Mål T‑326/20

Bibita Group

mot

Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

Tribunalens dom (femte avdelningen) av den 21 april 2021

”Gemenskapsformgivning – Ogiltighetsförfarande – Registrerad gemenskapsformgivning för en flaska för drycker – Äldre internationell formgivning – Ogiltighetsgrund – I strid med en äldre formgivning – Särprägel – Kunnig användare – Formgivarens frihet – Annat helhetsintryck – Artiklarna 6 och 25.1 d iii i förordning (EG) nr 6/2002”

Gemenskapsformgivningar – Ogiltighetsgrunder – I strid med en äldre formgivning – Begrepp – Formgivning som inte ger en kunnig användare ett annat helhetsintryck än det som den äldre formgivningen ger

(Rådets förordning nr 6/2002, skäl 14, artiklarna 6 och 25.1 b och d)

(se punkterna 30–32, 36, 37 och 40)
Gemenskapsformgivningar – Ogiltighetsgrunder – I strid med en äldre formgivning – Formgivning som inte ger en kunnig användare ett annat helhetsintryck än det som den äldre formgivningen ger – Bedömningskriterier – Formgivarens frihet

(Rådets förordning nr 6/2002, artiklarna 6 och 25.1 d)

(se punkterna 41, 53 och 54)
Gemenskapsformgivningar – Ogiltighetsgrunder – I strid med en äldre formgivning – Formgivning som inte ger en kunnig användare ett annat helhetsintryck än det som den äldre formgivningen ger – Återgivning av en flaska för drycker

(Rådets förordning nr 6/2002, artiklarna 6.1 och 25.1 d)

(se punkterna 33, 49, 58 och 64–71)
Gemenskapsformgivningar – Ogiltighetsgrunder – I strid med en äldre formgivning – Formgivning som inte ger en kunnig användare ett annat helhetsintryck än det som den äldre formgivningen ger – Helhetsbedömning av samtliga beståndsdelar i den äldre formgivningen

(Rådets förordning nr 6/2002, artiklarna 6.1 och 25.1 d)

(se punkterna 42 och 61–63)
Gemenskapsformgivningar – Ogiltighetsgrunder – I strid med en äldre formgivning – Formgivning som inte ger en kunnig användare ett annat helhetsintryck än det som den äldre formgivningen ger – Kunnig användare – Begrepp

(Rådets förordning nr 6/2002, artiklarna 6.1 och 25.1 d)

(se punkterna 45 och 46)

Resumé

Den 13 mars 2017 ingav Benkomers OOD en ansökan om registrering av en gemenskapsformgivning för en flaska för drycker till Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO). Efter registreringen av formgivningen ingav klaganden, Bibita Group, en ansökan om ogiltighetsförklaring av denna formgivning. Till stöd för ansökan åberopade klaganden artikel 25.1 d iii i förordning nr 6/2002. ( 1 ) Bibita Group gjorde gällande att eftersom samma kriterier ska tillämpas vid bedömningen enligt artikel 25.1 d iii i förordning 6/2002 som för bedömningen av särprägel enligt artikel 25.1 b, jämförd med artikel 6 i den förordningen, saknade den omtvistade formgivningen särprägel i förhållande till den formgivning som Bibita Group var innehavare av, vilken var skyddad från en tidigare dag än ansökan om registrering av den omtvistade formgivningen. Annulleringsenheten avslog ansökan om ogiltighetsförklaring och EUIPO:s överklagandenämnd avslog överklagandet.

Tribunalen ogillade Bibita Groups överklagande av överklagandenämndens beslut och preciserade begreppet ”konflikt” i den mening som avses i artikel 25.1 d i förordning nr 6/2002.

Tribunalens bedömning

Tribunalen erinrar inledningsvis om att artikel 25.1 d i förordning nr 6/2002 enligt fast rättspraxis ska tolkas så, att en gemenskapsformgivning står i strid med en äldre formgivning när en kunnig användare, med hänsyn till den frihet som formgivaren har haft vid utvecklingen av gemenskapsformgivningen, inte får ett annat helhetsintryck av denna gemenskapsformgivning än av den åberopade äldre formgivningen.

Vad därefter gäller argumentet att den tidigare formgivningen åtnjöt ett särskilt omfattande skydd, preciserar tribunalen att trots hänvisningen i skäl 14 i förordning nr 6/2002 till den situation i vilken de helhetsintryck som de aktuella formgivningarna ger ”tydligt” skiljer sig åt, är lydelsen i artikel 6 i förordningen klar och otvetydig. En formgivning kan således åtnjuta det skydd som gemenskapsformgivningen ger om den ger en kunnig användare ett annat helhetsintryck än det som en tidigare formgivning ger.

Tribunalen understryker vidare att även om det antas vara styrkt att formen av den tidigare formgivningen var helt ny i den aktuella industrisektorn vid tidpunkten för registreringen, ger en sådan forms unika karaktär inte den äldre formgivningen ett mer omfattande skydd än det som den åtnjuter enligt förordning nr 6/2002. Den påstått nya karaktären eller originaliteten hos utseendet på den tidigare formgivningen har inte heller någon som helst inverkan på bedömningen av den omtvistade formgivningens särprägel.

Slutligen gör tribunalen, efter det att den har erinrat om kriterierna för bedömning av en gemenskapsformgivnings särprägel, en bedömning av det helhetsintryck som en kunnig användare får av de aktuella formgivningarna. Tribunalen understryker att den bedömning som ska göras i detta avseende innebär att samtliga beståndsdelar i de aktuella formgivningarna som skiljer sig från andra beståndsdelar ska beaktas, utom sådana som inte är tillräckligt tydliga för att påverka det ovannämnda helhetsintrycket. De aktuella formgivningarna uppvisar en betydande skillnad.

Tribunalen finner således att överklagandenämnden gjorde en riktig bedömning när den fann att den omtvistade formgivningen inte stod i strid med den tidigare formgivningen i den mening som avses i artikel 25.1 d iii i nämnda förordning.

( 1 ) I enlighet med artikel 25.1 d iii i rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning (EGT L 3, 2002, s. 1), i dess ändrade lydelse, får en gemenskapsformgivning förklaras ogiltig om formgivningen står i strid med en tidigare formgivning som har gjorts tillgänglig för allmänheten efter den dag då ansökan lämnades in eller, om prioritet åberopas, den dag från vilken gemenskapsformgivningens prioritet räknas, och som är skyddad från en dag före den nämnda dagen genom ett formskydd som registrerats enligt Genèveakten till Haagöverenskommelsen om internationell registrering av industriella formgivningar, antagen i Genève den 2 juli 1999, som godkändes genom rådets beslut 2006/954/EG av den 18 december 2006 (EUT L 386, s. 2006), och som har verkan i gemenskapen, eller genom ansökan om sådan rätt.