–

DD, genom V. Vasilev, advokat,

–

Tjeckiens regering, genom M. Smolek och J. Vláčil, båda i egenskap av ombud,

–

Europeiska kommissionen, genom M. Wasmeier och I. Zaloguin, båda i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 8.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) av den 9 mars 2016 om förstärkning av vissa aspekter av oskuldspresumtionen och av rätten att närvara vid rättegången i straffrättsliga förfaranden (EUT L 65, 2016, s. 1) och av artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv av den 22 oktober 2013 om rätt till tillgång till försvarare i straffrättsliga förfaranden och förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder samt om rätt att få en tredje part underrättad vid frihetsberövande och rätt att kontakta tredje parter och konsulära myndigheter under frihetsberövandet (EUT L 294, 2013, s. 1).

2

Begäran har framställts i ett brottmål mot DD för överträdelser i fråga om olaglig invandring.

3

Skäl 54 i direktiv 2013/48 har följande lydelse:

”I detta direktiv fastställs minimiregler. Medlemsstaterna får utvidga de rättigheter som fastställs i direktivet för att därigenom erbjuda en högre skyddsnivå. …”

4

I artikel 1 i direktivet, med rubriken ”Syfte”, föreskrivs följande:

”Detta direktiv fastställer minimiregler om rättigheterna för misstänkta och tilltalade i straffrättsliga förfaranden … att få tillgång till en försvarare, att få en tredje part underrättad om frihetsberövande och att kontakta tredje parter och konsulära myndigheter under frihetsberövandet.”

5

I artikel 3 i direktivet, med rubriken ”Rätt till tillgång till försvarare i straffrättsliga förfaranden”, föreskrivs följande:

”1.   Medlemsstaterna ska se till att misstänkta och tilltalade har rätt till tillgång till en försvarare i så god tid och på sådant sätt att de berörda personerna kan utöva sin rätt till försvar i praktiken och på ett effektivt sätt.

…

3.   Rätten till försvarare ska innebära följande:

…

…”

6

I skälen 33 och 47 i direktiv 2016/343 anges följande:

…

7

Artikel 8 i detta direktiv har rubriken ”Rätt att närvara vid rättegången”. I punkt 1 i den artikeln föreskrivs följande:

”Medlemsstaterna ska se till att misstänkta och tilltalade har rätt att närvara vid sin egen rättegång.”

8

I artikel 55 i nakazatelno-protsesualen kodeks (straffprocesslagen, nedan kallad NPK) föreskrivs följande:

”Den anklagade har följande rättigheter:

…

rätt att delta vid det straffrättsliga förfarandet

…

rätt att ha en advokat.”

9

Det krävs, enligt artikel 94.1 punkt 8 NPK, att den tilltalade företräds av en advokat om åtalet prövas i den tilltalades utevaro.

10

I artikel 99 NPK föreskrivs följande:

”Advokaten har följande rättigheter:

…

rätt att delta vid det straffrättsliga förfarandet”.

11

Enligt artikel 269.3 NPK får ett mål endast prövas i den tilltalades utevaro om den tilltalade inte kan lokaliseras eller har informerats om att målet kan komma att avgöras i hans eller hennes utevaro.

12

I artikel 271.2 NPK föreskrivs följande:

”Förhandlingen ska skjutas upp om följande personer inte inställer sig:

…

2. den tilltalade …

3. advokaten …”

13

Artikel 348.3 NPK har följande lydelse:

”Ett åsidosättande av förfaranderegler är väsentligt i följande fall:

…”

14

DD, en gränspolis vid flygplatsen i Sofia (Bulgarien), har tillsammans med andra personer åtalats för överträdelser i fråga om olaglig invandring vid den hänskjutande domstolen, Spetsializiran nakazatelen sad (Särskilda brottmålsdomstolen, Bulgarien).

15

DD inställde sig tillsammans med sin advokat VV vid en första förhandling som hölls vid den hänskjutande domstolen den 15 oktober 2020. Vid denna förhandling hördes bland annat det anonyma vittnet nr 263, till vilket VV kunde ställa frågor. Detta hörande skulle återupptas den 30 november 2020.

16

Den 27 november 2020 begärde advokat VV att förhandlingen skulle skjutas upp till en senare dag av den anledningen att han ännu inte hade tillfrisknat efter att ha insjuknat i covid-19.

17

Vid förhandlingen den 30 november 2020 begärde DD att förfarandet skulle skjutas upp till en senare dag på grund av att hans advokat VV inte var närvarande. Den hänskjutande domstolen hörde emellertid det anonyma vittnet nr 263, samtidigt som den medgav att detta utgjorde ett åsidosättande av DD:s rätt att företrädas av en advokat och av VV:s rätt att närvara och delta i förfarandet. Nämnda domstol ansåg emellertid, med hänvisning till domen av den 13 februari 2020, Spetsializirana prokuratura (Förhandling som hålls i den tilltalades utevaro) (C‑688/18, EU:C:2020:94), att detta åsidosättande kunde avhjälpas genom ett nytt hörande av det anonyma vittnet nr 263 vid den efterföljande förhandlingen, vilken skulle hållas den 18 december 2020, så att VV skulle kunna ställa sina frågor till vittnet. De parter som var närvarande vid förhandlingen den 30 november 2020 ställde sina frågor till nämnda vittne. Därefter skickades en kopia av protokollet från detta hörande till VV.

18

Den 4, den 10 och den 15 december 2020 ingav VV handlingar till styrkande av hans hälsoproblem samt det förhållandet att DD hade insjuknat i covid-19, och DD begärde vid två tillfällen att förfarandet skulle skjutas upp till en senare dag.

19

Vid den efterföljande förhandlingen som likväl ägde rum den18 december 2020, i DD:s och VV:s utevaro, förhörde den hänskjutande domstolen vittnet YAR, vars vittnesmål var relevant för åtalet mot DD. Nämnda domstol påpekade då åter att DD och VV skulle ges möjlighet att förhöra det vittnet vid den efterföljande förhandlingen. En kopia av protokollet från den förhandlingen skickades till DD och till VV.

20

En förhandling hölls den 11 januari 2021, vid vilken DD och VV inställde sig. Vid detta tillfälle ifrågasatte VV den hänskjutande domstolens beslut att genomföra förhandlingarna den 30 november 2020 och den 18 december 2020, samtidigt som han gjorde gällande att rätten till försvar hade åsidosatts. I detta hänseende ansåg nämnda domstol bland annat att ett åsidosättande av DD:s och VV:s rätt att vara närvarande personligen genom att nämnda förhandlingar hållits kunde avhjälpas genom att de berörda vittnena hördes på nytt.

21

Vid en förhandling som ägde rum den 22 februari 2021 hade DD och VV möjlighet att förhöra det anonyma vittnet nr 263 och vittnet YAR. Vid detta tillfälle ställde DD ingen fråga, medan VV endast ställde frågor till vittnet YAR samtidigt som han uppgav att han inte hade några frågor till det anonyma vittnet nr 263.

22

Den hänskjutande domstolen har påpekat att det, enligt nationell rätt, sker en kränkning av den tilltalades rätt att närvara vid rättegången och att få tillgång till advokat, om bevisupptagningen äger rum, bland annat genom att vittnen hörs, trots att den tilltalade och hans eller hennes advokat inte är närvarande. Det är uppenbart att detta rättegångsfel endast kan avhjälpas om dessa vittnen kallas på nytt och om den tilltalade och hans eller hennes advokat ges möjlighet att ställa frågor till dem.

23

I nationell rätt finns det emellertid ingen uttrycklig bestämmelse om vilken karaktär detta nya hörande av vittnen ska ha. Antingen rör det sig om endast ett ytterligare hörande, och i så fall är de uppgifter som vittnen lämnat i samband med frågor från de andra parterna, vid ett tidigare hörande i den tilltalades eller hans eller hennes advokats utevaro, fortfarande giltiga, eller så ersätter det nya hörandet det tidigare, vilket ska anses vara ogiltigt och utan rättsverkan. I ett sådant fall är de parter som var närvarande vid det tidigare hörandet skyldiga att upprepa de frågor som de hade ställt vid detta tillfälle. Den hänskjutande domstolen har i detta hänseende påpekat att det finns omständigheter som talar för att ett ytterligare hörande är tillräckligt för att avhjälpa åsidosättandet av de rättegångsregler som är aktuella i det nationella målet.

24

Enligt den hänskjutande domstolen framgår det av domen av den 13 februari 2020, Spetsializirana prokuratura (Förhandling som hålls i den tilltalades utevaro) (C‑688/18, EU:C:2020:94), att när den tilltalade inte har varit närvarande vid en förhandling sker det ingen kränkning av den tilltalades rätt att vara personligen närvarande vid rättegången, enligt artikel 8.1 i direktiv 2016/343, om de handlingar som företogs i vederbörandes utevaro senare upprepas i hans eller hennes närvaro. Nämnda domstol anser emellertid att det inte klart framgår vilken omfattning detta krav har. Samma domstol önskar närmare bestämt klarhet i huruvida det är nödvändigt att upprepa hörandet av ett vittne i sin helhet, vilket innebär dels att de parter som var närvarande tidigare och som redan ställt sina frågor till vittnet ska ställa samma frågor på nytt, dels att den tilltalade som tidigare inte var närvarande därefter ställer sina frågor, eller om det är tillräckligt att det ytterligare hörandet endast ger den tilltalade och hans eller hennes ombud möjlighet att ställa sina frågor till vittnet.

25

Den hänskjutande domstolen undrar dessutom om DD:s rätt till försvarare, enligt artikel 3.1 i direktiv 2013/48, har åsidosatts, eftersom förhandlingarna i det aktuella målet, den 30 november 2020 och den 18 december 2020, ägde rum i VV:s utevaro.

26

Mot denna bakgrund beslutade Spetsializiran nakazatelen sad (Särskilda brottmålsdomstolen) att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till EU-domstolen:

27

Sofiyski gradski sad (Stadsdomstolen i Sofia, Bulgarien) har genom skrivelse av den 5 augusti 2022 underrättat EU-domstolen om att Spetsializiran nakazatelen sad (Särskilda brottmålsdomstolen), till följd av en lagändring som trädde i kraft den 27 juli 2022, har upplösts och att vissa brottmål som anhängiggjorts vid sistnämnda domstol, däribland det aktuella målet, från och med den dagen har överlämnats till Sofiyski gradski sad (Stadsdomstolen i Sofia).

28

Den hänskjutande domstolen har ställt sina frågor, som ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida artikel 8.1 i direktiv 2016/343 och artikel 3.1 i direktiv 2013/48 ska tolkas på så sätt att det, när den nationella domstolen, för att säkerställa att den tilltalades rätt att närvara vid rättegången och dennes rätt till tillgång till försvarare iakttas, företar ett ytterligare hörande av ett vittne som åberopas mot den tilltalade, på grund av att den tilltalade och hans eller hennes advokat, av orsaker utanför deras kontroll, inte kunde vara närvarande vid det tidigare hörandet av detta vittne, är tillräckligt att den tilltalade och hans eller hennes advokat fritt kan förhöra vittnet, eller om det ytterligare hörandet måste bestå i att det tidigare hörandet av samma vittne upprepas i sin helhet, vilket får till verkan att de handlingar i förfarandet som företogs vid det hörandet ska förklaras vara ogiltiga.

29

EU-domstolen erinrar först om att det i artikel 8.1 i direktiv 2016/343 föreskrivs att medlemsstaterna ska se till att misstänkta och tilltalade har rätt att närvara vid sin egen rättegång.

30

Enligt skäl 47 i direktiv 2016/343 garanterar detta direktiv de grundläggande rättigheter och principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (nedan kallad Europakonventionen), inbegripet rätten till en rättvis rättegång, oskuldspresumtionen och rätten till försvar.

31

Såsom framgår av skäl 33 i direktiv 2016/343 bygger rätten för misstänkta eller tilltalade att närvara vid rättegången på rätten till en rättvis rättegång, som stadfästs i artikel 6 i Europakonventionen, som motsvarar, såsom anges i förklaringarna avseende stadgan om de grundläggande rättigheterna (EUT C 303, 2007, s. 17), artikel 47 andra och tredje styckena samt artikel 48 i stadgan. EU-domstolen måste därför säkerställa att dess tolkning av dessa bestämmelser garanterar en skyddsnivå som tar hänsyn till skyddsnivån enligt artikel 6 i Europakonventionen, såsom den tolkats av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 juli 2019, Gambino och Hyka, C‑38/18, EU:C:2019:628, punkt 39 och där angiven rättspraxis).

32

Det framgår i detta avseende av praxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna att hållandet av en offentlig förhandling är en grundläggande princip som stadfästs i artikel 6 i Europakonventionen. Denna princip är av särskild betydelse på det straffrättsliga området, där det generellt ska finnas en domstol som dömer i första instans, som till fullo uppfyller kraven i artikel 6 i Europakonventionen, vid vilken den enskilde har rätt att kräva att få ”yttra sig” och att bland annat få möjlighet att muntligen redogöra för grunderna för sitt försvar, att höra vittnesmål som åberopas till stöd för åtalet samt att förhöra och hålla motförhör med vittnen (se, för ett liknande resonemang, Europadomstolen, 23 november 2006, Jussila mot Finland, CE:ECHR:2006:1123JUD007305301, § 40, och Europadomstolen, 4 mars 2008, Hüseyn Turan mot Turkiet, CE:ECHR:2008:0304JUD001152902, § 31).

33

Det framgår även av praxis från nämnda domstol att konventionsstaterna har en stor frihet vid valet av medel som gör det möjligt för deras rättssystem att uppfylla kraven i artikel 6 i Europakonventionen vad gäller den tilltalades rätt att delta i förhandlingen, och de medel som erbjuds i nationell rätt och praxis måste visa sig vara effektiva om den tilltalade varken har avstått från att närvara eller försvara sig eller haft för avsikt att undandra sig rättvisan (se, för ett liknande resonemang, Europadomstolen, 1 mars 2006, Sejdovic mot Italien, CE:ECHR:2006:0301JUD005658100, § 83).

34

Vad särskilt avser rätten att få vittnen inkallade och förhörda, enligt artikel 6.3 d i Europakonventionen, har Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna slagit fast att denna bestämmelse har stadfäst principen att all bevisning som åberopas mot den anklagade i princip ska läggas fram inför honom eller henne vid offentlig förhandling, för att säkerställa ett kontradiktoriskt förfarande, innan vederbörande kan förklaras vara skyldig. Undantagen från denna princip kan endast godtas under förutsättning att rätten till försvar iakttas, vilket i regel kräver att den anklagade har fått en lämplig och tillräcklig möjlighet att bestrida vittnesmål som åberopas mot honom eller henne och förhöra dem som avlade vittnesmålen, antingen när de avläggs eller i ett senare skede (se, för ett liknande resonemang, Europadomstolen, 15 december 2011, Al-Khawadja och Tahery mot Förenade kungariket, CE:ECHR:2011:1215JUD002676605, § 118, och Europadomstolen, 23 mars 2016, Blokhin mot Ryssland, CE:ECHR:2016:0323JUD004715206, § 200).

35

Mot bakgrund av denna rättspraxis konstaterar EU-domstolen att även om den omständigheten att ett vittne som åberopas mot en tilltalad förhörs vid en förhandling vid vilken den tilltalade, på grund av orsaker utanför hans eller hennes kontroll, inte är närvarande, utgör ett åsidosättande av denna persons rätt att närvara vid rättegången, som stadfästs i artikel 8.1 i direktiv 2016/343, utgör denna bestämmelse inte hinder för att detta åsidosättande avhjälps i ett senare skede av samma förfarande. Domstolen har således slagit fast att det inte kan anses att en person inte har närvarat vid rättegången, när det har utverkats att handlingar som företagits vid förhandlingar som han eller hon inte har kunnat inställa sig till upprepas i vederbörandes närvaro (dom av den 13 februari 2020, Spetsializirana prokuratura (Förhandling som hålls i den tilltalades utevaro), C‑688/18, EU:C:2020:94, punkt 48).

36

För att säkerställa att rätten till en rättvis rättegång och rätten till försvar iakttas måste upprepandet av hörandet av det vittne som åberopas mot den tilltalade emellertid företas under villkor som ger den tilltalade en lämplig möjlighet att bestrida det vittnesmål som åberopas mot honom eller henne och förhöra den som avlade vittnesmålet.

37

Det är för detta ändamål tillräckligt att företa ett ytterligare hörande vid vilket den tilltalade har möjlighet att fritt förhöra vittnet, utan att det är nödvändigt att i sin helhet upprepa det hörande som ägde rum i den tilltalades utevaro. Mot bakgrund av kraven i föregående punkt förefaller det nämligen inte finnas något behov av att förklara att de handlingar i förfarandet som företogs vid det hörandet är ogiltiga.

38

Det är emellertid viktigt att den tilltalade, innan det ytterligare hörandet företas, får sig tillsänd en kopia av protokollet från det hörande, av det vittne som åberopas mot den tilltalade, som företogs i den tilltalades utevaro. Det är nämligen endast om den tilltalade känner till vad vittnesförhöret vid detta tidigare hörande innehöll och hur det förlöpte som han eller hon fullständigt är i stånd att förhöra vittnet, i förekommande fall, på grundval av de uppgifter som lämnats vid nämnda hörande.

39

I förevarande fall framgår det av begäran om förhandsavgörande att DD, av hälsoskäl, inte kunde närvara vid den förhandling som hölls den 18 december 2020 under vilken vittnet YAR förhördes. DD fick sig emellertid tillsänd en kopia av protokollet från detta hörande och fick därefter tillfälle att fritt förhöra detta vittne vid en senare förhandling som hölls den 22 februari 2021. Det kan följaktligen konstateras att, med förbehåll för den hänskjutande domstolens kontroller, åsidosättandet av DD:s rätt att närvara vid rättegången, som stadfästs i artikel 8.1 i direktiv 2016/343, således har avhjälpts.

40

Det ska vidare erinras om att artikel 3.1 i direktiv 2013/48 ger uttryck för den grundläggande principen att misstänkta och tilltalade har rätt till tillgång till försvarare i så god tid och på ett sådant sätt att de kan utöva sin rätt till försvar i praktiken och på ett effektivt sätt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 mars 2020, VW (Rätt till tillgång till försvarare vid utebliven inställelse), C‑659/18, EU:C:2020:201, punkt 31).

41

Vad beträffar de utrednings- eller bevisupptagningsåtgärder som är tillämpliga på denna rättighet, föreskrivs det i artikel 3.3 c i direktiv 2013/48 att medlemsstaterna ska se till att den misstänkta eller tilltalade åtminstone har rätt att ha sin försvarare närvarande vid vittneskonfrontationer, konfrontationsförhör och rekonstruktioner.

42

Det ska dessutom erinras om att det av artikel 1 i direktiv 2013/48 framgår att direktivet fastställer minimiregler om bland annat rätten för misstänkta och tilltalade att få tillgång till en försvarare i straffrättsliga förfaranden.

43

Det anges i skäl 54 i direktiv 2013/48 att eftersom det i detta direktiv fastställs minimiregler, får medlemsstaterna utvidga de rättigheter som fastställs i direktivet för att därigenom erbjuda en högre skyddsnivå.

44

Enligt lydelsen av samma artikel 3.3 c i direktiv 2013/48 får medlemsstaterna således utvidga rätten för misstänkta eller tilltalade att ha sin advokat närvarande vid de utrednings- eller bevisupptagningsåtgärder som anges i denna bestämmelse till att även omfatta andra åtgärder, såsom hörande av ett vittne som åberopas mot den tilltalade vid en brottmålsdomstol.

45

Det kan under sådana omständigheter konstateras att det, med beaktande av de grundläggande principerna om en rättvis rättegång som framgår av punkterna 35–38 ovan, kan anses att en tilltalad i praktiken och konkret har utövat sin rätt till försvar, trots att ett vittne som åberopas mot den tilltalade vid en brottmålsdomstol har hörts utan att den tilltalades advokat, på grund av orsaker utanför dennas kontroll, har varit närvarande, om denna advokat har haft möjlighet att fritt förhöra nämnda vittne, på grundval av protokollet från det hörande som företagits i advokatens utevaro, vid ett ytterligare hörande. Det är således inte nödvändigt att i sin helhet upprepa det hörande som ägde rum i advokatens utevaro.

46

Av det ovan anförda följer att de frågor som har ställts ska besvaras enligt följande. Artikel 8.1 i direktiv 2016/343 och artikel 3.1 i direktiv 2013/48 ska tolkas på så sätt att det, när den nationella domstolen, för att säkerställa att den tilltalades rätt att närvara vid rättegången och dennes rätt till tillgång till försvarare iakttas, företar ett ytterligare hörande av ett vittne som åberopas mot den tilltalade, på grund av att den tilltalade och hans eller hennes advokat, av orsaker utanför deras kontroll, inte kunde vara närvarande vid det tidigare hörandet av detta vittne, är tillräckligt att den tilltalade och hans eller hennes advokat fritt kan förhöra nämnda vittne, under förutsättning att den tilltalade och hans eller hennes advokat, innan det ytterligare hörandet företas, får sig tillsända en kopia av protokollet från det tidigare hörandet av samma vittne. Det är under dessa omständigheter inte nödvändigt att i sin helhet upprepa det hörande som ägde rum i den tilltalades och hans eller hennes advokats utevaro genom att förklara att de handlingar i förfarandet som företogs vid det hörandet är ogiltiga.

47

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (åttonde avdelningen) följande:

Artikel 8.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/343 av den 9 mars 2016 om förstärkning av vissa aspekter av oskuldspresumtionen och av rätten att närvara vid rättegången i straffrättsliga förfaranden och artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/48/EU av den 22 oktober 2013 om rätt till tillgång till försvarare i straffrättsliga förfaranden och förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder samt om rätt att få en tredje part underrättad vid frihetsberövande och rätt att kontakta tredje parter och konsulära myndigheter under frihetsberövandet

ska tolkas på så sätt att

det, när den nationella domstolen, för att säkerställa att den tilltalades rätt att närvara vid rättegången och dennes rätt till tillgång till försvarare iakttas, företar ett ytterligare hörande av ett vittne som åberopas mot den tilltalade, på grund av att den tilltalade och hans eller hennes advokat, av orsaker utanför deras kontroll, inte kunde vara närvarande vid det tidigare hörandet av detta vittne, är tillräckligt att den tilltalade och hans eller hennes advokat fritt kan förhöra nämnda vittne, under förutsättning att den tilltalade och hans eller hennes advokat, innan det ytterligare hörandet företas, får sig tillsända en kopia av protokollet från det tidigare hörandet av samma vittne. Det är under dessa omständigheter inte nödvändigt att i sin helhet upprepa det hörande som ägde rum i den tilltalades och hans eller hennes advokats utevaro genom att förklara att de handlingar i förfarandet som företogs vid det hörandet är ogiltiga.