Mål T‑609/20

LA International Cooperation Srl

mot

Europeiska kommissionen

Tribunalens dom (tionde avdelningen) av den 29 juni 2022

”Instrument för stöd inför anslutningen – Utredning utförd av Olaf – Kommissionens beslut om administrativ sanktion – Uteslutning från deltagande i upphandlingsförfaranden och från beviljande av bidrag som finansieras genom unionens allmänna budget för en period av fyra år – Registrering i systemet för tidig upptäckt och uteslutning – Budgetförordningen – Obegränsad behörighet – Påföljdens proportionalitet”

  1. Europeiska unionens budget – Budgetförordning – Administrativa påföljder som kommissionen kan ålägga – Uteslutning av en aktör från deltagande i upphandlingsförfaranden och från beviljande av bidrag – Domstolsprövning – Obegränsad behörighet – Räckvidd

    (Europaparlamentets och rådets förordning nr 966/2012, i dess lydelse enligt förordning 2015/1929, artikel 108.11)

    (se punkt 157)

  2. Europeiska unionens budget – Budgetförordningen – Administrativa påföljder som kommissionen kan ålägga – Uteslutning av en aktör från deltagande i upphandlingsförfaranden och från beviljande av bidrag – Domstolsprövning – Obegränsad behörighet – Iakttagande av proportionalitetsprincipen vid bedömning av påföljd som åläggs aktören – Förmildrande omständigheter – Avslag

    (Europaparlamentets och rådets förordning nr 966/2012, i dess lydelse enligt förordning nr 2015/1929, artiklarna 106.3 och 108.11)

    (se punkterna 156, 158, 161, 163 och 164)

Sammanfattning

Enligt förordning nr 1085/2006 ( 1 ) ska Europeiska unionen stödja de länder som berörs av föranslutningsstödet, däribland Nordmakedonien, så att de gradvis anpassar sig till dess normer och politik. Inom ramen för två nationella program, till förmån för detta land, hade två kontrakt tilldelats sökanden, LA International Cooperation Srl, vilka ingicks åren 2013 och 2015.

Till följd av en utredning och en slutrapport från Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) om eventuella bedrägerier och korruption som sökanden hade gjort sig skyldig till mellan oktober 2012 och januari 2017, antog den instans som behandlade ärendet ( 2 ) en rekommendation. Mot bakgrund därav beslutade Europeiska kommissionen bland annat att i fyra år utesluta sökanden från deltagande i upphandlingsförfaranden och från beviljandet av bidrag som finansieras genom unionens allmänna budget ( 3 ) och från deltagande i förfaranden för beviljande av medel från elfte Europeiska utvecklingsfonden. ( 4 )

Sedan kommissionens beslut överklagats utövar tribunalen för första gången sin obegränsade behörighet för att kontrollera kommissionens sanktionsåtgärder. ( 5 ) Tribunalen bedömer även om den av kommissionen beslutade uteslutningsperioden på fyra år ska anses lämplig och proportionerlig.

Tribunalens bedömning

Tribunalen har oinskränkt behörighet att, utöver ren laglighetskontroll, ompröva ett beslut varigenom den upphandlande myndigheten utesluter en ekonomisk aktör och/eller ålägger denne ekonomiska sanktioner, vilket även inbegriper att förkorta eller förlänga uteslutningens varaktighet och/eller upphäva, minska eller öka de ekonomiska sanktionerna.

Tribunalen bedömer huruvida den aktuella uteslutningens varaktighet beaktar de förmildrande omständigheter som sökanden har åberopat, nämligen dess goda samarbete under utredningen och de organisatoriska åtgärder som sökanden därefter vidtagit.

För det första erinrar tribunalen om att den upphandlande myndighet som utesluter en ekonomisk aktör ska iaktta proportionalitetsprincipen och därvid beakta bland annat hur allvarlig situationen är, hur länge situationen består, eventuella upprepanden, avsikten eller graden av oaktsamhet eller någon annan förmildrande omständighet, såsom aktörens samarbete med och bidrag till utredningen.

För det andra konstaterar tribunalen att fall av korruption och allvarliga fel som sökanden gjort sig skyldig till i yrkesutövningen i sig är mycket allvarliga till sin natur. Hänsyn ska tas både till hur allvarliga de faktiska omständigheterna är och till deras inverkan på unionens finansiella intressen.

För det tredje är visserligen de omständigheter som sökanden har åberopat beträffande sitt mycket goda och fulla samarbete vid kontrollerna fastställda. Tribunalen tydliggör emellertid att sökanden haft en skyldighet att samarbeta med Olaf och att sökandens beteende i förevarande fall endast kan ha en liten inverkan på sanktionsavgiftens stränghet med hänsyn till de allvarliga aktuella omständigheterna.

För det fjärde beslutar tribunalen att inte beakta de organisatoriska åtgärder som vidtogs av sökanden år 2016, eftersom tribunalen konstaterar att åtgärderna hursomhelst inte medfört att sökanden upphörde med sitt felaktiga handlande, vilket fortsatte fram till januari 2017, och dessutom att de heller inte har haft någon inverkan på nämnda beteende under den relevanta perioden.

För det femte innebar sökandens handlande såväl allvarliga fel i yrkesutövningen, vilka föranleder uteslutningsåtgärder på fem år före den 1 januari 2016, och på tre år efter detta datum, som korruption, vilket föranleder uteslutningsåtgärder i högst fem år efter den 1 januari 2016.

Mot bakgrund av samtliga dessa konstateranden och omständigheter anser tribunalen att det är lämpligt och proportionerligt att utesluta sökanden i en period om fyra år.

( 1 ) Rådets förordning (EG) nr 1085/2006 av den 17 juli 2006 om upprättande av ett instrument för stöd inför anslutningen (EUT L 210, 2006, s. 82), artikel 1. De länder som berörs framgår av bilaga 1 och 2 till denna förordning.

( 2 ) I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 2018, s. 1), artikel 143.

( 3 ) Enligt gällande rätt, nämligen:

• Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget, i dess lydelse enligt rådets förordning (EG, Euratom) nr 1995/2006 av den 13 december 2006 (EUT L 390, 2006, s. 1), artikel 93, som är tillämplig från och med den 22 augusti 2006,

• Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 2012, s. 1) artikel 106.1, som är tillämplig från och med den 1 januari 2013,

• Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 2015/1929 av den 28 oktober 2015 (EUT L 286, 2015, s.1), artikel 106.1.

( 4 ) Rådets förordning (EU) 2015/323 av den 2 mars 2015 med budgetförordning för elfte Europeiska utvecklingsfonden (EUT L 58, 2006, s. 17).

( 5 ) Enligt artikel 108.11 i Europaparlamentets och rådets förordning nr 966/2012 i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 2015/1929.