–

Belgiens regering, genom S. Baeyens, J.-C. Halleux, C. Pochet och M. Van Regemorter, samtliga i egenskap av ombud,

–

Tjeckiens regering, genom K. Najmanová, H. Pešková, M. Smolek och J. Vláčil, samtliga i egenskap av ombud,

–

Tysklands regering, genom J. Möller och D. Klebs, båda i egenskap av ombud,

–

Greklands regering, genom K. Boskovits och G. Karipsiadis, båda i egenskap av ombud,

–

Spaniens regering, genom S. Centeno Huerta, A. Gavela Llopis och J. Ruiz Sánchez, samtliga i egenskap av ombud,

–

Frankrikes regering, genom A. Daniel och W. Zemamta, båda i egenskap av ombud,

–

Kroatiens regering, genom G. Vidović Mesarek, i egenskap av ombud,

–

Italiens regering, genom G. Palmieri, i egenskap av ombud, biträdd av P. Garofoli, avvocato dello Stato,

–

Litauens regering, genom K. Dieninis och R. Dzikovič, båda i egenskap av ombud,

–

Ungerns regering, genom M.Z. Fehér och K. Szíjjártó, båda i egenskap av ombud,

–

Nederländernas regering, genom M.K. Bulterman och J.M. Hoogveld, båda i egenskap av ombud,

–

Polens regering, genom B. Majczyna, i egenskap av ombud,

–

Sloveniens regering, genom N. Pintar Gosenca, i egenskap av ombud,

–

Slovakiens regering, genom B. Ricziová, i egenskap av ombud,

–

Europeiska unionens råd, genom B. Driessen och A. Lo Monaco, båda i egenskap av ombud,

–

Europeiska kommissionen, genom L. Armati, O. Beynet, F. Erlbacher, M. Kellerbauer, T. Maxian Rusche och R. Vidal Puig, samtliga i egenskap av ombud,

1

Konungariket Belgiens begäran om yttrande har följande lydelse:

”Är utkastet till modernisering av energistadgefördraget förenligt med fördragen och särskilt med artikel 19 FEU och artikel 344 FEUF

2

Energistadgefördraget, som undertecknades i Lissabon den 17 december 1994 (EGT L 380, 1994, s. 24; svensk specialutgåva, område 12, volym 3, s. 75), godkändes på Europeiska gemenskapernas vägnar genom rådets och kommissionens beslut 98/181/EG, EKSG, Euratom av den 23 september 1997 om Europeiska gemenskapernas ingående av energistadgefördraget och energistadgeprotokollet om energieffektivitet och därtill hörande miljöaspekter (EGT L 69, 1998, s. 1). Fördraget består av en preambel och åtta delar. Del I har rubriken ”Definitioner och syfte” och består av artiklarna 1 och 2. Del V har rubriken ”Tvistlösning” och består av artiklarna 26–28.

3

Artikel 1 i energistadgefördraget har rubriken ”Definitioner”. I den artikeln definieras för fördragets vidkommande ett antal begrepp, bland dem begreppen ”investering” och ”investerare” i punkterna 6 respektive 7.

4

I artikel 26 i energistadgefördraget, med rubriken ”Lösning av tvister mellan en investerare och en fördragsslutande part”, anges följande:

”1.   Tvister mellan en fördragsslutande part och en investerare från annan fördragsslutande part om en investering som den senare gjort i den förstnämndes område och som gäller påstått brott mot ett av den fördragsslutande partens åtaganden enligt del III skall, om möjligt, lösas i godo.

2.   Om sådana tvister inte kan lösas enligt punkt 1 inom tre månader från den dag då en av de tvistande parterna begärde lösning i godo, får investeraren välja att hänskjuta den för lösning

3.   

…

4.   Om en investerare väljer att hänskjuta tvisten för lösning enligt punkt 2 c, skall investeraren dessutom lämna sitt skriftliga godkännande av att tvisten överlämnas till

…”

5

Artikel 34 i energistadgefördraget har rubriken ”Energistadgekonferensen”. I artikel 34.1 föreskrivs följande:

”De fördragsslutande parterna skall regelbundet mötas i energistadgekonferensen (i det följande kallad stadgekonferensen) där alla fördragsslutande parter skall ha rätt att ha en företrädare. Ordinarie möten skall hållas med mellanrum som beslutas av stadgekonferensen.”

6

Energistadgefördraget har inte varit föremål för någon större översyn sedan det trädde i kraft den 16 april 1998 och energistadgefördragets sekretariat föreslog därför att fördraget skulle moderniseras. Efter diskussioner om denna fråga antog stadgekonferensen den 27 november 2018 en förteckning över de områden som möjligen kunde vara öppna för förhandlingar om modernisering (nedan kallad förteckning över områden som är öppna för förhandling).

7

Förteckningen omfattar följande områden:

8

Den 6 november 2019 inrättade stadgekonferensen en arbetsgrupp för modernisering och gav gruppen i uppdrag att inleda förhandlingar om moderniseringen av energistadgefördraget och att skyndsamt slutföra denna process. Stadgekonferensen preciserade att förteckningen över områden som är öppna för förhandlingar samt de politiska alternativ som lagts fram av de fördragsslutande parterna skulle beaktas vid förhandlingarna.

9

Den första fullständiga förhandlingsrundan hölls den 6–9 juli 2020, den andra den 8–11 september 2020 och den tredje den 3–6 november 2020.

10

Europeiska unionens råd gav den 15 juli 2019 Europeiska kommissionen i uppdrag att inleda förhandlingar om moderniseringen av energistadgefördraget och antog motsvarande förhandlingsdirektiv. I oktober 2019 föreslog Europeiska unionen politiska alternativ för moderniseringen och lade därefter i maj 2020 fram ett förslag till ändringar av energistadgefördraget.

11

Bland de politiska alternativ och ändringsförslag som lagts fram av unionen finns ett förslag om ändring av artikel 26 i energistadgefördraget. Detta förslag syftar till att bekräfta unionens åtagande att genomföra en strukturreform av tvistlösningsmekanismerna på internationell nivå mellan investerare och stater.

12

Energistadgefördragets sekretariat och flera fördragsslutande parter erinrade emellertid om att den överenskommelse som träffats mellan de fördragsslutande parterna om moderniseringen av energistadgefördraget endast avsåg de områden som enligt förteckningen var öppna för förhandling. Man kom därför överens om att varje nytt område utöver de områden som redan fanns upptagna i förteckningen måste godtas genom konsensus mellan de fördragsslutande parterna.

13

Under den andra förhandlingsrundan lade unionen fram förslag till ändringar av mekanismen för tvistlösning mellan stater och investerare som avsåg områden som inte fanns upptagna i förteckningen. Det nåddes emellertid aldrig någon konsensus för att diskutera dessa förslag.

14

Förhandlingarna om regionala organisationer för ekonomisk integration, vilka omfattas av de områden som finns i förteckningen, stod på dagordningen för den tredje förhandlingsrundan. Under denna förhandlingsrunda föreslog Republiken Kazakstan att icke-tillämpningen av vissa bestämmelser i energistadgefördraget mellan medlemsstaterna i en regional organisation för ekonomisk integration skulle utökas. I enlighet härmed lade Republiken Kazakstan fram ett förslag om ändring av artikel 26 i energistadgefördraget enligt vilket det uttryckligen föreskrivs att bestämmelserna om tvistlösning avseende investeringar inte är tillämpliga mellan medlemsstater i en regional organisation för ekonomisk integration.

15

Kommissionen hade emellertid inte något mandat som gjorde att den kunde stödja detta förslag. Unionen hade nämligen inte begärt att regionala organisationer för ekonomisk integration skulle ingå i förteckningen över områden öppna för förhandlingar och i rådets förhandlingsdirektiv anges att ”EU … inte [anser] att ändringen av bestämmelsen om en organisation för regional ekonomisk integration bör ingå i energistadgefördragets moderniseringsprocess”.

16

Konungariket Belgien framställde förevarande begäran om yttrande den 2 december 2020.

17

Den 8 oktober 2021 frågade referenten och generaladvokaten med tillämpning av artikel 62.1 i domstolens rättegångsregler huruvida Konungariket Belgien önskade vidhålla sin begäran om yttrande, med hänsyn till domen av den 2 september 2021, Republiken Moldavien (C‑741/19, EU:C:2021:655) och i synnerhet punkterna 40–66 i den domen.

18

Genom skrivelse av den 10 november 2021 underrättade Konungariket Belgien domstolen om sin avsikt att vidhålla begäran.

19

Konungariket Belgien har anfört att dess begäran om yttrande avser förenligheten med fördragen av artikel 26 i energistadgefördraget, såsom den artikeln återges i utkastet till moderniserat energistadgefördrag (nedan kallad artikel 26 i det moderniserade energistadgefördraget), av den tvistlösningsmekanism som föreskrivs i den artikeln – om denna mekanism ska anses vara tillämplig på tvister mellan en investerare i en medlemsstat och en annan medlemsstat – (nedan kallade EU-interna tvister) och av begreppen ”investering” och ”investerare” i ändringsförslaget till artikel 1 i energistadgefördraget.

20

Konungariket Belgien har anfört att eftersom det för närvarande inte finns någon konsensus om en eventuell ändring av artikel 26 i energistadgefördraget, förutsätter Belgien att den artikeln förblir oförändrad.

21

Enligt Konungariket Belgien kan domstolen emellertid ta ställning till begäran om yttrande, eftersom den avser ett ”avtal” som är ”planerat” och eftersom begäran inte har framställts i ett för tidigt skede.

22

Konungariket Belgien har för det första gjort gällande att utkastet till moderniserat energistadgefördrag är ett bindande åtagande som gjorts av folkrättssubjekt. Det utgör därför ett ”avtal”, i den mening som avses i artikel 218.11 FEUF. Den omständigheten att utkastet formellt sett inte är ett nytt fördrag, utan en ändring av ett äldre fördrag, innebär inte att det inte är fråga om ett ”avtal”. Det framgår nämligen av rättspraxis, särskilt yttrande 1/03 (Ny Luganokonvention) av den 7 februari 2006 (EU:C:2006:81), att domstolen redan haft att pröva en ändring av ett befintligt fördrag, utan att den ifrågasatt huruvida den kunde ta ställning till begäran om yttrande avseende det planerade ingåendet av det nya fördraget.

23

Konungariket Belgien har vidare hävdat att utkastet till moderniserat energistadgefördrag är ett ”planerat” avtal i den mening som avses i domstolens rättspraxis. I detta avseende har Belgien gjort gällande att det avtal som utkastet avser ännu inte har ingåtts, vilket innebär att det förebyggande syfte som förfarandet om yttrande har är tillgodosett. Den omständigheten att rådets beslut att godkänna förhandlingsdirektiven och inledningen av förhandlingar inte berörde frågan om tillämpligheten av energistadgefördraget på EU-interna tvister i allmänhet och frågan om tvistlösningsmekanismen i artikel 26 i fördraget i synnerhet, påverkar inte frågan huruvida förevarande begäran om yttrande kan tas upp till prövning. Det följer nämligen av den rättspraxis som bland annat bygger på domen av den 5 november 2002, kommissionen/Danmark (C‑467/98, EU:C:2002:625, punkt 39), att när ett avtal omförhandlas i sin helhet, bekräftar parterna de åtaganden som följer av det ursprungliga fördraget och som inte ingår i omförhandlingen eller som endast ändras marginellt. Den omförhandling av energistadgefördraget som är aktuell avser detta fördrag i dess helhet och innebär en bekräftelse av artikel 26 i fördraget. Begäran om yttrande avser under alla omständigheter även definitionerna av begreppen ”investerare” och ”investering” i artikel 1 i energistadgefördraget, vilka uttryckligen är föremål för ändring i enlighet med förteckningen över de områden som är öppna för förhandling.

24

Konungariket Belgien har slutligen anfört att begäran om yttrande inte har framställts i ett för tidigt skede. I synnerhet är både innehållet i de relevanta bestämmelserna i det planerade avtalet och sammanhanget för förhandlingarna kring detta avtal tillräckligt kända för att göra det möjligt för domstolen att ta ställning till begäran på ett ändamålsenligt sätt. För det första har det förslag till ändring som lagts fram av unionen och medlemsstaterna framskridit tillräckligt långt för att det är möjligt att konstatera att det inte innehåller något klargörande angående tillämpligheten av artikel 26 i det moderniserade energistadgefördraget. på EU-interna tvister. Mot bakgrund av hur den andra förhandlingsrundan genomfördes har, för det andra, någon konsensus inte nåtts beträffande införandet i det moderniserade energistadgefördraget av samtliga förslag som lagts fram av unionen. För det tredje lade Republiken Kazakstan under den tredje förhandlingsrundan visserligen fram ett förslag som syftade till att – med avseende på energistadgefördraget – klargöra befintliga rättsförhållanden mellan regionala organisationer för ekonomisk integration som är parter i energistadgefördraget och de stater som är medlemmar i sådana organisationer. Kommissionens förhandlingsmandat gjorde det emellertid inte möjligt för den att diskutera detta förslag. Enligt Konungariket Belgien kommer det moderniserade energistadgefördraget under dessa omständigheter inte att innehålla något klargörande av tillämpligheten av artikel 26 i det fördraget på EU-interna tvister, vilket skulle kunna tolkas som en bekräftelse av den aktuella situationen.

25

Samtliga medlemsstater som deltagit i det skriftliga förfarandet, med undantag för Ungern, och kommissionen anser att förevarande begäran om yttrande kan tas upp till prövning. Vissa medlemsstater, bland annat Republiken Tjeckien och Republiken Slovenien, har påpekat att det krävs ett ställningstagande från domstolens sida för att skingra tvivlen angående tolkningen av artikel 26 i energistadgefördraget. Först och främst råder det inte enighet mellan medlemsstaterna om att den artikeln ska tolkas så, att den inte är tillämplig på EU‑interna tvister. Vidare avser det stora flertalet av de skiljedomsförfaranden som inletts med stöd av den artikeln just EU-interna tvister. I dessa skiljeförfaranden vägrar skiljedomarna regelmässigt att förklara att de saknar behörighet, även efter det att domen av den 6 mars 2018, Achmea (C‑284/16, EU:C:2018:158) har meddelats.

26

Enligt Förbundsrepubliken Tyskland skulle det – redan i samband med prövningen av huruvida en begäran om yttrande kan tas upp till prövning – ge upphov till vanskliga gränsdragningsfrågor mellan ”äldre” och ”nya” bestämmelser i det aktuella avtalet, om det för att en begäran om yttrande ska avvisas räckte att begäran avser en bestämmelse vars innehåll inte påverkas av ändringsavtalet.

27

Republiken Frankrike har gjort gällande att begäran om yttrande inte kan avvisas på grund av att den avser ett avtal som redan ingåtts. Frankrike anser för det första att domstolen tillfrågas om det faktum att det planerade avtalet inte föreskriver någon klausul enligt vilken EU-interna tvister uttryckligen är undantagna från tvistlösningsmekanismen i artikel 26 i det moderniserade energistadgefördraget. Avsaknaden av en sådan klausul skulle kunna vara källan till åsidosättanden av unionsrätten genom andra bestämmelser i avtalet, vilka inte skulle strida mot unionsrätten om det fanns en sådan specialklausul. För det andra avser förevarande begäran om yttrande omförhandlingen av ett avtal i dess helhet, eftersom omförhandlingen avser samtliga väsentliga avsnitt i energistadgefördraget. Det är dessutom möjligt att utkastet till moderniserat energistadgefördrag i slutändan tar formen av ett nytt helhetsavtal, vilket skulle ersätta det nu gällande energistadgefördraget. Unionen skulle således ha att ta ställning till bekräftelsen av sina åtaganden avseende energistadgefördraget i dess helhet. Utkastet till moderniserat energistadgefördrag, och i synnerhet fördragets tvistlösningsmekanism, utgör således ett planerat avtal och inte ett ingånget avtal.

28

Kommissionen har påpekat att det inte kan uteslutas att frågan huruvida tvistlösningsmekanismen är tillämplig på EU-interna tvister kommer att aktualiseras i samband med de områden på vilka förhandlingar inletts och som är nära förbundna med de frågor som aktualiseras i förevarande begäran om yttrande. Ingåendet av det moderniserade energistadgefördraget utan att det görs någon ändring av artikel 26 eller utan att tolkningen av den artikeln bestäms genom ett folkrättsligt instrument som är bindande för skiljedomstolar, skulle av sådana domstolar kunna tolkas så, att unionen och medlemsstaterna i ett nytt internationellt avtal bekräftar att artikel 26 i det moderniserade energistadgefördraget är tillämplig på EU-interna tvister.

29

Kommissionen har i detta sammanhang erinrat om att en begäran om yttrande, vars tillämpningsområde är relativt omfattande, kan styras av det legitima ändamålet hos en institution eller en medlemsstat att få kännedom om omfattningen av unionens och medlemsstaternas respektive befogenheter innan den bestämmer sig för att underteckna och ingå det planerade avtalet. Att inte ändra artikel 26 i energistadgefördraget skulle kunna tolkas som ett godtagande av att medlemsstaterna direkt kan ådra sig internationellt ansvar på ett område som omfattas av unionens exklusiva befogenhet. Detta skulle innebära ett åsidosättande av medlemsstaternas skyldighet att, inom sina respektive territorier, se till att unionsrätten tillämpas och följs genom att låta utövandet av en nationell befogenhet ha företräde framför unionens befogenheter och de rättigheter som tillkommer domstolen enligt artikel 19 FEU och artikel 344 FEUF.

30

Kommissionen har påpekat att domstolens yttrande kommer att vara bindande för institutionerna och medlemsstaterna vid fullföljande av de pågående förhandlingarna om det moderniserade energistadgefördraget. Beroende på innehållet i yttrandet kommer domstolens tolkning antingen att ta sig uttryck i ett avtal mellan medlemsstaterna och unionen om tolkningen av artikel 26 i det moderniserade energistadgefördraget, alternativt i ett avtal mellan medlemsstaterna och unionen om en ändring mellan dem av artikel 26 i det moderniserade energistadgefördraget, eller så kommer rådet – på ändrad rekommendation från kommissionen – att behöva utvidga förhandlingsmandatet.

31

Ungern anser däremot att förevarande begäran om yttrande inte kan tas upp till prövning. Ungern har påpekat att för att domstolen ska kunna ta ställning till förenligheten med fördragen av bestämmelserna i ett planerat avtal krävs det att den har tillgång till tillräckliga uppgifter om innehållet i avtalet. På grundval av de handlingar och uppgifter som för närvarande finns tillgängliga och de framsteg som gjorts i förhandlingarna finns i förevarande fall emellertid inte någon fullständig text eller ens texten till ett halvfärdigt utkast till moderniserat energistadgefördrag tillgänglig, och det är inte heller möjligt att dra några slutsatser av de pågående förhandlingarna. För det första befinner sig förhandlingarna endast i sitt inledningsskede. Den medlemsstat som har framställt förevarande begäran om yttrande har till sin begäran endast bifogat energistadgefördraget i dess nu gällande lydelse. För det andra är förteckningen över de områden som är öppna för förhandling inte uttömmande och den kan komma att kompletteras. För det tredje är synpunkterna om de fördragsslutande parternas politiska alternativ dem som framfördes före den första officiella förhandlingsrundan.

32

Rådet hyser även tvivel om huruvida begäran om yttrande kan tas upp till prövning till följd av bland annat den osäkerhet som råder beträffande innehållet i det planerade avtalet och en eventuell ändring av artikel 26 i energistadgefördraget samt det faktum ett eventuellt negativt yttrande från domstolen inte skulle få några följder. Rådet anser vidare att den rättspraxis som bygger på domen av den 5 november 2002, kommissionen/Danmark (C‑467/98, EU:C:2002:625) inte är relevant i förevarande fall, eftersom denna rättspraxis utarbetats i ett mål om fördragsbrottstalan enligt artikel 258 FEUF.

33

Rådet har emellertid inte bestritt relevansen av de skäl som Konungariket Belgien har redogjort för till stöd för att domstolen ska ta ställning till begäran om yttrande och anser att det inte kan uteslutas att förhandlingarna i slutändan utsträcks till att omfatta artikel 26 i energistadgefördraget. I ett sådant fall kräver rådets förhandlingsdirektiv att kommissionen ska se till att resultatet är förenligt med unionsrätten.

34

Enligt artikel 218.11 FEUF får en medlemsstat, Europaparlamentet, rådet eller kommissionen inhämta domstolens yttrande om huruvida ett planerat avtal är förenligt med fördragen.

35

Av domstolens fasta praxis följer att denna bestämmelse syftar till att förekomma de komplikationer som skulle uppstå till följd av att talan väcks vid domstolen avseende frågan huruvida internationella avtal som är bindande för unionen är förenliga med fördragen. Ett avgörande från domstolen, i vilket det – sedan ett för unionen bindande internationellt avtal ingåtts – eventuellt konstateras att det avtalet med hänsyn till innehållet eller förfarandet för dess ingående är oförenligt med bestämmelserna i fördragen, skulle nämligen kunna orsaka allvarliga svårigheter, inte bara inom unionen, utan även med avseende på internationella förbindelser, och innebära risk för skada för alla berörda parter, inbegripet tredjeländer (yttrande 1/19 (Istanbulkonventionen) av den 6 oktober 2021, EU:C:2021:832, punkt 193 och där angiven rättspraxis).

36

Det krävs visserligen inte att det föreligger ett slutgiltigt avtal mellan de berörda institutionerna för att en begäran om yttrande ska kunna framställas med stöd av artikel 218.11 FEUF (yttrande 1/19 (Istanbulkonventionen) av den 6 oktober 2021, EU:C:2021:832, punkt 204 och där angiven rättspraxis).

37

Av detta följer att en begäran om yttrande kan riktas till domstolen när det planerade avtalets ändamål är känt, även om ett visst antal alternativ fortfarande är möjliga och det föreligger meningsskiljaktigheter med avseende på hur de aktuella texterna ska avfattas (yttrande 1/09 (Avtal om inrättande av ett enhetligt system för patenttvister) av den 8 mars 2011, EU:C:2011:123, punkt 53).

38

Detta är i synnerhet fallet när begäran om yttrande endast avser frågan huruvida unionen har befogenhet att ingå det planerade avtalet (se, för ett liknande resonemang, yttrande 2/94 (Gemenskapens anslutning till Europakonventionen) av den 28 mars 1996, EU:C:1996:140, punkterna 13–18).

39

Domstolen måste dock ha tillräckliga uppgifter om själva innehållet i ett planerat avtal då begäran om yttrande avser frågan huruvida avtalet är förenligt med fördragen (yttrande 2/94 (Gemenskapens anslutning till Europakonventionen) av den 28 mars 1996, EU:C:1996:140, punkt 19, och yttrande 2/13 (Unionens anslutning till Europakonventionen) av den 18 december 2014, EU:C:2014:2454, punkt 147).

40

För det första avser förevarande begäran om yttrande inte frågan om unionens befogenhet att ingå det moderniserade energistadgefördraget, utan frågan huruvida det fördraget och i synnerhet artikel 26 däri är förenligt med unionsfördragen.

41

För det andra har Konungariket Belgien medgett att det vid tidpunkten då begäran om yttrande framställdes inte förelåg någon handling med den moderniserade lydelsen i energistadgefördraget eller med lydelsen i artikel 26 i detta fördrag.

42

Konungariket Belgien anser att denna omständighet inte innebär att begäran om yttrande ska avvisas, eftersom det, under aktuellt skede av förhandlingarna, är notoriskt att någon ändring av artikel 26 inte är planerad i den moderniserade lydelsen av energistadgefördraget. Förhandlingarna om moderniseringen av energistadgefördraget har nämligen endast inletts avseende förteckningen över områden som är öppna för förhandling. Denna förteckning inbegriper enligt Konungariket Belgien inte tvistlösningsmekanismen i den artikeln.

43

Domstolen finner emellertid att det utifrån de uppgifter som har lagts fram för domstolen inte är möjligt att anse att artikel 26 i energistadgefördraget inte kommer att bli föremål för ändringar efter förhandlingarna.

44

Även om det är riktigt att stadgekonferensen har upprättat en förteckning över de områden som är öppna för förhandling och att denna förteckning inte innehåller tvistlösningsmekanismen i artikel 26 i energistadgefördraget, befann sig förhandlingarna – vid tidpunkten då begäran om yttrande framställdes – i ett mycket tidigt skede och domen av den 2 september 2021, Republiken Moldavien (C‑741/19, EU:C:2021:655), hade ännu inte meddelats. Av detta följer att konsensus bland de fördragsslutande parterna skulle ha kunnat nås eller fortfarande skulle kunna nås angående införande i förteckningen av det område som den artikeln ingår i. Följaktligen är utgången av eventuella förhandlingar på detta område inte tillräckligt förutsebar och det kan inte uteslutas att artikel 26 i energistadgefördraget kommer att ändras.

45

Såsom Konungariket Belgien har påpekat har förhandlingar inletts angående definitionerna av begreppen ”investering” och ”investerare”, i den mening som avses i artikel 1 i energistadgefördraget, och det är riktigt att sådana begrepp inverkar på räckvidden av tvistlösningsmekanismen i artikel 26 i energistadgefördraget. Något förslag till ändrad lydelse av artikel 1 har emellertid inte fastställts och dessutom går det inte heller att bedöma vilken inverkan eventuella ändringar av dessa begrepp skulle kunna ha på tvistlösningsmekanismen, när det inte finns några uppgifter som gör det möjligt att med en viss grad av precision känna till de regler som styr denna mekanism.

46

Denna osäkerhet innebär att domstolen inte har tillräckliga uppgifter om innehållet i och i synnerhet tillämpningsområdet för den artikel 26 som kommer att ingå i det moderniserade energistadgefördraget, trots att det är tillämpningsområdet för den artikeln som är föremålet för förevarande begäran om yttrande. Begäran om yttrande framstår därför som för tidigt framställd.

47

Beträffande de lämplighetsöverväganden som angetts i punkt 25 ovan, vilka skulle motivera att domstolen tog ställning till frågan om förenligheten av artikel 26 i energistadgefördraget med fördragen, tillägger domstolen att det räcker att konstatera att sådana överväganden, för det första, är främmande för det i punkt 35 ovan angivna ändamålet med förfarandet för yttrande, eftersom den bestämmelsen redan är i kraft. För det andra har domstolen under alla omständigheter redan uttalat sig i denna fråga. Det framgår nämligen tydligt av domen av den 2 september 2021, Republiken Moldavien (C‑741/19, EU:C:2021:655), och särskilt av punkterna 40–66 i den domen, att principen om unionsrättens autonomi i artikel 344 FEUF innebär att artikel 26.2 c i energistadgefördraget måste tolkas så, att den artikeln inte är tillämplig på tvister mellan en medlemsstat och en investerare i en annan medlemsstat, som rör en investering som investeraren har gjort i den förstnämnda medlemsstaten.

48

Av det anförda följer att domstolen inte har tillräckliga uppgifter om själva innehållet i det planerade avtalet och att förevarande begäran om yttrande ska avvisas, eftersom den är för tidigt framställd.