7.11.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 424/10


Domstolens dom (första avdelningen) av den 22 september 2022 (begäran om förhandsavgörande från Fővárosi Törvényszék – Ungern) – GM mot Országos Idegenrendészeti Főigazgatóság, Alkotmányvédelmi Hivatal och Terrorelhárítási Központ

(Mål C-159/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Gemensam asyl- och invandringspolitik - Direktiv 2011/95/EU - Normer för när flyktingstatus eller status som subsidiärt skyddsbehövande ska beviljas - Återkallande av status - Direktiv 2013/32/EU - Gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd - Inverkan på den nationella säkerheten - En specialiserad myndighets ställningstagande - Tillgång till akten)

(2022/C 424/10)

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Fővárosi Törvényszék

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: GM

Motpart: Országos Idegenrendészeti Főigazgatóság, Alkotmányvédelmi Hivatal och Terrorelhárítási Központ

Domslut

1)

Artikel 23.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd, jämförd med artikel 45.4 i samma direktiv och mot bakgrund av den allmänna unionsrättsliga principen om rätt till god förvaltning samt artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

ska tolkas så, att

de utgör hinder för nationell lagstiftning enligt vilken den berörda personen eller dennas rådgivare, när ett beslut om avslag på en ansökan om internationellt skydd eller om återkallande av ett sådant skydd grundas på sådana uppgifter vilkas röjande skulle äventyra den ifrågavarande medlemsstatens nationella säkerhet, endast kan få tillgång till dessa uppgifter efter att ha beviljats tillstånd därtill, inte delges ens väsentliga delar av de skäl på grundval av vilka sådana beslut har antagits och inte under några omständigheter vid administrativa förfaranden eller domstolsförfaranden får använda de uppgifter som de kunnat få tillgång till.

2)

Artiklarna 4.1, 4.2, 10.2, 10.3, 11.2 och 45.3 i direktiv 2013/32, jämförda med artiklarna 14.4 a och 17.1 d i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet,

ska tolkas så, att

de utgör hinder för nationell lagstiftning enligt vilken den beslutande myndigheten, när organ med specialiserade uppgifter avseende den nationella säkerheten genom ett icke-motiverat yttrande har konstaterat att en person utgör ett hot mot denna säkerhet, är systematiskt skyldig att neka denna person subsidiärt skydd eller att återkalla internationellt skydd som tidigare beviljats denna person, på grundval av detta yttrande.

3)

Artikel 17.1 b och c i direktiv 2011/95

ska tolkas så, att

den inte utgör hinder för att en sökande, med stöd av denna bestämmelse, nekas status som alternativt skyddsbehövande på grundval av en brottmålsdom som de behöriga myndigheterna redan kände till, när dessa myndigheter, efter ett tidigare förfarande, har beviljat sökanden en flyktingstatus som därefter har återkallats.


(1)  EUT C 228, 14.06.2021.