1.

Kommissionen har genom sitt överklagande yrkat upphävande av dom meddelad av Europeiska unionens tribunal den 24 februari 2021, Braesch m.fl./kommissionen, ( 2 ) i vilken tribunalen förklarade att en talan om upphävande av Europeiska kommissionens beslut om att inte göra invändningar med stöd av artikel 4.3 i förordning (EU) 2015/1589 ( 3 ), kunde tas upp till prövning i sak. I sistnämnda beslut hade kommissionen efter sin preliminära granskning och på grundval av de åtaganden som erbjudits av de italienska myndigheterna förklarat att ett statligt stöd som Republiken Italien beviljat Banca Monte dei Paschi di Siena (nedan kallad BMPS) var förenligt med den inre marknaden. ( 4 )

2.

Detta mål ger domstolen tillfälle att precisera sakprövningsförutsättningarna för att en talan mot ett beslut om att inte göra invändningar mot en åtgärd i form av statligt stöd och, närmare bestämt, förutsättningarna för att de personer som inte är konkurrenter till den som är föremål för denna åtgärd, och heller inte hävdar att de är påverkade av denna på marknaden, ska kunna anses vara ”berörda parter” i den mening som avses i artikel 108.2 FEUF eller som ”intresserade parter” i den mening som avses i artikel 1 h i förordning 2015/1589 ( 5 ) med avseende på åberopande av talerätt mot beslutet.

3.

Den förste sökande i första instans är ( 6 ) en företrädare för innehavare av obligationer som benämns ”Floating Rate Equity-Linked Subordinated Hybrid-FRESH” 2008 (nedan kallade FRESH-obligationer) och, de övriga sökande, ( 7 ) är innehavare av dessa obligationer.

4.

Dessa obligationer emitterades under år 2008 inom ramen för följande förfarande:

5.

De italienska myndigheterna antog år 2016 lagdekret 237/2016 ( 9 ), varigenom en rättslig ram för likviditetsstöd och förebyggande rekapitalisering upprättades, ( 10 ) och anmälde år 2017 till kommissionen ett stöd till rekapitalisering av BMPS till ett belopp av 5,4 miljarder euro (nedan kallat det omtvistade stödet), ( 11 ) tillsammans med en omstruktureringsplan och åtaganden. ( 12 )

6.

I omstruktureringsplanen föreskrevs bland annat åtgärder för bördefördelning, genom vilka det egna kapitalet, hybridkapitalet, efterställda aktier och fordringar skulle bidra till att kompensera de eventuella förluster som BMPS lidit innan det statliga stödet beviljades. Dessa åtgärder medförde ett hävande av FRESH-avtalen.

7.

I det omtvistade beslutet, vilket fattades efter det att den preliminära granskningen hade avslutats, fann kommissionen att det omtvistade stödet var förenligt med den inre marknaden i enlighet med artikel 107.3 b FEUF, ( 13 ) med beaktande av bland annat dess meddelande om tillämpning, från och med den 1 augusti 2013, av reglerna om statligt stöd på stödåtgärder till förmån för banker i samband med finanskrisen (bankmeddelande) ( 14 ) och direktiv 2014/59/EU ( 15 ).

8.

Vad särskilt gäller det omtvistade stödets förenlighet med bankmeddelandet fann kommissionen bland annat att bördefördelningen för innehavarna av aktier och av efterställd fordran var adekvat, eftersom den begränsade omstruktureringskostnaderna och stödbeloppet till ett minimum, i enlighet med kraven i bankmeddelandet. ( 16 )

9.

Genom ansökan som inkom till domstolens kansli den 5 mars 2018 väckte sökandena talan, med stöd av artikel 263 fjärde stycket FEUF, om ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet.

10.

Till stöd för sin talan åberopade sökandena fem grunder, av vilka den sista vilade på ett åsidosättande av artikel 108.2 och 108.3 FEUF, artikel 4.3 och 4.4 i förordning 2015/1589 samt av deras processuella rättigheter genom att kommissionen inte hade inlett det formella prövningsförfarandet, trots att det förelåg allvarliga tvivel i fråga om huruvida de åtgärder för bördefördelning som ingick i det omtvistade stödet var förenliga med unionsrätten. ( 17 )

11.

Genom särskild handling som inkom till tribunalens kansli den 16 maj 2018 framställde kommissionen en invändning om rättegångshinder med stöd av artikel 130 i tribunalens rättegångsregler. Sökandena inkom med yttranden över denna invändning den 10 juli 2018 och parterna utvecklade sin talan och svarade på tribunalens skriftliga och muntliga frågor vid förhandlingen den 9 juli 2020.

12.

Genom den överklagade domen ogillade tribunalen, utan att fälla avgörande i sak, den invändning om rättegångshinder som framställts av kommissionen. ( 18 ) Tribunalen konstaterade i punkterna 35–41 i domen att sökandena var ”berörda parter” och ”intresserade parter” i den mening som avses i artikel 108.2 FEUF respektive artikel 1 h i förordning 2015/1589 och fann att de, för det första, hade ett berättigat intresse av att få saken prövad ( 19 ) och, för det andra, hade talerätt, eftersom det omtvistade beslutet berörde dem direkt och personligen i deras ställning som ”berörda parter” och ”intresserade parter”. ( 20 )

13.

Genom sitt överklagande har kommissionen yrkat att domstolen ska upphäva den överklagade domen, själv avgöra talan i första instans genom att avvisa den under hänvisning till att den inte kan tas upp till prövning i sak och förplikta sökandena i första instans att ersätta rättegångskostnaderna.

14.

Sökandena i första instans och motparterna i överklagandet har yrkat att domstolen ska avvisa överklagandet och förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

15.

Parterna har också besvarat de frågor som domstolen ställde vid förhandlingen den 7 april 2022.

16.

I den överklagade domen slog tribunalen fast att den talan som sökandena väckt i första instans kunde tas upp till prövning i sak, eftersom sökandena hade ett berättigat intresse av att få saken prövad samt talerätt i enlighet med artikel 263 fjärde stycket FEUF. Vad gäller just talerätten ansågs sökandena i första instans ha rätt att ansöka om ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet i sin ställning som ”intresserade parter” samt för att tillvarata sina processuella rättigheter i enlighet med artikel 108.2 FEUF och artikel 6.1 i förordning 2015/1589.

17.

Till stöd för sitt överklagande anför kommissionen endast en grund, vilken vilar på att tribunalen felaktigt har betecknat sökandena i första instans som ”intresserade parter”.

18.

Vid bedömningen av överklagandet kommer jag i huvudsak att i tre punkter ta upp den inbördes kopplingen mellan de argument som framförts av parterna. Först kommer jag att behandla begreppet talerätt för ”intresserade parter” inom unionsrätten med avseende på statligt stöd, för att därpå pröva tillämpningen av begreppet intresserade parter i den överklagade domen, vilket är föremålet i den enda grunden för överklagandet, och slutligen kortfattat behandla kommissionens argument att förfaranden vid nationella domstolar saknar relevans i fråga om talerätt för svarandena.

19.

Jag erinrar för det första om att kommissionen i enlighet med artikel 108.3 FEUF utan dröjsmål ska inleda det formella granskningsförfarande som anges i punkt 2 i samma artikel, om den anser att ett stödprojekt inte är förenligt med den inre marknaden. Enligt denna bestämmelse ska kommissionen efter det att detta förfarande har avslutats fatta ett beslut ”efter att ha gett berörda parter tillfälle att yttra sig”.

20.

Det föreskrivs i detta sammanhang i artikel 4 i förordning 2015/1589 en preliminär granskning av sådana stödåtgärder, vilken syftar till att kommissionen ska kunna bilda sig en första uppfattning om arten av det statliga stödet inom åtgärderna och om huruvida åtgärderna är förenliga med den inre marknaden. I enlighet med punkt 3 i samma artikel ska kommissionen anta ett beslut om att inte göra invändningar, i den mån åtgärden omfattas av artikel 107.1 i EUF-fördraget och kommissionen finner att den inte föranleder tveksamhet i fråga om sin förenlighet med den inre marknaden. ( 21 )

21.

I fråga om, för det andra, huruvida en talan mot ett sådant beslut kan tas upp till prövning framhåller jag för det första att alla fysiska eller juridiska personer, i enlighet med artikel 263 fjärde stycket FEUF, får väcka talan mot en akt som är riktad till dem eller som direkt och personligen berör dem på de villkor som anges i denna artikels första och andra stycke.

22.

I enlighet med domstolens fasta praxis ska dessutom varje intresserad part, i den mening som avses i artikel 1 h i förordning 2015/1589, vara direkt och personligen berörd av ett beslut om att inte göra invändningar som fattats i enlighet med artikel 4.3 i förordningen. De personer som omfattas av de processrättsliga skyddsregler som anges artikel 108.2 FEUF och artikel 6.1 i nämnda förordning kan nämligen endast tillvarata dessa om de har möjlighet att vid unionsdomstolen väcka talan mot beslutet att inte göra invändningar. ( 22 )

23.

Eftersom det omtvistade beslutet i det aktuella fallet är ett beslut om att inte göra invändningar och sökandena i första instans åberopade ett åsidosättande av sina processuella rättigheter ( 23 ) räcker det med att de styrker att de är intresserade parter för att de ska anses ha talerätt i enlighet med artikel 263 fjärde stycket FEUF.

24.

För det tredje framhåller jag att man i artikel 1 h i förordning 2015/1589 med ”intresserad part” särskilt förstår alla personer, företag eller företagssammanslutningar vars intressen eventuellt kan skadas av det beviljade stödet, och särskilt stödmottagaren, konkurrerande företag och branschorganisationer. ( 24 ) Det rör sig således om en obestämd grupp av adressater. ( 25 ) I enlighet med domstolens fasta praxis ska en person, ett företag eller en företagssammanslutning för att betecknas som ”intresserad part” dessutom styrka att det föreligger en risk för att stödet kan få konkret inverkan på dess egen situation eller på situationen för de personer som denna företräder. ( 26 )

25.

I det aktuella fallet ingår inte svarandena bland de ”intresserade parter” som uttryckligen anförs som exempel i artikel 1 h i förordning 2015/1589. ( 27 ) Frågan är således huruvida det omtvistade stödet riskerar att få en konkret inverkan på deras situation.

26.

Kommissionen gör gällande att domstolen endast har angett att klagande för att anses vara intresserade parter ska styrka att det omtvistade statliga stödet kan ha en konkret inverkan på deras situation ”i samband med konkurrens”, medan svarandena invänder att det, trots att en klagande för att fastställa sin ställning som ”intresserad part” ska styrka att den omtvistade åtgärden har en skadlig inverkan på dennes situation, dock inte krävs att denna inverkan har karaktär av konkurrens.

27.

Jag noterar att domstolen upprepade gånger har slagit fast att en konkret inverkan på klagandens situation kan följa av att dennes konkurrensställning har påverkats, även om det inte föreligger ett direkt konkurrensförhållande till den som är föremål för den omtvistade åtgärden, så som fallet var i bland annat domarna 3F/kommissionen ( 28 ) och kommissionen/Kronoply och Kronotex, ( 29 ) vilka har åberopats av kommissionen.

28.

På ett mer konkret plan förklarade domstolen i domen i målet 3F/kommissionen inledningsvis att ”[d]et [inte var] uteslutet att en arbetstagarorganisation anses vara berörd part i den mening som avses i artikel 88.2 EG [numera artikel 108.2 FEUF] om den visar att dess egna eller dess medlemmars intressen eventuellt skadas av att stöd beviljas” och därpå att ”[d]enna arbetstagarorganisation [emellertid] ska … styrka att det föreligger en risk för att stödet har konkret inverkan på dess egen situation eller på situationen för det sjöfolk som den företräder”, ( 30 ) utan att domstolen närmare preciserade begreppet konkret inverkan. Med tillämpning av denna princip på det konkreta målet förklarade domstolen bland annat att ”klagandeorganisationen … alltjämt [skulle] styrka att dess egna intressen eventuellt skadas av att stödet beviljas[, vilket var] möjligt för sökanden att göra … genom att visa att den faktiskt [stod] i ett konkurrensförhållande till andra arbetstagarorganisationer som [var] verksamma på samma marknad”. ( 31 )

29.

I domen i målet kommissionen/Kronoply och Kronotex framhöll domstolen först den princip som fastslogs i punkt 33 i domen i målet 3F/kommissionen, att ett företag, för att kvalificeras som ett intresserat företag, ”ska … styrka att det föreligger en risk för att stödet har konkret inverkan på dess situation” och tillämpade därpå denna princip på det fallet och konstaterade att tribunalen inte hade gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den slog fast att sökandena hade ställning som intresserade parter i den mening som avses i artikel 1 h i förordning nr 659/99 [vilken har ersatts av artikel 1 h i förordning 2015/1589], huvudsakligen på grund av att dessa sökande hade visat att det fanns ett konkurrensförhållande och att deras ställning på marknaden potentiellt hade påverkats av beviljandet av det aktuella stödet. ( 32 )

30.

Det framgår visserligen av dessa båda domar att en påverkan på en sökandes ställning på marknaden, vare sig denne är en direkt konkurrent till mottagaren av det förmodade statliga stödet eller ej, är tillräcklig för att sökanden ska betecknas som ”intresserad part”. Det går emellertid inte att mot denna bakgrund dra slutsatsen att sådan påverkan är nödvändig för att denna beteckning ska gälla.

31.

Denna tolkning tycks mig för övrigt bekräftas av den senare domen av den 2 september 2021, Ja zum Nürburgring/kommissionen, ( 33 ) i vilken domstolen i enlighet med generaladvokatens förslag, ( 34 ) uttryckligen avvisade kommissionens argument att ställningen som ”intresserad part” förutsätter att det föreligger ett konkurrensförhållande och bland annat slog fast att en enhet som inte är en konkurrent till stödmottagaren klassificeras som ”intresserad part”, förutsatt att det kan styrkas att dess intressen kan påverkas av att stödet beviljas, vilket kräver att det styrks att det föreligger en risk för att stödet har en ”konkret inverkan på dess situation”. ( 35 )

32.

Trots att det av denna rättspraxis framgår att ställningen som ”intresserad part” inte med nödvändighet förutsätter en konkret inverkan på sökandens situation i samband med konkurrens, utan i stället förutsätter att det förekommer en konkret inverkan på dennes situation som kan vara av vidare art, krävs det att man fastställer omfattningen av och gränserna för en sådan konkret inverkan.

33.

Jag finner att begreppet intresserad part inte för detta ändamål får utsträckas till att omfatta alla parter som kan beklaga att deras materiella situation har försämrats genom en enkel jämförelse mellan hur denna tedde sig före och efter beslutet att inte göra invändningar, utan att beslutet, eller närmare bestämt det statliga stöd som genom detta förklaras förenligt med den inre marknaden, måste vara upphovet till denna situation, vilket skulle kunna medföra införandet av en allmän talerätt (actio popularis). För definitionen av begreppet intresserad part bör man således hänvisa till ett särskilt intresse, nämligen ett intresse som har samband med tillämpningen av bestämmelserna om statligt stöd och därmed med sådant som är av relevans vid bedömningen av stödets förenlighet. ( 36 ) Om man anlägger ett vidare synsätt riskerar man enligt min åsikt att avleda bestämmelserna om statligt stöd i riktning mot andra syften.

34.

Förekomst av ett sådant särskilt intresse, det vill säga ett intresse som har samband med bestämmelserna om stöd, skulle enligt min åsikt kunna konstateras om sökanden är (eller riskerar att bli) påverkad av beviljandet av det omtvistade stödet, det vill säga om det stöd som godkänts av kommissionen i beslutet att inte göra invändningar ( 37 ) riskerar att få en konkret inverkan på sökandens situation, ( 38 ) oberoende av varje (faktiskt eller potentiellt) konkurrensförhållande i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF till stödmottagaren, eller, i vart fall, i samband med konkurrens. ( 39 )

35.

Det förefaller mig härvid ändamålsenligt att åberopa en dom av tribunalen av senare datum, nämligen domen av den 15 september 2021, CAPA m.fl./kommissionen, ( 40 ) i vilken tribunalen inte tillerkände de sökande, vilka bestod av ett kooperativ bildat av fiskare, fiskeföretag eller yrkesfiskare, ställningen som ”intresserade parter”, när de angrep ett beslut om att inte göra invändningar, genom vilket kommissionen hade förklarat att sex franska projekt för vindkraftsparker till havs belägna inom havsområden där fiske bedrivs av de sökande fiskarna var förenliga med den inre marknaden.

36.

I det målet hävdade sökandena, som inte har anfört ett direkt konkurrensförhållande till mottagarna av det berörda stödet, att det förelåg en risk för att de omtvistade stöden skulle få konkret inverkan på deras situation, bland annat på grund av de rättsliga begränsningar av sjöfarten som planeras i de områden som berörs av projekten och på grund av projektens potentiellt negativa inverkan på den marina miljön och på fiskeresurserna. ( 41 ) Tribunalen fann emellertid att sökandena inte hade styrkt risken för att stöden skulle ha en konkret inverkan på deras situation, eftersom mekanismen för beviljande av stöden i sak inte hade något samband med de aktuella projektens påstådda inverkan på de sökande fiskarnas verksamhet. ( 42 )

37.

Bortsett från mitt förslag till avgörande i det nämnda, och numera överklagade, målet ( 43 ) tycks mig tribunalens dom i det målet bekräfta att unionsdomstolens praxis hittills visserligen i fråga om beteckningen ”intresserad part” är möjligt att hävda en konkret inverkan på en sökandes situation som inte med nödvändighet är förbunden med dennes ställning på marknaden men dock uteslutet att utsträcka denna beteckning till situationer där en inverkan inte har ett direkt samband med det berörda stödet – vilket inbegriper alla relevanta faktorer i fråga om stödets förenlighet med den inre marknaden – och därmed med beslutet att inte göra invändningar mot stödet.

38.

Sammanfattningsvis förefaller det mig som att beteckningen ”intresserad part” kräver bevis för att det föreligger en konkret inverkan på situationen för denna part samt att inverkan är förbunden med tillämpningen av bestämmelserna om statligt stöd, och närmare bestämt om beviljande av ett statligt stöd. Med andra ord kan sökanden betecknas som ”intresserad part” om det stöd som godkänts genom beslutet att inte göra invändningar är upphovet till att sökanden påverkas.

39.

Enligt min åsikt innehåller det omtvistade beslutet betydelsefulla indikationer härför. När det av detta framgår att kommissionen, vid bedömningen av förenligheten hos ett statligt stöd, har beaktat intressena hos vissa parter, eller stödets effekter för andra parter (vilket är fallet i fråga om åtaganden), bidrar nämligen denna omständighet till att ringa in en begränsad personkrets vars intressen påverkas av beslutet. ( 44 )

40.

Genom sin enda grund kritiserar kommissionen i sak tribunalen för att ha funnit att sökandena hade talerätt i enlighet med artikel 263 fjärde stycket FEUF mot det omtvistade beslutet genom att beteckna dem som ”intresserade parter” enbart på grund av den ekonomiska förlust som de uppgett sig ha lidit i sin egenskap av innehavare av FRESH-obligationer på grund av de åtgärder i fråga om bördefördelning som Republiken Italien tillämpat på BMPS efterställda fordringsägare. Tribunalen skulle sålunda ha tillämpat en alltför vid tolkning av begreppet intresserad part och inbegripit inte endast sådana enheter för vilka ett statligt stöd kunde ha konkurrenshämmande effekter utan även enheter som bestrider andra aspekter av stödet, vilka helt saknar koppling till konkurrens.

41.

I den överklagade domen fann tribunalen att det omtvistade beslutet direkt och personligen berörde sökandena, eftersom dessa var ”intresserade parter” ( 45 ) samt att dessa hade gjort gällande ett åsidosättande av sina processuella rättigheter. ( 46 ) Tribunalen, som inte betecknade sökandena som faktiska eller potentiella konkurrenter till mottagaren av det omtvistade stödet och förklarade inte heller att det omtvistade beslutet riskerade att få en konkret inverkan på deras situation ”i samband med konkurrens”, fann i sak att stödet riskerade att få en sådan konkret inverkan på grund av att de italienska myndigheternas åtaganden – och särskilt den omstruktureringsplan som var upphovet till den påstådda ekonomiska förlusten – utgjorde en integrerad del av stödet och som sådant hade behandlats vid kommissionens bedömning av om det var förenligt med den inre marknaden. Därutöver fann tribunalen att det saknade betydelse att sökandena inte i sig hade bestridit åtgärdernas förenlighet med den inre marknaden. ( 47 )

42.

Den främsta svårigheten i detta mål ligger i att sökandena i första instans inte var påverkade av de berörda åtgärderna, det vill säga av likviditetsstödet till och rekapitaliseringen av BMPS, utan i stället av de åtgärder i fråga om den bördefördelning som i går bland de åtaganden som de italienska myndigheterna gjort för att det omtvistade stödet skulle godkännas, och som utgör ett åtgärdspaket som anmälts av dessa myndigheter och godkänts av kommissionen.

43.

Med hänsyn till den rättspraxis som tagits upp i punkterna 22–37 i förevarande förslag till avgörande anser jag emellertid att tribunalen inte har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att slå fast att de omständigheter som angetts var tillräckliga för att beteckna sökandena som ”intresserade parter”.

44.

Hävandet av FRESH-avtalen, som innebär utebliven betalning för de kuponger som är knutna till de FRESH-obligationer som sökandena innehar, är till att börja med nämligen en följd av de italienska myndigheternas beslut om bördefördelning mellan BMPS efterställda aktieägare och fordringsägare inom omstruktureringsplanen för denna bank. Det stämmer dock också att sökandena, så som kommissionen gör gällande, i princip inte har bestritt de berörda åtgärdernas förenlighet med den inre marknaden.

45.

Som tribunalen har angett ( 48 ) kan dock inte de berörda åtgärderna och åtagandena åtskiljas, med tanke på att de utgör ett villkor för förklaringen att stödet är förenligt med den inre marknaden. ( 49 ) Det framgår nämligen av punkterna 41, 43 och 44 i bankmeddelandet att en rättvis bördefördelning, vilket enligt meddelandet utgör ett villkor för beviljandet av statligt stöd, innebär att förluster i första hand ska absorberas av eget kapital och därefter, i princip, genom tillskott från efterställda fordringsägare. ( 50 )

46.

Man kan således inte, så som kommissionen, anse att åtgärderna för bördefördelning inom omstruktureringsplanen för BMPS vidtogs oberoende av det statliga stödet och var något som de italienska myndigheterna fritt hade valt. Jag erinrar om att åtgärderna i fråga om bördefördelning nämligen utgjorde en integrerad del inom det omtvistade stödet, så som detta hade anmälts av de italienska myndigheterna och godkänts av kommissionen, samt att dessa hade haft en viktig roll för bedömningen av att åtgärderna var förenliga med den inre marknaden. ( 51 )

47.

I motsats till vad kommissionen hävdar tycks det mig därmed inte som att åtgärderna i fråga om bördefördelning bara utgjorde ”faktiska antaganden” inom ramen för kommissionens godkännande utan snarare ett villkor som kommissionen uppställde i bankmeddelandet för att det anmälda stödet skulle anses förenligt med den inre marknaden. ( 52 )

48.

Vad närmare bestämt gäller kommissionens argument att överensstämmelsen med meddelandet med bestämmelserna om bördefördelning var tillräcklig men inte nödvändig för att kommissionen skulle förklara det omtvistade stödet förenligt med den inre marknaden och att det står medlemsstaterna fritt att inte erbjuda kommissionen de åtgärder för bördefördelning som anges i meddelandet om det finns andra förslag, måste det konstateras att man svårligen kan föreställa sig vilka ”andra förslag” eller ”individualiserade” åtgärder, så som anförts av kommissionen, som skulle kunna ersätta den centrala principen om bördefördelning, vilken har en fundamental roll inom det system som infördes genom meddelandet för tillämpning av artikel 107.3 b FEUF. Detta gäller än mer under de omständigheter som rådde i det aktuella fallet, eftersom både de italienska myndigheternas intervention och kommissionens godkännande var ytterst brådskande för att undvika att BMPS.

49.

Slutligen är det också riktigt att sökandena, i likhet med vad kommissionen framhållit i andra hand, inte själva innehar FRESH-aktier (emitterade av BMPS och tecknade av JPM) och inte är parter i FRESH-avtalen (som ingicks mellan BMPS och JPM), vilka hävdes till följd av åtgärderna i fråga om bördefördelning, utan innehar FRESH-obligationer (emitterade av MUFJ för att bevilja JPM de medel som var nödvändiga för tecknandet av FRESH-aktierna).

50.

Med tanke på det ömsesidiga beroendet mellan de olika avtalsband som låg till grund för FRESH-instrumenten kunde emellertid hävandet av FRESH-avtalen, i likhet med vad tribunalen slog fast i den överklagade domen, vålla sökandena i första instans en ekonomisk förlust, med tanke på utebliven betalning för de kuponger som var kopplade till FRESH-obligationerna, och antagandet av det omtvistade beslutet riskerade därmed att få en konkret inverkan på deras situation. Det tycks mig således inte som att det omtvistade stödet, så som detta anmälts av de italienska myndigheterna och förklarats förenligt med den inre marknaden genom det omtvistade beslutet, är till skada för sökandena, om man inbegriper de åtaganden som ingåtts av de italienska myndigheterna inför förklaringen om överensstämmelse med den inre marknaden. ( 53 )

51.

Slutligen anser jag att beslutet av den 26 mars 2014, Adorisio m.fl./kommissionen ( 54 ) och dom av den 19 december 2019, BPC Lux 2 m.fl./kommissionen, ( 55 ) vilka har åberopats av kommissionen, inte medför någon ändring av denna bedömning. ( 56 ) I beslutet Adorisio m.fl./kommissionen slog tribunalen nämligen fast att innehavare av efterställda obligationer i en bank som exproprierats i samband med en nationalisering av densamma saknade intresse av att få saken prövad med avseende på ett beslut av kommissionen att inte göra invändningar mot de två stödåtgärder som anmälts i samband med nationaliseringen, ( 57 ) en bedömning som inte är relevant för tolkningen av det annorlunda villkoret talerätt. ( 58 ) I domen i målet BPC Lux 2 m.fl./kommissionen fann tribunalen att innehavarna av efterställda obligationer i en bank, vars värde hade minskat till följd av att banken var föremål för ett resolutionsförfarande inte hade talerätt mot ett beslut av kommissionen att inte göra invändningar avseende en stödåtgärd som anmälts i samband med resolutionsförfarandet ( 59 ) I denna dom konstaterade nämligen tribunalen att värdeminskningen av de berörda obligationerna berodde på de nationella myndigheternas beslut om resolutionsförfarande för banken – för vilket det med tanke på denna banks finansiella underskott inte fanns något alternativ – och inte på beviljandet av det omtvistade stödet, i motsats till förevarande mål, där hävandet av FRESH-avtalen är en följd av de åtgärder i fråga om bördefördelning som utgör en integrerad del av det omtvistade stöd som har anmälts och godkänts.

52.

Sammanfattningsvis tycks det mig som att kommissionen inte har styrkt att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den avvisade kommissionens invändning om rättegångshinder och förklarade att talan kunde tas upp till prövning.

53.

Utan att åberopa en separat grund anför kommissionen att det förhållandet att svarandena har inlett ett förfarande vid de luxemburgska domstolarna mot BMPS frånträde av FRESH-avtalen inte innebär att de kan anses vara ”intresserade parter” och inte ger dem talerätt mot det angripna beslutet. Dessa förfaranden är relevanta endast för prövningen av svarandenas berättigade intresse av att få saken prövad, ett krav som är skilt från kravet om talerätt, som är föremålet för förevarande överklagande.

54.

Det räcker härvid med att påpeka att tribunalen inte har tillmätt dessa förfaranden någon betydelse vad gäller svarandenas ställning som intresserade parter i den mening som avses i artikel 108.2 FEUF och artikel 1 h i förordning 2015/1589.

55.

Nämnda argument saknar således relevans i det aktuella fallet och är därmed verkningslöst.

56.

I enlighet med artikel 184.2 i rättegångsreglerna ska domstolen när ett överklagande avvisas eller ogillas besluta om rättegångskostnaderna. I enlighet med artikel 138.1 i rättegångsreglerna, som i enlighet med artikel 184.1 i dessa är tillämplig på mål om överklagande, ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

57.

Eftersom kommissionen har tappat målet föreslår jag att den ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

58.

Av ovan anförda skäl föreslår jag att domstolen ska