–

ADPA European Independent Automotive Data Publishers och Gesamtverband Autoteile-Handel e.V., genom E. Macher, M. Sacré och P. Schmitz, Rechtsanwälte,

–

Automobiles PEUGEOT SA och PSA Automobiles SA, genom F. Hübener, B. Lutz och A. Wendel, Rechtsanwälte,

–

Europeiska kommissionen, genom M. Huttunen och M. Noll-Ehlers, båda i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 61.1 och 63.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/858 av den 30 maj 2018 om godkännande av och marknadskontroll över motorfordon och släpfordon till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon, om ändring av förordningarna (EG) nr 715/2007 och (EG) nr 595/2009 samt om upphävande av direktiv 2007/46/EG (EUT L 151, 2018, s. 1), samt artiklarna 6.1 och artikel 7.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 av den 20 juni 2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon (EUT L 171, 2007, s. 1).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan ADPA European Independent Automotive Data Publishers, en internationell ideell organisation bildad enligt belgisk rätt och Gesamtverband Autoteile-Handel e.V., en organisation bildad enligt tysk rätt, å ena sidan, och Automobiles PEUGEOT SA (nedan kallat Peugeot) och PSA Automobiles SA (nedan kallat PSA), å andra sidan. Målet rör den avgift som Peugeot och PSA tar ut för tillgång till information om reparation och underhåll av de fordon som de tillverkar.

3

I skälen 50 och 52 i förordning 2018/858 anges följande:

…

4

I artikel 3 i förordningen definieras följande:

”1.   typgodkännande: förfarande genom vilket en godkännandemyndighet intygar att en typ av fordon, system, komponent eller separat teknisk enhet uppfyller de tillämpliga administrativa bestämmelserna och tekniska kraven.

…

45.   oberoende aktör: en fysisk eller juridisk person, annan än auktoriserad återförsäljare eller verkstad, som direkt eller indirekt är delaktiga i reparation och underhåll av fordon, samt inbegripet verkstäder, tillverkare eller återförsäljare av utrustning för reparation, verktyg eller reservdelar, och även utgivare av teknisk information, bilklubbar, vägassistansaktörer, aktörer som erbjuder inspektions- och provningstjänster, aktörer som erbjuder utbildning för installatörer och tillverkare av och verkstäder för utrustning för fordon som drivs med alternativa bränslen; det inbegriper även auktoriserade verkstäder, återförsäljare och distributörer inom en särskild fordonstillverkares distributionssystem, i den mån de tillhandahåller reparations- och underhållstjänster för fordon med avseende på vilka de inte ingår i fordonstillverkarens distributionssystem.

…

47.   oberoende verkstad: en fysisk eller juridisk person som tillhandahåller reparations- och underhållstjänster för fordon och som inte verkar inom tillverkarens distributionssystem.

48.   information om reparation och underhåll av fordon: all information, inklusive alla senare ändringar av och tillägg därtill, som krävs för diagnos, underhåll och kontroll av ett fordon, förberedelse av det inför trafiksäkerhetsprovning, reparation, omprogrammering eller ominstallation av ett fordon eller som krävs för fjärrdiagnostiskt stöd till ett fordon eller för montering av delar och utrustning på ett fordon, och som tillverkarna tillhandahåller sina auktoriserade partner, återförsäljare och verkstäder, eller som tillverkarna använder i syfte att utföra reparationer och underhåll.

…”

5

I artikel 61 med rubriken ”Tillverkarnas skyldigheter att ge tillgång till OBD [On board diagnostics]-information och information om reparation och underhåll av fordon”, föreskrivs följande:

”1.   Tillverkarna ska ge oberoende aktörer obegränsad, standardiserad och icke-diskriminerande tillgång till OBD-information, diagnosutrustning och annan utrustning samt verktyg, inbegripet fullständiga referenser till, och tillgängliga nedladdningar av, tillämplig programvara, och information om reparation och underhåll av fordon. Informationen ska presenteras på ett lättillgängligt sätt i form av maskinläsbara, elektroniskt behandlingsbara dataset. Oberoende aktörer ska ha tillgång till de fjärrdiagnostjänster som används av tillverkarna samt auktoriserade återförsäljare och verkstäder.

Tillverkarna ska tillhandahålla en standardiserad, säker möjlighet för fjärrdiagnos, så att oberoende verkstäder kan slutföra arbeten som kräver tillgång till fordonets skyddssystem.

2.   …

OBD-information och information om reparation och underhåll av fordon ska tillhandahållas på tillverkarnas webbplatser i ett standardiserat format, eller om detta inte är möjligt på grund av informationens art i något annat lämpligt format. När det gäller andra oberoende aktörer än verkstäder ska informationen även presenteras i ett maskinläsbart format som kan behandlas elektroniskt med allmänt tillgängliga informationstekniska verktyg och programvaror, och som gör det möjligt för oberoende aktörer att utföra sina uppgifter inom ramen för sin affärsverksamhet i leveranskedjan på eftermarknaden.

…

9.   Om ett fordons reparations- och underhållsregister lagras i en central databas hos fordonstillverkaren eller för dennes räkning ska oberoende verkstäder ha kostnadsfri tillgång till detta register och kunna föra in uppgifter om reparation och underhåll som de utfört.

…”

6

Artikel 63 i samma förordning har rubriken ”Avgifter för tillgång till information om reparation och underhåll av fordon”. I den artikeln föreskrivs följande:

”1.   Tillverkaren får ta ut rimliga och proportionella avgifter för tillgång till information om reparation och underhåll av fordon, utom de register som avses i artikel 61.10. Dessa avgifter får inte avskräcka från tillgång till sådan information genom att inte stå i proportion till den utsträckning den oberoende aktören använder sig av den. …

2.   Tillverkaren ska tillhandahålla information om reparation och underhåll av fordon, inklusive transaktionstjänster som omprogrammering eller tekniskt stöd, per timme, dag, månad och år, med avgifter för tillgång till sådan information som varierar beroende på den tidsperiod för vilken tillgången beviljas.

Som komplement till tidsbaserad tillgång får tillverkare erbjuda transaktionsbaserad tillgång där avgiften tas ut per transaktion och inte beroende på hur länge tillgången beviljas.

Om tillverkaren erbjuder bägge tillgångssystemen, ska oberoende verkstäder välja tillgångssystem, vilket kan vara antingen tidsbaserat eller transaktionsbaserat.”

7

I artikel 86 i förordning 2018/858 med rubriken ”Ändringar av förordning (EG) nr 715/2007”, föreskrivs följande:

”1.   Förordning (EG) nr 715/2007 ska ändras på följande sätt:

…

…

2.   Hänvisningar till de strukna bestämmelserna i förordning (EG) nr 715/2007 ska tolkas som hänvisningar till den här förordningen och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i punkt 1 i bilaga XI till den här förordningen.”

8

Artikel 89 i förordningen avser övergångsbestämmelser. I punkt 1 i den artikeln föreskrivs följande: ”Denna förordning ska inte ogiltiggöra något helfordonstypgodkännande eller EU-typgodkännande av fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter som beviljats senast den 31 augusti 2020”.

9

Bilaga X till nämnda förordning har rubriken ”Tillgång till OBD-information och information om reparation och underhåll av fordonet”. I punkt 6.1 i bilagan föreskrivs följande: ”De som vill ha rätt att kopiera eller återpublicera informationen ska förhandla direkt med den berörda tillverkaren.”

10

I 3a § Gesetz gegen den unlauteren Wettbewerb (lagen om otillbörlig konkurrens) av den 3 juli 2004 (BGBl. 2004 I, s. 1414), i dess lydelse enligt lagen av den 17 februari 2016 (BGBI. 2016 I, s. 233), föreskrivs följande: ”Otillbörlig konkurrens ska anses föreligga när en fysisk eller juridisk person bryter mot en lagstadgad bestämmelse som, bland annat, är avsedd att reglera marknadsbeteendet i marknadsaktörernas intresse, om överträdelsen märkbart kan påverka konsumenternas, andra marknadsaktörers eller konkurrenters intressen.”

11

Enligt 8 § stycke 3 punkt 2 denna lag får talan om förbud mot en otillbörlig affärsmetod väckas mot ”organisationer som har rättskapacitet att främja oberoende kommersiella eller yrkesmässiga intressen, förutsatt att organisationerna har ett stort antal entreprenörer som medlemmar, vilka på samma marknad distribuerar identiska eller liknande varor eller tjänster, om organisationerna särskilt med hjälp av sina personalresurser, materiella och ekonomiska resurser faktiskt kan uppfylla sitt stadgeenliga verksamhetsföremål att tillvarata oberoende kommersiella eller yrkesmässiga intressen, och förutsatt att överträdelsen påverkar deras medlemmars intressen”.

12

Peugeot och PSA är innehavare av sådana typgodkännanden som avses i artikel 3.1 i förordning 2018/858 vad gäller fordon av märket Peugeot. De ger därför tillgång till den information om reparation och underhåll av typgodkända fordon som anges i bilaga X till nämnda förordning via en databas, vilken finns tillgänglig på en webbportal och som ”oberoende aktörer”, i den mening som avses i artikel 3.45 i förordningen, kan konsultera mot betalning av en avgift som är tillämplig på samtliga oberoende aktörer och som är anpassad efter den tidsperiod för vilken tillgång ges, utan att någon ytterligare individuell parameter beaktas.

13

Vad särskilt gäller utgivare av teknisk information måste de årligen ingå ett avtal med Peugeot och PSA som ger de rätt att få tillgång till dessa uppgifter, hämta information om underhåll och reparation av fordon ur dessa uppgifter och använda dem för att upprätta och distribuera informationsformulär som är avsedda för användare såsom bilverkstäder grossister och reservdelstillverkare. Avgiftsbeloppet fastställs individuellt för varje utgivare och för en bestämd period utifrån grundpriset. Det priset motsvarar de fasta avgifter som andra oberoende aktörer erbjuds, multiplicerat med det antal slutkunder som utgivaren har och den genomsnittliga marknadsandelen på fordonsmarknaden under de senaste tio åren. Det beloppet divideras med en rabattkoefficient som beror på antalet slutanvändare, och det mervärde som uppkommer genom behandlingen av uppgifterna.

14

Enligt ADPA European Independent Automotive Data Publishers och Gesamtverband Autoteile-Handel är de avgifter som beräknas på detta sätt varken ”rimliga” eller ”proportionella” i den mening som avses i artikel 63.1 i förordning 2018/858. Beaktandet av antalet slutanvändare utgör en otillåten ersättning för användningen av informationen, eftersom den innebär att biltillverkarna får ta del av vinsten. De anser att en sådan beräkningsmetod, i den mån den strider mot förordning 2018/858, utgör en otillbörlig affärsmetod som är förbjuden enligt tysk rätt. De väckte därför talan mot Peugeot och PSA och yrkade att de skulle förpliktas att debitera utgivare av teknisk information samma avgifter som debiterats oberoende verkstäder, i den mening som avses i artikel 3.47 i förordningen, för tillgång till information om reparation och underhåll av fordon.

15

Peugeot och PSA hävdade för det första att det är förordning nr 715/2007 som är tillämplig, eftersom de aktuella fordonen typgodkändes före den 1 september 2020, vilket är det datum då förordning 2018/858 trädde i kraft. De gjorde vidare gällande att metoden för att beräkna avgifterna inte ska bedömas utifrån artikel 63 i förordning 2018/858, eftersom de aktuella avgifterna inte är avsedda att endast ersätta tillgång till information om ”reparation och underhåll av fordon” i den mening som avses i artikel 61.1 i nämnda förordning, utan utgör vederlag för en licens för kommersiell användning av den informationen. Peugeot och PSA gjorde slutligen gällande att även om det antas att nämnda avgifter omfattas av artikel 63 i förordning 2018/858, ger nämnda bestämmelse biltillverkarna ett utrymme för skönsmässig bedömning vad gäller metoden för beräkning av de debiterade avgifterna.

16

För det första vill den hänskjutande domstolen få klarhet i vilka bestämmelser som är tillämpliga i tiden (ratione temporis) när det gäller tillgång till information om fordon som typgodkänts innan förordning 2018/858 trädde i kraft.

17

För det andra vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida det, med hänsyn till begreppet ”tillgång till information” i artikel 61 i förordningen, tolkad mot bakgrund av skälen 50 och 52 samt artikel 63 och punkt 6.1 i bilaga X till nämnda förordning, är tillåtet för de aktuella biltillverkarna att kräva att utgivare av teknisk information innehar en särskild användarlicens för att få tillgång till information om reparation och underhåll av fordon.

18

För det tredje vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida principen om likabehandling innebär att samma metoder för beräkning av de avgifter som tas ut i enlighet med artikel 63 i förordning 2018/858 ska tillämpas på oberoende verkstäder och utgivare av teknisk information. Den omständigheten att tidsperioden för tillgång till informationen är det enda kriterium som anges i artikel 63.2 i förordningen och som åtskiljer dem som har rätt att få tillgång till informationen, talar enligt den hänskjutande domstolen för ett enhetligt tariffsystem vid fastställandet av avgifterna. Den hänskjutande domstolen har å andra sidan även betonat att begreppet ”rimliga och proportionella avgifter” som används i artikel 63.1 i förordningen, talar för en beräkning från fall till fall av de avgifter som tas ut från dem som har rätt att få tillgång till information om underhåll och reparation av fordon.

19

För det fall den tredje frågan ska besvaras nekande vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida begreppet ”rimliga och proportionella avgifter” ska tolkas på så sätt att det vid beräkningen av avgifterna endast ska tas hänsyn till tillverkarens faktiska kostnader för att ge tillgång till information om reparation och underhåll av de fordon som denne tillverkar, oberoende av det ekonomiska värdet av denna information.

20

Mot denna bakgrund beslutade Landgericht Köln (Regionala domstolen i Köln, Tyskland) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:

21

Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artiklarna 61 och 63 i förordning 2018/858 ska tolkas på så sätt att de är tillämpliga på fordonsmodeller som typgodkänts enligt förordning nr 715/2007.

22

Det ska för det första påpekas att förordning 2018/858, såsom framgår av skäl 50 i samma förordning, inte upphäver förordning nr 715/2007 utan konsoliderar de, i den förordningen, fastställda kraven på tillhandahållande av information om reparation och underhåll av motorfordon i den mening som avses i artikel 3.48 i förordning 2018/858. I artikel 89.1 förordning 2018/858, som trädde i kraft den 1 september 2020, anges dessutom att förordningen inte ska ogiltiggöra något helfordonstypgodkännande eller EU-typgodkännande av fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter som beviljats fram till den 31 augusti 2020.

23

Det ska för det andra understrykas att även om kapitel III i förordning nr 715/2007 om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon ska utgå enligt artikel 86.1 led 4 i förordning 2018/858, preciseras det emellertid i punkt 2 i den artikeln att hänvisningar till de strukna bestämmelserna i förordning nr 715/2007 ska tolkas som hänvisningar till förordning 2018/858 och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i punkt 1 i bilaga XI till den förordningen. Enligt denna bilaga ersätter artiklarna 61 och 63 i förordning 2018/858 artiklarna 6 och 7 i förordning nr 715/2007 och är sedan den 1 september 2020 tillämpliga på fordon som typgodkänts före detta datum.

24

Mot denna bakgrund ska den första frågan besvaras enligt följande. Artiklarna 61 och 63 i förordning 2018/858, jämförda med artikel 86.1 led 4 och 86.2 samt punkt 1 i bilaga XI till den förordningen, ska tolkas på så sätt att de är tillämpliga på fordonsmodeller som typgodkänts enligt förordning nr 715/2007.

25

Den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida artikel 61.1 i förordning 2018/858 ska tolkas på så sätt att den skyldighet som däri åläggs biltillverkarna att ge obegränsad, standardiserad och icke-diskriminerande tillgång till ”information om reparation och underhåll av motorfordon”, som definieras i artikel 3.48 i förordningen, innefattar en skyldighet att låta utgivare av teknisk information behandla och använda den informationen för att utföra sina uppgifter inom ramen för sin affärsverksamhet i leveranskedjan på eftermarknaden, utan att de måste uppfylla andra villkor än de som fastställs i förordningen.

26

Domstolen påpekar inledningsvis att begreppet ”oberoende aktör” definieras i artikel 3.45 i förordning 2018/858 som en fysisk eller juridisk person, annan än auktoriserad återförsäljare eller verkstad, som direkt eller indirekt är delaktiga i reparation och underhåll av fordon. I artikel 3.45 anges uttryckligen att utgivare av teknisk information omfattas av kategorin oberoende aktörer.

27

Enligt artikel 61.1 första stycket i förordning 2018/858 har således utgivare av teknisk information, såsom oberoende aktörer, obegränsad, standardiserad och icke-diskriminerande tillgång till information om reparation och underhåll av fordon. Informationen ska presenteras på ett lättillgängligt sätt i form av maskinläsbara, elektroniskt behandlingsbara dataset. Denna tillgång är avsedd att genom ett standardiserat format, såsom anges i skäl 50 i förordningen, ”få fram teknisk information”.

28

I artikel 61.2 andra stycket andra meningen i nämnda förordning preciseras att när det gäller andra oberoende aktörer än verkstäder, inbegripet utgivare av teknisk information, ska informationen presenteras i ett format som möjliggör elektronisk behandling, så att dessa aktörer kan utföra sina uppgifter inom ramen för sin affärsverksamhet i leveranskedjan på eftermarknaden. Det ska tilläggas att denna skyldighet för biltillverkarna infördes först under lagstiftningsförfarandet avseende förordning 2018/858 (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 september 2019, Gesamtverband Autoteile-Handel, C‑527/18, EU:C:2019:762, punkt 34).

29

Det följer således av själva ordalydelsen i dessa bestämmelser att biltillverkarnas skyldighet att ge obegränsad, standardiserad och icke-diskriminerande tillgång till information om reparation och underhåll av fordon, som avses i artikel 61.1 i förordning 2018/858, innefattar en skyldighet att låta utgivare av teknisk information – utan att andra villkor än de som föreskrivs i förordningen är uppfyllda – behandla och använda sådan informationen i samband med och för att utföra sina uppgifter inom ramen för sin specifika affärsverksamhet i leveranskedjan på eftermarknaden.

30

En sådan tolkning stöds av det syfte som anges i skälen 50 och 52 i förordning 2018/858, nämligen att möjliggöra en effektiv konkurrens på marknaden för tjänster som består i tillhandahållande av information om reparation och underhåll av fordon, i syfte att säkerställa att den oberoende marknaden för reparation och underhåll av fordon kan konkurrera med marknaden för auktoriserade återförsäljare.

31

Eftersom utgivare av teknisk information underlättar tillgången till den information som behövs för att oberoende aktörer – vilka inte är auktoriserade återförsäljare och verkstäder och vilka inte ingår i fordonstillverkarnas distributionssystem – ska kunna reparera och underhålla fordon, genom att bland annat behandla, använda och sammanställa denna information, bidrar de nämligen till utvecklingen av den oberoende marknaden för reparation och underhåll.

32

Den rätt att få tillgång till nämnda information som biltillverkarna enligt artikel 61.1 i nämnda förordning är skyldiga att bland annat garantera utgivare av teknisk information, ska följaktligen inbegripa en rätt för dessa utgivare att behandla och använda den informationen inom ramen för och för sin egen affärsverksamhet, utan att några andra villkor än dem som föreskrivs i förordningen är uppfyllda.

33

Punkt 6.1 i bilaga X till förordning 2018/858 – genom vilken det införs en skyldighet för de som vill ha rätt att kopiera eller återpublicera information om underhåll och reparation av fordon att förhandla direkt med den berörda tillverkaren – påverkar inte denna tolkning av den rätt att få tillgång till information som utgivare av teknisk information garanteras i artikel 61 i förordningen, såsom oberoende aktörer.

34

Nämnda utgivares behandling och användning av sådan information inom ramen för och för sin egen affärsverksamhet, med stöd av artikel 61 i förordning 2018/858, kan nämligen inte jämställas med att enbart ta kopior eller reproducera nämnda information, i den mening som avses i punkt 6.1 i bilaga X till förordningen, vilken – såsom Europeiska kommissionen har påpekat – i allmänna ordalag fastställer tekniska krav för tillgång till information om bland annat reparation och underhåll av fordon.

35

Mot denna bakgrund ska den andra frågan besvaras enligt följande. Artikel 61.1 i förordning 2018/858 ska tolkas på så sätt att den skyldighet som däri åläggs biltillverkarna att ge obegränsad, standardiserad och icke-diskriminerande tillgång till information om reparation och underhåll av motorfordon, som definieras i artikel 3.48 i förordningen, innefattar en skyldighet att låta utgivare av teknisk information behandla och använda den informationen för att utföra sina uppgifter inom ramen för sin affärsverksamhet i leveranskedjan på eftermarknaden, utan att dem måste uppfylla andra villkor än de som fastställs i förordningen.

36

Den hänskjutande domstolen har ställt den tredje och den fjärde frågan, vilka ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida artikel 63 i förordning 2018/858 ska tolkas på så sätt att begreppet ”rimliga och proportionella avgifter” i den artikeln innebär att biltillverkarna är skyldiga att, på samtliga oberoende aktörer, tillämpa en enhetlig metod för att beräkna nämnda avgifter, vilken enbart grundar sig på de kostnader som uppkommit till följd av tillgången till information om reparation och underhåll av fordon, som de enligt förordningen är skyldiga att ge.

37

Enligt artikel 63.1 första meningen i förordning 2018/858 får biltillverkarna ta ut avgifter för tillgång till information om reparation och underhåll av fordon, förutsatt att nämnda avgifter är rimliga och proportionella. Det framgår av artikel 63.1 andra meningen att dessa avgifter inte får avskräcka från tillgång till sådan information och att de i detta syfte ska stå i proportion till den utsträckning som varje oberoende aktör använder sig av den.

38

I artikel 63.2 första stycket i förordning 2018/858 föreskrivs även att biltillverkarna ska tillhandahålla nämnda information per timme, dag, månad och år, och fastställa avgifterna för tillgång till sådan information beroende på den tidsperiod för vilken tillgången beviljas. Enligt artikel 63.2 andra stycket får biltillverkarna som alternativ erbjuda transaktionsbaserad tillgång där avgiften tas ut i förhållande till antalet transaktioner. Enligt artikel 63.2 tredje stycket får oberoende verkstäder, vilka definieras i artikel 3.47 i förordning 2018/858, välja mellan dessa två tillgångssystem när tillverkaren erbjuder båda dessa system.

39

I artikel 61.1 första stycket sista meningen i förordning 2018/858 garanteras för övrigt dessa oberoende verkstäder tillgång till de fjärrdiagnostjänster som används av tillverkarna samt återförsäljare, så att de kan slutföra arbeten som kräver tillgång till fordonets skyddssystem. I artikel 61.9 i förordningen föreskrivs på liknande sätt att om ett fordons reparations- och underhållsregister lagras i en central databas hos fordonstillverkaren ska nämnda oberoende verkstäder ha kostnadsfri tillgång till detta register och kunna föra in uppgifter om reparation och underhåll som de utfört.

40

Det följer för det första av dessa bestämmelser att de skyldigheter som åläggs biltillverkarna enligt förordning 2018/858 varierar beroende på den ställning som mottagaren av dessa skyldigheter har, vilket initialt utesluter att ett enda schablonbelopp tillämpas på samtliga oberoende aktörer för de avgifter som debiterats för tillgång till information om reparation och underhåll av fordon. Biltillverkarna måste i detta syfte bland annat beakta hur olika oberoende aktörer använder nämnda information inom ramen för sin affärsverksamhet.

41

Denna bokstavstolkning är för övrigt förenlig med den allmänna principen om likabehandling, enligt vilken lika situationer inte får behandlas olika och olika situationer inte får behandlas lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling (se dom av den 19 oktober 1977, Ruckdeschel m.fl., 117/76 och 16/77, EU:C:1977:160, punkt 7, dom av den 16 december 2008, Arcelor Atlantique et Lorraine m.fl., C‑127/07, EU:C:2008:728, punkt 23, och dom av den 17 december 2020, Centraal Israëlitisch Consistorie van België m.fl., C‑336/19, EU:C:2020:1031, punkt 85 och där angiven rättspraxis).

42

Såsom Peugeot och PSA har påpekat befinner sig emellertid inte utgivare av teknisk information, å ena sidan, och oberoende verkstäder, å andra sidan, i en jämförbar situation när det gäller ändamålet och det syfte som eftersträvas med förordning 2018/858. Den allmänna principen om likabehandling utesluter således att förordningen tolkas på så sätt att den föreskriver en enhetlig beräkningsmetod för tillgång till information om reparation och underhåll av fordon för alla oberoende aktörer.

43

För det andra framgår det inte av ordalydelsen i någon av de bestämmelser som anges i punkterna 37 och 38 ovan att biltillverkarna vid beräkningen av avgifterna för tillgång till information om reparation och underhåll av fordon, är skyldiga att endast grunda sig på de kostnader som uppkommit till följd av den skyldighet att ge tillgång till den informationen som de har enligt förordning 2018/858. Det enda villkor som föreskrivs i artikel 63.1 i nämnda förordning, jämförd med skäl 52 i samma förordning, är att nämnda avgifter ska vara rimliga och proportionella, så att avgiftsbeloppet inte avskräcker oberoende aktörer från att få tillgång till information om reparation och underhåll av fordon. I annat fall skulle det mål som eftersträvas med förordningen, nämligen att göra det möjligt för dessa aktörer att konkurrera med auktoriserade återförsäljare och verkstäder på marknaden för informationstjänster rörande reparation och underhåll av fordon, förlora sin ändamålsenliga verkan.

44

Mot denna bakgrund ska den tredje och den fjärde frågan besvaras enligt följande. Artikel 63 i förordning 2018/858 ska, mot bakgrund av skäl 52 i förordningen och principen om likabehandling, tolkas på så sätt att begreppet ”rimliga och proportionella avgifter” i den artikeln innebär dels att biltillverkarna är skyldiga att ta hänsyn till inom vilken affärsverksamhet de olika oberoende aktörerna använder informationen om reparation och underhåll av fordon, dels att de får ta ut avgifter som inte enbart avser de kostnader som uppkommit till följd av tillgången till den informationen, vilken de enligt förordningen är skyldiga att ge de oberoende aktörerna, dock under förutsättning att avgifterna inte avskräcker nämnda aktörer.

45

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (åttonde avdelningen) följande: