april 2012 ingick unionen, företrädd av parlamentet, allriskavtalet med svarandena i första instans. I detta avtal anges Axa Assurances Luxembourg som huvudförsäkringsgivare.

22

Till följd av den kraftiga nederbörden den 27 och 30 maj 2016 rann regnvatten från byggarbetsplatsen vid KAD-byggnaden delvis ned i källaren i den byggnad som var under uppförande, vilket ledde till en anhopning av vatten och skapade en fuktig atmosfär i lokaler där teknisk utrustning redan var installerad och som därmed skadades.

23

Den 30 maj 2016 ingav det företag som ansvarade för de större arbetena på denna byggarbetsplats en skadeanmälan till försäkringsförmedlaren avseende de omständigheter som beskrivits i föregående punkt. Axa Assurances Luxembourg utsåg i egenskap av huvudförsäkringsgivare en expert för att genomföra de sedvanliga undersökningarna.

24

Genom skrivelse av den 15 juli 2016 meddelade Axa Assurances Luxembourg parlamentet att bolaget, mot bakgrund av de upplysningar och tekniska uppgifter som framgick av de preliminära och kompletterande expertutlåtanden som upprättats efter två expertinspektioner, ansåg att den aktuella skadan inte omfattades av allriskavtalet.

25

För det första gjorde Axa Assurances Luxembourg gällande att artikel I.15.1.1 i allriskavtalet inte omfattade skador som har ett direkt eller indirekt samband med översvämning eller otillräcklig dränering genom avlopp. För det andra var skadan förutsebar och en följd av ett uppenbart åsidosättande av god sed, vilket innebar att förluster och skador som följde därav även var undantagna från försäkringsskyddet i enlighet med artikel I.12.3.1.1 i avtalet.

26

Den 21 november 2017 skickade parlamentet, efter skriftväxling och ett möte med företrädare för Axa Assurances Luxembourg, en formell underrättelse till svarandena i första instans, på grundval av en preliminär uppskattning av skadorna. Axa Assurances Luxembourg besvarade denna underrättelse den 20 december 2017 och upprepade att skadan inte omfattades av avtalet.

27

Efter att ha mottagit slutrapporten från den tekniska experten vid kontrollkontoret Luxcontrol, som hade fått i uppdrag att kontrollera den tekniska utrustning som installerats och förvarats i de lokaler som berördes av olyckan, inbegripet förteckningen över den utrustning som skulle ersättas, upprepade parlamentet genom skrivelse av den 28 november 2018 denna formella underrättelse och angav att de skador som hade uppkommit och som kunde konstateras uppskattades till 800624,33 euro exklusive mervärdesskatt.

28

Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 20 juni 2019 väckte parlamentet talan med stöd av artikel 272 FEUF och yrkade att tribunalen skulle

29

Efter att ha informerats om att Delta Lloyd Schadeverzekering hade övertagits av NN, delgav tribunalens kansli NN parlamentets ansökan genom skrivelse av den 13 januari 2020 och angav en frist för NN att inkomma med svaromål. NN inkom inte med något svaromål inom den föreskrivna fristen.

30

Den 26 juni 2020 yrkade parlamentet att tribunalen skulle fastställa att NN var rätteligen instämd och bifalla parlamentets yrkanden avseende detta bolag genom tredskodom med stöd av artikel 123.1 i tribunalens rättegångsregler. Kansliet delgav NN detta yrkande. I samband med detta preciserade kansliet att NN i enlighet med punkt 2 i denna artikel inte fick delta i tredskodomsförfarandet och att endast det avgörande genom vilket målet avgjordes slutligt skulle komma att delges NN.

31

Tribunalen biföll parlamentets yrkande och förpliktade NN, i punkterna 1 och 3 i domslutet i den överklagade domen, genom tredskodom att till parlamentet betala ett belopp på 79653,89 euro jämte lagstadgad dröjsmålsränta från och med den 22 december 2017 samt ersätta kostnaderna för tredskodomen mot bolaget.

32

Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 16 november 2021 ansökte NN om återvinning av punkterna 1 och 3 i den överklagade domen. Tribunalen vilandeförklarade återvinningsförfarandet genom beslut av den 10 januari 2022, i avvaktan på domstolens slutliga avgörande i förevarande mål om överklagande.

33

Vad däremot gällde parlamentets yrkanden i den del talan riktades mot Axa m.fl., fann tribunalen, i punkt 94 i den överklagade domen, att det, mot bakgrund av artikel I.15.1.1 i allriskavtalet, jämförd med övriga bestämmelser i detta avtal, och med hänsyn till det sammanhang i vilket avtalet ingicks, inte fanns anledning att ge begreppet översvämning en restriktiv innebörd. Tribunalen fann således, i punkt 111 i den överklagade domen, att Axa m.fl. hade haft fog för att gentemot parlamentet åberopa uteslutningsklausulen i denna artikel I.15.1.1 avseende garantin för skador som har ett direkt eller indirekt samband med en översvämning.

34

I punkterna 2 och 4 i domslutet i den överklagade domen ogillade tribunalen följaktligen parlamentets talan i den del den avsåg Axa m.fl. och förpliktade parlamentet att bära sina rättegångskostnader och ersätta två tredjedelar av de kostnader som uppkommit för Axa m.fl.

35

Parlamentet har yrkat att domstolen ska

36

Axa m.fl. har yrkat att domstolen ska,

37

NN har i sitt anslutningsöverklagande yrkat att domstolen ska

38

Parlamentet har yrkat att domstolen ska

39

Generaladvokaten föredrog sitt första förslag till avgörande den 18 januari 2024. Samma dag meddelade domstolen domen Eulex Kosovo/SC (C‑785/22 P, EU:C:2024:52). I punkt 31 i nämnda dom angav domstolen att eftersom en ansökan om återvinning får till följd att handläggningen av målet, i den del återvinning sökts, återupptas, kan en tredskodom som begärts återvunnen inte anses utgöra ett slutligt avgörande i den mening som avses i artikel 56 i domstolens stadga. Domstolen drog av detta slutsatsen, i punkt 32 i nämnda dom, att ett överklagande av en tredskodom som begärts återvunnen ska avvisas.

40

Genom beslut av den 20 mars 2024, parlamentet/Axa Assurances Luxembourg m.fl. (C‑766/21 P, EU:C:2024:321), beslutade domstolen att den muntliga delen av förfarandet skulle återupptas och att en muntlig förhandling skulle hållas, i enlighet med artikel 83 i rättegångsreglerna, för att ge parterna möjlighet att yttra sig över de konsekvenser som domen av den 18 januari 2024, Eulex Kosovo/SC (C‑785/22 P, EU:C:2024:52), eventuellt skulle kunna ha för frågan huruvida parlamentets överklagande kunde tas upp till prövning.

41

Efter denna muntliga förhandling, som hölls den 17 april 2024, och efter det att generaladvokatens föredragit sitt förslag till avgörande vid sammanträdet den 6 juni 2024, avslutades den muntliga delen av förfarandet.

42

Enligt parlamentet saknar domen av den 18 januari 2024, Eulex Kosovo/SC (C‑785/22 P, EU:C:2024:52), betydelse för frågan om upptagande till prövning av överklagandet, genom vilket parlamentet har yrkat att punkterna 2 och 4 i domslutet i den överklagade domen ska upphävas. I det målet hade domstolen att pröva ett yrkande om upphävande av den dom som meddelades av tribunalen den 19 oktober 2022, SC/Eulex Kosovo (T‑242/17 RENV, EU:T:2022:637), i vilken tribunalen hade meddelat tredskodom mot en enda svarande. I det nu aktuella fallet har tribunalen däremot meddelat tredskodom mot endast en av de fyra svarandena i det överklagade målet, närmare bestämt NN. Enligt parlamentet innebär detta att det inte finns något hinder mot upptagande till prövning av dess överklagande, som riktar sig mot punkter i domslutet i den överklagade domen som avser frågor som prövats i en kontradiktorisk rättegång och inte kan omfattas av ansökan om återvinning.

43

Enligt parlamentet framgår det av punkterna 31, 33 och 35 i domen av den 18 januari 2024, Eulex Kosovo/SC (C‑785/22 P, EU:C:2024:52), att avvisning av ett överklagande endast kan komma i fråga om det riktar sig mot punkter i domslutet i den överklagade domen som varit föremål för en ansökan om återvinning, eftersom överklagandet då, på grund av denna ansökan om återvinning, inte avser ett ”slutligt avgörande” i den mening som avses i artikel 56 i domstolens stadga. Denna tolkning vinner stöd av artikel 163 i tribunalens rättegångsregler, som ger tribunalens ordförande en möjlighet att, för det fall ett överklagande till domstolen och en ansökan om återvinning av en tredskodom rör samma avgörande från tribunalen, vilandeförklara återvinningsförfarandet till dess att domstolen har avgjort överklagandet.

44

Axa m.fl. har å sin sida gjort gällande att parlamentets överklagande ska avvisas, i enlighet med de principer som följer av domen av den 18 januari 2024, Eulex Kosovo/SC (C‑785/22 P, EU:C:2024:52). Enligt dessa principer kan en dom från tribunalen som är föremål för en ansökan om återvinning, och som således inte är lagakraftvunnen, inte överklagas förrän återvinningsförfarandet har avslutats.

45

Enligt Axa m.fl. gör dessa principer det möjligt att upprätthålla en sammanhållen handläggning av målet genom att man undviker parallella förfaranden och risken för motstridiga avgöranden. Bolagen anser att nämnda principer gör sig gällande i förevarande mål, där det är fråga om en tvist som har sitt ursprung i ett och samma avtal, vilken har prövats inom ramen för en och samma process.

46

Enligt artikel 56 första stycket i domstolens stadga får endast tribunalens slutliga avgöranden samt avgöranden av tribunalen som endast delvis avgör sakfrågan eller som avgör en rättegångsfråga om bristande behörighet eller något annat processhinder överklagas till domstolen. Överklagandet ska ges in inom två månader efter delgivningen av det avgörande som överklagas.

47

Det följer av denna bestämmelse att ett överklagande endast kan tas upp till prövning när det avser ett lagakraftvunnet avgörande mot vilket det inte finns något annat rättsmedel (dom av den 18 januari 2024, Eulex Kosovo/SC, C‑785/22 P, EU:C:2024:52, punkt 29).

48

Dessutom följer det av artikel 41 i domstolens stadga att om en rätteligen instämd part inte inkommer med skriftligt svaromål, ska tredskodom meddelas ”mot honom”, och denna part får ansöka om återvinning av domen.

49

Det framgår av denna artikel att tredskodom endast ska meddelas i förhållande till den eller de parter som inte har inkommit med ett skriftligt svaromål i föreskriven form och inom den föreskrivna fristen. Det är således endast den eller de parter som underlåtit att inkomma med svaromål som har rätt att ansöka om återvinning av en tredskodom, i syfte att ge dem möjlighet att yttra sig i enlighet med den kontradiktoriska principen.

50

Vad gäller ett mål vid tribunalen där endast en svarande är inblandad, och tredskodom har meddelats mot denne, har domstolen slagit fast att om svaranden ansökt om återvinning av domen, så kan domen inte anses utgöra ett slutligt avgörande i den mening som avses i artikel 56 första stycket i domstolens stadga, och att ett överklagande av domen följaktligen ska avvisas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 januari 2024, Eulex Kosovo/SC, C‑785/22 P, EU:C:2024:52, punkterna 31 och 32).

51

Vad däremot gäller ett mål där en kontradiktorisk förhandling har ägt rum mellan vissa parter och tribunalen på grundval av detta processmaterial har meddelat dom, samtidigt som den meddelat tredskodom mot en svarande som inte inkommit med svaromål, så kan en ansökan om återvinning av domen endast ges in av den tredskande svaranden, och endast avseende de punkter i domslutet i domen som rör denne. De punkter i domslutet som rör andra svarande än den svarande mot vilken tredskodom meddelats utgör ett ”slutligt avgörande”, i den mening som avses i artikel 56 första stycket i domstolens stadga, och kan inte bli föremål för en ansökan om återvinning. Dessa punkter kan emellertid överklagas till domstolen.

52

I förevarande fall är det utrett att punkterna 2 och 4 i domslutet i den överklagade domen uteslutande avser Axa m.fl., vilka hade ingett skriftliga yrkanden till tribunalen. Av detta följer att dessa punkter i domslutet inte kan bli föremål för en ansökan om återvinning och att parlamentets överklagande, i den del det avser upphävande av nämnda punkter, kan tas upp till prövning.

53

Parlamentet har gjort gällande att den svarsskrivelse över huvudöverklagandet som ingetts av NN – som underlåtit att inkomma med svaromål i första instans – inte kan tas upp till prövning. Enligt parlamentet har NN inte något ”intresse av att överklagandet bifalls, avvisas eller ogillas”, i den mening som avses i artikel 172 i domstolens rättegångsregler. Ett bifall till huvudöverklagandet, som endast avser punkterna 2 och 4 i domslutet i den överklagade domen, skulle endast medföra en fördel för Axa m.fl., och inte för NN, som enbart berörs av punkterna 1 och 3 i domslutet.

54

NN har gjort gällande att bolaget borde ha fått dra fördel av tribunalens bedömning att Axa m.fl. hade fog för att åberopa uteslutningsklausulen i artikel I.15.1.1 i allriskavtalet gentemot parlamentet. Följaktligen borde N.N., i likhet med Axa m.fl., ha rätt att bestrida parlamentets överklagande i den del det påstås att denna bedömning var felaktig.

55

Enligt artikel 172 första meningen i domstolens rättegångsregler ”[får] [a]lla parter i det aktuella målet vid tribunalen som har ett intresse av att överklagandet bifalls, avvisas eller ogillas … inom två månader från delgivning av överklagandet inkomma med svarsskrivelse”.

56

Det följer av ordalydelsen i denna bestämmelse att två kumulativa förutsättningar måste vara uppfyllda för att rätt att inkomma med svarsskrivelse över ett överklagande av ett avgörande från tribunalen ska föreligga, utöver att detta ska ske inom den i bestämmelsen angivna tvåmånadersfristen. Den första förutsättningen är att svarsskrivelsen ska inges av en ”[part] i det aktuella målet vid tribunalen”. Den andra förutsättningen är att denna part ska ha ett ”intresse av att överklagandet bifalls, avvisas eller ogillas”.

57

Vidare kan konstateras att begreppet ”parter i det aktuella målet vid tribunalen” visserligen inte definieras i domstolens rättegångsregler, men att det av artikel 1.2 c i tribunalens rättegångsregler framgår att det omfattar samtliga ”rättegångsdeltagare”, det vill säga förutom parter även intervenienter.

58

Vad gäller förevarande fall ska det först påpekas att den omständigheten att tredskodom meddelats mot NN inte kan påverka bolagets ställning som ”[part] i det aktuella målet vid tribunalen”, eftersom NN hade ställning som ”rättegångsdeltagare” i målet vid tribunalen, i den mening som avses i artikel 1.2 c i tribunalens rättegångsregler. Parlamentets överklagande delgavs således NN, i likhet med övriga rättegångsdeltagare i målet vid tribunalen, genom beslut av domstolens ordförande av den 26 januari 2022, i enlighet med artikel 171.1 i domstolens rättegångsregler.

59

Vad därefter gäller villkoret att NN ska ha ett ”intresse av att överklagandet bifalls, avvisas eller ogillas”, är det utrett att parlamentets överklagande endast avser punkterna 2 och 4 i domslutet i den överklagade domen, vilka inte rör NN.

60

Vid prövningen av det nu aktuella målet om överklagande ska domstolen emellertid pröva huruvida tribunalen eventuellt gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att anhopningen av regnvatten på våningarna ‑4 och ‑5 i KAD-byggnadens källare omfattades av begreppet översvämning i den mening som avses i artikel I.15.1.1 i allriskavtalet och att Axa m.fl. följaktligen med fog kunde åberopa uteslutningsklausulen för garantier i denna artikel till bestridande av parlamentets skadeersättningsanspråk.

61

Såsom generaladvokaten har påpekat i punkterna 56–58 i sitt förslag till avgörande av den 18 januari 2024 kan domstolen således komma att behöva göra bedömningar som kan påverka utgången av prövningen av den ansökan om återvinning som NN gett in till tribunalen, vilken avser punkterna 1 och 3 i domslutet i den överklagade domen. Återvinningsförfarandet är för närvarande vilandeförklarat i avvaktan på att förevarande dom meddelas.

62

Av detta följer att NN har ett ”intresse av att överklagandet bifalls, avvisas eller ogillas”, i den mening som avses i artikel 172 i domstolens rättegångsregler, och att bolagets svarsskrivelse över huvudöverklagandet följaktligen kan tas upp till prövning.

63

Parlamentet har åberopat tre grunder till stöd för sitt överklagande. Som första grund har parlamentet, i första hand, anfört att tribunalen åsidosatte principerna för tolkning av unionsrätten vad gäller begreppet översvämning och, i andra hand, att tribunalen missuppfattade innebörden av klausulen i allriskavtalet, enligt vilken bland annat skador som direkt eller indirekt har samband med en ”översvämning” undantas från avtalets tillämpningsområde. Den andra grunden avser felaktig rättstillämpning vad gäller motiveringen av den överklagade domen. Såvitt avser den tredje grunden har parlamentet gjort gällande att tribunalen missuppfattade de faktiska omständigheterna och bevisningen i målet.

64

Genom sin första grund har parlamentet i första hand gjort gällande att tribunalen, genom att grunda sig på den gängse betydelsen av begreppet översvämning i artikel I.15.1.1 i allriskavtalet, utan att beakta det sammanhang i vilket detta begrepp ingår eller avtalets syften, åsidosatte principerna för tolkning av unionsrätten och, mer specifikt, principen om att ordalydelsen i en undantagsbestämmelse ska tolkas restriktivt samt principen om en systematisk tolkning. Parlamentet har i andra hand gjort gällande att tribunalen missuppfattade uteslutningsklausulen för garantier i artikel I.15.1.1 genom att ge den en alltför vid tolkning.

65

Axa m.fl. har gjort gällande att den första grunden, som påstås avse en felaktig rättstillämpning, i själva verket syftar till att ifrågasätta tribunalens bedömning av de faktiska omständigheterna avseende denna klausul. Eftersom domstolen inte är behörig att göra en sådan prövning inom ramen för ett överklagande, kan denna grund inte tas upp till prövning.

66

Domstolen erinrar inledningsvis om att tribunalen är ensam behörig att fastställa de faktiska omständigheterna, utom då det av handlingarna i målet framgår att de fastställda omständigheterna är materiellt oriktiga, och att bedöma bevisningen. Fastställandet av de faktiska omständigheterna och bedömningen av bevisningen utgör således inte, med undantag för då tribunalen har missuppfattat omständigheterna eller bevisningen, en rättsfråga som ska prövas av domstolen (dom av den 29 oktober 2015, kommissionen/ANKO, C‑78/14 P, EU:C:2015:732, punkt 22 och där angiven rättspraxis).

67

Det ska även erinras om att tribunalens prövning av en avtalsklausul inte kan anses utgöra tolkning av gällande rätt och således inte kan bli föremål för domstolens prövning i ett mål om överklagande utan att inkräkta på tribunalens behörighet att fastställa de faktiska omständigheterna. Ett påstått åsidosättande av unionsrätten som är tillämplig på ett avtal omfattas däremot av denna kontroll (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 januari 2021, Ercea/Aristoteleio Panepistimio Thessalonikis, C‑280/19 P, EU:C:2021:23, punkterna 43 och 44 och där angiven rättspraxis).

68

Oberoende av frågan huruvida tribunalen var skyldig att tillämpa de tolkningsmetoder som är specifika för unionsrätten i en tvist som inte rörde tolkningen av unionsrätten, utan tillämpningen av en avtalsklausul, kan det således konstateras att parlamentet har åberopat ett åsidosättande av dessa tolkningsmetoder med stöd av hänvisningen till unionsrätten i artikel I.18.1 i allriskavtalet. Följaktligen kan den första grunden som parlamentet har åberopat till stöd för sitt överklagande tas upp till prövning.

69

I förevarande fall har tribunalen, med tillämpning av dessa tolkningsmetoder, gjort rätt när den undersökt vilken innebörd och räckvidd som avtalsparterna har velat ge begreppet översvämning, genom att utgå från det sammanhang i vilket allriskavtalet ingår och bestämmelserna i avtalet. Tribunalen har således i punkterna 77–111 i den överklagade domen gjort en ingående prövning av huruvida den uteslutningsklausul avseende garantierna i allriskavtalet som finns i artikel I.15.1.1 i detta avtal är tillämplig på skador som direkt eller indirekt har samband med en översvämning, under de omständigheter som är aktuella i förevarande mål.

70

I punkterna 78–82 i den överklagade domen fastställde tribunalen en definition av begreppet översvämning med hänsyn till dess betydelse i vanligt språkbruk, eftersom det inte fanns någon definition av detta begrepp i allriskavtalet som tydde på att avtalsparterna hade för avsikt att ge begreppet en restriktivare innebörd än dess vanliga betydelse. Tribunalen underströk inledningsvis, i punkt 78 i den överklagade domen, att allriskavtalet inte innehöll någon definition av begreppet översvämning och att det därför var lämpligt att utgå från ordets vanliga betydelse och samtidigt undersöka det sammanhang i vilket uteslutningsklausulen ingick, för att fastställa avtalsparternas gemensamma vilja. Tribunalen tillade därefter, i punkt 81 i den överklagade domen, att om avtalsparternas avsikt hade varit att begränsa räckvidden och innebörden av begreppet översvämning, skulle en tydlig definition av detta begrepp ha införts i avtalet. Slutligen gav tribunalen, i punkt 82 i samma dom, en definition av begreppet översvämning med hänvisning till definitionerna av detta begrepp i två olika ordböcker.

71

Tribunalen har i detta avseende inte gjort någon felaktig rättstillämpning. I motsats till vad parlamentet har påstått följer nämligen omfattningen av risktäckningen i allriskavtalet inte av en på förhand fastställd princip. Denna omfattning bestäms av den samstämmiga viljan hos avtalsparterna, vilka i förevarande fall har kommit överens om att genom uteslutningsklausuler definiera tillämpningsområdet för de garantier som avtalet ger. Dessa klausuler kan inte kvalificeras som ”undantag” vilka därför skulle omfattas av en princip om restriktiv tolkning, eftersom någon princip om fullständig täckning av riskerna inte har kunnat härledas från allriskavtalet, trots dess benämning, och inte eller från någon unionsrättslig bestämmelse, vilket parlamentet för övrigt inte har åberopat.

72

Tribunalen gjorde en riktig bedömning när den, i punkterna 83–93 i den överklagade domen, undersökte den innebörd som parterna i allriskavtalet hade haft för avsikt att ge begreppet ”översvämning” i detta avtal, genom att analysera samtliga relevanta klausuler och det sammanhang i vilket avtalet ingicks. Tribunalen påpekade bland annat att parlamentet självt, inom ramen för sin anbudsinbjudan, hade föreslagit att en uteslutningsklausul skulle införas i det avtal som skulle ingås avseende skador som hade ett direkt eller indirekt samband med en översvämning, efter att ha bekräftat att det område där KAD-byggnaden var belägen ”inte var utsatt för översvämningar”. Vidare konstaterade tribunalen, i punkt 90 i den överklagade domen, att den omständigheten att termen översvämning även förekommer i artikel II.1 i allriskavtalet, i vilken naturkatastrofer definieras, inte innebar att de båda termerna var synonyma och att begreppet översvämning i sig endast skulle omfatta naturkatastrofer.

73

Således missuppfattade tribunalen inte de unionsrättsliga tolkningsmetoder som parlamentet har åberopat inom ramen för den första grunden för sitt överklagande när den, i punkt 92 i den överklagade domen, slog fast att ett väderfenomen i form av riklig nederbörd som har lett till en anhopning av regnvatten, såsom den som har översvämmat våningarna -4 och -5 i KAD-byggnaden, omfattas av begreppet översvämning som används i artikel I.15.1.1. i allriskavtalet.

74

Parlamentets kan således inte vinna framgång med sitt förstahandsargument inom ramen för den första grunden.

75

Vad vidare gäller det argument som parlamentet har åberopat i andra hand, avseende en missuppfattning av artikel I.15.1.1 i allriskavtalet, ska det erinras om att det utifrån handlingarna i målet ska vara uppenbart att tribunalen missuppfattat bevisningen eller de faktiska omständigheterna, utan att domstolen ska behöva göra en ny bedömning därav (dom av den 6 november 2018, Scuola Elementare Maria Montessori/kommissionen, kommissionen/Scuola Elementare Maria Montessori och kommissionen/Ferracci, C‑622/16 P–C‑624/16 P, EU:C:2018:873, punkt 86).

76

Det räcker emellertid att konstatera att parlamentet inte har anfört någon omständighet som kan visa att det föreligger en sådan missuppfattning, utan endast har ifrågasatt tribunalens tolkning, som parlamentet betecknar såsom ”alltför vid”. I enlighet med den fasta rättspraxis som det erinrats om i punkterna 66 och 67 ovan ska detta argument följaktligen avvisas.

77

Härav följer att överklagandet ska ogillas såvitt avser den första grunden, eftersom det delvis inte kan tas upp till prövning och delvis är ogrundat.

78

Parlamentet har genom sin andra grund gjort gällande att motiveringen i den överklagade domen är motsägelsefull, eftersom tribunalen, i punkterna 78–89 i den överklagade domen, fann att ursprunget till en översvämning inte är ett giltigt kriterium för att definiera begreppet ”översvämning” inom ramen för allriskavtalet. Enligt parlamentet gjorde tribunalen fel när den, i punkterna 91–96 i den överklagade domen, anslöt sig till den ståndpunkt som intagits av Axa m.fl. som innebär att en översvämning har sitt ursprung i en naturhändelse utanför den försäkrade egendomen, till skillnad från vattenskador som i allmänhet täcks av försäkringar.

79

Motparterna har bestritt att detta argument.

80

Enligt fast rättspraxis ska det av motiveringen i tribunalens dom klart och tydligt framgå hur tribunalen har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och så att domstolen ges möjlighet att utföra sin prövning (dom av den 1 december 2016, Klement/EUIPO, C‑642/15 P, EU:C:2016:918, punkt 24 och där angiven rättspraxis). Frågan huruvida motiveringen av en dom från tribunalen är motsägelsefull eller otillräcklig utgör en rättsfråga som kan åberopas i ett mål om överklagande (dom av den 4 mars 2020, EUIPO/Equivalenza Manufactory, C‑328/18 P, EU:C:2020:156, punkt 25 och där angiven rättspraxis).

81

Såsom angetts i punkt 70 ovan fastställde tribunalen, i punkterna 78–82 i den överklagade domen, en definition av begreppet översvämning som motsvarade detta ords betydelse i vanligt språkbruk, eftersom den inte fann någon definition i allriskavtalet som visade att parterna i detta avtal hade för avsikt att ge detta ord en restriktivare betydelse än dess vanliga betydelse.

82

I punkterna 83–89 i den överklagade domen behandlade tribunalen det sammanhang i vilket ordet översvämning infördes i artikel I.15.1.1 i allriskavtalet. Härvidlag preciserade tribunalen, i punkt 85 i den domen, att en ”översvämning kan ha flera orsaker” och i punkt 86 att ”en översvämning kan ha sitt ursprung i olika orsaker, såsom att ett vattendrag svämmar över sina bräddar, kraftig nederbörd, att en ytvattenreservoar eller en underjordisk vattenreservoar svämmar över till följd av att grundvattennivån höjs eller att en anläggning, såsom en damm eller ett dike, brister”. Tribunalen drog härav, i punkt 87 i den överklagade domen, slutsatsen att det inte fanns ”något giltigt skäl att anse att [artikel] I.15.1.1 i allriskavtalet endast avser vissa av de olika orsaker som kan ligga bakom en översvämning, utan att precisera vilka”. Eftersom begreppet översvämning inte hade definierats i detta avtal, ansåg tribunalen att detta begrepp inte hade varit föremål för någon begränsning.

83

I punkterna 91–96 i samma dom slog tribunalen fast att den tolkning av begreppet översvämning som tribunalen valt gör det möjligt att skilja mellan ”översvämning” och ”vattenskador”, eftersom en ”översvämning” har sitt ursprung i en naturhändelse utanför den försäkrade egendomen, oavsett om denna händelse kvalificeras som en naturkatastrof eller inte, medan det i fråga om ”vattenskador”, såsom till exempel vid ett rörbrott, saknas en sådan yttre omständighet.

84

I motsats till vad parlamentet har hävdat kan denna motivering inte anses vara motsägelsefull. I punkterna 78–89 i den överklagade domen erinrade tribunalen endast om att en översvämning kan ha sitt ursprung i olika orsaker, utan att begränsa dem till de orsaker som parlamentet hade anfört. I punkterna 91–96 i den överklagade domen gjorde tribunalen däremot åtskillnad mellan begreppet översvämning och begreppet vattenskador genom att grunda sig på kriteriet huruvida den händelse som orsakade skadan sker utanför den försäkrade egendomen och på inte huruvida ursprunget till denna händelse var ”naturlig” eller inte.

85

Av detta följer att parlamentets argument att motiveringen i den överklagade domen är motsägelsefull inte kan godtas, eftersom den bygger på en felaktig tolkning av denna dom.

86

Det följer av vad anförts ovan att överklagandet inte kan bifallas såvitt avser den andra grunden.

87

Genom sin tredje grund har parlamentet kritiserat tribunalen för att ha missuppfattat viktiga faktiska omständigheter och bevisning, som fanns i expertutlåtandet, i det resonemang som låg till grund för tribunalens konstaterande att skadorna på KAD-byggnaden berodde på översvämning och inte på en inneboende risk som var förenad med byggarbetsplatsen.

88

För det första anser parlamentet att tribunalen i punkterna 86, 89 och 94 i den överklagade domen missuppfattat parlamentets ståndpunkt vad gäller tolkningen av ordet ”översvämning”. Parlamentet har anfört att den, i motsats till vad tribunalen konstaterade, inte på något sätt har hävdat att detta ord endast avser översvämningar till följd av att ett vattendrag svämmar över och således utesluter översvämningar orsakade av kraftiga regn.

89

För det andra missuppfattade tribunalen de faktiska omständigheterna när den i punkt 95 i den överklagade domen slog fast att ackumuleringen av regnvatten i byggnadens källare enligt vad som konstaterats i expertutlåtandet var ”förknippad med att det var omöjligt för det underjordiska rörsystemet att leda bort detta stora vattenflöde”. Parlamentet har härvidlag hävdat att det i expertutlåtandet fastställdes att vattnet blivit kvar i en av byggarbetsplatsens lokaler och att det inte ens kunnat ledas till det underjordiska rörsystemet på grund av de tekniska problem som är förknippade med byggarbetsplatsen, bland annat bristande planering vad gäller dräneringspumpar.

90

För det tredje missuppfattade tribunalen i punkt 109 i den överklagade domen konstaterandet i expertutlåtandet att skadan inträffade när ”byggnadsverket befann sig i ett skick som nästan kunde betecknas som färdigställt (bärande struktur och tak)”, och detta för att underkänna parlamentets argument att KAD-byggnaden hade skadats på grund av en risk som var inneboende i byggarbetsplatsen, eftersom det rörde sig om en byggnad under uppförande som inte var helt sluten och skyddad mot regn. Enligt parlamentet anges det inte i det expertutlåtande som tribunalen åberopade att uppförandet av byggnaden var så långt framskridet att det inte längre var fråga om risker på byggarbetsplatsen, såsom vattenskador till följd av kraftiga regn.

91

Axa m.fl. har bestritt detta argument.

92

Såsom domstolen har erinrat om i punkt 75 ovan ska det utifrån handlingarna i målet vara uppenbart att tribunalen missuppfattat bevisningen eller de faktiska omständigheterna, utan att domstolen ska behöva göra en ny bedömning därav.

93

Vad för det första gäller den påstådda missuppfattningen av parlamentets ståndpunkt avseende räckvidden av ordet ”översvämning”, räcker det att påpeka att även om det antogs att det är styrkt att en sådan missuppfattning skett, kan denna omständighet inte leda till att tribunalens tolkning av detta begrepp i punkterna 86, 89 och 94 i den överklagade domen ifrågasätts. Detta argument kan följaktligen inte godtas, eftersom det är utan verkan.

94

Vad för det andra gäller den påstådda missuppfattningen i punkt 95 i den överklagade domen, räcker det att konstatera att den omständigheten, om den antas vara styrkt, att det i expertutlåtandet inte anges att det var omöjligt för det underjordiska rörsystemet att leda bort regnvattnet, inte räcker för att ifrågasätta tribunalens konstaterande i punkt 96 i den överklagade domen, enligt vilket ett fenomen som ackumulering av riklig nederbörd utgör ett fall av ”översvämning” i den mening som avses i artikel I.15.1.1 i allriskavtalet.

95

Det framgår nämligen av punkterna 85–87 i den överklagade domen att skälen till att det ackumulerade vattnet inte har kunnat ledas bort inte påverkade tribunalens tolkning av begreppet översvämning.

96

Följaktligen kan inte heller argumentet om en missuppfattning av konstaterandena i expertutlåtandet godtas, eftersom det är utan verkan.

97

För det tredje, i den mån parlamentet har gjort gällande att tribunalen, i punkt 109 i den överklagade domen, missuppfattade konstaterandena i expertutlåtandet, enligt vilka skadan inträffade när ”byggnadsverket befann sig i ett skick som nästan kunde betecknas som färdigställt (bärande struktur och tak)”, räcker det att påpeka att parlamentet endast har ifrågasatt de slutsatser och bedömningar av de faktiska omständigheterna som tribunalen drog på grundval av dessa konstateranden. Överklagandet kan således inte prövas såvitt avser denna del av den tredje grunden.

98

Härav följer att överklagandet ska ogillas såvitt avser den tredje grunden, eftersom det delvis inte kan tas upp till prövning och delvis är ogrundat.

99

Mot bakgrund av samtliga anförda skäl ska huvudöverklagandet ogillas i sin helhet.

100

Parlamentet har gjort gällande att anslutningsöverklagandet inte kan tas upp till prövning, eftersom NN inte uppfyller villkoret i artikel 56 andra stycket i domstolens stadga, enligt vilket ”[v]arje part som helt eller delvis inte har vunnit bifall till sin talan” får överklaga.

101

Parlamentet har vidare hävdat att det inte är förenligt med det rättsmedelsystem som inrättats genom fördragen att ett anslutningsöverklagande ges in till domstolen samtidigt som en ansökan om återvinning ges in till tribunalen.

102

Parlamentet har för fullständighetens skull även gjort gällande att eftersom NN inte är en part som har rätt att inge en svarsskrivelse i den mening som avses i artikel 172 i domstolens rättegångsregler, har NN inte heller har rätt att inge ett anslutningsöverklagande, vilket enligt artikel 176 i rättegångsreglerna är förbehållet ”de parter som avses i artikel 172 [i rättegångsreglerna]”.

103

NN har för sin del bestritt att artikel 56 andra stycket i domstolens stadga är tillämplig på ett anslutningsöverklagande, eftersom detta rättsmedel endast föreskrivs i domstolens rättegångsregler. Enligt artikel 176 i domstolens rättegångsregler har ”de parter som avses i artikel 172 [i rättegångsreglerna]” rätt att inge ett anslutningsöverklagande, det vill säga ”[a]lla parter i det aktuella målet vid tribunalen som har ett intresse av att överklagandet bifalls, avvisas eller ogillas”.

104

I förevarande fall har NN ett intresse av att få den tredskodom som tribunalen meddelat mot bolaget upphävd. Den omständigheten att anslutningsöverklagandet avser punkterna 1 och 3 i domslutet i den överklagade domen, medan parlamentets huvudöverklagande avser punkterna 2 och 4 i domslutet, saknar betydelse för frågan huruvida anslutningsöverklagandet kan tas upp till prövning, eftersom ett anslutningsöverklagande kan avse ett annat avgörande av tribunalen än det som angrips genom ett huvudöverklagande.

105

NN har dessutom preciserat att grunderna för bolagets ansökan om återvinning av den i domslutet i den överklagade domen intagna tredskodomen skiljer sig från grunderna för anslutningsöverklagandet, eftersom de förstnämnda grunderna sammanfaller med de grunder som Axa m.fl. åberopade i målet vid tribunalen och de sistnämnda grunderna avser ett åsidosättande av artiklarna 45.1 a och 123.3 i tribunalens rättegångsregler.

106

Enligt artikel 172 jämförd med artikel 176.1 i domstolens rättegångsregler måste två förutsättningar vara uppfyllda för att rätt att inkomma med anslutningsöverklagande ska föreligga, nämligen att anslutningsklaganden var ”part i det aktuella målet vid tribunalen” och att denne ”har ett intresse av att överklagandet bifalls, avvisas eller ogillas”.

107

Av artiklarna 176.2, 178.1 och 178.3 i rättegångsreglerna följer att anslutningsöverklagandet ska ges in genom en separat handling, som ska var åtskild från svarsskrivelsen, och vars yrkanden ska avse upphävandet, helt eller delvis, av tribunalens avgörande, på grundval av grunder och rättsliga argument som skiljer sig från de grunder och argument som åberopats i svarsskrivelsen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 september 2023, Land Rheinland-Pfalz/Deutsche Lufthansa, C‑466/21 P, EU:C:2023:666, punkt 50 och där angiven rättspraxis).

108

I förevarande fall konstaterar domstolen att de villkor som det erinrats om i punkterna 106 och 107 ovan är uppfyllda. Såsom framgår av punkterna 58 och 59 ovan är NN en part som har rätt att inge en svarsskrivelse i den mening som avses i artikel 172 i domstolens rättegångsregler. NN ingav vidare sitt anslutningsöverklagande genom en separat handling och inom de tidsfrister som föreskrivs i artikel 176.1 i rättegångsreglerna. De yrkanden som NN framställt i sitt anslutningsöverklagande, det vill säga att domstolen ska upphäva punkterna 1 och 3 i domslutet i den överklagade domen, vilar, i enlighet med artikel 178.3 i rättegångsreglerna, på grunder och argument som skiljer sig från dem som åberopats i NN:s svarsskrivelse över parlamentets huvudöverklagande, som avser punkterna 2 och 4 i domslutet.

109

Det är emellertid utrett att NN parallellt med anslutningsöverklagandet har ingett en ansökan om återvinning till tribunalen med stöd av artikel 166 i tribunalens rättegångsregler, vilken även den avser upphävande av punkterna 1 och 3 i domslutet i den överklagade domen, det vill säga av den i dessa punkter intagna tredskodomen mot bolaget.

110

Såsom anförts ovan i punkt 39 har domstolen redan slagit fast att den omständigheten att en part mot vilken tribunalen har meddelat tredskodom ansöker om återvinning av domen får till följd att handläggningen av målet, i den del återvinning sökts, återupptas, vilket i sin tur innebär att en dom som begärts återvunnen inte kan anses utgöra ett slutligt avgörande, i den mening som avses i artikel 56 i domstolens stadga, och att ett överklagande av en sådan dom följaktligen ska avvisas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 januari 2024, Eulex Kosovo/SC, C‑785/22 P, EU:C:2024:52, punkterna 31 och 32).

111

Av samma skäl måste denna rättspraxis anses omfatta även det fallet att det fanns flera svarande i målet vid tribunalen, varav en hade underlåtit att inkomma med skriftliga yrkanden och därmed fått en tredskodom meddelad mot sig, vilken denne därefter begärt återvinning av. Detta medför i ett fall som det nyss nämnda att tribunalen återupptar handläggningen av målet i den del som rör de i återvinningsansökan angivna punkterna i domslutet i den aktuella domen. Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 116 i sitt förslag till avgörande av den 18 januari 2024 kan sistnämnda dom därmed inte anses utgöra ett slutligt avgörande, i den mening som avses i artikel 56 första stycket i domstolens stadga.

112

NN:s anslutningsöverklagande ska således avvisas.

113

Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna, som enligt artikel 184.1 i rättegångsreglerna ska tillämpas i mål om överklagande, ska tappande part ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

114

Parlamentet har yrkat att NN ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna hänförliga till anslutningsöverklagandet. Eftersom NN har tappat målet såvitt avser anslutningsöverklagandet, ska parlamentets yrkande bifallas. Axa m.fl. och NN har däremot inte yrkat att parlamentet ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom parlamentet har tappat målet såvitt avser huvudöverklagandet, ska vardera parten bära sina rättegångskostnader.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (tredje avdelningen) följande: