–

DA, CG, DV och BA, genom C. Martínez Cebrián, abogado,

–

NC. JD, TA och FZ, genom F. Mancera Martínez och S.L. Moya Mata, abogados,

–

Spaniens regering, genom A. Gavela Llopis och J. Rodríguez de la Rúa Puig, båda i egenskap av ombud,

–

Tysklands regering, genom J. Möller och M. Hellmann, båda i egenskap av ombud,

–

Europeiska kommissionen, genom B.-R. Killmann och S. Pardo Quintillán, båda i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande i de fyra nationella målen avser tolkningen av artikel 1.1 i rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter (EGT L 82, 2001, s. 16).

2

Respektive begäran har framställts i fyra mål mellan, å ena sidan, NC, JD, TA och FZ (nedan gemensamt kallade NC m. fl.) och, å andra sidan, notarierna BA, DA, DV och CG och avser konstaterandet att uppsägningen av förstnämnda arbetstagare, som vid olika tidpunkter har varit anställda hos dessa notarier, är ogiltig eller rättsstridig.

3

Skäl 3 i direktiv 2001/23 har följande lydelse:

”Det är nödvändigt att utarbeta bestämmelser till skydd för arbetstagarna vid byte av arbetsgivare, särskilt för att säkerställa att deras rättigheter skyddas.”

4

I artikel 1.1 i direktiv 2001/23 föreskrivs följande:

5

Artikel 3.1 i direktivet har följande lydelse:

”Överlåtarens rättigheter och skyldigheter på grund av ett anställningsavtal eller ett anställningsförhållande som gäller vid tidpunkten för överlåtelsen skall till följd av en sådan överlåtelse övergå på förvärvaren.

Medlemsstaterna får föreskriva att överlåtaren och förvärvaren efter tidpunkten för överlåtelsen skall vara solidariskt ansvariga för de skyldigheter som före överlåtelsetidpunkten har uppkommit på grund av ett anställningsavtal eller ett anställningsförhållande som gällde vid överlåtelsetidpunkten.”

6

Artikel 4 i direktivet har följande lydelse:

”1.   En överlåtelse av ett företag, en verksamhet eller en del av ett företag eller en verksamhet skall inte i sig utgöra skäl för uppsägning från överlåtarens eller förvärvarens sida. Denna bestämmelse skall dock inte hindra uppsägningar som görs av ekonomiska, tekniska eller organisatoriska skäl, och som innefattar förändringar i arbetsstyrkan.

…

2.   Om anställningsavtalet eller anställningsförhållandet upphör därför att överlåtelsen medför en väsentlig förändring av arbetsvillkoren som är till nackdel för arbetstagaren, skall arbetsgivaren anses ansvarig för att anställningsavtalet eller anställningsförhållandet upphörde.”

7

Artikel 3.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 650/2012 av den 4 juli 2012 om behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt godkännande och verkställighet av officiella handlingar i samband med arv och om inrättandet av ett europeiskt arvsintyg (EUT L 201, 2012, s. 107) har följande lydelse:

”I denna förordning avses med ’domstol’ alla rättsliga myndigheter och alla andra myndigheter och rättstillämpare som har behörighet i arvsfrågor och som utövar rättsliga funktioner eller agerar genom delegering från en rättslig myndighet eller agerar under kontroll av en rättslig myndighet, under förutsättning att sådana andra myndigheter och rättstillämpare garanterar opartiskhet och samtliga parters rätt att bli hörda och under förutsättning att deras beslut enligt lagen i den medlemsstat där de är verksamma

…”

8

I artikel 62 i nämnda förordning föreskrivs följande:

”1.   Genom denna förordning inrättas ett europeiskt arvsintyg (nedan kallat arvsintyget) som ska utfärdas för användning i en annan medlemsstat och ha de verkningar som förtecknas i artikel 69.

2.   Det ska inte vara obligatoriskt att använda ett arvsintyg.

3.   Arvsintyget ska inte ersätta nationella dokument som används för liknande ändamål i medlemsstaterna. När det har utfärdats för användning i en annan medlemsstat ska arvsintyget emellertid även ha de verkningar som förtecknas i artikel 69 i den medlemsstat vars myndigheter utfärdade det i enlighet med detta kapitel.”

9

I artikel 64 i nämnda förordning föreskrivs följande:

”Arvsintyget ska utfärdas i den medlemsstat vars domstolar är behöriga enligt artikel 4, 7, 10 eller 11. Utfärdande myndighet ska vara

10

Artikel 67.1 i samma förordning har följande lydelse:

”Den utfärdande myndigheten ska utan dröjsmål utfärda arvsintyget i enlighet med förfarandet i detta kapitel när de uppgifter som ska styrkas har fastställts enligt den lag som är tillämplig på arvet eller enligt annan lag som är tillämplig på vissa delar av det. …

Den utfärdande myndigheten ska i synnerhet inte utfärda arvsintyget

11

I artikel 1 i Ley Orgánica del Notariado (lag om notarieämbetet) av den 28 maj 1862 (Gazeta Madrid no 149, av den 29 maj 1862, s. 1) definieras en notarie som ”en offentlig tjänsteman med behörighet att, i enlighet med lagstiftningen, bestyrka avtal och övriga utomrättsliga handlingar”, och vidare anges att ”[d]et finns endast en kategori av sådana tjänstemän i hela Konungariket”.

12

Notarierna är obligatoriskt anslutna till Régimen Especial de la Seguridad Social de los Trabajadores por Cuenta propia o Autónomos (den särskilda socialförsäkringsordningen för egenföretagare, eller RETA) och är samtidigt offentliga tjänstemän och arbetsgivare till de personer som arbetar för dem, med vilka de frivilligt ingår anställningsavtal som omfattas av hela den allmänna arbetsrättslagstiftningen och av hela unionens arbetsrätt.

13

I enlighet med de allmänna bestämmelserna i Real Decreto Legislativo 2/2015, por el que se aprueba el texto refundido de la Ley del Estatuto de los Trabajadores (kungligt lagstiftningsdekret 2/2015 om godkännande av den omarbetade lydelsen av lagen om arbetstagares ställning) av den 23 oktober 2015 (BOE nr 255 av den 24 oktober 2015, s. 100224) (nedan kallat kungligt lagstiftningsdekret 2/2015) förhandlar notarierna om kollektivavtal vilka hade lokal räckvidd fram till år 2010 och därefter nationell räckvidd.

14

Artikel 44.1 och 44.2 i kungligt lagstiftningsdekret 2/2015 har följande lydelse:

”1.   En överlåtelse av ett företag, en verksamhet eller en autonom produktionsenhet vid det företaget medför inte i sig att anställningsförhållandet upphör, utan den nya arbetsgivaren övertar sin föregångares rättigheter och skyldigheter avseende anställningsavtal och social trygghet, inklusive åtaganden beträffande pensioner, enligt de villkor som fastställs i tillämplig speciallagstiftning samt, i allmänhet, alla de skyldigheter vad gäller kompletterande socialt skydd som överlåtaren har åtagit sig.

2.   Vid tillämpningen av denna artikel ska med företagsöverlåtelse förstås överlåtelse av en ekonomisk enhet som behåller sin identitet och varmed förstås en organiserad gruppering av tillgångar vars syfte är att bedriva ekonomisk verksamhet, oavsett om denna utgör huvud- eller sidoverksamhet.”

15

NC m.fl. var anställda vid en notariebyrå i Madrid (Spanien) hos olika notarier, vilka succesivt har efterträtt varandra som innehavare av den berörda byrån. Den 30 september 2019 erbjöd DV, som var den notarie som sedan den 31 januari 2015 var innehavare av nämnda byrå, NC m.fl. en möjlighet att arbeta med honom på hans nya byrå i en annan stad eller att säga upp deras anställningsavtal. NC m.fl. valde det andra alternativet och erhöll en ekonomisk ersättning för uppsägning på grund av force majeure.

16

BA utnämndes till notarie och innehavare av samma byrå den 29 januari 2020. Han övertog inte bara de arbetstagare som var anställda av den notarie som tidigare innehade tjänsten, men även samma materiella struktur och fortsatte att utöva notarieverksamhet på samma arbetsplats där de notarieprotokoll förvaras, som i nationell lagstiftning i sin helhet anges utgöra offentligt bekräftade handlingar och de övriga handlingar som varje år tillfogas arkivet. Den 11 februari 2020 ingick BA och NC m.fl. anställningsavtal med en provanställningstid på 6 månader.

17

Dirección General de Seguridad Jurídica y Fe Pública (Generaldirektoratet med ansvar för det offentliga notarieämbetet m.m.) vid Ministerio de Justicia (Justitieministeriet, Spanien) antog den 15 mars 2020, på grund av covid-19-pandemin, ett beslut om att handläggningen skulle begränsas till brådskande ärenden, att notariebyråerna skulle införa de av myndigheterna rekommenderade åtgärderna om fysiskt avstånd och att arbetstagarna skulle arbeta i skift. Följande dag infann sig NC, TA och JD på notariebyrån för att begära att BA skulle tillämpa de ovannämnda åtgärderna. BA nekade och skickade samma dag skrivelser om uppsägning till NC, TA och JD och den 2 april 2020 till FZ, och angav i skrivelserna om uppsägning att sistnämnda fyra arbetstagare inte hade klarat provanställningen med godkänt resultat.

18

NC m.fl. väckte talan vid Juzgado de lo Social no 1 de Madrid (Arbetsdomstolen nr 1 i Madrid, Spanien), som är den hänskjutande domstolen, och yrkade att det skulle fastställas att uppsägningen av dem var ogiltig, eller till och med rättsstridig, och att deras tjänstetid skulle beräknas från och med den dag då de började arbeta hos en notarie som tidigare utövade verksamhet i samma lokaler som BA. BA bestred deras yrkanden och ansåg att deras tjänstetid skulle börja löpa från och med den 11 februari 2020, det vill säga den dag då avtalen mellan BA och NC m.fl. ingicks.

19

Den hänskjutande domstolen anser att NC m.fl. oavbrutet var anställda av svarandena i det nationella målet, som succesivt hade utnämnts till notarier i samma lokal i Madrid, fram till dess att de sades upp år 2020.

20

Spanska notarier är offentliga tjänstemän som tillträder denna tjänst efter att ha klarat ett nationellt uttagningsprov som regelbundet anordnas av generaldirektoratet med ansvar för det offentliga notarieämbetet med mera vid justitieministeriet. Detta uttagningsprov omfattas av en allmän särordning och det senaste kända meddelandet om uttagningsprov avsåg tjänster som var vakanta på grund av pensionering, överlåtelser, ledighet, dödsfall eller på grund av att tjänster inte hade kunnat besättas efter det att föregående uttagningsprov avslutats.

21

När en notarie upphör med sin verksamhet på grund av överlåtelse eller pensionering, är den nya notarie som efterträder vederbörande, som kan välja att stanna kvar i samma lokaler eller inte, skyldig att under 25 år bevara sin föregångares arkiv och att överlämna kopior och utdrag ur de handlingar som föregångaren har mottagit när berörda personer begär det, och det är vanligt, men inte obligatoriskt, att den nyutnämnde innehavaren av tjänsten behåller samtliga personella och materiella resurser som organiserats för att uppfylla syftet med det offentliga notarieämbetet. Personalens ställning vid uppsägning regleras inte av någon särskild bestämmelse eller någon avtalsbestämmelse, utom vid överlåtelse eller tjänstledighet av personliga skäl från notariens sida.

22

Den hänskjutande domstolen har erinrat om att Tribunal Supremo (Högsta domstolen, Spanien) i dom av den 23 juli 2010 konstaterade att den rättsliga karaktär som kännetecknar det offentliga ämbete som notarien innehar ”inte undantar notarien från sin ställning som arbetsgivare, när de kriterier som anges i [kungligt lagstiftningsdekret 2/2015] är uppfyllda, vilket innebär att notarien måste fullgöra de skyldigheter som åläggs arbetsgivaren enligt arbetsrätten”. Tribunal Supremo preciserade att ”[n]otarien inte är innehavare av en organisation med personliga och materiella resurser som, när byrån där notarien utövade sitt offentliga ämbete lämnas över till efterträdaren, kan innebära en företagsöverlåtelse, eftersom de successiva utnämningarna och de efterföljande förflyttningarna beror på regeringen; notarien blir inte heller – till följd av att ha utnämnts för tjänstgöring vid en konkret notariebyrå – innehavare av den organisation som kännetecknar densamma, utan enbart förvaltare av byråns arkiv och synlig ledare för det offentliga ämbete – som inte är offentlig förvaltning i snäv mening – som utövas på byrån”.

23

Mot denna bakgrund har Juzgado de lo Social no 1 de Madrid (Arbetsdomstolen nr 1 i Madrid) beslutat att vilandeförklara målet och hänskjuta följande fråga till domstolen med begäran om förhandsavgörande:

”Är artikel 1.1 a i [direktiv 2001/23], och därmed bestämmelserna i det direktivet, tillämpliga i en situation där innehavaren av en notariebyrå, en offentlig tjänsteman som samtidigt är privat arbetsgivare med anställd personal, vars anställningsförhållande regleras av allmän arbetslagstiftning och branschens kollektivavtal, efterträder en tidigare innehavare av byrån som har lämnat sin tjänst, tar över dennes arkiv, fortsätter att bedriva verksamheten på samma arbetsplats, med samma materiella struktur, och övertar den personal som var anställd av tidigare notarier som var innehavare av tjänsten?”

24

BA och den spanska regeringen har gjort gällande att tolkningsfrågan inte kan tas upp till sakprövning, eftersom kärandenas anställningsförhållande med DV, den notarie som föregick BA i samma lokaler, upphörde mot erhållande av ersättning fyra månader innan de anställdes av BA. De rättigheter och skyldigheter för DV som följde av de anställningsavtal som hade ingåtts med NC m.fl. förelåg således inte längre vid tidpunkten för överlåtelsen av notariebyrån och NC m. fl. hade under alla omständigheter erhållit ersättning.

25

Domstolen erinrar i detta hänseende om att nationella domstolars frågor om tolkningen av unionsrätten presumeras vara relevanta. Dessa frågor ställs mot bakgrund av den beskrivning av omständigheterna i målet och tillämplig lagstiftning som den nationella domstolen på eget ansvar har lämnat och vars riktighet det inte ankommer på EU-domstolen att pröva. En begäran från en nationell domstol kan bara avvisas då det är uppenbart att den begärda tolkningen av unionsrätten inte har något samband med de verkliga omständigheterna eller saken i det nationella målet, eller då frågeställningen är hypotetisk eller EU-domstolen inte har tillgång till sådana uppgifter om de faktiska eller rättsliga omständigheterna som är nödvändiga för att kunna ge ett användbart svar på de frågor som hänskjutits till den (dom av den 17 maj 2023, BK och ZhP (Delvis vilandeförklaring av det nationella målet), C‑176/22, EU:C:2023:416, punkt 19 och där angiven rättspraxis).

26

Enligt artikel 3.1 i direktiv 2001/23 ska endast överlåtarens rättigheter och skyldigheter på grund av ett anställningsavtal eller ett anställningsförhållande som gäller vid tidpunkten för överlåtelsen till följd av en sådan överlåtelse övergå på förvärvaren. Detta direktiv kan däremot inte med framgång, enligt fast praxis, göras gällande för att uppnå en förbättring av rådande lönevillkor eller andra arbetsvillkor i samband med en företagsövergång (se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 mars 2020, ISS Facility Services,C‑344/18, EU:C:2020:239, punkt 25 och där angiven rättspraxis).

27

Det framgår visserligen av respektive begäran om förhandsavgörande att NC m.fl., till följd av DV:s nya tjänstgöringsort, sade upp sina anställningsavtal den 30 september 2019 och att de, den 11 februari 2020, undertecknade avtal med BA, som hade utnämnts till notarie och innehavare av den notariebyrå som tidigare innehades av DV.

28

Den hänskjutande domstolen har emellertid påpekat att NC m.fl. oavbrutet, sedan den 24 maj 2004 och på samma arbetsplats, tillhandahållit sina tjänster för de olika notarier som successivt utnämnts till innehavare av denna byrå och till vilka de varit knutna genom ett vanligt anställningsförhållande. Den hänskjutande domstolen har i detta avseende tillagt att en tillämpning av direktiv 2001/23 får till följd att deras anställningstid åtnjuter skydd från den tidpunkt deras anställningsförhållande med nämnda byrå inleddes.

29

Vad gäller den spanska regeringens argument att tolkningsfrågan inte kan tas upp till sakprövning, eftersom NC m.fl. redan har erhållit ersättning på grund av att deras anställningsförhållande har upphört, konstaterar domstolen att en sådan möjlighet följer av nationell lagstiftning som inte syftar till att införliva direktiv 2001/23 och således inte är relevant för prövningen av huruvida tolkningsfrågan kan tas upp till sakprövning. Det ska för övrigt preciseras att enligt uppgifter som lämnats av NC m.fl. vid förhandlingen, och som det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera, skulle denna ersättning ha återbetalats.

30

Av det ovan anförda följer att det inte är uppenbart att frågan avseende tolkningen av direktiv 2001/23 inte har något samband med de verkliga omständigheterna i det nationella målet eller att den är hypotetisk i den mening som avses i den rättspraxis som det erinrats om i punkt 25 ovan. Tolkningsfrågan kan således tas upp till prövning i sak.

31

Den hänskjutande domstolen har ställt sin fråga för att få klarhet i huruvida artikel 1.1 i direktiv 2001/23 ska tolkas så, att direktivet är tillämpligt i ett fall där en notarie, som är offentliganställd tjänsteman och samtidigt privat arbetsgivare med anställd personal, efterträder en tidigare innehavare av en notariebyrå, tar över dennes arkiv och den personal som var anställd av företrädaren samt fortsätter att bedriva samma verksamhet i samma lokaler med samma materiella resurser.

32

I artikel 1.1 a anges att direktiv 2001/23 ska tillämpas vid överlåtelse av ett företag, en verksamhet eller en del av ett företag eller en verksamhet till en annan arbetsgivare genom lagenlig överlåtelse eller fusion.

33

Enligt artikel 1.1 b i detta direktiv ska med överlåtelse i den mening som avses i detta direktiv förstås överlåtelse av en ekonomisk enhet, som behåller sin identitet och varmed förstås en organiserad gruppering av tillgångar vars syfte är att bedriva ekonomisk verksamhet, vare sig denna utgör huvud- eller sidoverksamhet. Begreppet ”enhet” avser följaktligen en sådan organisation av personer och medel som kan bedriva en ekonomisk verksamhet genom vilken ett särskilt syfte eftersträvas (dom av den 27 februari 2020, Grafe och Pohle, C‑298/18, EU:C:2020:121, punkt 22).

34

Enligt artikel 1.1 c första meningen i direktiv 2001/23 ska direktivet tillämpas på offentliga och privata företag som bedriver ekonomisk verksamhet, med eller utan vinstsyfte. Enligt samma bestämmelse ska en administrativ omorganisation av offentliga förvaltningsmyndigheter eller en överlåtelse av administrativa funktioner mellan offentliga förvaltningsmyndigheter däremot inte betraktas som en överlåtelse enligt detta direktiv.

35

Innan domstolen prövar huruvida det föreligger en överlåtelse i den mening som avses i artikel 1.1 i direktiv 2001/23, ska det således prövas huruvida sådan verksamhet som den som utövas av spanska notarier omfattas av begreppet ekonomisk verksamhet i den mening som avses i artikel 1.1 c i direktivet.

36

Domstolen har preciserat att begreppet ”ekonomisk verksamhet” avser all verksamhet som består i att erbjuda varor eller tjänster på en bestämd marknad. Verksamhet som innebär myndighetsutövning omfattas däremot inte av begreppet ekonomisk verksamhet. Tjänster som tillhandahålls i det allmännas intresse, utan vinstsyfte och i konkurrens med de tjänster som vinstdrivande näringsidkare erbjuder har däremot ansetts omfattas av begreppet ekonomisk verksamhet i den mening som avses i artikel 1.1 c i direktiv 2001/23 (se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 juli 2017, Piscarreta Ricardo, C‑416/16, EU:C:2017:574, punkt 34 där angiven rättspraxis).

37

Det framgår av respektive begäran om förhandsavgörande i de nationella målen att de spanska notarierna erbjuder sina tjänster till kunder på marknaden mot ersättning. Dessa tjänster består bland annat i att bestyrka avtal och andra handlingar utanför domstol. Enligt Europeiska kommissionens uppgifter vid förhandlingen bär notarierna de ekonomiska risker som är förenade med bedrivandet av denna verksamhet.

38

En sådan verksamhet omfattas i princip, såsom generaladvokaten har påpekat, i punkt 37 i sitt förslag till avgörande, av begreppet ”ekonomisk verksamhet” i den mening som avses i artikel 1.1 c i direktiv 2001/23.

39

Det ska emellertid prövas huruvida sådan verksamhet som de spanska notariernas, på grund av vissa andra omständigheter som framgår av handlingarna i målet, är direkt och specifikt förenad med utövandet av offentlig makt och ska anses utgöra myndighetsutövning (se, analogt, dom av den 24 maj 2011, Kommissionen/Belgien,C‑47/08, EU:C:2011:334, punkt 85 och där angiven rättspraxis).

40

Eftersom det rör sig om ett undantag från huvudregeln i artikel 1.1 enligt vilken direktiv 2001/23 är tillämpligt erinrar domstolen om att detta undantag ska tolkas restriktivt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 september 2023, KRI, C‑323/22, EU:C:2023:641, punkt 49 och där angiven rättspraxis).

41

Det ska påpekas att spanska notarier är offentliga tjänstemän som utses genom ministerbeslut efter uttagningsprov.

42

Det är emellertid utifrån verksamheten i sig, och inte utifrån notariernas ställning i den spanska rättsordningen, som det ska prövas huruvida notarierna utövar offentliga maktbefogenheter (se, analogt, dom av den 24 maj 2011, kommissionen/Belgien, C‑47/08, EU:C:2011:334, punkt 116).

43

Vidare står det, såsom den spanska regeringen bekräftade vid förhandlingen, enskilda fritt att anlita en notarie som de själva väljer. Även om arvodena till notarierna regleras i nationell lagstiftning, kan kvaliteten på de tjänster som tillhandahålls inte desto mindre variera från en notarie till en annan, bland annat beroende på vederbörandes yrkesskicklighet. Detta innebär att notarierna konkurrerar med varandra, vilket inte är fallet vid utövandet av offentlig makt (se, analogt, dom av den 24 maj 2011, kommissionen/Belgien, C‑47/08, EU:C:2011:334, punkt 117).

44

Vad gäller de uppgifter som utförs av spanska notarier har den spanska regeringen påpekat att notarier bland annat är behöriga dels att bestyrka privaträttsliga handlingar, förrätta äktenskap, upplösa dem på grund av skilsmässa, meddela separation samt att uppvisa, bestyrka, öppna och förvara testamenten i sina arkiv, dels att neka att utföra sina uppgifter i de situationer som föreskrivs i den spanska lagstiftningen. Det framgår i detta avseende av artikel 1 i Reglamento de la organización y régimen del notariado (förordning om organisation av det offentliga notarieämbetet), slutligt godkänd genom Decreto por el que se aprueba con carácter definitivo el Reglamento de la organización y régimen del Notariado (dekret om slutligt godkännande av förordning om organisation av det offentliga notarieämbetet) av den 2 juni 1944 (BOE no 189, av den 7 juli 1944, s. 5225) (nedan kallad förordningen om notarieämbetet), som den spanska regeringen har hänvisat till i sitt skriftliga yttrande, att notarien, i egenskap av offentlig tjänsteman, har befogenhet att fastställa handlingars äkthet och bevisvärde. På det rättsliga området fastställer notarien äktheten och bevisvärdet av de viljeyttringar som lämnats av parterna och som återfinns i den originalhandling som upprättats i enlighet med lag.

45

Oavsett hur viktiga sådana verksamheter av allmänintresse än är kan de spanska notarierna, eftersom de utför dessa göromål i en konkurrenssituation, inte anses utgöra offentliga förvaltningsmyndigheter i den mening som avses i artikel 1.1 c i direktiv 2001/23.

46

Den omständigheten att notarierna vidtar en åtgärd för att eftersträva ett mål av allmänintresse när de nekar att utföra sina uppgifter räcker inte för att verksamheten ska anses utgöra utövande av offentlig makt. Det är nämligen utrett att göromål som utförs inom ramen för olika reglerade yrken ofta innebär, i de nationella rättsordningarna, att yrkesutövarna är skyldiga att eftersträva mål av allmänintresse, utan att de för den sakens skull därvid kan anses utöva offentlig makt (se, analogt, dom av den 24 maj 2011, kommissionen/Belgien, C‑47/08, EU:C:2011:334, punkt 96).

47

Konungariket Spanien har även underrättat kommissionen, i enlighet med artikel 3.2 i förordning nr 650/2012, om sitt val att utse spanska notarier på samma sätt som andra myndigheter eller rättstillämpare som avses i första stycket i denna bestämmelse, vilka omfattas av begreppet ”domstol” i den mening som avses i nämnda bestämmelse, och kan utfärda europeiska arvsintyg med stöd av artikel 64 i förordningen.

48

Domstolen erinrar om att förordningen avser behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar, godkännande och verkställighet av officiella handlingar i samband med arv samt inrättandet av ett europeiskt arvsintyg och påverkar följaktligen inte tolkningen av artikel 1.1 c i direktiv 2001/23 (se, analogt, dom av den 15 mars 2018, kommissionen/Tjeckien, C‑575/16, EU:C:2018:186, punkt 127 och där angiven rättspraxis).

49

Den omständigheten att notarier i en medlemsstat omfattas av begreppet ”domstol” i den mening som avses i artikel 3.2 i förordning nr 650/2012 innebär inte att de utövar offentlig makt. Enligt de villkor som uppställs i denna bestämmelse omfattar begreppet ”domstol” inte bara en myndighet eller en rättstillämpare som har behörighet i arvsfrågor och som utövar rättsliga funktioner eller agerar genom delegering från en rättslig myndighet, utan även en myndighet eller rättstillämpare som endast handlar under kontroll av en rättslig myndighet.

50

De spanska notariernas behörighet att med stöd av artikel 64 i förordning nr 650/2012 utfärda europeiska arvsintyg är inte heller att jämställa med utövandet av sådana befogenheter. Det framgår dels av artikel 62 i denna förordning att det inte är obligatoriskt att använda dessa intyg, dels av artikel 67.1 led a i nämnda förordning att dessa intyg inte kan utfärdas om ett klagomål har riktats mot de uppgifter som ska styrkas.

51

Under dessa omständigheter, som det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera, framgår det att spanska notarier bedriver ekonomisk verksamhet i den mening som avses i artikel 1.1 c i direktiv 2001/23.

52

Domstolen erinrar inledningsvis om att direktiv 2001/23 syftar till att trygga kontinuiteten i arbetsförhållanden inom en ekonomisk enhet, oberoende av om det sker ett ägarbyte. Det avgörande kriteriet för att fastställa om det föreligger en överlåtelse enligt detta direktiv är således huruvida den aktuella enheten behåller sin identitet, vilket är fallet i synnerhet när driften faktiskt fortsätter eller återupptas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 februari 2023, Strong Charon, C‑675/21, EU:C:2023:108, punkterna 37 och 38 och där angiven rättspraxis).

53

I förevarande fall har BA, efter att av staten ha utnämnts till notarie och innehavare av en notariebyrå i ett bestämt geografiskt område, en byrå som tidigare innehades av DV, anställt en del av personalstyrkan, övertagit utrustning och lokaler och blivit förvaltare av byråns arkiv.

54

Enligt artikel 1 i lagen om notarieämbetet är notarien en offentlig tjänsteman som är behörig att i enlighet med lag bestyrka avtal och övriga utomrättsliga handlingar, medan den notariebyrå som han är innehavare av enligt artikel 69 i förordningen om notarieämbetet utgör ett ”offentligt företag”, som definieras som ”samtliga personella och materiella resurser som iordningsställts för uppnående av detta syfte [att utöva notarieämbete]”.

55

Domstolen konstaterar att den omständigheten att en notarie blir innehavare av en notariebyrå på grund av att vederbörande utnämnts av staten och inte på grundval av ett avtal som ingåtts med den tidigare innehavaren inte i sig kan utesluta att det är fråga om en överlåtelse i den mening som avses i direktiv 2001/23.

56

Den omständigheten att det inte finns något avtalsförhållande mellan överlåtaren och förvärvaren kan nämligen inte ha någon avgörande betydelse i detta avseende, även om den kan utgöra ett indicium på att det inte har skett någon överlåtelse i den mening som avses i direktiv 2001/23 (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 februari 2023, Strong Charon, C‑675/21, EU:C:2023:108, punkt 39 och där angiven rättspraxis).

57

Tillämpningsområdet för detta direktiv omfattar samtliga fall där det som ett led i avtalsförhållanden sker ett byte av den fysiska eller juridiska person som är ansvarig för verksamhetens drift och som har en arbetsgivares skyldigheter gentemot de anställda i företaget. Det krävs följaktligen inte något direkt avtalsförhållande mellan överlåtaren och förvärvaren för att nämnda direktiv ska vara tillämpligt, eftersom överlåtelsen även kan ske genom en tredje man (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 februari 2023, Strong Charon, C‑675/21, EU:C:2023:108, punkt 40 och där angiven rättspraxis).

58

Den omständigheten att överlåtelsen sker till följd av ensidiga myndighetsbeslut och inte till följd av en gemensam partsvilja utesluter inte att direktiv 2001/23 är tillämpligt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 februari 2023, Strong Charon, C‑675/21, EU:C:2023:108, punkt 41 och där angiven rättspraxis).

59

Vidare saknar den omständigheten att endast notarier är behöriga att utöva offentligt notarieämbete betydelse för frågan huruvida direktivet är tillämpligt.

60

Överlåtelsen i den mening som avses i direktiv 2001/23 måste nämligen hänföra sig till en varaktigt organiserad ekonomisk enhet vars verksamhet inte är begränsad till att utföra ett visst arbete. En sådan enhet föreligger om det är fråga om en organisation av personer och tillgångar som är tillräckligt strukturerad och oberoende och som kan bedriva en ekonomisk verksamhet genom vilken ett särskilt syfte eftersträvas (dom av den 6 mars 2014, Amatori m.fl., C‑458/12, EU:C:2014:124, punkt 31 och där angiven rättspraxis).

61

Såsom angetts i punkt 54 i förevarande dom utgör notariebyrån enligt artikel 69 i förordningen om notarieämbetet ett ”offentligt företag”, som definieras som den uppsättning materiella och personella resurser som har ”iordningställts” för att uppnå det syfte som eftersträvas med det offentliga notarieämbetet. Kommissionen angav dessutom vid förhandlingen, utan att motsägas av övriga berörda parter på denna punkt, men med förbehåll för den hänskjutande domstolens prövning, att det framgår av artikel 14 i II Convenio Colectivo estatal de Notarios y Personal Empleado (det andra nationella kollektivavtalet för notarier och anställda vid notariebyråer), undertecknat den 24 juli 2017 (BOE nr 241 av den 6 oktober 2017, s. 97369), att även om byråns verksamhet bedrivs under notariens tillsyn utför byråns anställda sådana uppgifter som att organisera arbetet vid byrån, upprätta handlingar och kommunicera med klienterna, bland annat vad gäller juridisk rådgivning, som utgör en självständig arbetsuppgift.

62

Även om en spansk notariebyrå nödvändigtvis arbetar under notariens tillsyn, medför statens utnämning att samma offentliga notarieämbete som hans företrädare innehade övergår till den nye innehavaren, och till detta ämbete är bland annat knutet ett bestämt geografiskt område. Ett sådant byte av innehavare av en notariebyrå ska anses utgöra ett byte av arbetsgivare, vilket är en omständighet där direktiv 2001/23, enligt skäl 3 i detta, syftar till att skydda arbetstagarna.

63

Byte av innehavaren av en notariebyrå innebär dessutom inte nödvändigtvis att byråns identitet ändras.

64

För att avgöra om villkoret att verksamhetens identitet har bibehållits är uppfyllt måste hänsyn tas till samtliga omständigheter som kännetecknar den aktuella transaktionen. Till dessa omständigheter hör särskilt vilket slags företag eller vilken verksamhet det är fråga om, huruvida några materiella tillgångar – såsom fastigheter eller lös egendom – har övertagits, värdet på de immateriella tillgångarna vid tidpunkten för överlåtelsen, huruvida huvuddelen av personalstyrkan har övertagits av den nya arbetsgivaren, huruvida kundstocken har övertagits samt hur lika de verksamheter är som har bedrivits före och efter överlåtelsen och hur länge ett eventuellt avbrott i verksamheten har varat. Alla dessa omständigheter är emellertid endast aspekter av den helhetsbedömning som ska göras och kan därför inte bedömas isolerat (dom av den 16 februari 2023, Strong Charon, C‑675/21, EU:C:2023:108, punkt 49 och där angiven rättspraxis).

65

Av detta följer att den vikt som ska tillmätas de olika kriterierna för bedömningen av om det har skett en överlåtelse i den mening som avses i direktiv 2001/23 med nödvändighet varierar med hänsyn till den verksamhet som bedrivs och även till de produktions- eller driftsmetoder som används i ifrågavarande ekonomiska enhet, verksamhet eller del av verksamhet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 februari 2023, Strong Charon, C‑675/21, EU:C:2023:108, punkt 50 och där angiven rättspraxis).

66

Domstolen har slagit fast att en ekonomisk enhet, på vissa områden, kan fungera utan betydande materiella eller immateriella tillgångar, vilket sannolikt innebär att frågan huruvida en sådan enhet behåller sin identitet efter den transaktion som den är föremål för inte kan vara beroende av att sådana tillgångar har övertagits (dom av den 16 februari 2023, Strong Charon, C‑675/21, EU:C:2023:108, punkt 51 och där angiven rättspraxis).

67

Inom en sektor där verksamheten i huvudsak baserar sig på arbetskraft, vilket bland annat är fallet när en verksamhet inte kräver användning av specifika materiella tillgångar, kan en ekonomisk enhets identitet inte bibehållas efter den aktuella transaktionen, om huvuddelen av personalstyrkan, i förhållande till antal och kompetens, inte övertas av förvärvaren (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 februari 2023, Strong Charon, C‑675/21, EU:C:2023:108, punkterna 52 och 53 och där angiven rättspraxis).

68

Denna bedömning förutsätter således att det föreligger ett antal konstateranden avseende faktiska omständigheter. Denna fråga ska bedömas i det enskilda fallet av den nationella domstolen mot bakgrund av de kriterier som domstolen har angett och de mål som eftersträvas med direktiv 2001/23, såsom målet att skydda arbetstagarna vid byte av arbetsgivare för att säkerställa att deras rättigheter skyddas, vilket anges i skäl 3 i direktivet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 februari 2023, Strong Charon, C‑675/21, EU:C:2023:108, punkt 55 och där angiven rättspraxis).

69

Det framgår av punkt 54 ovan att enligt spansk lagstiftning utgör byråns personal och utrustning ett ”offentligt företag”, vilket definieras som samtliga personella och materiella resurser som ”iordningsställts” för uppnåendet av syftet att utöva notarieämbete.

70

Den verksamhet som bedrivs vid en sådan notariebyrå grundar sig i huvudsak på den arbetskraft som tillhandahålls av byråns anställda, vilket innebär att den kan behålla sin identitet efter överlåtelsen, om en väsentlig del av personalstyrkan, i förhållande till antal och kompetens, övertas av den nye innehavaren, vilket gör det möjligt för den nye innehavaren att fortsätta verksamheten vid notariebyrån.

71

För det fall en notarie som har utnämnts till innehavare av en notariebyrå har övertagit en väsentlig del av sin föregångares personal och fortsatt att anförtro dem sådana uppgifter som de som anges i punkt 61 ovan, erinrar domstolen om att den omständigheten att notarien har blivit innehavare av en notariebyrå, bland annat inom ett viss geografiskt område, har övertagit de materiella resurserna och lokalerna för denna byrå och blivit förvaltare av byråns av arkiv visar att byrån har behållit sin identitet.

72

Av det ovan anförda följer att artikel 1.1 i direktiv 2001/23 ska tolkas så, att direktivet är tillämpligt i en situation där en notarie, som både är offentlig tjänsteman och privat arbetsgivare för arbetstagare som tjänstgör vid vederbörandes notariebyrå, efterträder den tidigare innehavaren av en sådan byrå, övertar arkiven och en väsentlig del av den personal som var anställd av företrädaren och fortsätter att bedriva samma verksamhet i samma lokaler med samma materiella resurser, under förutsättning att notariebyråns identitet bibehålls, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att avgöra med beaktande av samtliga relevanta omständigheter.

73

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (fjärde avdelningen) följande:

Artikel 1.1 i rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter ska tolkas så, att direktivet är tillämpligt i en situation där en notarie, som både är offentlig tjänsteman och privat arbetsgivare för arbetstagare som tjänstgör vid vederbörandes notariebyrå, efterträder den tidigare innehavaren av en sådan byrå, övertar arkiven och en väsentlig del av den personal som var anställd av företrädaren och fortsätter att bedriva samma verksamhet i samma lokaler med samma materiella resurser, under förutsättning att notariebyråns identitet bibehålls, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att avgöra med beaktande av samtliga relevanta omständigheter.