1)

Artiklarna 135 och 137 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas så, att de inte utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken en beskattningsbar persons rätt att välja att mervärdesskatt ska tas ut för försäljning av fast egendom villkoras av att egendomen överlåts till en beskattningsbar person som redan var registrerad till mervärdesskatt när transaktionen genomfördes.

2)

Bestämmelserna i direktiv 2006/112 samt principerna om skatteneutralitet, effektivitet och proportionalitet ska tolkas så, att de inte utgör hinder för en nationell lagstiftning och praxis enligt vilken säljaren av fast egendom är skyldig att justera avdraget för ingående mervärdesskatt på denna egendom till följd av att säljaren nekades rätt att välja att denna försäljning skulle omfattas av mervärdesskatteplikt, med motiveringen att förvärvaren vid tidpunkten för försäljningen inte uppfyllde villkoren för att säljaren skulle få utöva denna rätt. Även om förvärvarens faktiska användning av den fasta egendomen i samband med mervärdesskattepliktig verksamhet saknar betydelse i detta avseende, är de behöriga myndigheterna icke desto mindre skyldiga att kontrollera huruvida den beskattningsbara person som har för avsikt att utöva sin rätt att välja huruvida den aktuella transaktionen ska omfattas av mervärdesskatteplikt eventuellt har gjort sig skyldig till skatteundandragande eller missbruk.