Talan väckt den 17 januari 2020 – Junqueras i Vies mot parlamentet

(Mål T-24/20)

(2020/C 68/74)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Oriol Junqueras i Vies (Sant Joan de Vilatorrada, Spanien) (ombud: advokaten A. Van den Eynde Adroer)

Svarande: Europaparlamentet

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska slå fast att den ansökan genom vilken talan väckts mot de angripna handlingarna och deras bilagor har getts in i tid, ta upp denna ansökan till prövning och fastställa att de angripna akter som detta mål avser är ogiltiga och saknar betydelse och verkan, samt förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Talan riktar sig mot det beslut som Europaparlamentet meddelade genom ordföranden Sassolli vid planarsessionen den 13 januari 2020 i vilket det, med beaktande av den centrala valmyndighetens beslut av den 3 januari 2020 som följdes av Tribunal Supremos beslut av den 9 januari 2020, konstaterades att Oriol Junqueras i Vies plats var vakant med verkan från och med den 3 januari 2020, enligt Europaparlamentets arbetsordning, och mot avslaget, genom det tidigare beslutet, på den brådskande begäran om skydd för Oriol Junqueras i Vies immunitet som Riba i Giner (MEP) framställt såsom ombud för Oriol Junqueras i Vies den 20 december 2019 (20.12.2019).

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

Första grunden: Åsidosättande av artikel 41.1 och 41.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, eftersom artikel 13.3 i Europeiska valakten (1976) och artikel 4.7 i parlamentets arbetsordning kräver att nämnda rättigheter respekteras i ett förfarande där det är tillåtet att göra gällande att och kontrollera huruvida det föreligger undantag från förklaringen att Oriol Junqueras i Vies plats är vakant.

Andra grunden: Åsidosättande av artikel 39.1 och 39.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 14.3 FEU, artikel 1.3 i Europeiska valakten (1976), principen om lojalt samarbete i artikel 4.3 FEU (i detta fall av Tribunal Supremo), principen om EU-rättens företräde, artikel 9 (andra stycket) i protokoll 7 om immunitet och privilegier samt artikel 6 i Europaparlamentets arbetsordning, genom att inte säkerställa den praktiska verkan av den dom som Europeiska unionens domstol meddelade den 19 december 2019 i mål C-502/19 med avseende på just Oriol Junqueras i Vies, som innebär krav på att ansöka om att Europaparlamentet ska häva immuniteten. Det hävdas i andra hand att det är nödvändigt med en konform tolkning av innehållet i artikel 13.3 i Europeiska valakten och artikel 4.7 i Europaparlamentets arbetsordning, i den meningen att Europaparlamentet kan konstatera att undantagen i nämnda artiklar från platsens vakans föreligger, när grunden kan prövas utan att det görs någon bedömning av statens nationella rätt.

3.	Tredje grunden: Åsidosättande av artikel 39.1 och 39.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 4.7 i Europaparlamentets arbetsordning, eftersom de statliga beslut som fastställandet av att platsen är vakant grundar sig på inte är slutgiltiga.

Fjärde grunden: Åsidosättande av artikel 39.1 och 39.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 3 i protokoll 1 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, artikel 9 (första stycket a och b) i protokoll 7 om immunitet och privilegier och artikel 6 i Europaparlamentets arbetsordning, genom att Oriol Junqueras i Vies rättsstridigt har hindrats från att effektivt komma i åtnjutande av den immunitet som han har rätt till.

Femte grunden: åsidosättande av artikel 9 (första stycket a) i protokoll 7 om immunitet och privilegier, artikel 39.1 och 39.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 3 i protokoll 1 till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, artikel 6 i Europaparlamentets arbetsordning och artikel 13.3 i [Europeiska] valakten (1976), eftersom det enligt spansk lagstiftning krävs en föregående ansökan om hävande av immunitet för att lagföra valda ledamöter, varför Tribunal Supremos praxis med motsatt innebörd är contra legem och har tillkommit ad hoc och ad homine, utan att det finns något prejudikat, vilket Tribunal Supremo själv har medgett.