Begäran om förhandsavgörande framställd av Sąd Rejonowy dla Warszawy-Woli w Warszawie (Polen) den 11 maj 2020 – MN, DN, JN och ZN mot X Bank S.A.

(Mål C-198/20)

(2020/C 304/06)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Sąd Rejonowy dla Warszawy-Woli w Warszawie

Parter i det nationella målet

Kärande: MN, DN, JN och ZN

Svarande: X Bank S.A.

Tolkningsfrågor

Ska artikel 2 b i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (1) jämte artiklarna 3.1, 3.2 och 4 samt följande skäl i direktivet:

—	konsumenterna måste åtnjuta samma skydd vid både muntliga och skriftliga avtal, och i det sistnämnda fallet oavsett om villkoren finns i ett eller flera dokument.

—

bedömningen av om villkor är oskäliga eller inte enligt dessa allmänna kriterier, särskilt i näringsverksamhet av offentlig karaktär som tillhandahåller kollektiva tjänster baserade på solidaritet mellan konsumenterna, måste kompletteras med en metod för att göra en samlad bedömning av de olika berörda intressena; detta grundar kravet på god sed. vid bedömningen av begreppet god sed skall särskild hänsyn tas till parternas inbördes styrkeförhållande i förhandlingshänseende, huruvida konsumenten har uppmuntrats att acceptera villkoren och om varorna eller tjänsterna sålts eller levererats på kundens särskilda beställning. näringsidkaren kan uppfylla kravet på god sed genom att handla lojalt och rättvist mot den andre parten, vars legitima intressen han måste beakta.

—

avtalen skall formuleras på ett klart och begripligt språk och konsumenten skall ha en reell möjlighet att granska alla villkoren. I tveksamma fall skall den för konsumenten mest gynnsamma tolkningen gälla;

mot bakgrund av punkterna 16 och 21 i EU-domstolens dom av den 3 september 2015, Horațiu Ovidiu Costea/SC Volksbank România SA (C-110/14, EU:C:2015:538), och punkterna 20 och 26–33 i generaladvokaten Pedra Cruz Villalóns förslag till avgörande, föredraget den 23 april 2015 (EU:C:2015:271),

tolkas så, att det konsumentskydd som föreskrivs i direktiv 93/13 tillkommer samtliga konsumenter?

Eller tillkommer detta konsumentskydd, såsom antyds i punkt 74 i EU-domstolens dom av den 30 april 2014, Árpád Kásler, Hajnalka Káslerné Rábai/OTP Jelzálogbank Zrt (EU:C:2014:282), endast en normalt informerad och skäligen uppmärksam och medveten genomsnittskonsument? Kan den nationella domstolen med andra ord fastställa att villkoren i ett avtal som har ingåtts av vilken konsument som helst är oskäliga, eller kan villkoren i ett avtal som ingåtts av en konsument fastställas vara oskäliga endast när konsumenten kan anses vara en normalt informerad och skäligen uppmärksam och medveten genomsnittskonsument?

Om svaret på den första frågan är att konsumentskyddet på grundval av direktiv 93/13 inte omfattar alla konsumenter utan enbart en normalt informerad och skäligen uppmärksam och medveten genomsnittskonsument, kan då även en konsument som inte före avtalets ingående har läst igenom ett trettioårigt avtal om hypotekslån på 150 000 PLN indexerat mot utländsk valuta anses vara en normalt informerad och skäligen uppmärksam och medveten genomsnittskonsument? Kan en sådan konsument ges skydd enligt direktiv 93/13?

För det fall den första frågan besvaras så, att konsumentskyddet enligt direktiv 93/13 inte omfattar alla konsumenter utan enbart en normalt informerad och skäligen uppmärksam och medveten genomsnittskonsument, kan då en konsument som visserligen har läst utkastet till det trettioåriga avtalet om hypotekslån på 150 000 PLN indexerat mot utländsk valuta, men som inte till fullo har förstått avtalet, och trots detta inte försökt att förstå innebörden av avtalet innan det ingicks, och i synnerhet inte begärt att den andra avtalsparten (det vill säga banken) ska förklara innebörden av avtalet och vissa specifika villkor i avtalet, anses vara en normalt informerad och skäligen uppmärksam och medveten genomsnittskonsument? Kan en sådan konsument ges skydd enligt direktiv 93/13?

(1) EGT L 95, 1993, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169.