1

Europeiska kommissionen har yrkat att domstolen ska upphäva den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 9 juni 2021, Calhau Correia de Paiva/kommissionen (T‑202/17, EU:T:2021:323) (nedan kallad den överklagade domen). Genom denna dom ogiltigförklarade tribunalen uttagningskommitténs beslut i det allmänna uttagningsprovet Epso/AD/293/14 av den 23 juni 2016 om avslag på Ana Calhau Correias begäran om omprövning efter det att hon inte hade upptagits på förteckningen över godkända sökande från detta uttagningsprov (nedan kallat det angripna beslutet).

2

Målets bakgrund återges i punkterna 1–14 i den överklagade domen och kan sammanfattas enligt följande.

3

Den 23 oktober 2014 offentliggjorde Europeiska rekryteringsbyrån (Epso) i Europeiska unionens officiella tidning meddelandet om allmänt uttagningsprov Epso/AD/293/14 för att upprätta reservlistor för rekrytering inom kommissionen av handläggare i lönegrad AD 7 inom områdena konkurrensrätt, företagsfinansiering, finansiell ekonomi, industriell ekonomi och makroekonomi (EUT C 376 A, 2014, s. 1, och rättelse i EUT C 425 A, 2014, s. 1) (nedan kallat det omtvistade meddelandet om uttagningsprov).

4

I det omtvistade meddelandet om uttagningsprov föreskrevs, i avsnitt IV, tre tillträdesprov på dator med flervalsfrågor. Av avsnitt VI i meddelandet framgick vidare att proven skulle utföras på ett utvärderingscentrum och bestod i en fallstudie (”case”), en gruppövning samt en strukturerad intervju.

5

De särskilda behörighetskraven omfattade enligt punkt III.2.3 i meddelandet om uttagningsprov, med rubriken ”Språkkunskaper”, vad gäller förstaspråket (språk 1) fördjupade kunskaper motsvarande miniminivå C1 i den gemensamma europeiska referensramen för språk (GERS) på minst ett av Europeiska unionens officiella språk, och vad gäller andraspråket (språk 2) tillfredsställande kunskaper i engelska, franska eller tyska motsvarande miniminivå B2 i GERS. Andraspråket måste vara ett annat språk än första språket.

6

I punkt 3 i avsnitt VI i meddelandet om uttagningsprov angavs att proven vid utvärderingscentrumet skulle genomföras på andraspråket.

7

Den 25 november 2014 anmälde sig Ana Calhau Correia de Paiva, som är portugisisk medborgare, till uttagningsprovet Epso/AD/293/14 på området konkurrensrätt. Som förstaspråk valde hon portugisiska, som är hennes modersmål, och som andra språk franska.

8

Genom skrivelse av den 19 mars 2015 informerades Ana Calhau Correia de Paiva om att hon klarat tillträdesproven på dator.

9

Hon inbjöds genom skrivelse av den 15 april 2015 att delta i proven vid utvärderingscentrumet.

10

Epso kallade genom skrivelse av den 16 april 2015 Ana Calhau Correia de Paiva att delta i fallstudien och föreslog att hon vid detta prov skulle använda ett tangentbord av typen Azerty FR. Hon erbjöds emellertid möjligheten att alternativt välja ett tangentbord av typen Qwerty UK, Azerty FR/BE eller Qwertz DE. Hon utnyttjade denna möjlighet genom att begära ett byte av tangentbord för att delta i provet med ett tangentbord av typen Qwerty UK.

11

Ana Calhau Correia de Paiva deltog i proven vid utvärderingscentrumet den 13 maj och den 11 juni 2015.

12

Genom skrivelse av den 9 november 2015 underrättades Calhau Correia de Paiva om uttagningskommitténs beslut att inte uppta henne i förteckningen över godkända sökande (nedan kallat beslutet att inte uppta henne i reservförteckningen), med motiveringen att hon ”inte [ingick] bland de sökande som fått de högsta totala poängen vid utvärderingscentrumet (minst 68,59 poäng)”. Hennes sammanlagda poäng uppgick nämligen till 61,13 poäng.

13

Den 19 november 2015 begärde Ana Calhau Correia de Paiva att beslutet att inte uppta hennes namn i reservförteckningen skulle omprövas. Genom det angripna beslutet avslog uttagningskommittén denna begäran.

14

Den 24 augusti 2016 ingav Ana Calhau Correia de Paiva ett klagomål, i den mening som avses i artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen, mot beslutet att inte uppta hennes namn i reservförteckningen. Genom detta klagomål gjorde hon gällande att valet av tangentbord för genomförandet av fallstudien utgjorde en ojämlik behandling. Hon hävdade dessutom att begränsningen av den typ av tangentbord som ställdes till sökandenas förfogande och valet av andraspråk i uttagningsprovet var bristfälligt motiverade. Hon invände även mot omprövningsförfarandets varaktighet.

15

Genom beslut av den 22 december 2016 avvisade Epso klagomålet med motiveringen att det inte kunde tas upp till sakprövning, eftersom det hade ingetts för sent och var ogrundat.

16

Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 31 mars 2017 väckte Ana Calhau Correia de Paiva talan om ogiltigförklaring bland annat av det angripna beslutet, i förekommande fall genom att en invändning om rättsstridighet skulle godtas gentemot det omtvistade meddelandet om uttagningsprov och de språkregler som där fastställts.

17

Till stöd för sitt överklagande åberopade hon fem grunder. Den första grunden avsåg åsidosättande av principerna om icke-diskriminering, proportionalitet och likabehandling genom att Epso hade krävt att ett av tangentborden Qwerty UK, Azerty FR/BE eller Qwertz DE skulle användas under fallstudien. Den andra, den tredje och den fjärde grunden gällde frågan huruvida meddelandet om uttagningsprov var rättsstridigt på grund av att valet av andraspråk för uttagningsprovet begränsades till tyska, engelska eller franska. Den femte grunden avsåg i huvudsak att Epso hade underlåtit att motivera sitt beslut att erkänna och främja särskilda språkregler, ett åsidosättande av meddelandet om uttagningsprov och åsidosättande av rätten till god förvaltning.

18

I den överklagade domen prövade tribunalen först den invändning om rättsstridighet som framställts inom ramen för den andra, den tredje och den fjärde grunden gentemot det omtvistade meddelandet om uttagningsprov. Kommissionen hade ifrågasatt såväl att denna invändning kunde tas upp till sakprövning som att den var välgrundad.

19

Vad gäller frågan huruvida denna invändning om rättsstridighet kan tas upp till sakprövning erinrade tribunalen i punkt 46 i den överklagade domen om att domstolen, i samband med en talan om ogiltigförklaring av enskilda beslut, hade medgett att bestämmelser i en rättsakt med allmän giltighet som utgör grunden för dessa beslut eller som har ett direkt rättsligt samband med sådana beslut med giltig verkan kan bli föremål för en invändning om rättsstridighet (dom av den 8 september 2020, kommissionen och rådet/Carreras Sequeros m.fl., C‑119/19 P och C‑126/19 P, EU:C:2020:676, punkt 69 samt där angiven rättspraxis).

20

Vad särskilt gäller meddelandena om uttagningsprov erinrade tribunalen, i punkt 47 i den överklagade domen, med hänvisning till domstolens fasta praxis och särskilt punkt 17 i domen av den 11 augusti 1995, kommissionen/Noonan (C‑448/93 P, EU:C:1995:264), att en sökande till detta prov enligt fast rättspraxis, när talan förs mot en senare rättsakt inom ramen för ett uttagningsförfarande, som är en komplex administrativ process bestående av en rad beslut, får åberopa felaktigheter i tidigare rättsakter som har nära samband med denna rättsakt. Med hänvisning till sin egen rättspraxis erinrade tribunalen i punkt 47 i den överklagade domen om att en sådan sökande särskilt kan åberopa att meddelandet om uttagningsprov, i enlighet med vilket den ifrågavarande rättsakten antogs, är rättsstridigt.

21

Tribunalen erinrade, med hänvisning till punkterna 28 och 29 i sin dom av den 14 december 2017, PB/kommissionen (T‑609/16, EU:T:2017:910), om att när grunden för talan är att ett meddelande om ett uttagningsprov som inte bestritts i tid är rättsstridigt och denna grund avser skälen till det ifrågasatta individuella beslutet, kan talan enligt rättspraxis upptas till prövning. När det däremot inte finns något nära samband mellan själva motiveringen till det bestridda beslutet och den åberopade grunden att ett meddelande om ett uttagningsprov som inte bestritts i tid är rättsstridigt kan denna grund inte upptas till prövning.

22

Mot bakgrund av den rättspraxis som avses i punkterna 19–21 i förevarande dom påpekade tribunalen för det första, i punkt 54 i den överklagade domen, att det, vad gäller Ana Calhau Correia de Paivas allmänna kompetens inom kommunikation, framgick av det ”kompetenspass” som utfärdats till henne, vilket syftade till att bedöma hennes förmåga att ”på ett klart och precist sätt kommunicera, såväl muntligen som skriftligen”, att hon erhöll 5,5 poäng av 10, vilket är ett av de sämsta möjliga omdömen och resultat som hon erhållit med avseende på utvärderingen av hennes allmänna kompetens. Tribunalen ansåg att det av denna bedömning, underförstått men med nödvändighet, framgick att uttagningskommittén hade gjort en bedömning av Ana Calhau Correia de Paiva med avseende på hennes kunskaper i franska eller åtminstone vad avser hur hon behärskade en kompetens som var starkt villkorad av de kunskaper som hon hade i detta språk.

23

För det andra bekräftade tribunalen, i punkterna 55–57 i den överklagade domen, att det fanns ett nära samband mellan Ana Calhau Correia de Paivas kunskaper i franska, som hon valde som andraspråk, och de prov som hon måste genomgå på detta språk. Tribunalen ansåg att dessa kunskaper i franska oundvikligen och nödvändigtvis återspeglas i de prov som syftar till att testa den allmänna och särskilda kompetens som föreskrivs i det aktuella uttagningsprovet. Enligt tribunalen är chansen att få bättre betyg på proven således större om de utförs på den sökandes modersmål eller på det språk som denne behärskar lika väl. Även om Ana Calhau Correia de Paiva i sin ansökan hade uppgett att hennes franskakunskaper motsvarade nivå C2 i GERS och att hon hade genomfört en del av sina studier i Belgien och Frankrike, påpekade tribunalen att hon inte desto mindre, utan att motsägas av kommissionen, hade hävdat att hon behärskar portugisiska, som är hennes modersmål, bättre än franska.

24

För det tredje underströk tribunalen i punkt 58 i den överklagade domen att begränsningen av valet av andraspråk i uttagningsprovet till engelska, franska och tyska inte enbart påverkar sökandenas förmåga att uttrycka sig muntligen eller skriftligen, utan även bestämmer vilken typ av tangentbord som de sökande kan använda för att skriva uppsatsen i fallstudien. Den omständigheten att Ana Calhau Correia de Paiva var tvungen att använda ett slags tangentbord som hon inte var van vid att använda på grund av sitt modersmål påverkar genomförandet och således potentiellt resultatet av ett prov, under vilket det krävs att en text med en viss längd redigeras under begränsad tid med hjälp av ett tangentbord.

25

Tribunalen konstaterade således, i punkt 60 i den överklagade domen, att det fanns ett nära samband mellan motiveringen av det angripna beslutet och språkreglerna i det ifrågavarande meddelandet om uttagningsprov, vars lagenlighet hade ifrågasatts. Tribunalen fastställde följaktligen att invändning om rättsstridighet avseende meddelandet om uttagningsprov kunde tas upp till sakprövning.

26

I sak fann tribunalen att varken de skäl som angavs i det omtvistade meddelandet om uttagningsprov eller den bevisning som kommissionen hade åberopat till stöd för dessa skäl kunde motivera att valet av andraspråk i uttagningsprovet begränsades till tyska, engelska och franska. Tribunalen biföll således invändningen om rättsstridighet, förklarade att meddelandet om uttagningsprov inte var tillämpligt i förevarande fall och biföll talan såvitt avsåg den andra, den tredje och den fjärde grunden. Tribunalen ogiltigförklarade följaktligen det angripna beslutet.

27

Kommissionen har yrkat att domstolen ska

28

Ana Calhau Correia de Paiva har yrkat att domstolen

29

Kommissionen har till stöd för sitt överklagande åberopat en enda grund avseende felaktig rättstillämpning och missuppfattning av bevisningen, vilken består av tre delar.

30

Genom den första delen av denna grund har kommissionen gjort gällande att tribunalen i punkt 54 i den överklagade domen kvalificerade de faktiska omständigheterna felaktigt när den av uttagningskommitténs konstaterande vad gäller Ana Calhau Correia de Paivas franskakunskaper drog slutsatsen att det fanns ett nära samband mellan motiveringen till det angripna beslutet och språkreglerna i det omtvistade meddelandet om uttagningsprov.

31

Enligt kommissionen är det betyg som Ana Calhau Correia de Paiva har erhållit för hennes allmänna kompetens inom kommunikation inte avgörande i förevarande fall. Även om hon hade erhållit betyget 10/10 för denna kompetens, det vill säga ytterligare 4,5 poäng, hade hennes poäng varit otillräckliga. Hon hade nämligen behövt ytterligare 7,46 poäng för att kunna upptas i reservförteckningen. Uttagningskommitténs bedömning av sökandens franskakunskaper är således inte tillräcklig för att fastställa att det föreligger ett sådant nära samband som krävs enligt rättspraxis.

32

Enligt kommissionen är antagandet att ett nära samband framgår av det betyg som Ana Calhau Correia de Paiva har erhållit för hennes allmänna kompetens inom kommunikation således felaktigt. Kommissionen har följaktligen hävdat att bedömningen av huruvida invändningen om rättsstridighet kan tas upp till sakprövning, i punkterna 55–58 i den överklagade domen, påverkas av denna felaktiga rättstillämpning eftersom den helt grundar sig på detta antagande.

33

Genom den andra delen av denna grund har kommissionen gjort gällande att tribunalen felaktigt kvalificerade de faktiska omständigheterna och missuppfattade bevisningen när den, i punkterna 55–57 i den överklagade domen, bedömde att det fanns ett nära samband mellan grunderna för det angripna beslutet och språkreglerna i det omtvistade meddelandet om uttagningsprov på grundval av ett kriterium som bygger på antagandet att det är svårare för en sökande att klara ett prov på sitt andraspråk än på sitt modersmål. Tribunalen skulle därmed ha jämfört Ana Calhau Correia de Paivas nivå på portugisiska med hennes nivå på franska. Kommissionen har påpekat att Ana Calhau Correia de Paiva inte invände mot den omständigheten att hon inte fick genomgå proven vid utvärderingscentrumet på portugisiska, utan mot den omständigheten att valet av andraspråk begränsades till tyska, engelska och franska. De faktiska omständigheter som tribunalen framhöll gör det följaktligen inte möjligt att fastställa ett sådant nära samband.

34

Kommissionen har dessutom gjort gällande att tribunalen, i punkterna 55–57 i den överklagade domen, missuppfattade bevisningen genom att bortse från att de två andra språk som Ana Calhau Correia de Paiva, utöver sitt modersmål, behärskade bäst var engelska och franska. Begränsningen av valet av andra språk var således inte sådan att den var till nackdel för henne, eftersom två av de valbara språken var dem som hon hade uppgett att hon behärskade bäst, på nivå C2. Denna begränsning kan följaktligen varken anses ha haft en negativ inverkan på Ana Calhau Correia de Paivas prestation eller ha ett nära samband med grunderna för det angripna beslutet.

35

Genom den tredje delen av denna grund har kommissionen gjort gällande att tribunalen, i punkt 58 i den överklagade domen, felaktigt kvalificerade de faktiska omständigheterna genom att, utifrån den omständigheten att Ana Calhau Correia de Paiva genomgick det skriftliga provet med ett annat slags tangentbord än typen Qwerty PT som hon var van vid, bedöma att det förelåg ett sådant nära samband som krävs enligt rättspraxis.

36

Kommissionen har anfört att valet av tangentbord saknar relevans för motiveringen av det angripna beslutet. Även om det visserligen är riktigt att Epso har föreslagit ett begränsat urval av tangentbord för uppsatsskrivningen under fallstudien, rör det sig om en fråga som skiljer sig från frågan om språkreglerna för uttagningsprovet. I det omtvistade meddelandet om uttagningsprov omnämns inte heller någonstans vilka typer av tangentbord som ställts till sökandenas förfogande under detta prov. Den omständigheten att Ana Calhau Correia de Paiva valde ett tangentbord av typen Qwerty EN, trots att hon valde att genomföra fallstudien på franska, visar dessutom att dessa två frågor är åtskilda.

37

Ana Calhau Correia de Paiva anser att den enda grunden i själva verket syftar till att bestrida de faktiska omständigheter som tribunalen har fastställt. Hon har därför i första hand yrkat att domstolen ska avvisa grunden i dess helhet, eller var och en av de tre delgrunderna.

38

I andra hand har Ana Calhau Correia de Paiva bestritt kommissionens argument.

39

Vad gäller den invändning om rättegångshinder som framställts av Ana Calhau Correia de Paiva, med motiveringen att den enda grunden syftar till att bestrida de faktiska omständigheter som fastställts av tribunalen, erinrar domstolen om att det följer av artikel 256 FEUF och artikel 58 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol att tribunalen är ensam behörig att dels fastställa de faktiska omständigheterna, utom då det av handlingarna i målet framgår att de fastställda omständigheterna är materiellt oriktiga, dels bedöma de faktiska omständigheterna. Bedömningen av de faktiska omständigheterna utgör inte, med undantag för då tribunalen har missuppfattat bevisningen, en rättsfråga som ska prövas av domstolen. När tribunalen har fastställt eller bedömt de faktiska omständigheterna är domstolen, enligt artikel 256 FEUF, behörig att pröva den rättsliga kvalificeringen av dessa omständigheter och de rättsföljder som tribunalen har funnit att denna ska medföra (dom av den 4 februari 2020, Uniwersytet Wrocławski och Polen/REA, C‑515/17 P och C‑561/17 P, EU:C:2020:73, punkt 47).

40

I motsats till vad Ana Calhau Correia de Paiva har hävdat är syftet med den enda grunden för överklagandet emellertid inte att ifrågasätta tribunalens bedömning av de faktiska omständigheterna, utan den rättsliga kvalificeringen av de faktiska omständigheterna och de slutsatser som tribunalen drog därav vad gäller förekomsten av ett nära samband mellan motiveringen av det angripna beslutet och språkreglerna i det omtvistade meddelandet om uttagningsprov.

41

Härav följer att den invändning om rättegångshinder som framställts av Ana Calhau Correia de Paiva ska ogillas.

42

Kommissionen har genom den enda grundens tre delar, vilka ska prövas tillsammans, bestritt de skäl som föranledde tribunalen att bedöma att invändningen om rättsstridighet gentemot det omtvistade meddelandet om uttagningsprov kunde tas upp till sakprövning. Kommissionen har närmare bestämt gjort gällande att ingen av de omständigheter som tribunalen redogjorde för i punkterna 54–58 i den överklagade domen gör det möjligt att påvisa ett nära samband mellan motiveringen av det angripna beslutet och språkreglerna i det omtvistade meddelandet om uttagningsprov. Enligt kommissionen gjorde sig tribunalen följaktligen skyldig till en felaktig rättstillämpning när den bedömde att invändningen om rättsstridighet kunde tas upp till sakprövning.

43

Enligt artikel 277 FEUF får parterna i en tvist om en rättsakt med allmän giltighet som antagits av någon av Europeiska unionens institutioner eller byråer eller något av dess organ, med stöd av artikel 263 andra stycket FEUF, inför Europeiska unionens domstol göra gällande att akten inte ska tillämpas.

44

Enligt domstolens fasta praxis utgör denna bestämmelse ett uttryck för en allmän rättsprincip enligt vilken varje part, i syfte att få ett beslut riktat till denne ogiltigförklarat, har rätt att indirekt ifrågasätta giltigheten av de rättsakter med allmän giltighet som utgör grunden för ett sådant beslut (dom av den 8 september 2020, kommissionen och rådet/Carreras Sequeros m.fl., C‑119/19 P och C‑126/19 P, EU:C:2020:676, punkt 67 samt där angiven rättspraxis).

45

Eftersom artikel 277 FEUF inte har till syfte att göra det möjligt för en part att ifrågasätta tillämpligheten av vilken rättsakt med allmän giltighet som helst till stöd för vilken talan som helst, måste den rättsakt vars lagenlighet ifrågasätts vara direkt eller indirekt tillämplig på det mål som är föremål för talan (dom av den 8 september 2020, kommissionen och rådet/Carreras Sequeros m.fl., C‑119/19 P och C‑126/19 P, EU:C:2020:676, punkt 68 samt där angiven rättspraxis).

46

Domstolen har således i samband med talan om ogiltigförklaring av enskilda beslut, såsom framgår av den rättspraxis som angetts i punkt 19 i förevarande dom, medgett att bestämmelser i en rättsakt med allmän giltighet som ligger till grund för dessa beslut eller som har ett direkt rättsligt samband med sådana beslut med giltig verkan kan bli föremål för en invändning om rättsstridighet.

47

Domstolen har däremot slagit fast att en invändning om rättsstridighet som riktas mot en rättsakt med allmän giltighet, med stöd av vilken det fattats ett individuellt beslut mot vilket talan förs och som inte utgör en genomförandeåtgärd, inte kan tas upp till sakprövning (dom av den 8 september 2020, kommissionen och rådet/Carreras Sequeros m.fl., C‑119/19 P och C‑126/19 P, EU:C:2020:676, punkt 70 samt där angiven rättspraxis).

48

Vad särskilt gäller frågan huruvida en invändning om rättsstridighet avseende ett meddelande om uttagningsprov kan tas upp till sakprövning framgår det för det första av domstolens praxis att den omständigheten att ett sådant meddelande inte bestrids inom fristen inte hindrar en sökande från att åberopa oegentligheter som inträffat under uttagningsprovets gång, även om ursprunget till dessa oegentligheter kan finnas i meddelandets text (dom av den 8 mars 1988, Sergio m.fl./kommissionen, 64/86, 71/86–73/86 och 78/86, EU:C:1988:119, punkt 15).

49

För det andra kan sökanden, när talan förs mot senare rättsakter inom ramen för ett uttagningsförfarande, åberopa felaktigheter i tidigare rättsakter som har nära samband med dem. Det kan nämligen inte krävas att de berörda vid ett sådant förfarande ska föra talan vid varje tillfälle förfarandet utmynnar i rättsakter som kan gå dem emot (dom av den 31 mars 1965, Ley/kommissionen, 12/64 och 29/64, EU:C:1965:28, s. 143, 158, dom av den 7 april 1965, Alfieri/parlamentet, 35/64, EU:C:1965:40, s. 337, 344, och dom av den 11 augusti 1995, kommissionen/Noonan, C‑448/93 P, EU:C:1995:264, punkt 17). Denna rättspraxis har uppkommit med anledning av uttagningsförfarandets speciella natur, vilket är en komplex administrativ process som består av en följd av beslut med nära samband (dom av den 11 augusti 1995, kommissionen/Noonan, C‑448/93 P, EU:C:1995:264, punkt 19).

50

En grund som avser felaktigheter i meddelandet om uttagningsprov kan således tas upp till sakprövning såvitt den gäller motiveringen av det angripna beslutet (dom av den 6 juli 1988, Simonella/kommissionen, 164/87, EU:C:1988:371, punkt 19). Det krav på ett nära samband som följer av den rättspraxis som anges ovan i punkt 49 förutsätter således att de bestämmelser i det meddelande om uttagningsprov som påstås vara rättsstridiga har tillämpats till stöd för det individuella beslut som är föremål för talan om ogiltigförklaring.

51

Detta krav liknar således i huvudsak kravet på ett ”direkt rättsligt samband” i den mening som avses i den rättspraxis som anges i punkt 46 i förevarande dom, vilket även förutsätter att ett sådant individuellt beslut utgör en genomförandeåtgärd avseende den rättsakt med allmän giltighet vars rättsstridighet åberopas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 juni 2005, Dansk Rørindustri m.fl./kommissionen, C‑189/02 P, C‑202/02 P, C‑205/02 P–C‑208/02 P och C‑213/02 P, EU:C:2005:408, punkt 237, samt dom av den 8 september 2020, kommissionen och rådet/Carreras Sequeros m.fl., C‑119/19 P och C‑126/19 P, EU:C:2020:676, punkt 75).

52

I detta syfte ska den väsentliga, och inte endast formella, motivering av det angripna individuella beslutet beaktas.

53

Förekomsten av ett sådant nära samband ska för övrigt uteslutas när de omstridda bestämmelserna i meddelandet om uttagningsprov inte har något samband med de skäl som ligger till grund för det angripna individuella beslutet.

54

I förevarande fall är uttagningsprovet Epso/AD/293/14, i likhet med det uttagningsprov som var aktuellt i det mål som avgjordes genom domen av den 11 augusti 1995, kommissionen/Noonan (C‑448/93 P, EU:C:1995:264), ett allmänt uttagningsprov för att upprätta en reservförteckning för rekrytering av tjänstemän vid kommissionen. Detta uttagningsprov är följaktligen en sådan komplex administrativ process som avses i den rättspraxis som anges i punkt 49 i förevarande dom, vilket innebär att det, såsom tribunalen har gjort, ska prövas huruvida det finns ett nära samband, i den mening som avses i samma rättspraxis, mellan motiveringen av det angripna beslutet och språkreglerna i det omtvistade meddelandet om uttagningsprov.

55

Vad gäller motiveringen av det angripna beslutet framgår det av punkt 53 i den överklagade domen, vilken inte har bestritts av kommissionen, att Ana Calhau Correia de Paiva inte upptogs i reservförteckningen av den anledningen att hon inte ingick bland de sökande som hade erhållit högsta poäng under proven vid utvärderingscentret.

56

Såsom framgår av punkt 4 i förevarande dom bestod dessa prov av en fallstudie, en gruppövning och en strukturerad intervju. Det framgår även av de handlingar som getts in till domstolen att genom dessa prov bedömdes bland annat den allmänna kompetensen inom kommunikation, såsom tribunalen angett i punkt 54 i den överklagade domen, såväl muntligen vid den strukturerade intervjun som skriftligen under fallstudien.

57

Enligt kommissionen gjorde tribunalen en felaktig kvalificering av de faktiska omständigheterna i nämnda punkt 54 när den konstaterade att det fanns ett nära samband mellan motiveringen till det angripna beslutet och språkreglerna i det omtvistade meddelandet om uttagningsprov, eftersom de poäng som Ana Calhau Correia de Paiva hade erhållit för sin allmänna kompetens inom kommunikation inte var avgörande i förevarande fall.

58

Såsom generaladvokaten påpekade i punkterna 71 och 72 i sitt förslag till avgörande grundar sig kommissionens resonemang på antagandet att Ana Calhau Correia de Paiva inte upptagits i reservförteckningen på grund av de poäng hon erhållit för andra kompetenser än den allmänna kompetensen inom kommunikation. Eftersom tribunalen inte gjorde någon bedömning av den kompetens som var avgörande för att hon inte togs upp i reservförteckningen ankommer det inte på domstolen att inom ramen för ett överklagande göra en sådan bedömning av de faktiska omständigheterna, förutom i fall av missuppfattning, vilket kommissionen inte har åberopat till stöd för detta resonemang (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 juni 2020, kommissionen/Di Bernardo, C‑114/19 P, EU:C:2020:457, punkt 43).

59

Vad gäller tribunalens rättsliga kvalificering av de faktiska omständigheterna och de rättsliga följderna därav, vilket det enligt den rättspraxis som anges i punkt 39 i förevarande dom ankommer på domstolen att pröva, kan det konstateras att tribunalen, i punkt 54 i den överklagade domen, av de poäng som Ana Calhau Correia de Paiva erhöll för sin allmänna kompetens inom kommunikation drog slutsatsen att uttagningskommittén gjorde en bedömning, om än underförstått, av hennes kunskaper i franska eller åtminstone vad avser hur hon behärskade en kompetens som var starkt villkorad av de kunskaper som hon hade i detta språk. Denna bedömning av hennes allmänna kompetens inom kommunikation under proven vid utvärderingscentret föreskrevs i språkreglerna för det omtvistade meddelandet om uttagningsprov. Dessa språkregler ska således anses ha påverkat motiveringen av det angripna beslutet.

60

Tribunalen gjorde sig således inte skyldig till någon felaktig rättstillämpning när den, på grundval av den bedömning som gjorts i punkt 54 i den överklagade domen, i punkterna 60 och 61 i den domen, konstaterade att det fanns ett nära samband mellan motiveringen av det angripna beslutet och språkreglerna i det omtvistade meddelandet om uttagningsprov.

61

Tribunalen gjorde sig inte heller skyldig till någon felaktig rättstillämpning när den fann att det förelåg ett sådant nära samband på grundval av bedömningen i punkt 58 i den överklagade domen.

62

Även om det i meddelandet om uttagningsprov aldrig omnämns vilka typer av tangentbord som erbjuds, kan det konstateras att begränsningen av valet av andraspråk för uttagningsprovet även medförde en begränsning av valet av tangentbord, vilka utgör ett oumbärligt verktyg för att kunna uttrycka sig skriftligt. Såsom tribunalen med rätta påpekade, kunde detta begränsade val, vilket innebar att Ana Calhau Correia de Paiva inte kunde använda ett sådant tangentbord som hon var van vid, påverka det resultat som hon uppnådde vid fallstudien, under vilken en text med en viss längd ska redigeras under begränsad tid, och således inverka på samtliga allmänna kompetenser som testades under nämnda prov.

63

Mot denna bakgrund var tribunalens bedömning i punkterna 56 och 57 i den överklagade domen behäftad med en felaktig rättstillämpning, såsom generaladvokaten har framfört, i punkterna 82 och 83 i sitt förslag till avgörande. Ana Calhau Correia de Paiva har nämligen genom sin invändning om rättsstridighet ifrågasatt begränsningen av valet av andraspråk för uttagningsprovet till tyska, engelska och franska. Jämförelsen mellan hennes franskakunskaper och hennes nivå på portugisiska, vilket är hennes modersmål som hon valt som förstaspråk för uttagningsprovet, saknar således relevans för att fastställa att det förelåg ett nära samband mellan motiveringen av det angripna beslutet och språkreglerna i det omtvistade meddelandet om uttagningsprov.

64

Om ett avgörande från tribunalen innehåller domskäl som strider mot unionsrätten, men domslutet framstår som riktigt enligt andra rättsliga grunder, innebär detta åsidosättande emellertid inte att avgörandet ska upphävas, men däremot ska domskälen ersättas (dom av den 6 november 2018, Scuola Elementare Maria Montessori/kommissionen, kommissionen/Scuola Elementare Maria Montessori och kommissionen/Ferracci, C‑622/16 P–C‑624/16 P, EU:C:2018:873, punkt 48 samt där angiven rättspraxis).

65

Eftersom den slutsats som tribunalen kom fram till i punkterna 60 och 61 i den överklagade domen i förevarande fall var motiverad på grundval av den bedömning som gjorts i punkterna 54 och 58 i den domen, såsom de återgetts i punkterna 22 och 24 i förevarande dom, anser domstolen att den felaktiga rättstillämpning som konstateras i punkt 63 i förevarande dom saknar betydelse för domslutet i den överklagade domen. Denna bedömning var nämligen tillräcklig för att styrka att Ana Calhau Correia de Paiva hade rätt att framställa en invändning om rättsstridighet avseende det omtvistade meddelandet om uttagningsprov.

66

Av samtliga ovanstående överväganden följer att överklagandet inte kan vinna bifall såvitt avser den enda grunden. Överklagandet ska således ogillas.

67

Enligt artikel 184.2 i domstolens rättegångsregler ska domstolen besluta om rättegångskostnaderna när överklagandet avvisas eller ogillas. Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna, som enligt artikel 184.1 i rättegångsreglerna ska tillämpas i mål om överklagande, ska tappande part ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

68

Ana Calhau Correia de Paiva har yrkat att kommissionen ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom kommissionen har tappat målet, ska den bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för henne i förevarande mål om överklagande.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (andra avdelningen) följande: