1)

Artikel 5 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal och kravet på att avtalsvillkor ska vara transparenta ska, vid ingående av hypotekslån, tolkas på så sätt att de inte utgör hinder för en nationell lagstiftning och rättspraxis som fritar näringsidkaren från skyldigheten att vid ingåendet av kreditavtal upplysa konsumenten om den tidigare utvecklingen av referensindex under åtminstone de två senaste åren jämfört med åtminstone ett annat index såsom Euribor, förutsatt att denna nationella lagstiftning och rättspraxis gör det möjligt för domstolen att, mot bakgrund av de allmänt tillgängliga uppgifter som domstolen förfogar över och eventuella uppgifter från näringsidkaren, åtminstone förvissa sig om att en normalt informerad samt skäligen uppmärksam genomsnittskonsument kan förstå hur beräkningsmetoden för referensindexet konkret tillämpas och således, på grundval av klara och begripliga kriterier, bedöma de potentiellt omfattande ekonomiska konsekvenserna av detta villkor för en sådan konsuments finansiella förpliktelser.

2)

Artikel 3.1 i direktiv 93/13 ska tolkas på så sätt att den utgör hinder för en nationell lagstiftning och rättspraxis enligt vilken näringsidkarens avsaknad av god tro är ett nödvändigt villkor för att innehållet i en icke transparent klausul i ett avtal som ingåtts med en konsument ska kunna prövas. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att mot bakgrund av samtliga relevanta omständigheter i det nationella målet avgöra om näringsidkaren ska anses ha handlat i god tro i sitt val av ett lagstadgat index och om den klausul i vilken det hänvisas till ett sådant index kan skapa en betydande obalans, till nackdel för konsumenten, i avtalsparternas rättigheter och skyldigheter enligt avtalet.

3)

Artikel 6.1 och artikel 7.1 i direktiv 93/13 ska tolkas på så sätt att de inte utgör hinder för att den nationella domstolen, för det fall ett oskäligt avtalsvillkor som fastställer ett referensindex för beräkningen av den rörliga räntan på ett lån förklaras ogiltigt, ersätter detta index med ett lagstadgat index som tillämpas om inget annat har avtalats mellan parterna till avtalet, när dessa två index har samma verkningar, förutsatt att villkoren i punkt 67 i dom av den 3 mars 2020, Gómez del Moral Guasch (C-125/18, EU:C:2020:138) är uppfyllda.

4)

Det är uppenbart att den sextonde frågan som Juzgado de Primera Instancia no 2 de Ibiza (förstainstansrätten nr 2 i Ibiza, Spanien) har ställt inte kan tas upp till prövning.