1)

Ska direktiv 93/13 om oskäliga villkor i konsumentavtal (1) tolkas så, att bestämmelserna i direktivet är tillämpliga på ett kreditavtal som ingåtts före Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen, men som omvandlats efter Republiken Kroatiens anslutning till unionen med stöd av en lag som Republiken Kroatien antog efter Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen, och att domstolen följaktligen är behörig att besvara den andra frågan?

Om den första frågan besvaras jakande har den andra frågan följande lydelse:

2)

Ska artikel 6 i direktiv 93/13 om oskäliga villkor i konsumentavtal tolkas så, att den utgör hinder för en nationell regel, såsom den särskilda lag som är i fråga i det nationella målet – ZID ZPK 2015 – Zakon o konverziji (lagen om omvandling), i vilken det, för det första, föreskrivs att tjänsteleverantören på grundval av en tvingande nationell bestämmelse ska erbjuda konsumenten att ingå ett tilläggsavtal till kreditavtalet i enlighet med vad som föreskrivs i denna lag, som ersätter olika avtalsvillkor som den dag då lagen trädde i kraft (villkor om ensidig ändring av räntesatsen), eller senare (villkor om valutaklausul som är kopplad till CHF) ogiltigförklarats genom ett domstolsavgörande, med giltiga avtalsvillkor som om de villkor som fastställts i tilläggsavtalet gällde mellan parterna från början och avtalets giltighet därigenom säkerställs och, för det andra, fastställs att belopp som på grund av oskäliga avtalsvillkor har betalats av en konsument som frivilligt gått med på att ingå ett tilläggsavtal, ska användas för att fullgöra de skyldigheter som följer av villkoren i det giltiga tilläggsavtalet genom överenskommelse om förfogande över ett eventuellt överskjutande belopp eller återbetalning av belopp till konsumenten om det överskjutande beloppet överstiger summan av lika stora delbetalningar enligt den nya återbetalningsplanen för lånet, varvid ovannämnda ska ske på så sätt som anges i den lagen?