1.

I förevarande mål, som avser en företagskoncentration på lufttrafikmarknaden, har American Airlines, Inc. (nedan kallat American) ingett ett överklagande till domstolen av den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 16 december 2020, American Airlines/kommissionen (T‑430/18, EU:T:2020:603) (nedan kallad den överklagade domen). I den domen ogillade tribunalen detta bolags talan om ogiltigförklaring av Europeiska kommissionens beslut C(2018) 2788 final av den 30 april 2018 (ärende M.6607 – US Airways/American Airlines) (nedan kallat det omtvistade beslutet).

2.

Det särskilda med detta mål ligger i den omständigheten att domstolen för första gången kommer att behöva pröva tolkningen av särskilda bestämmelser i åtaganden som utgör en oskiljaktig del av ett kommissionsbeslut om en koncentration.

3.

Bakgrunden till tvisten anges i punkterna 1–69 i den överklagade domen och kan med avseende på förevarande mål sammanfattas enligt följande.

4.

Den 18 juni 2013 ingav US Airways Group, Inc. (nedan kallat US Airways) och American (nedan tillsammans kallade parterna i fusionen) en anmälan till kommissionen om att de hade för avsikt att genomföra en fusion.

5.

Kommissionen ansåg att fusionen föranledde allvarliga tvivel om dess förenlighet med den inre marknaden vad gällde flyglinjen mellan flygplatserna London Heathrow (Förenade kungariket) (nedan kallad LHR) och Philadelphia International Airport (Förenta staterna, nedan kallad PHL) (nedan kallad flyglinjen LHR–PHL).

6.

För att bemöta de allvarliga tvivel som kommissionen hade uttryckt rörande fusionen ingav parterna i fusionen sina första förslag till åtaganden den 10 och 14 juli 2013. Båda dessa förslag avslogs av kommissionen, som krävde att hävdvunna rättigheter (så kallade grandfathering rights) ”av det slag” som hade föreslagits i ärendet COMP/M.6447 – IAG/bmi (nedan kallat ärendet IAG/bmi) skulle infogas i åtagandena.

7.

Den 16 juli 2013 ingav parterna i fusionen ett tredje förslag till åtaganden, som bland annat innehöll hävdvunna rättigheter. Den handling som lämnades in till kommissionen innehöll även en jämförande version, som visade de ändringar som hade gjorts.

8.

I det e‑postmeddelande som åtföljde de reviderade åtagandena angavs beträffande de hävdvunna rättigheter som hade infogats i dessa åtaganden endast att de hade infogats ”i enlighet med begäran” från kommissionen. Klausulerna 1.9–1.11 i förslaget till åtaganden av den 16 juli 2013, vilka infogades för första gången i detta förslag, hade samma lydelse som i de slutliga åtaganden som antogs av kommissionen. ( 2 )

9.

I RM-formuläret ( 3 ) av den 30 juli 2013 avseende det förslag till slutliga åtaganden som parterna i fusionen hade ingett till kommissionen (nedan kallade de slutliga åtagandena) förväntades dessa, under rubriken ”Avvikelse från mallarna”, påpeka alla eventuella avvikelser i de föreslagna åtagandena jämfört med de mallar för åtaganden som offentliggjorts av kommissionens avdelningar och redogöra för skälen till avvikelserna.

10.

I avsnitt 3 i detta formulär angav parterna följande:

”[d]e åtaganden som [parterna i fusionen] föreslår avviker från lydelsen i de mallar för åtaganden som kommissionens avdelningar har offentliggjort, i den mån det är nödvändigt för att uppfylla de specifika krav som gäller för en strukturell korrigerande åtgärd i det särskilda sammanhanget för lufttrafik.

Som det har angetts under de föregående diskussionerna grundar sig de föreslagna åtagandena på åtaganden som kommissionen har godtagit i andra ärenden avseende koncentrationer mellan flygbolag. De grundar sig särskilt till största delen på de åtaganden som föreslogs i [ärendet] IAG/bmi.

För att underlätta bedömningen av de föreslagna åtagandena anger [parterna i fusionen] nedan på vilka punkter de föreslagna åtagandena skiljer sig från de åtaganden som har godtagits i [ärendet] IAG/bmi. Dessa punkter inkluderar inte mindre språkliga ändringar eller klargöranden som krävs på grund av de särskilda omständigheterna i förevarande fall, särskilt i avsnittet avseende definitioner.”

11.

Vad gäller bestämmelserna om hävdvunna rättigheter påpekades i RM‑formuläret av den 30 juli 2013 inga avvikelser jämfört med de åtaganden som hade godtagits i ärendet IAG/bmi.

12.

Genom beslut C(2013) 5232 final av den 5 augusti 2013 (ärende COMP/M.6607 – US Airways/American Airlines) (EUT C 279, 2013, s. 6), vilket antogs i enlighet med artikel 6.1 b i förordning (EG) nr 139/2004, ( 4 ) jämförd med artikel 6.2 i samma förordning, förklarade kommissionen att fusionen var förenlig med den inre marknaden, förutsatt att vissa villkor och skyldigheter iakttogs (nedan kallat godkännandebeslutet).

13.

I punkt 160 i godkännandebeslutet sammanfattades innehållet i de slutliga åtagandena avseende hävdvunna rättigheter på följande sätt:

”Som en allmän regel ska de ankomst- och avgångstider som det potentiella nytillträdande flygbolaget erhåller i enlighet med de slutliga åtagandena användas för att tillhandahålla reguljär passagerartrafik utan mellanlandning mellan flygplatsparet LHR–PHL och får inte användas för något annat stadspar, utom om det potentiella nytillträdande flygbolaget har tillhandahållit denna lufttrafik under nyttjandeperioden … När nyttjandeperioden väl har löpt ut har det potentiella nytillträdande flygbolaget rätt att använda ankomst- och avgångstiderna för vilket stadspar som helst ('hävdvunna rättigheter'). För beviljande av hävdvunna rättigheter krävs emellertid godkännande av kommissionen, som ska rådgöra med den oberoende förvaltaren.”

14.

Inom ramen för sin bedömning av åtagandena, i punkterna 176, 178–181, 186 och 197–199 i godkännandebeslutet, konstaterade kommissionen följande:

15.

I punkt 200 i godkännandebeslutet preciserades att de slutliga åtagandena är bifogade beslutet och utgör en oskiljaktig del av det. I punkt 201 i godkännandebeslutet angav kommissionen avslutningsvis att den till följd av ändringarna i de slutliga åtagandena hade beslutat att förklara den anmälda transaktionen förenlig med den inre marknaden ”under förutsättning att de villkor och skyldigheter som anges i de slutliga åtaganden som är bifogade detta beslut uppfylls fullständigt”.

16.

I första stycket i ingressen till de slutliga åtaganden som är bifogade godkännandebeslutet påpekade parterna i fusionen att de gick med på de slutliga åtagandena för att kommissionen skulle ha möjlighet att förklara fusionen förenlig med den inre marknaden.

17.

I tredje stycket i ingressen anges följande:

”Denna text ska tolkas mot bakgrund av [godkännande]beslutet, i den mån åtagandena utgör villkor och skyldigheter som är bifogade nämnda beslut, inom den allmänna ram som utgörs av unionsrätten, särskilt mot bakgrund av koncentrationsförordningen och med beaktande av kommissionens tillkännagivande om korrigerande åtgärder som kan godtas enligt [koncentrationsförordningen] och [tillämpningsförordningen].”

18.

I avsnittet ”Definitioner” i de slutliga åtagandena definieras några begrepp enligt följande:

19.

I klausulerna 1.9–1.11 i de slutliga åtagandena anges följande:

20.

I klausul 1.13 i de slutliga åtagandena anges följande:

”Missbruk anses ha förekommit under nyttjandeperioden, om ett potentiellt nytillträdande flygbolag som erhållit ankomst- och avgångstider som frigjorts av parterna beslutar

…

…”

21.

I klausul 1.24 i de nämnda åtagandena anges följande:

”Innan fristen för att inge ansökningar om tilldelning av ankomst- och avgångstider löper ut ska varje sökande aktör även inge sitt formella anbud för tilldelning av ankomst- och avgångstider till den oberoende förvaltaren. Det formella anbudet ska åtminstone innehålla följande:

22.

Klausul 1.26 i de slutliga åtagandena har följande lydelse:

”Efter att ha mottagit det eller de officiella anbuden ska kommissionen (efter att ha rådgjort med den oberoende förvaltaren)

23.

I klausul 1.27 i åtagandena anges följande:

”När kommissionen genomför sin bedömning enligt klausul 1.26 ska den ge företräde åt den sökande aktör som kommer att utöva det sammantaget mest effektiva konkurrenstrycket på flygplatsparet … Kommissionen ska därvid beakta hur stark den sökande aktörens affärsplan är och ska bland annat ge företräde åt den aktör som uppfyller ett eller flera av följande kriterier:

…”

24.

Den 9 oktober 2014 lämnade intervenienten, det vill säga Delta Air Lines, Inc. (nedan kallat Delta) in ett formellt anbud för tilldelning av ankomst- och avgångstider i enlighet med klausul 1.24 i de slutliga åtagandena. Enligt handlingarna i ansökan hade Delta för avsikt att tillhandahålla en daglig flygning på flyglinjen LHR–PHL under sex på varandra följande IATA-säsonger från och med sommaren 2015.

25.

Delta var det enda bolag som lämnade in ett anbud för tilldelning av ankomst- och avgångstider i enlighet med de slutliga åtagandena.

26.

Genom beslut av den 6 november 2014 förklarade kommissionen, efter att ha bedömt Deltas livskraft och anbud i enlighet med klausulerna 1.21 och 1.26 i de slutliga åtagandena, att detta bolag, för det första, var oberoende av parterna och inte hade någon koppling till dem samt hade uttömt sina egna ankomst- och avgångstider på LHR i den mening som avses i klausul 1.21 i åtagandena och, för det andra, var en livskraftig potentiell konkurrent till parterna med avseende på det flygplatspar för vilket det hade ansökt om ankomst- och avgångstider i enlighet med åtagandena, som genom att utgöra en livskraftig konkurrerande kraft hade kapacitet, resurser och vilja att långsiktigt tillhandahålla lufttrafik på flyglinjen LHR–PHL.

27.

Den 17 december 2014 lämnade American och Delta till kommissionen in det avtal om frigörande av ankomst- och avgångstider som de båda bolagen avsåg att ingå i syfte att genomföra åtagandena avseende de ankomst- och avgångstider som Delta hade ansökt om för flyglinjen LHR–PHL.

28.

Genom beslut av den 19 december 2014 godkände kommissionen, i överensstämmelse med förvaltarens rapport av den 17 december 2014, avtalet om frigörande av ankomst- och avgångstider. I detta beslut föreskrevs att Delta skulle använda US Airways ankomst- och avgångstider för att tillhandahålla lufttrafik utan mellanlandning på flyglinjen LHR–PHL. I beslutet föreskrevs vidare att Delta, efter samtycke av kommissionen, skulle anses inneha hävdvunna rättigheter när ankomst- och avgångstiderna varit föremål för lämplig användning under nyttjandeperioden och att Delta, när kommissionen hade godkänt de hävdvunna rättigheterna, skulle behålla de frigjorda ankomst- och avgångstiderna och ha rätt att använda dem för vilket stadspar som helst.

29.

Delta började tillhandahålla lufttrafik på flyglinjen LHR–PHL i början av IATA-tidtabellssäsongen för sommaren 2015.

30.

Den 30 april 2018 antog kommissionen det omtvistade beslutet, i vilket den konstaterade att Delta hade använt ankomst- och avgångstiderna på lämpligt sätt under nyttjandeperioden och godkände att Delta beviljandes hävdvunna rättigheter i enlighet med klausul 1.10 i de slutliga åtagandena.

31.

I det omtvistade beslutet konstaterade kommissionen, på grundval av en tolkning av åtagandenas lydelse, sammanhang och mål, att begreppet lämplig användning inte kan förstås i betydelsen ”användning i enlighet med anbudet”, utan ska tolkas så, att det betyder ”frånvaro av missbruk” av ankomst- och avgångstider i den mening som avses i klausul 1.13 i de slutliga åtagandena.

32.

I det omtvistade beslutet granskade kommissionen därefter om Delta hade missbrukat ankomst- och avgångstiderna i den mening som avses i klausul 1.13 i de slutliga åtagandena, i syfte att fastställa huruvida hävdvunna rättigheter skulle beviljas detta bolag. Denna institution ansåg att användningen av ankomst- och avgångstiderna, trots att de hade underutnyttjats, var förenlig med principen ”använd ankomst- eller avgångstiden eller förlora den”, vilken föreskrivs i artikel 10.2 och 10.3 i förordning nr 95/93, ( 5 ) eftersom användningen av ankomst- och avgångstiderna ändå översteg tröskeln på 80 procent. Efter att ha konstaterat att Delta inte hade missbrukat ankomst- och avgångstiderna i den mening som avses i klausul 1.13 i de slutliga åtagandena drog kommissionen slutsatsen att Delta, i överensstämmelse med förvaltarens skriftliga rekommendation, hade använt ankomst- och avgångstiderna på lämpligt sätt under nyttjandeperioden och godkände beviljandet av hävdvunna rättigheter i enlighet med klausul 1.10 i åtagandena.

33.

Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 10 juli 2018 väckte American talan om ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet och åberopade två grunder till stöd för sin talan. Som första grund gjorde American gällande att kommissionen hade gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid tolkningen av begreppet lämplig användning. Som andra grund gjorde American gällande att kommissionen inte hade beaktat alla de faktorer som var relevanta för beviljandet av hävdvunna rättigheter.

34.

Genom den överklagade domen ogillade tribunalen Americans talan i dess helhet och förpliktade detta bolag att bära sina rättegångskostnader och ersätta kommissionens rättegångskostnader. Tribunalen konstaterade bland annat att kommissionen hade gjort en korrekt tolkning av begreppet lämplig användning i klausul 1.10 när den ansåg att det betyder frånvaro av missbruk i den mening som avses i klausul 1.13.

35.

Denna tolkning framgår enligt tribunalen för det första av lydelsen i klausul 1.10 med beaktande av dess sammanhang, för det andra av de mål som eftersträvas med denna klausul och de regler som den ingår i, vilka syftar till att underlätta inträdet av en ny aktör på flyglinjen i fråga, bland annat slotsförordningen, och, för det tredje, fusionsparternas avsikt, vilken framgår av RM-formuläret.

36.

Genom ansökan som inkom till domstolens kansli den 26 februari 2021 har American överklagat tribunalens dom.

37.

American har yrkat att domstolen ska

38.

Kommissionen har yrkat att domstolen ska

39.

Delta har yrkat att domstolen ska

40.

American har till stöd för sitt överklagande åberopat en enda grund, vilken avser att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den konstaterade att begreppet lämplig användning i klausul 1.10 i de slutliga åtagandena betyder frånvaro av missbruk. Tribunalen gjorde dessutom fel när den fastställde beslutet om att bevilja Delta hävdvunna rättigheter, trots att det inte hade använt de beviljade ankomst- och avgångstiderna.

41.

Denna grund består av tre delar. Som första delgrund har American gjort gällande att tribunalen, när den tolkade begreppet lämplig användning, inte beaktade respektive mål med koncentrationsförordningen, de korrigerande åtgärder som vidtas i enlighet med den och själva de åtaganden som hade ingåtts mellan parterna i fusionen. Såvitt avser den andra delgrunden har American gjort gällande att det var fel av tribunalen att konstatera att lämplig användning betyder frånvaro av missbruk. American har som tredje delgrund gjort gällande att tribunalen tolkade RM-formuläret och klausul 1.9 i de slutliga åtagandena felaktigt, särskilt vad gäller de rättsliga följder som ska dras av begreppet ”i enlighet med anbudet”.

42.

Med hänsyn till den anförda grunden är den centrala frågan i förevarande mål om överklagande hur begreppet lämplig användning ska tolkas. Detta begrepp är enligt klausul 1.10 i de slutliga åtagandena det rättsliga kriterium som ska uppfyllas för att beviljas hävdvunna rättigheter.

43.

I avsaknad av en definition av begreppet lämplig användning, vilket återfinns i klausul 1.10 i åtagandena, måste det prövas huruvida tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den konstaterade att tolkningen i det omtvistade beslutet – att begreppet lämplig användning ska förstås som frånvaro av missbruk i den mening som avses i klausul 1.13 i de slutliga åtagandena – stöds av de ifrågavarande bestämmelsernas mål och sammanhang.

44.

Genom den enda grundens första del har American bestritt tribunalens teleologiska och kontextuella tolkning av begreppet lämplig användning, vilket återfinns i klausul 1.10 i de slutliga åtagandena. Americans argumentering består av tre delar. American anser att tribunalen i sin prövning i den överklagade domen inte beaktade, för det första, målen med koncentrationsförordningen och med de korrigerande åtgärder som vidtas i enlighet med den, för det andra, de särskilda målen med de slutliga åtagandena och, för det tredje, den kompletta korrigerande ram som hade införts genom åtagandena. American har hävdat att tribunalen i den överklagade domen gjorde sig skyldig till en uppenbart felaktig rättslig tolkning genom att inte pröva dessa faktorer.

45.

Kommissionen har bestritt dessa påståenden och har gjort gällande att tribunalen i den överklagade domen gjorde en uttömmande prövning av målen med koncentrationsförordningen och de korrigerande åtgärder som vidtas i enlighet med den såväl som av åtagandena i fråga.

46.

Delta anser att denna delgrund inte kan tas upp till prövning, eftersom American endast har upprepat argument som redan anfördes i första instans, utan att göra en noggrann analys av den överklagade domen.

47.

Innan jag går in på bedömningen av de tre argument som har anförts till stöd för den enda grundens första del ska jag uttala mig om Deltas invändning att denna delgrund inte kan tas upp till prövning.

48.

Även om American i sitt överklagande har upprepat vissa av de argument som anfördes i första instans anser jag ändå att American tydligt och precist har angett vilka rättsliga omständigheter i den överklagade domen som det invänder mot och vilka rättsliga argument som specifikt stöder denna första delgrund. Som det påpekas i punkt 44 ovan har American bestritt den teleologiska och kontextuella tolkningen av begreppet lämplig användning i den överklagade domen.

49.

Delta kan således inte vinna framgång med sin invändning att denna delgrund inte kan tas upp till prövning.

50.

American har för det första hävdat att tribunalen i den överklagade domen, när den tolkade begreppet lämplig användning, inte beaktade det mål som föreskrivs i koncentrationsförordningen och i kommissionens tillkännagivande om korrigerande åtgärder som kan godtas enligt [koncentrationsförordningen] och [tillämpningsförordningen] (EUT C 267, 2008, s. 1) (nedan kallat tillkännagivandet om korrigerande åtgärder), enligt vilket åtagandena måste avhjälpa konkurrensproblemen helt och hållet.

51.

Det ska inledningsvis erinras om att när en koncentration ger upphov till konkurrensproblem genom att den påtagligt skulle kunna hämma en effektiv konkurrens, kan parterna i fusionen föreslå korrigerande åtgärder kallade åtaganden för att avhjälpa de problem som har konstaterats av kommissionen. ( 6 )

52.

Målet med de korrigerande åtgärder som vidtas i enlighet med koncentrationsförordningen är att helt och hållet avhjälpa de konkurrensproblem som har konstaterats av kommissionen, så att företagskoncentrationen i fråga inte påtagligt hämmar en effektiv konkurrens. Beroende på hur långt det administrativa förfarandet har fortskridit ska de föreslagna åtagandena göra det möjligt för kommissionen att antingen, i enlighet med artikel 6.2 i koncentrationsförordningen, på förundersökningsstadiet (den första fasen) fastställa att den anmälda koncentrationen inte längre ger anledning till allvarliga tvivel vad gäller dess förenlighet med den gemensamma marknaden eller, i enlighet med artikel 18.3 jämförd med artikel 8.2 i samma förordning, inom ramen för den fördjupade utredningen (den andra fasen) bemöta de anmärkningar som har framförts.

53.

Det måste konstateras att tribunalen i den överklagade domen gjorde en vederbörlig prövning av målen med koncentrationsförordningen och med de korrigerande åtgärder som vidtas i enlighet med den.

54.

För det första angav tribunalen i punkterna 111 och 112 i den överklagade domen den relevanta ramen för tolkningen, när den konstaterade att de särskilda tolkningsregler som anges i tredje stycket i inledningen till de slutliga åtagandena ska beaktas. I den bestämmelsen föreskrivs att åtagandena ska tolkas ”mot bakgrund av godkännandebeslutet, inom den allmänna ram som utgörs av unionsrätten, särskilt mot bakgrund av koncentrationsförordningen och med beaktande av kommissionens tillkännagivande om korrigerande åtgärder”.

55.

För det andra angav tribunalen i punkterna 117–120 i den överklagade domen vilka principer kontrollen av koncentrationer grundar sig på, när den erinrade om dels att åtagandena måste ”säkerställa att inom en relativt nära framtid en dominerande ställning inte kan komma att skapas eller förstärkas eller att den effektiva konkurrensen inte kan komma att hämmas, vilket åtagandena syftar till att förhindra”, dels att ”[d]e åtaganden som gjordes under den första fasen syftar till att skingra alla allvarliga tvivel i frågan huruvida koncentrationen påtagligt skulle hämma den effektiva konkurrensen inom den inre marknaden eller en väsentlig del av den, i synnerhet till följd av att en dominerande ställning skapas eller förstärks”. Enligt tribunalen följer av detta att ”[d]e åtaganden som görs under den första fasen måste …, med hänsyn till sin räckvidd och sitt innehåll, kunna medge att kommissionen antar ett godkännandebeslut utan att inleda den andra fasen, varvid kommissionen, utan att göra en uppenbart felaktig bedömning, måste kunna betrakta nämnda åtaganden som en direkt och tillräcklig åtgärd som klart skingrar alla allvarliga tvivel”. ( 7 ) Inom ramen för den teleologiska tolkningen av begreppet lämplig användning erinrade tribunalen vidare, i punkt 255 i den överklagade domen, om att ”parterna i fusionen [ingick åtagandena] för att kommissionen skulle kunna konstatera att dess allvarliga tvivel hade skingrats”.

56.

Den omständigheten att tribunalen i den överklagade domen inte uttryckligen hänvisade till skäl 30 i koncentrationsförordningen och punkt 9 i tillkännagivandet om korrigerande åtgärder betyder inte – i motsats till vad American har hävdat – att den inte beaktade de mål med åtagandena som framgår av det tillämpliga regelverket.

57.

Av detta följer att tribunalen inte bortsåg från målet med de korrigerande åtgärder som vidtas i enlighet med koncentrationsförordningen när den tolkade begreppet lämplig användning. Den överklagade domen innehåller följaktligen inte någon felaktig rättstillämpning i detta avseende.

58.

American har hävdat att tribunalen i den överklagade domen inte beaktade det särskilda målet med de åtaganden som parterna i fusionen hade gjort, vilket var att återinföra den konkurrens som gick förlorad på flyglinjen LHR–PHL, varför det krävs en striktare tolkning av begreppet lämplig användning.

59.

American har gjort gällande att tribunalen i punkt 30 i den överklagade domen inte hänvisade till de väsentliga delarna i kommissionens konstateranden rörande nämnda åtaganden, vilka återfinns framför allt i punkterna 176, 178–181, 186 och 197–199 i godkännandebeslutet. Framför allt nämnde tribunalen inte, bland annat, de korrigerande åtgärdernas betydande omfattning och räckvidd, den ökade konkurrens som koncentrationen medförde, utsikterna till inträde av en ny aktör, att de slutliga åtagandena skulle möjliggöra en tillräcklig grad av konkurrens mellan flygbolagen på flyglinjen LHR–PHL eller den korrigerande åtgärdens strukturella natur.

60.

Även om tribunalen i den överklagade domen erinrade om den rättspraxis enligt vilken åtagandena måste utgöra en direkt och tillräcklig åtgärd som klart skingrar alla allvarliga tvivel om koncentrationen i fråga, har American dessutom kritiserat tribunalen för att vid tolkningen av begreppet lämplig användning inte ha tillämpat denna logik rörande den korrigerande åtgärdens effektivitet, eftersom den accepterade att Delta hade avstått från att använda 470 korrigerande ankomst- och avgångstider.

61.

American har hävdat att tribunalen i punkterna 250–278 i den överklagade domen, vid tolkningen av de relevanta bestämmelserna i åtagandena utifrån deras mål, endast beaktade de hävdvunna rättigheternas mål att förbättra ankomst- och avgångstidernas inneboende attraktionskraft, utan att bedöma själva målet med åtagandena, som var att kompensera för den konkurrens som gick förlorad till följd av att en av parterna i fusionen upphörde med sin dagliga flygning, och detta genom att säkerställa ett tillräckligt inträde av en ny aktör. American har i detta avseende påpekat att frågan huruvida en effektiv användning av ankomst- och avgångstiderna uppfyller detta syfte eller inte utgör en väsentlig aspekt av alla beslut om hävdvunna rättigheter.

62.

American har slutligen gjort gällande att tribunalen i punkterna 266 och 267 i den överklagade domen blandade ihop de hävdvunna rättigheternas mål och syfte med det krav på lämplig användning som ställdes för att erhålla dessa rättigheter. American anser att eftersom målet med åtagandet avseende ankomst- och avgångstiderna var att återinföra den dagliga flygning som en av parterna i fusionen tidigare tillhandahållit, i syfte att helt och hållet avhjälpa konkurrensproblemet, är det vid bedömningen av huruvida ankomst- och avgångstiderna har använts på lämpligt sätt och huruvida hävdvunna rättigheter ska beviljas inte endast fullständigt förenligt att beakta huruvida ankomst- och avgångstiderna konkret har använts så att detta mål uppnås, utan detta utgör de facto en väsentlig aspekt vid denna bedömning.

63.

Det ska inledningsvis påpekas att Americans argument vilar på premissen att det allmänna målet med de korrigerande åtgärder som antogs inom ramen för kontrollen av koncentrationen och det särskilda målet med de slutliga åtagandena var att återinföra den dagliga flygning som tidigare hade tillhandahållits av en av parterna i fusionen.

64.

Nedanstående granskning av det mål som eftersträvades med dessa åtaganden visar att denna premiss är felaktig.

65.

Det ska erinras om att målet med de åtaganden som gjordes av parterna i fusionen var att skingra de allvarliga tvivel som kommissionen hade anfört beträffande förenligheten med den inre marknaden och som koncentrationen i annat fall skulle ha föranlett. Den enhet som bildades genom koncentrationen skulle nämligen ha varit det enda lufttrafikföretag som tillhandahöll ett direktflyg på flyglinjen LHR–PHL. Kommissionen hade dessutom konstaterat att omöjligheten att få tillgång till ankomst- och avgångstider på LHR var det huvudsakliga hindret för inträde på den flyglinje avseende vilket allvarliga tvivel hade identifierats. ( 8 )

66.

Målet med åtagandena var således att helt och hållet avhjälpa konkurrensproblemen på flyglinjen LHR–PHL genom att undanröja (eller avsevärt minska) hindren för inträde på LHR i syfte att möjliggöra ett tillräckligt, snabbt och sannolikt inträde av en ny aktör på denna flyglinje.

67.

När det gäller de ankomst- och avgångstider som frigjordes av parterna i fusionen och som skulle övertas av ett potentiellt nytillträdande flygbolag föreskrivs i de nämnda åtagandena att ankomst- och avgångstiderna ska användas för att tillhandahålla ”konkurrerande lufttrafik”, vilket i de slutliga åtagandena definieras som ”reguljär passagerartrafik utan mellanlandning mellan flygplatsparet LHR–PHL”. ( 9 ) För att tillhandahålla konkurrerande lufttrafik var ett potentiellt nytillträdande flygbolag inte skyldigt att tillhandahålla ett visst antal dagliga flygningar. I klausul 1.1 i de slutliga åtagandena anges nämligen endast det högsta antalet korrigerande ankomst- och avgångstider som skulle frigöras, men anges inte ett fast och bindande antal flygningar som det potentiella nytillträdande flygbolaget måste tillhandahålla.

68.

De ankomst- och avgångstider som det nytillträdande flygbolaget erhöll kunde vidare under nyttjandeperioden endast användas på flyglinjen LHR–PHL. Enligt klausul 1.10 i de slutliga åtagandena förvärvades hävdvunna rättigheter först när ankomst- och avgångstiderna hade varit föremål för lämplig användning på flyglinjen LHR–PHL under denna period. När hävdvunna rättigheter väl förvärvats hade det nytillträdande flygbolaget möjlighet att permanent behålla dessa ankomst- och avgångstider och använda dem för vilken annan flyglinje eller vilket annat stadspar som helst.

69.

Av det ovan anförda kan följande slutsatser dras.

70.

För det första utgör åtagandet avseende ankomst- och avgångstiderna en korrigerande åtgärd som syftar till att underlätta inträdet för en ny aktör på flyglinjen LHR–PHL genom att undanröja det huvudsakliga hindret för inträde, utan att det har specificerats ett visst antal flygningar som den eller de potentiella sökande aktörerna måste tillhandahålla. I motsats till vad American har hävdat ställs det således inte i någon av klausulerna i åtagandena krav på att det potentiella nytillträdande flygbolaget ska förbinda sig att till 100 procent använda de korrigerande ankomst- och avgångstider som det ansökt om och inte heller att det ska motivera en eventuell avvikelse från anbudet.

71.

För det andra är målet med detta åtagande inte att återinföra den dagliga flygning som tidigare hade tillhandahållits av US Airways, utan att återinföra det konkurrenstryck som utövades av US Airways före koncentrationen. Åtagandet avseende ankomst- och avgångstiderna garanterar således att den nybildade enheten efter koncentrationen kommer att utsättas för ett konkurrenstryck på grund av det potentiella eller faktiska inträdet av en ny aktör. Genom att ankomst- och avgångstiderna överlåts till ett nytillträdande flygbolag syftar åtagandena till att sistnämnda flygbolag ska kunna använda dem på samma villkor som US Airways före fusionen. ( 10 )

72.

För det tredje är återinförandet av den dagliga flygning som tillhandahölls av US Airways inte heller ett villkor för att hävdvunna rättigheter ska beviljas det eller de potentiella nytillträdande flygbolagen.

73.

För det fjärde är målet med de hävdvunna rättigheterna, som tribunalen konstaterade i punkterna 257–261 i den överklagade domen, att göra åtagandet avseende ankomst- och avgångstiderna mer effektivt genom att underlätta ett tillräckligt, snabbt och sannolikt inträde på flyglinjen LHR–PHL och på så sätt bidra till det allmänna målet att helt och hållet avhjälpa de konkurrensproblem som konstaterats av kommissionen.

74.

Det ska vidare påpekas att i motsats till vad American har hävdat i överklagandet bortsåg tribunalen inte från det mål som American gjort gällande, enligt vilket åtagandena syftade till att återinföra konkurrenstrycket efter koncentrationen. Tribunalen underkände uttryckligen detta argument, eftersom det inte fann stöd i vare sig godkännandebeslutet, det omtvistade beslutet eller de slutliga åtagandena och eftersom det var oförenligt med de hävdvunna rättigheternas själva natur och kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning när den beslutade huruvida de korrigerande åtgärder som föreslagits av parterna i fusionen skulle godtas. ( 11 ) Det måste även konstateras att inget av de utdrag ur godkännandebeslutet som citeras i punkt 59 ovan stöder Americans ståndpunkt.

75.

Avslutningsvis anser jag att Americans argument som anges i punkt 1 ovan ska underkännas. American har hävdat att tribunalen endast fäste vikt vid de hävdvunna rättigheternas mål att göra de korrigerande ankomst- och avgångstiderna mer attraktiva och bortsåg från åtagandenas bredare mål, som är att effektivt avhjälpa de konkurrensproblem som orsakas av den anmälda koncentrationen.

76.

Som det förklaras i punkterna 72 och 73 ovan syftade beviljandet av hävdvunna rättigheter inte till ett eget mål, utan till att bidra till åtagandenas allmänna mål att helt och hållet avhjälpa konkurrensproblemen på flyglinjen LHR–PHL. Målet med att infoga hävdvunna rättigheter i åtagandena var således att underlätta inträdet på marknaden genom att göra erbjudandet om ankomst- och avgångstider mer attraktivt, i syfte att locka flygbolag att ansöka om att få använda de korrigerande ankomst- och avgångstiderna och börja tillhandahålla konkurrerande lufttrafik på flyglinjen LHR–PHL, och på så sätt säkerställa att åtagandena faktiskt genomförs. Följaktligen gjorde tribunalen sig inte skyldig till felaktig rättstillämpning genom att fokusera på målet med de hävdvunna rättigheterna.

77.

American har gjort gällande att tribunalen gjorde fel när den vid den kontextuella tolkningen av begreppet lämplig användning endast prövade klausul 1.13 i de slutliga åtagandena separat, utan att beakta den kompletta korrigerande ram som införts genom åtagandena. Enligt detta bolag borde åtminstone klausulerna 1.1, 1.24, 1.26, 1.27, 1.10 och 1.11 i de slutliga åtagandena ha beaktats vid den kontextuella tolkningen. När dessa bestämmelser prövas tillsammans bildar de ett koherent system som gör det möjligt att uppnå det huvudsakliga mål som eftersträvas med den fastställda korrigerande åtgärden, som är att helt och hållet avhjälpa konkurrensproblemet.

78.

För det första ska det påpekas att en kontextuell eller systematisk tolkning inte innebär att en rättslig bestämmelse måste tolkas mot bakgrund av alla övriga bestämmelser i den text där den ingår. En tolkning av de övriga bestämmelserna är nödvändig endast i den mån de är relevanta.

79.

Vad för det andra gäller bedömningen av den kompletta korrigerande ram som införts genom åtagandena måste det konstateras att det av den överklagade domen framgår att tribunalen bedömde de övriga bestämmelserna i de slutliga åtagandena, inbegripet de som åberopats av American. Tribunalen ansåg emellertid att de inte var relevanta för prövningen av begreppet lämplig användning, eftersom de inte rör beviljandet av hävdvunna rättigheter. Klausulerna 1.1, 1.24, 1.26 och 1.27 i de slutliga åtagandena reglerar, såsom tribunalen konstaterade i punkterna 246–249 i den överklagade domen, det anbud som inges av ett potentiellt nytillträdande flygbolag och är relevanta när det gäller beviljandet av korrigerande ankomst- och avgångstider, men inte när det gäller beviljandet av hävdvunna rättigheter.

80.

Den enda bestämmelsen i de slutliga åtagandena som faktiskt rör användningen av ankomst- och avgångstiderna i fråga är, som tribunalen konstaterade i punkt 239 i den överklagade domen, klausul 1.13, som avser missbruk. I klausul 1.13 b i de slutliga åtagandena anges närmare bestämt det antal flygningar som ska tillhandahållas för att det inte ska betraktas som missbruk, om det potentiella nytillträdande flygbolaget tillhandahåller ett mindre antal flygningar än vad det har erbjudit sig att göra. Användningen bör var vara förenlig med principen om ”använd ankomst- eller avgångstiden eller förlora den”, vilken fastställs i artikel 10.2 i slotsförordningen, i vilken det föreskrivs att för att ett lufttrafikföretag ska ha rätt att använda de tilldelade ankomst- och avgångstiderna under nästkommande period, måste det visa att det har använt dem under minst 80 procent av tiden under den tidtabellsperiod för vilken nämnda ankomst- och avgångstider tilldelades (nedan kallat 80/20-regeln).

81.

Som det anges i punkt 70 ovan kräver dessutom ingen av klausulerna i de slutliga åtagandena att det potentiella nytillträdande flygbolaget till 100 procent ska använda de korrigerande ankomst- och avgångstider som det ansökt om och inte heller att det ska motivera en eventuell avvikelse från anbudet.

82.

Mot bakgrund av det ovan anförda anser jag att överklagandet inte kan bifallas såvitt avser den enda grundens första del.

83.

Genom den enda grundens andra del har American gjort gällande att tribunalen gjorde fel när den konstaterade att begreppet lämplig användning betydde frånvaro av missbruk.

84.

Americans argumentering består av två delar. American har för det första gjort gällande att tillämpningen av kriteriet frånvaro av missbruk i syfte att tolka begreppet lämplig användning resulterar i en nyttjandegrad för ankomst- och avgångstiderna som är oförenlig med själva målen med de åtaganden som fastställts av parterna i fusionen. American anser för det andra att tribunalen begick en rad fel när den i den överklagade domen konstaterade att begreppet lämplig användning betyder frånvaro av missbruk.

85.

Kommissionen och Delta har hävdat att de argument som American har anfört inom ramen för denna delgrund inte visar att tribunalen gjorde fel i sin prövning.

86.

American har hävdat att varje gång en korrigerande ankomst- eller avgångstid inte används, innebär detta att målet att helt och hållet avhjälpa konkurrensproblemet inte uppnås och att en effektiv konkurrens påtagligt hämmas. Detta bolag anser att även om kommissionen har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vid granskningen av huruvida åtagandena utgör en tillräcklig åtgärd som kan skingra alla allvarliga tvivel, kan den inte ändra bindande åtaganden genom att tolka begreppet lämplig användning på ett sätt som inte är förenligt med åtagandenas mål och villkor.

87.

Jag anser att detta argument ska underkännas, särskilt eftersom ett krav på att ankomst- och avgångstiderna ska användas för att hävdvunna rättigheter ska kunna beviljas, vilket American har gjort gällande, strider mot bestämmelserna i och målen med åtagandena och riskerar att hindra deras effektivitet.

88.

För det första skulle ett godtagande av den tolkning som American har förespråkat innebära att varje potentiellt nytillträdande flygbolag skulle åläggas en nyttjandegrad på mer än de 80 procent som är norm i branschen. ( 12 ) Det finns således inget skäl till att Delta, för att erhålla hävdvunna rättigheter, ska behöva uppfylla striktare villkor för användningen än de som föreskrivs i referensregelverket och vilka följaktligen var tillämpliga på US Airways före koncentrationen och på American efter fusionen.

89.

Att fastställa en högre nyttjandegrad för varje nytt potentiellt nytillträdande flygbolag jämfört med dess konkurrenter skulle, för det andra, strida mot nödvändigheten att säkerställa lika konkurrensvillkor på flyglinjen LHR–PHL. Ett sådant krav skulle beröva Delta den flexibilitet som 80/20-regeln erbjuder och skulle försätta det i ett sämre läge än American, som fortsatt skulle omfattas av denna regel. Eftersom målet med åtagandena är att säkerställa en effektiv konkurrens på flyglinjen LHR–PHL, måste Deltas situation vara jämförbar med situationen för varje annat flygbolag och särskilt de flygbolag som trafikerar denna flyglinje. Av detta följer att endast en användning av ankomst- och avgångstiderna i enlighet med de villkor som föreskrivs i klausul 1.13 i de slutliga åtagandena säkerställer att ett nytillträdande flygbolag – i förevarande fall Delta – kan utöva sin verksamhet på lika fot med sin viktigaste konkurrent, det vill säga American.

90.

För det tredje är Americans ståndpunkt inte förenlig med det särskilda målet med åtagandena, som är att underlätta inträdet på flyglinjen LHR–PHL. Att godta en nyttjandegrad som är högre än vad som utgör norm i branschen skulle riskera att avskräcka varje potentiellt nytillträdande flygbolag, genom att frånta åtagandena den lockande effekt som eftersträvas genom att inkludera hävdvunna rättigheter och genom att minska effektiviteten i åtagandet avseende ankomst- och avgångstiderna.

91.

Att godta den tolkning som har förespråkats av American skulle, för det fjärde, kunna skada den rättssäkerhet som är nödvändig för att säkerställa tillämpningen av det omtvistade beslutet och åtagandenas effektivitet. Som tribunalen påpekade i punkterna 125 och 275 i den överklagade domen är åtagandena, utöver deras mål att undanröja allvarliga tvivel om koncentrationens förenlighet med den inre marknaden, även relevanta för tredje man som övertar verksamheten från parterna i en koncentration, eftersom villkoren för övertagandet av verksamheten i stor utsträckning bestäms av åtagandena. Det är därför viktigt att kriterierna för beviljande av hävdvunna rättigheter är tydliga och kontrollerbara, så att alla godtyckliga överväganden hindras. Att godta Americans ståndpunkt skulle således innebära att godta att varje avvikelse i förhållande till anbudet från det bolag som övertagit ankomst- och avgångstiderna – i förevarande fall Delta – måste motiveras på basen av vaga kriterier som inte specificeras i åtagandena. Endast en tolkning enligt vilken lämplig användning förstås i betydelsen frånvaro av missbruk i den mening som avses i klausul 1.13 i de slutliga åtagandena garanterar den nödvändiga rättssäkerheten för varje potentiellt nytillträdande flygbolag, såsom tribunalen påpekade i punkt 250 i den överklagade domen.

92.

För det femte ska det påpekas att för att de åtaganden som föreslagits av parterna i en koncentration ska kunna avhjälpa de konkurrensproblem som konstaterats, måste de genomföras fullständigt och måste kunna kontrolleras. ( 13 ) Av ovan angivna skäl är det dock endast hänvisningen i klausul 1.13 i de slutliga åtagandena som uppfyller detta villkor.

93.

För det sjätte skulle en sådan tolkning av villkoren för beviljande av hävdvunna rättigheter på grund av sin oprecisa karaktär i princip inte ha kunnat godtas i den första fasen, vars syfte är att skingra alla allvarliga tvivel om huruvida en koncentration är förenlig med den gemensamma marknaden. ( 14 )

94.

Jag anser vidare att Americans argument, att tribunalen gjorde fel när den i punkt 291 i den överklagade domen konstaterade att den omständigheten att Deltas nyttjandegrad för ankomst- och avgångstiderna låg på mellan 76,4 procent och 81 procent inte betydde att åtagandenas syften hade hindrats, bör underkännas. American har påpekat att Delta har underlåtit att tillhandahålla 470 flygningar (totalt tur och retur) på flyglinjen LHR–PHL och att det särskilda mål som fastställs i åtagandena följaktligen inte har uppnåtts, eftersom dessa ankomst- och avgångstider sist och slutligen inte har använts av något flygbolag. Detta resultat är enligt American ett viktigt indicium på att frånvaro av missbruk är en felaktig rättslig tolkning av begreppet lämplig användning.

95.

Det ska påpekas att det argument som American har anfört avseende den metod som kommissionen använde för att beräkna nyttjandegraden avser frågor som rör de faktiska omständigheterna (och bedömningen av dem), vilka slutligt avgjordes i punkterna 285–291 i den överklagade domen och vilka American inte har gjort gällande att de missuppfattats. I punkterna 90, 290 och 294 i den överklagade domen påpekas dessutom att American visserligen hade kritiserat omfattningen av Deltas underutnyttjande av ankomst- och avgångstiderna, men inte hade bestritt att Deltas användning av ankomst- och avgångstiderna var förenlig med 80/20-regeln.

96.

American har för det första hävdat att det var fel av tribunalen att i punkterna 95, 103, 104 och 207 i den överklagade domen grunda sig på den vanliga betydelsen av begreppet missbruk för att konstatera att frånvaro av missbruk kan likställas med lämplig användning. American anser att tribunalen borde ha medgett att den vanliga betydelsen av begreppet missbruk täcker varje situation där, såsom i förevarande fall, löften som getts i syfte att erhålla en juridisk fördel, bland annat hävdvunna rättigheter, inte har hållits och detta utan en tillräcklig motivering.

97.

Det ska härvid påpekas att av den överklagade domen framgår det tydligt att tribunalen inte grundade sina konstateranden på den vanliga innebörden och en bokstavstolkning av begreppet missbruk. Det var Framför allt eftersom tribunalen i punkt 107 i den överklagade domen hade konstaterat att en bokstavstolkning ”inte är avgörande” som den vidtog en kontextuell tolkning av åtagandena.

98.

American har för det andra hävdat att det var fel av tribunalen att i punkterna 209 och 210 i den överklagade domen grunda sig på den omständigheten att bestämmelserna om missbruk i ärendet IAG/bmi ingick i avsnittet om ”Beviljande av hävdvunna rättigheter till ankomst- och avgångstiderna”, när den konstaterade att frånvaro av missbruk motsvarar ”olämplig användning”. American har påpekat att åtagandena i förevarande ärende inte innehåller nämnda rubrik. Detta avsnitt i åtagandena i ärendet IAG/bmi, som ansågs röra hävdvunna rättigheter, avser dessutom, enligt American, egentligen andra aspekter som inte är relevanta för tolkningen av begreppet lämplig användning.

99.

Som det förklaras i punkt 6 ovan användes åtagandena i ärendet IAG/bmi som mall för åtagandena i förevarande ärende. Om parterna hade velat avvika från denna mall eller göra en annan tolkning än den som gjorts i åtagandena i det ovannämnda ärendet borde de, som det framgår av punkterna 8 och 119 nedan, vederbörligen ha påpekat detta i åtagandena. Av detta följer att den omständigheten att åtagandena i ärendet IAG/bmi innehåller rubriken ”Beviljande av hävdvunna rättigheter till ankomst- och avgångstiderna”, och att avsnittet ”Beviljande av hävdvunna rättigheter till ankomst- och avgångstiderna” även innehåller bestämmelser som inte rör beviljandet av sådana rättigheter, inte påverkar konstaterandet i punkt 209 i den överklagade domen att åtagandena i ärendet IAG/bmi utgör en giltig grund för tolkningen av åtagandena i förevarande mål. ( 15 )

100.

American har för det tredje hävdat att tribunalen i den överklagade domen inte gjorde en koherent och fullständig analys av konstaterandet att klausul 1.13 i de slutliga åtagandena avseende begreppet missbruk innehåller kriteriet för att avgöra vad som är lämplig användning. American anser att tribunalen i flera avseenden gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning i sitt resonemang, framför allt i punkterna 236–240, 276 och 277 i den överklagade domen.

101.

Även om den överklagade domens struktur inte alltid är helt klar och det därför ibland är svårt att tolka och förstå den, kvarstår dock enligt min mening att detta inte innebär att tribunalen gjorde fel i sin bedömning att begreppet missbruk utgör kriteriet för att avgöra vad som är lämplig användning.

102.

American har för det fjärde kritiserat tribunalen för att ha gjort en uppenbart felaktig tolkning i punkterna 279–292 i den överklagade domen, när den konstaterade att den ”kontextuella tolkningen” av åtagandena ska göras mot bakgrund av slotsförordningen. American har hävdat att detta konstaterande inte är förenligt med lydelsen i tredje stycke i ingressen till åtagandena, eftersom slotsförordningen inte nämns i denna bestämmelse bland de texter som de slutliga åtagandena ska tolkas i enlighet med, även om det hänvisas till den i andra delar av åtagandena. American har vidare anfört att målet med slotsförordningen inte motsvarar målen med de korrigerande åtgärderna i koncentrationsförordningen och de särskilda korrigerande åtgärder som antagits i förevarande ärende.

103.

Det ska för det första påpekas att oberoende av huruvida slotsförordningen specifikt nämns i åtagandena råder det inget tvivel om att den är en av de texter som ska beaktas inom ramen för den kontextuella analys som ska göras. Det ska även påpekas att i tredje stycket i ingressen till åtagandena preciseras att de slutliga åtagandena ska tolkas bland annat mot bakgrund av ”den allmänna ram som utgörs av unionsrätten”. Därför påpekade tribunalen i punkterna 124 i den överklagade domen att slotsförordningen ska beaktas, eftersom den är en del av ”den allmänna ram som utgörs av unionsrätten”.

104.

För det andra ska det påpekas att eftersom den nyttjandegrad som föreskrivs i denna förordning utgör norm i branschen gjorde tribunalen, som det förklaras i punkterna 80 och 88 ovan, en riktig bedömning när den konstaterade att Delta kunde förvänta sig att utöva sin verksamhet i enlighet med referensregelverket. Eftersom bestämmelserna i artikel 10.2 och 10.3 i slotsförordningen utgör referensregelverket i unionen, gjorde tribunalen en riktig bedömning när den i punkt 283 i den överklagade domen konstaterade att om villkoren för beviljande av hävdvunna rättigheter avvek från detta regelverk kunde det ha förväntats att detta tydligt skulle ha framgått av de slutliga åtagandenas lydelse, vilket inte var fallet.

105.

För det tredje och avslutningsvis anser jag att i motsats till vad American har hävdat hindrar den omständigheten att slotsförordningen har andra mål än koncentrationsförordningen inte att den beaktas inom ramen för kontrollen av koncentrationer. Som det förklaras i punkt 89 ovan motiveras tillämpningen av 80/20-regeln således inte endast av överväganden som rör lufttrafiken, utan den är även nödvändig för att säkerställa lika konkurrensvillkor mellan Delta och dess viktigaste konkurrent på flyglinjen LHR–PHL, det vill säga American. Det ska även erinras om att kommissionen inom ramen för sitt uppdrag är skyldig att beakta alla relevanta omständigheter i samband med den föreslagna korrigerande åtgärden mot bakgrund av strukturen och särdragen på den marknad där konkurrensproblemen uppstår. ( 16 )

106.

Mot bakgrund av det ovan anförda anser jag att överklagandet inte kan bifallas såvitt avser den enda grundens andra del.

107.

Genom den enda grundens tredje del har American hävdat att tribunalen fäste en orimlig och omotiverad vikt vid RM-formulärets innehåll när den tolkade begreppet lämplig användning.

108.

Kommissionen har gjort gällande att detta argument inte kan tas upp till prövning, eftersom det inte anfördes i första instans.

109.

Jag anser dock att Americans argument kan tas upp till prövning, i den mån American har invänt mot tribunalens konstateranden i den överklagade domen enligt vilka det av uppgifterna i RM-formuläret framgår att formuleringen ”i enlighet med anbudet” inte är relevant för tolkningen av begreppet lämplig användning i klausul 1.10 i de slutliga åtagandena.

110.

American har för det första gjort gällande att RM-formuläret är en förberedande handling och att bedömningen i den överklagade domen följaktligen är oförenlig med unionens rättspraxis, enligt vilken ”förarbeten” inte betraktas som tolkningsmetoder som kan ändra en unionsrättslig bestämmelses innehåll eller syfte.

111.

Det ska för det första påpekas att som tribunalen konstaterade i punkterna 122 och 123 i den överklagade domen har RM-formuläret sitt direkta upphov i koncentrationsförordningen. Eftersom det i tredje stycket i ingressen till de slutliga åtagandena anges att deras lydelse ska tolkas med beaktande av nämnda förordning gjorde tribunalen en riktig bedömning när den beaktade RM-formuläret. ( 17 )

112.

Vad för det andra gäller RM-formulärets innehåll anges i artikel 20.1a i tillämpningsförordningen att i detta formulär ska företagen lämna de upplysningar och handlingar som ska tillhandahållas när de föreslår åtaganden. I bilaga IV till nämnda förordning anges vidare att uppgifterna i RM-formuläret är nödvändiga för att kommissionen ska kunna granska om åtagandena kan göra koncentrationen förenlig med den inre marknaden genom att de kommer att förhindra att det uppstår ett påtagligt hinder för effektiv konkurrens. Det ska dessutom påpekas att det också i tillkännagivandet om korrigerande åtgärder hänvisas till RM-formuläret, det vill säga i punkt 7, där det anges att det åligger parterna i en koncentration, vilka är de enda som har all den relevanta informationen, att tillhandahålla ”all den relevanta information som behövs” för att kommissionen ska kunna bedöma de korrigerande åtgärder som föreslagits.

113.

Av det ovan anförda framgår att RM-formuläret inte är en rent förberedande handling såsom American har påstått, utan är en kompletterande handling till åtagandena, vilken, såsom tribunalen påpekade i punkt 133 i den överklagade domen, syftar till att hjälpa kommissionen att utvärdera de föreslagna korrigerande åtgärdernas innehåll, mål, livskraft och effektivitet och till att företaget ska kunna beskriva hur det självt förstår de korrigerande åtgärderna.

114.

För det tredje ska det påpekas att även om bedömningen av RM‑formuläret intar en viktig plats i den överklagade domen, ( 18 ) måste Americans argument att tribunalen fäste en orimlig vikt vid detta formulär underkännas. Av den överklagade domen framgår det nämligen ganska klart att RM-formuläret endast är en av de faktorer som tribunalen beaktade i sin kontextuella analys, när den drog slutsatsen att begreppet lämplig användning kan tolkas som frånvaro av missbruk i den mening som avses i klausul 1.13 i de slutliga åtagandena. ( 19 )

115.

Mot bakgrund av det ovan anförda anser jag att tribunalen inte gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den slog fast att de slutliga åtagandenas lydelse ska tolkas med beaktande av RM‑formuläret.

116.

American har för det andra gjort gällande att tribunalen gjorde fel vid tolkningen av klausul 1.9 i åtagandena, särskilt vad gäller de rättsliga följder som mot bakgrund av RM-formuläret ska dras av begreppet ”i enlighet med anbudet”. Enligt American är en sådan formulering inte endast en ”mindre språklig ändring” av åtagandena, eftersom den framgår av andra mallar för åtaganden som nyligen godtagits av kommissionen.

117.

Av nedanstående skäl anser jag att även detta argument måste underkännas.

118.

Det ska erinras om att för att koncentrationen skulle kunna förklaras förenlig med den inre marknaden hade kommissionen uttryckligen krävt att de åtaganden som föreslogs av parterna i fusionen skulle innehålla hävdvunna rättigheter av det slag som hade föreslagits i ärendet IAG/bmi. I avsnitt 3 i det RM-formulär som parterna i fusionen lämnade in till kommissionen angavs därför uttryckligen att åtagandena grundade sig på åtagandena i beslutet i ärendet IAG/bmi och att de punkter på vilka parterna avvek från dessa åtaganden angavs i RM-formuläret. ( 20 ) Parterna i fusionen preciserade dock att de i dessa punkter inte inkluderat de ”mindre språkliga ändringar” eller klargöranden som krävdes på grund av de särskilda omständigheterna. Beträffande bestämmelserna om hävdvunna rättigheter påpekades i RM-formuläret inga avvikelser från de åtaganden som hade godtagits i ärendet IAG/bmi.

119.

Tribunalen gjorde således en riktig bedömning när den i punkterna 143 och 144 i den överklagade domen konstaterade att det ankom på American att i RM-formuläret ange alla väsentliga avvikelser från lydelsen i de åtaganden i ärendet IAG/bmi som hade använts som mall i förevarande ärende. Eftersom begreppet ”i enlighet med anbudet” inte fanns med i åtagandena i ärendet IAG/bmi och tillägget av detta begrepp inte hade påpekats som en ändring jämfört med åtagandena i det ovannämnda ärendet, gjorde tribunalen inte något fel när den i punkt 139 i den överklagade domen konstaterade att denna formulering ska anses som en ”mindre språklig ändring” av åtagandena.

120.

Dessa konstateranden kan inte påverkas av Americans påståenden, att formuleringen ”i enlighet med anbudet” används i andra mallar för åtaganden och att åtagandet avseende ankomst- och avgångstiderna i förevarande ärende innehåller ett stort antal bestämmelser som hämtats ur åtagandena i ärendet COMP/AT.39595 – A++. ( 21 ) Den enda mall som kommissionen uttryckligen hade krävt skulle användas för de åtaganden som föreslogs för beviljandet av hävdvunna rättigheter utgjordes av åtagandena i ärendet IAG/bmi. Bestämmelserna i andra åtaganden är därför inte relevanta för tolkningen av begreppet lämplig användning och beviljandet av hävdvunna rättigheter, särskilt som de andra påstådda mallarna för åtagandena inte avsåg hävdvunna rättigheter.

121.

Det ska preciseras att även om kommissionen inom ramen för sitt uppdrag att visa att en koncentration påtagligt kan hämma konkurrensen är skyldig att kontrollera de uppgifter som parterna i koncentrationen lämnar, kan det emellertid inte krävas att den ska förutse varje möjlig tolkning av de åtaganden som föreslagits av parterna, framför allt om denna tolkning inte bara skiljer sig från den bedömningsram som parterna själva godtagit och från branschens referensnormer på den berörda marknaden utan inte heller tydligt framgår av lydelsen i åtagandena. Jag anser att om parterna i fusionen ville göra en annan tolkning än den som hade tillämpats avseende åtagandena i ärendet IAG/bmi, genom att använda ”anbudet” som referenspunkt för beviljandet av hävdvunna rättigheter, borde detta tydligt ha framgått av RM-formuläret, eller åtminstone ha nämnts där, såsom tribunalen påpekade i punkterna 138, 149, 151–158 och 199 i den överklagade domen.

122.

American har för det tredje gjort gällande att tribunalens tolkning av klausul 1.9 i åtagandena är felaktig. American har påpekat att om formuleringen ”i enlighet med anbudet” och klausul 1.9 jämförd med klausul 1.10 tolkas korrekt, framgår det av bestämmelserna i åtagandena att ett nytillträdande flygbolags anbud ska betraktas som utgångspunkt för bedömningen av vad som är lämplig användning och för beslutet om huruvida hävdvunna rättigheter ska beviljas.

123.

Av de skäl som redan har anförts i punkterna 64–73 ovan anser jag att detta argument måste underkännas.

124.

Den omständigheten att formuleringen ”i enlighet med anbudet” fanns med redan i det ursprungliga förslaget till åtaganden som parterna i fusionen lämnade in, i vilket hävdvunna rättigheter inte föreskrevs, visar dessutom att denna klausul hade ett annat syfte än att fastställa villkoren för beviljande av hävdvunna rättigheter. ( 22 )

125.

Under dessa omständigheter anser jag att överklagandet inte kan bifallas såvitt avser den enda grundens tredje del och att överklagandet således ska ogillas i sin helhet.

126.

Delta har yrkat att American ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna i förevarande mål och även i målet vid tribunalen.

127.

Av nedan angivna skäl anser jag att detta yrkande inte kan bifallas.

128.

Det ska preciseras att eftersom Delta inte framställde något yrkande om rättegångskostnaderna i första instans, beslutade tribunalen i den överklagade domen i enlighet med artiklarna 134.1 och 138.3 i tribunalens rättegångsregler att Delta skulle bära sina rättegångskostnader.

129.

Det ska även erinras om att enligt artikel 184.2 i domstolens rättegångsregler ska domstolen besluta om rättegångskostnaderna när överklagandet avvisas eller ogillas. Enligt artikel 138.1 i domstolens rättegångsregler, som enligt artikel 184.1 i samma rättegångsregler ska tillämpas i mål om överklagande, ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

130.

Dessa bestämmelser ska dock tolkas så, att domstolen kan förplikta en part att ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för en annan part i målet vid tribunalen endast om sistnämnda part har framställt ett sådant yrkande vid tribunalen. ( 23 ) Om så inte är fallet och yrkandet om ersättande av rättegångskostnaderna i målet vid tribunalen framställs först vid domstolen, måste detta yrkande ogillas, oavsett om överklagandet ogillas, såsom i förevarande fall.

131.

Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen beslutar följande: