1.

Inom ramen för ett mål där talan väckts mot ändringen av vapenlagen ( 2 ) hyser Cour constitutionnelle (Författningsdomstolen, Belgien) tvivel rörande giltigheten av artikel 7.4a i direktiv 91/477/EEG, ( 3 ) vilken infördes genom direktiv (EU) 2017/853. ( 4 ) Genom ändringen av vapenlagen införlivades det sistnämnda direktivet med belgisk rätt.

2.

Denna lagändring innebar att vissa typer av halvautomatiska vapen som det tidigare hade varit tillåtet att förvärva och inneha förbjöds i Belgien år 2019. Om dessa vapen hade förvärvats lagligt och registrerats före den 13 juni 2017 var de dock fortfarande tillåtna, under en begränsad tid och på vissa villkor, till följd av den möjlighet som medlemsstaterna gavs genom den nya artikel 7.4a i direktiv 91/477.

3.

De övergångsbestämmelser som föreskrivs i den artikeln är emellertid inte tillämpliga på innehavare av halvautomatiska vapen som har omvandlats till att avfyra lösa skott, retande ämnen, andra verksamma ämnen eller pyroteknisk ammunition, eller till ett salutvapen eller ett akustiskt vapen.

4.

Cour constitutionnelle (Författningsdomstolen) har vänt sig till EU-domstolen för att den ska uttala sig om huruvida artikel 7.4a i direktiv 91/477 är giltig. Den hänskjutande domstolen anser att artikeln i fråga skulle kunna vara oförenlig med rätten till likhet inför lagen, rätten till icke-diskriminering och rätten till egendom, vilka stadfästs i artiklarna 20, 21 respektive 17 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) och med principen om skydd för berättigade förväntningar.

5.

I artikel 1 finns följande definitioner:

”1.   I detta direktiv avses med

…

…”.

6.

I artikel 3 föreskrivs följande:

”Medlemsstaterna får införa strängare skyddsåtgärder än de som föreskrivs i detta direktiv …”

7.

I artikel 6 föreskrivs följande:

”1.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 2.2 ska medlemsstaterna vidta alla lämpliga åtgärder för att förbjuda förvärv och innehav av skjutvapen, väsentliga delar och ammunition i kategori A. De ska säkerställa att skjutvapen, väsentliga delar och ammunition som innehas olagligt i strid med detta förbud beslagtas.

2.   För skydd av säkerheten för kritisk infrastruktur, kommersiell sjöfart, konvojer av högt värde och känsliga fastigheter och för ändamål som rör det nationella försvaret, utbildnings-, kultur- och forskningsändamål samt historiska ändamål, får de nationella behöriga myndigheterna, utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1, i enskilda och vederbörligen motiverade undantagsfall bevilja tillstånd för skjutvapen, väsentliga delar och ammunition i kategori A om detta inte är i strid mot allmän säkerhet eller allmän ordning.

…

6.   Medlemsstaterna får tillåta målskyttar att förvärva och inneha halvautomatiska skjutvapen i kategori A punkterna 6 eller 7 under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

…”

8.

I artikel 7.4a föreskrivs följande:

”Medlemsstaterna får besluta att bekräfta, förnya eller förlänga tillstånd för halvautomatiska skjutvapen i kategori A punkterna 6, 7 eller 8 avseende ett skjutvapen som klassificerats i kategori B, och som lagligen förvärvats och registrerats före den 13 juni 2017, i enlighet med de övriga villkor som fastställs i detta direktiv …

…”

9.

Del II i bilaga I har följande lydelse:

”II. Vid tillämpning av detta direktiv klassificeras skjutvapen i följande kategorier:

1.

Kategori A – Förbjudna skjutvapen

…”

10.

Artikel 3 § 1 har följande lydelse:

”Följande vapen ska vara förbjudna:

…

11.

Artikel 3 § 4 har följande lydelse:

”Skjutvapen som har omvandlats till att avfyra lösa skott, retande ämnen, andra verksamma ämnen eller pyroteknisk ammunition, eller till ett salutvapen eller ett akustiskt vapen, och skjutvapen som inte har omvandlats i detta syfte och endast kan avfyra patroner eller ovannämnda ämnen, tillhör alltjämt den kategori till vilken den hör på grundval av 1 och 3 §§.”

12.

I artikel 45/2 föreskrivs följande:

”Personer som före den 13 juni 2017 lagligen har förvärvat och registrerat ett sådant vapen som avses i artikel 3 § 1 punkterna 19 och 20, antingen grundat på ett tillstånd eller genom registrering grundad på jaktlicens, intyg för jakttillsynsman eller vapenlicens för tävlingsskytte, eller genom införande i registret av en person med tillstånd, får fortsatt inneha detta vapen under förutsättning att de övriga lagstadgade kraven rörande vapeninnehav är uppfyllda. Detta vapen får endast överlåtas till tävlingsskyttar i enlighet med artikel 27 § 3 fjärde stycket och till vapenhandlare, samlare eller museer som innehar tillstånd för innehav. Skjutvapnet kan också deaktiveras i enlighet med artikel 3 § 2 punkt 3 eller avhändas.”

13.

Den 22 november 2019 väckte organisationen Défense Active des Amateurs d’Armes ASBL och två enskilda personer talan vid Cour constitutionnelle (Författningsdomstolen) om ogiltigförklaring av flera artiklar i lagen av den 5 maj 2019 ( 6 ) om ändring av vapenlagen, genom vilken direktiv 2017/853 införlivades med belgisk rätt.

14.

Enligt den hänskjutande domstolen fick halvautomatiska vapen som hade omvandlats till att avfyra lösa skott tidigare säljas fritt i Belgien. Efter att artiklarna 153.5 och 163 i lagen av den 5 maj 2019 ( 7 ) hade trätt i kraft blev den som förvärvat ett sådant vapen antingen ägare till ett förbjudet vapen eller ägare till ett vapen för vilket en avsaknad av tillstånd inte kunde rättas till, eftersom ett sådant tillstånd i princip måste beviljas innan vapnet förvärvas.

15.

Innehavare av ursprungliga halvautomatiska skjutvapen (som inte har omvandlats) som har köpt dessa lagligen och som registrerat dem före den 13 juni 2017, omfattas däremot av övergångsbestämmelser som gör att de kan behålla dem. ( 8 )

16.

Cour constitutionnelle (Författningsdomstolen) har förklarat hur direktiv 91/477 ändrades genom direktiv 2017/853 för att skydda allmän säkerhet och att halvautomatiska vapen fördes in i förteckningen över förbjudna skjutvapen (kategori A punkterna 6–8). Av liknande skäl fördes vapen som har omvandlats särskilt så att de endast kan avfyra lösa skott in i samma förteckning i kategori A punkt 9. ( 9 )

17.

Denna ändring innebar följande:

18.

Det innebar att den som förvärvat ett halvautomatiskt vapen (kategori A punkterna 6–8) och den som förvärvat ett vapen som omvandlats till att avfyra lösa skott (kategori A punkt 9) efter den 13 juni 2017 behandlas på samma ogynnsamma sätt, eftersom de inte omfattas av några övergångsbestämmelser. ( 10 )

19.

Däremot finns det en skillnad i behandling mellan den som innehar ett halvautomatiskt vapen i kategori A punkterna 6–8 och den som innehar ett vapen i kategori A punkt 9, när dessa vapen har förvärvats före den 13 juni 2017. Den förstnämnda kategorin omfattas av övergångsbestämmelserna, men inte den sistnämnda.

20.

Enligt den hänskjutande domstolen klargör inte domen Republiken Tjeckien/parlamentet och rådet huruvida denna skillnad i behandling är förenlig med likabehandlingsprincipen, principen om icke-diskriminering och principen om skydd för berättigade förväntningar samt med rätten till egendom. ( 11 )

21.

Mot bakgrund av detta har Cour constitutionnelle (Författningsdomstolen) hänskjutit följande fråga till EU-domstolen för förhandsavgörande:

”Strider artikel 7.4a i direktiv 91/477/EEG jämförd med del II kategori A punkterna 6–9 i bilaga I till samma direktiv mot artiklarna 17.1, 20 och 21 i [stadgan] liksom principen om skydd för berättigade förväntningar genom att medlemsstaterna enligt nämnda artikel i direktivet inte tillåts föreskriva en övergångsordning för skjutvapen i kategori A punkt 9 som lagligen har förvärvats och registrerats före den 13 juni 2017, trots att de enligt samma artikel får föreskriva en övergångsordning för sådana skjutvapen som anges i kategori A punkterna 6–8 vilka lagligen har förvärvats och registrerats före den 13 juni 2017?”

22.

Begäran om förhandsavgörande inkom till domstolens kansli den 12 april 2021.

23.

Skriftliga yttranden har getts in av Défense Active des Amateurs d’Armes ASBL, NG och WL, den belgiska regeringen, rådet, parlamentet och Europeiska kommissionen. De sistnämnda tre institutionerna och den belgiska regeringen deltog vid förhandlingen den 19 september 2022.

24.

I den ursprungliga versionen av direktiv 91/477 gjordes åtskillnad mellan olika kategorier av skjutvapen: A (förbjudna skjutvapen), B (skjutvapen för vilka det krävs tillstånd), C (skjutvapen som skall anmälas) och D (”andra skjutvapen”). ( 12 )

25.

Genom direktiv 2017/853 ändrades klassificeringen och vissa halvautomatiska vapen förbjöds som fram till dess generellt hade ingått i kategori B punkterna 1 och 4 (beroende på om det rörde sig om korta eller långa vapen), som vapen för vilka det krävs tillstånd.

26.

Till följd av denna ändring kom ett visst antal halvautomatiska skjutvapen som tidigare klassificerats i kategori B (vapen för vilka det krävs tillstånd) att klassificeras i kategori A (förbjudna vapen).

27.

Bland annat kom kategori A i del II i bilaga I att omfatta tre underkategorier: ( 13 )

28.

I kategori A skapades dessutom en underkategori (punkt 9) som omfattar ”varje skjutvapen [i kategori A] som har omvandlats till att avfyra lösa skott …”.

29.

Unionslagstiftaren tog i beaktande att överflyttningen av dessa vapen från kategori B till kategori A innebar att ett stort antal innehavare av halvautomatiska vapen som lagligen hade förvärvats skulle komma att förlora äganderätten till dem (förbudet mot att förvärva och inneha dem innebar att de skulle beslagtas). ( 14 )

30.

Unionslagstiftaren föreskrev därför i en ny artikel 7.4a i direktiv 91/477 en möjlighet för medlemsstaterna att bekräfta, förnya eller förlänga tillstånd för halvautomatiska skjutvapen i kategori A punkterna 6–8 med avseende på skjutvapen som klassificerats i kategori B och som lagligen förvärvats och registrerats före den 13 juni 2017 (då direktiv 2017/853 trädde i kraft).

31.

I denna övergångsordning nämns emellertid inte vapen i kategori A punkt 9, det vill säga vapen som har omvandlats till att avfyra lösa skott. Den omständigheten att inget föreskrivs om den sistnämnda kategorin ( 15 ) och att vapen i kategori A punkterna 6–8 uttryckligen nämns, talar för att bestämmelsen ska tolkas utifrån sin ordalydelse: endast innehavarna av de sistnämnda (vapen som inte har omvandlats), och inte innehavarna av de förstnämnda (vapen som har omvandlats), får omfattas av övergångsbestämmelserna.

32.

Jag anser inte att artikel 7.4a kan tolkas så, att dess tillämpningsområde omfattar såväl halvautomatiska skjutvapen som inte har omvandlats och som klassificerats i kategori A punkterna 6–8, som vapen som har omvandlats till att avfyra lösa skott och som förts in i kategori A punkt 9 i direktiv 91/477, efter den ändring som gjordes genom direktiv 2017/853. ( 16 )

33.

En sådan tolkning strider mot ordalydelsen av artikel 7.4a i direktiv 91/477, i vilken inget nämns om skjutvapen i kategori A punkt 9 till följd av omvandling (till att avfyra lösa skott) av vapen i kategori A punkterna 6–8.

34.

Jag medger att det skulle vara bekvämast för EU-domstolen att göra en konform tolkning av artikel 7.4a i direktiv 91/477 ( 17 ) som undviker de följder som är förenade med en eventuell ogiltigförklaring av den. Det skulle då räcka att slå fast att övergångsbestämmelserna även omfattar halvautomatiska skjutvapen i kategori A punkt 9 trots att de inte uttryckligen nämns i bestämmelsen.

35.

Jag anser emellertid att det inte går att ersätta, eller förvränga, lagstiftarens vilja, när denne själv har valt en övergångsordning som expressis verbis bara avser vissa vapenkategorier och inte andra. Detta gäller inte minst med tanke på att det vid förhandlingen uppgavs att detta var en medveten och avsiktlig åtgärd.

36.

EU-domstolen har erinrat om att ”en tolkning av en unionsbestämmelse inte [får] leda till att bestämmelsens klara och precisa lydelse förlorar all ändamålsenlig verkan. När innebörden av en unionsbestämmelse otvetydigt framgår av själva lydelsen av bestämmelsen, kan domstolen således inte avvika från denna tolkning.” ( 18 )

37.

Frågetecknen kring giltigheten av artikel 7.4a i (det ändrade) direktiv 91/477 beror således på att innehavarna av halvautomatiska vapen som använder lösa skott har kommit att hänföras till kategori A, ( 19 ) vilket innebär att de inte har någon möjlighet att behålla dem. Huruvida den bestämmelsen åsidosätter de rättigheter som den hänskjutande domstolen har pekat på och principen om berättigade förväntningar, är något som bara EU-domstolen kan avgöra.

38.

Kommissionen anser att giltighetsfrågan inte ska tas upp till sakprövning, eftersom den är hypotetisk. Kommissionen har anfört följande argument:

39.

Jag instämmer inte med kommissionens invändning, eftersom jag anser att bestämmelserna rörande (föregående) tillstånd för och registrering av vapnen i fråga inte bara kan tolkas på det sätt som kommissionen gör. Kommissionen medger dessutom själv att den tolkningen skulle vara beroende av den hänskjutande domstolens bedömning, vars begäran om förhandsavgörande presumeras vara relevant.

40.

Under alla förhållanden är giltighetsfrågan inte hypotetisk och för att besvara den krävs det en tolkning av direktiv 91/477:

41.

När den hänskjutande domstolen bedömer den övergångsordning som infördes genom artikel 7.4a i direktiv 91/477, hänvisar den till ett eventuellt åsidosättande av den grundläggande rätten till likhet inför lagen och rätten till icke-diskriminering (artiklarna 20 och 21 i stadgan).

42.

Förbudet mot diskriminering i artikel 21 i stadgan rör personliga förhållanden ( 20 ) av subjektiv karaktär, som ligger till grund för en skillnad i behandling som är omotiverad och som är till men för den som drabbas av den.

43.

I beslutet att begära förhandsavgörande klargörs inte varför det skulle föreligga en diskriminering av det slaget i förevarande mål. Av resonemanget i beslutet kan slutsatsen dras att den eventuella skillnaden i behandling rör en objektiv omständighet, nämligen innehav av vissa vapen (kategori A punkterna 6–8) eller av andra (kategori A punkt 9), i förhållande till en tidsfaktor, nämligen den dag då de förvärvades.

44.

Jag ska därför inrikta mig på artikel 20 i stadgan, enligt vilken icke-diskrimineringsprincipen innebär att ”lika situationer inte får behandlas olika och olika situationer inte får behandlas lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling”. ( 21 )

45.

För att avgöra huruvida det skett ett åsidosättande av denna princip är det nödvändigt att först pröva huruvida innehavare av vapen som enligt (det ändrade) direktiv 91/477 ingår i kategori A punkterna 6–8 befann sig i en likadan situation som de som innehade vapen som klassificerades i kategori A punkt 9.

46.

Det behöver därför klargöras huruvida förvärv och innehav av halvautomatiska vapen omfattades av kraven på tillstånd och registrering enligt direktiv 91/477, innan det ändrades genom direktiv 2017/853.

47.

I sina yttranden är parterna oeniga om vad som gällde i fråga om halvautomatiska vapen som använder lösa skott, före direktiv 2017/853:

48.

Jag anser att det finns mer fog för den sistnämnda ståndpunkten, eftersom den överensstämmer med begreppet ”skjutvapen” i artikel 1.1.1 i direktiv 91/477, såväl före som efter den ändring av det som gjordes genom direktiv 2017/853. Detta begrepp omfattar ”varje bärbart vapen med pipa som avfyrar, är avsett att avfyra eller kan omvandlas till att avfyra ett skott, en kula eller en projektil med hjälp av ett antändbart drivämne …”. ( 25 )

49.

Bland parternas yttranden på denna punkt anser jag att parlamentets är den mest övertygande och jag instämmer med dess argument. Parlamentet menar att tillägget av punkt 9 i kategori A innebär ett klargörande av en bestämmelse som gällde sedan tidigare, snarare än en ändring i sak. ( 26 )

50.

Vidare anger parlamentet att vapnen i kategori A punkt 9 ursprungligen var avsedda för att avfyra skott, kulor eller projektiler och att de enligt artikel 1.1.1 i direktiv 91/477 före 2017 års ändring bara hade kunnat undantas från begreppet skjutvapen på grund av någon av de omständigheter som anges i leden a, b eller c i del III av bilaga I, ( 27 ) men att ingen av dessa omständigheter förelåg.

51.

I detta sammanhang anför parlamentet följande argument:

52.

Omvandlingen av ett skjutvapen till ett vapen som använder lösa skott påverkade således inte dess ursprungliga ställning (som skjutvapen som omfattades av den av det harmoniserade systemet i direktiv 91/477), i enlighet med artikel 1.1.1 i det direktivet innan det ändrades genom direktiv 2017/853.

53.

Såsom jag tidigare har nämnt instämmer jag i allt väsentligt med dessa argument, vilka dock kan förstärkas något.

54.

Halvautomatiska vapen som har omvandlats till vapen som använder lösa skott likställs med mekanismer som ursprungligen var avsedda för att kunna avfyra skarpa skott. Det innebär att de utan vidare överensstämmer med den definition som fanns i artikel 1.1.1 andra stycket i direktiv 91/477, innan det ändrades genom direktiv 2017/853. ( 29 )

55.

Den här typen av ”föremål” kan omvandlas till att avfyra ett skott, en kula eller en projektil med hjälp av ett antändbart drivämne. Om det dessutom ”liknar ett skjutvapen” och det ”på grund av sin konstruktion eller sina materialegenskaper kan omvandlas på detta sätt”, kan väl det omvandlade ursprungliga vapnet knappast vara lämpligare än så för detta ändamål?

56.

Samma slutsats kan dras om man jämför med vapen som har gjorts obrukbara. I ett annat mål om förhandsavgörande ( 30 ) aktualiserades frågan huruvida sådana vapen kunde anses utgöra skjutvapen. Jag fann där att den frågan skulle besvaras jakande, efter att ha redogjort för följande:

57.

Om det förhåller sig så med vapen som har gjorts obrukbara, bör det i än högre grad gälla för vapen som har omvandlats på ett sådant sätt att de kan avfyra lösa skott. I halvautomatiska vapen som har omvandlats för att kunna avfyra sådana skott är de väsentliga delarna intakta och fungerande, med undantag av pipan. ( 33 ) Den ändring som gjordes genom direktiv 2017/853 och som utökade antalet väsentliga delar (vilka sedan dess anges i artikel 1.2), bekräftar detta. ( 34 )

58.

Sammanfattningsvis krävdes det tillstånd och registrering för de halvautomatiska vapen som fanns när ändringen av direktiv 91/477 trädde i kraft och som ingick i kategori B, och som efter ändringen ingår i kategori A punkterna 6–8, oavsett om de var anpassade för att avfyra lösa skott eller inte.

59.

En annan fråga är om medlemsstaterna uppfyllde detta kriterium när de antog sina nationella bestämmelser. Det framgår av den information som har tillhandahållits att så inte var fallet i vissa av dem (sex stater, bland annat Belgien). ( 35 ) Denna faktiska omständighet påverkar emellertid inte ovanstående resonemang.

60.

Trots att innehavare av halvautomatiska vapen som klassificerats i kategori A punkterna 6–8 befinner sig i en jämförbar situation (när det gäller regelverket) behandlas de alltså på olika sätt: om de innehade vapen som inte hade omvandlats tillämpas övergångsbestämmelserna i artikel 7.4a i direktiv 91/477, efter ändringen genom direktiv 2017/853, men om samma vapen hade anpassats för att avfyra lösa skott kan de inte omfattas av övergångsordningen.

61.

En skillnad i behandling är bara ”berättigad då den grundar sig på ett objektivt och skäligt kriterium, det vill säga då den hänger samman med ett laga ändamål som eftersträvas med den aktuella lagstiftningen, och skillnaden står i proportion till det mål som eftersträvas genom behandlingen i fråga”. ( 36 )

62.

När frågan om giltighet som i förevarande mål rör en lagstiftningsakt som antagits av unionen ”ankommer det på unionslagstiftaren att bevisa att de objektiva kriterier som anförts som skäl för skillnaden i behandling är uppfyllda och att förse domstolen med de uppgifter som är nödvändiga för att den ska kunna kontrollera att dessa kriterier är uppfyllda”. ( 37 )

63.

Institutionernas skriftliga yttranden i målet skiljer sig åt när det gäller frågan huruvida innehavare av vapen i kategori A punkterna 6–8 och innehavare av vapen i kategori A punkt 9 befinner sig i en jämförbar situation.

64.

Mot bakgrund av institutionernas olika uppfattningar diskuterades vid förhandlingen frågan huruvida ett utsträckande av övergångsordningen i artikel 7.4a i direktiv 91/477, i dess lydelse enligt direktiv 2017/853, till att omfatta vapen som avfyrar lösa skott skulle ha undergrävt det sistnämnda direktivets syfte att skydda allmän säkerhet.

65.

Med vissa nyanser var institutionerna eniga om att övergångsordningen utformades med hänsyn till de olika modeller som dittills hade funnits i medlemsstaterna. För vapen som använder lösa skott tillämpades ett annat kriterium än det som finns i artikel 7.4a i direktiv 91/477: i stället för att fokusera på tillstånden för olika kategorier av vapen (vilket görs i den artikeln), valde man att se till möjligheterna att göra undantag enligt artikel 6, vilken medger en prövning ad casum av förhållandena för den som innehar ett vapen som omvandlats till att avfyra lösa skott.

66.

Jag anser att denna förklaring har åtminstone tre svagheter när det gäller rätten till likabehandling för innehavare av halvautomatiska vapen som förvärvat dessa lagligt före den 13 juni 2017, oavsett om de har omvandlats eller inte.

67.

För det första motiverar skillnaderna mellan de nationella lagstiftningarna inte att man väljer lösningar som bortser från det verkliga (enhetliga) tillämpningsområdet för direktiv 91/477, innan det ändrades genom direktiv 2017/853.

68.

För det andra fanns det inget som hindrade att man, med vederbörliga försiktighetsåtgärder, tillämpade en övergångsordning på innehavare av halvautomatiska vapen som omvandlats för att avfyra lösa skott, på villkor att innehavarna registrerade dem i vederbörlig ordning (i de medlemsstater där det inte krävdes tillstånd för dem). En sådan lösning, vilken jag ska återkomma till senare, skulle ha förhindrat att innehavare av sådana vapen plötsligt blev av med dem i de medlemsstater som hade ett system med föregående tillstånd (vilket merparten av dem hade).

69.

För det tredje avhjälper inte hänvisningen till systemet i artikel 6 i direktiv 91/477 skillnaden i behandling. Efter att ha föreskrivit ett förbud mot vapen i kategori A, infördes visserligen ett system med undantag (i artikel 6.2–6.7) i det direktivet, i dess lydelse enligt direktiv 2017/853. Detta system innebar följande:

70.

Trots detta omfattas inte alla halvautomatiska vapen som omvandlats till att avfyra lösa skott av undantagen i artikel 6 i direktiv 91/477, i dess lydelse enligt direktiv 2017/853. Bland annat gäller följande:

71.

Även om artikel 6 i någon mån motverkar detta missförhållande undanröjer den det inte helt, vilket bekräftar att tvisten rör själva övergångsordningen i artikel 7.4a i direktiv 91/477.

72.

Jag anser att en jämförelse av vapnen är avgörande för lösningen av problemet. Medan vissa vapen (i kategori A punkterna 6, 7 och 8) är fullt funktionella och kan avfyra kulor och projektiler, finns det andra (i kategori A i punkt 9) som bara smäller och avger gaser. Den förstnämnda kategorin utgör en faktisk fara, medan den sistnämnda innebär en potentiell risk om de återställs.

73.

I säkerhetshänseende vore således det objektivt sett mest rimliga och proportionerliga att vapen i kategori A punkt 9 behandlades mindre strängt än vapen i kategori A punkterna 6–8. Den lösning som har valts i lagen är emellertid den rakt motsatta.

74.

Det finns utan tvekan en risk för att halvautomatiska vapen som använder lösa skott omvandlas för att avfyra kulor eller projektiler med hjälp av ett antändbart drivämne. Det är därför rimligt att klassificera dem i kategori A (det vill säga att förbjuda dem). Skyddet av allmän säkerhet var enligt skäl 20 i direktiv 2017/853 den avgörande orsaken till att kategori A punkt 9 infördes.

75.

De halvautomatiska vapnen i kategori A punkterna 6, 7 och 8 är som nämnts förknippade med en minst lika hög risk. De behöver inte omvandlas utan kan användas som de är för att avfyra (ett begränsat antal) kulor och projektiler. Det var därför rimligt att även klassificera dessa som förbjudna vapen i kategori A.

76.

Vad som är mindre logiskt, när det gäller allmän säkerhet, är att man tillåter innehav av vapen som i sig är farligare (halvautomatiska vapen som inte har omvandlats) under en begränsad tid, samtidigt som man inte tillämpar denna övergångsordning på sådana vapen som i teorin är mindre farliga på grund av att de har omvandlats till vapen som använder lösa skott.

77.

I sina skriftliga yttranden har de institutioner som deltagit i målet framfört argumentet att avsaknaden av en föregående registrering av vapen som använder lösa skott gör det omöjligt att kontrollera befintliga vapen. Jag anser emellertid inte att denna förklaring kan godtas:

78.

Således anser jag att artikel 7.4a i direktiv 91/477 strider mot principen om likhet inför lagen, eftersom den behandlar lika situationer olika utan rimlig motivering.

79.

Om domstolen instämmer med min bedömning behöver det inte prövas huruvida den bestämmelsen är förenlig med artikel 17.1 i stadgan eller med principen om skydd för berättigade förväntningar. För det fallet att domstolen inte gör det, ska jag nu göra en kortfattad bedömning av dessa frågor.

80.

Utgångspunkten är att de som förvärvat vapen i kategori A punkterna 6–8 som omvandlats till vapen som använder lösa skott före den 13 juni 2017 inte får lov att inneha dem, inte ens under en begränsad tid. Frågan är om det finns någon rimlig motivering till detta intrång i rätten till egendom eller om det är oproportionerligt. ( 41 )

81.

Samma problem aktualiserades i det mål som avgjordes genom domen Republiken Tjeckien/parlamentet och rådet. Efter att ha erinrat om sin praxis rörande artikel 17.1 i stadgan ( 42 ) slog domstolen där fast att det förbud mot halvautomatiska skjutvapen som föreskrivs i punkterna 6–8 i kategori A i del II av bilaga I till 91/477, i dess lydelse enligt direktiv 2017/853, inte utgjorde ett oproportionerligt intrång i deras innehavares rätt till egendom.

82.

Till grund för denna slutsats låg i huvudsak följande skäl:

83.

Det första av dessa skäl är inte tillämpligt när det gäller halvautomatiska vapen i kategori A punkterna 6–8 som omvandlats till att avfyra lösa skott, vilka klassificeras i kategori A punkt 9. Den omständigheten att det inte finns någon övergångsordning för sådana vapen innebär att de som har förvärvats lagligt före den 13 juni 2017 utan vidare anses vara förbjudna och ska beslagtas.

84.

Vad beträffar det andra skälet har jag tidigare gjort gällande att artikel 6 i direktiv 91/477, i dess lydelse enligt direktiv 2017/853, inte avhjälper bristerna, eftersom den inte ger någon möjlighet att reglera viktiga kategorier av vapen som använder lösa skott och som innehas lagligt men som inte föreskrivs där. I sådana fall berövas innehavare av vapen som använder lösa skott och som förvärvats lagligt före den 13 juni 2017 omedelbart sina vapen, utan några övergångsbestämmelser och utan att det föreskrivs någon ersättning.

85.

Unionslagstiftaren får visserligen undanta möjligheten att behålla äganderätten till skjutvapen som tidigare har förvärvats lagligt, med hänvisning till ”användningen av varor vilka tillgodoser ett allmänt samhällsintresse i den mening som avses i artikel 17.1 tredje meningen i stadgan”. ( 45 )

86.

Om den beslutar att göra det för vapen som tidigare har förvärvats lagligt med avseende på sådana vapen som måste överlämnas eller göras slutgiltigt obrukbara på grund av att de inte kan omfattas av de allmänna undantagen, garanteras inte rätten till egendom.

87.

Denna garanti kan bara säkerställas genom att den innehavare som berövas sitt vapen beviljas ersättning för det. Någon sådan ersättning föreskrivs emellertid inte i direktiv 91/477, i dess lydelse enligt direktiv 2017/853.

88.

En av de institutioner som har yttrat sig i målet har förespråkat att ansvaret ska flyttas över på medlemsstaterna, med motiveringen att det ankommer på dem att se till att direktiven införlivas på rätt sätt och att de hade kunnat föreskriva ersättningar när de införlivade direktiv 91/477, i dess lydelse enligt direktiv 2017/853, i sin nationella rätt. ( 46 )

89.

Denna ståndpunkt hade kunnat godtas om unionslagstiftningen hade gett medlemsstaterna ett utrymme för skönsmässig bedömning, men inte i det här fallet, när en gemensam tolkning av artiklarna 6 och 7.4a i direktiv 91/477 visar att vissa kategorier av halvautomatiska vapen som har omvandlats till att avfyra lösa skott, som tidigare har förvärvats lagligt, inte längre kan innehas lagligt.

90.

”Rätten att åberopa principen om skydd för berättigade förväntningar förutsätter, enligt fast praxis från domstolen, att tydliga försäkringar som är ovillkorliga och samstämmiga samt härrör från behöriga och tillförlitliga källor har meddelats den berörde av de behöriga unionsinstitutionerna. Denna rätt tillkommer nämligen varje enskild person som befinner sig i en situation där en institution, ett organ eller en byrå inom unionen, genom att ge tydliga försäkringar, har väckt grundade förhoppningar. Tydliga, ovillkorliga och samstämmiga uppgifter utgör, oavsett i vilken form de har lämnats, sådana försäkringar.” ( 47 )

91.

I likhet med de tre institutioner som har yttrat sig i detta mål (parlamentet, rådet och kommissionen), anser jag att det i beslutet att begära förhandsavgörande inte har identifierats någon garanti som lagstiftaren, eller andra myndigheter, ska ha lämnat till innehavare av vapen som klassificerats i kategori A punkt 9 i direktiv 91/477, som skulle kunna ligga till grund för en förväntning om att de skulle få behålla dessa vapen, som förvärvats före den 13 juni 2017, genom en övergångsordning.

92.

Tvärtom visade de studier som föregick ändringen i direktiv 2017/853 att det fanns skillnader mellan medlemsstaterna i hur de tillämpade direktiv 91/477 och där föreslogs att man skulle fastställa enhetliga kriterier för larmvapen, salutvapen och akustiska vapen för att förhindra att de omvandlades till funktionsdugliga skjutvapen. ( 48 )

93.

Om det mot bakgrund av artikel 3 i direktiv 91/477 generellt kunde förutses en skärpning av villkoren för innehav av skjutvapen, visade de närmaste förarbetena till ändringen denna tendens på ett mer specifikt sätt.

94.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts föreslår jag att domstolen ska ge Cour constitutionnelle (Författningsdomstolen, Belgien) följande svar:

Artikel 7.4a i rådets direktiv 91/477/EEG av den 18 juni 1991 om kontroll av förvärv och innehav av vapen, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/853 av den 17 maj 2017, strider mot artiklarna 17 och 20 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, av följande skäl:

Den ger inte medlemsstaterna möjlighet att låta den övergångsordning som där föreskrivs för halvautomatiska skjutvapen som klassificerats i kategori A punkterna 6–8 i del II av bilaga I, omfatta även sådana vapen som på grund av att de har omvandlats till att avfyra lösa skott ingår i kategori A punkt 9 i del II av bilaga I till samma direktiv, eller att utforma en liknande ordning för den sistnämnda typen av vapen.

Den föreskriver inte någon ersättning i de fall där innehavaren berövas sin äganderätt och sin möjlighet att använda ett vapen som har förvärvats lagligt och för vilket förvärvaren inte kan erhålla det tillstånd som i undantagsfall får beviljas enligt artikel 6 i direktiv 91/477.