Talan väckt den 26 oktober 2020 – Republiken Polen mot Europaparlamentet och Europeiska unionens råd

(Mål C-555/20)

(2021/C 19/42)

Rättegångsspråk: polska

Parter

Sökande: Republiken Polen (ombud: B. Majczyna)

Svarande: Europaparlamentet, Europeiska unionens råd

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

ogiltigförklara artiklarna 1.3, 4, 6, 7 och 9.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2020/1057 av den 15 juli 2020 om fastställande av särskilda regler med avseende på direktiv 96/71/EG och direktiv 2014/67/EU för utstationering av förare inom vägtransportsektorn och om ändring av direktiv 2006/22/EG vad gäller tillsynskrav och förordning (EU) nr 1024/2012, (1) och

—	förplikta Europaparlamentet och Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna.

Alternativt – för det fall domstolen finner det inte vara möjligt att avskilja de angripna bestämmelserna i direktiv 2020/1057 från resten av direktivet, utan att direktivet därvid modifieras i grunden – yrkar Republiken Polen att domstolen ska ogiltigförklara direktivet i dess helhet.

Grunder och huvudargument

Republiken Polen yrkar att domstolen ska giltigförklara artiklarna 1.3, 4, 6, 7 och 9.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2020/1057 av den 15 juli 2020 om fastställande av särskilda regler med avseende på direktiv 96/71/EG och direktiv 2014/67/EU för utstationering av förare inom vägtransportsektorn och om ändring av direktiv 2006/22/EG vad gäller tillsynskrav och förordning (EU) nr 1024/2012 (EUT L 249, 2020, s. 49) samt förplikta Europaparlamentet och Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna.

Alternativt – för det fall domstolen finner det inte vara möjligt att avskilja de angripna bestämmelserna i direktiv (EU) 2020/1057 från resten av direktivet, utan att direktivet därvid modifieras i grunden – yrkar Republiken Polen att domstolen ska ogiltigförklara direktivet i dess helhet.

Republiken Polen har framställt följande anmärkningar med avseende på bestämmelserna i artiklarna 1.3, 4, 6 och 7 i direktiv (EU) 2020/1057:

1)	åsidosättande av proportionalitetsprincipen (artikel 5.4 FEU) i det att icke-ändamålsenliga kriterier har fastställts för tillämpningen av bestämmelserna i direktiv 96/71/EG och direktiv 2014/67/EU på transportsektorn;

2)	åsidosättande av artikel 91.2 FEUF i det att åtgärder vidtagits utan att det därvid beaktats vilken inverkan åtgärderna får på livskvaliteten och sysselsättningsnivån inom vissa regioner, samt även på transportinfrastrukturen;

3)	åsidosättande av artikel 94 FEUF i det att åtgärder vidtagits utan att man därvid beaktat den ekonomiska situationen för transportörerna;

4)	åsidosättande av artikel 11 FEUF och artikel 37 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna i det att man underlåtit att beakta de miljöskyddskrav som finns.

Vad därefter gäller bestämmelserna i artikel 9.1 i direktiv (EU) 2020/1057 gör Republiken Polen gällande att proportionalitetsprincipen (artikel 5.4 FEU), rättssäkerhetsprincipen och artikel 94 FEUF har åsidosatts i det att medlemsstaterna fått alltför kort tid på sig för att genomföra direktivet.

Republiken Polen har närmare bestämt gjort gällande att de angripna bestämmelserna åsidosätter proportionalitetsprincipen. Detta med avseende på att icke-ändamålsenliga kriterier använts för att avgöra på vilka förare som bestämmelserna i direktiv 96/71/EG och direktiv 2014/67/EU ska tillämpas och med avseende på att transportörer ålagts oproportionerligt stora bördor, vilket kommer att få negativ inverkan inte bara på situationen för vissa företag och på transporttjänstemarknaden utan även på miljön. Särskilt de företag som finns i länder utanför Europeiska unionens centrala delar kommer att känna av de negativa konsekvenserna av de angripna bestämmelserna. Samtidigt är det utifrån förarnas situation inte möjligt att finna några sakliga skäl för de lösningar som bestämts. Inte heller kan dessa lösningar anses återspegla de specifika förhållanden som råder för de reglerade tjänsterna.

(1) EUT L 249, 2020, s. 49.