–

Alstom Transport SA, genom O. Gavrilă, C. Ciolan och I. Nedelcu, avocați,

–

Compania Naţională de Căi Ferate CFR SA, genom I. Pintea,

–

Strabag AG – Sucursala Bucureşti, genom S. Neagu, A. Viespe, Ş. Dinu och L. Savin, avocați,

–

Europeiska kommissionen, genom G. Wils, P. Ondrůšek och L. Nicolae, samtliga i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 1.1, 1.3 och 2c i rådets direktiv 92/13/EEG av den 25 februari 1992 om samordning av lagar och andra författningar om gemenskapsregler om upphandlingsförfaranden tillämpade av företag och verk inom vatten-, energi-, transport- och telekommunikationssektorerna (EGT L 76, 1992, s. 14; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 127), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner (EUT L 94, 2014, s. 1) (nedan kallat direktiv 92/13).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan Alstom Transport SA, å ena sidan, och Compania Naţională de Căi Ferate CFR SA (nedan kallat CFR) och Strabag AG – Sucursala Bucureşti (nedan kallat Strabag) och Swietelsky AG Linz – Sucursala Bucureşti, å andra sidan. Målet rör beräkningen av fristen för att överklaga ett beslut som fattats i ett upphandlingsförfarande avseende ett offentligt byggentreprenadkontrakt.

3

I artikel 1.1 fjärde stycket och artikel 1.3 i direktiv 92/13 föreskrivs följande:

”1.   …

Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att en upphandlande enhets beslut om kontrakt som omfattas av [Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (EUT L 94, 2014, s. 243)] eller [Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner] kan prövas effektivt och i synnerhet så skyndsamt som möjligt enligt villkoren i artiklarna 2–2f i det här direktivet, när det görs gällande att sådana beslut innebär en överträdelse av unionsrätten om upphandling eller nationella bestämmelser som införlivar denna rätt

…

3.   Medlemsstaterna ska se till att prövningsförfarandena ska vara tillgängliga på de villkor som medlemsstaterna själva anger, åtminstone för var och en som har eller har haft intresse av att få ingå ett visst avtal och som har lidit skada eller riskerar att lida skada till följd av en påstådd överträdelse.”

4

Enligt artikel 2a.2 i direktiv 92/13 gäller följande:

”…

Meddelandet till de berörda anbudsgivarna och anbudssökandena om beslutet om tilldelning av kontrakt ska åtföljas av

…”

5

I artikel 2c i direktiv 92/13 föreskrivs följande:

”När en medlemsstat föreskriver att en ansökan om prövning av ett beslut av en upphandlande enhet, som fattats inom eller med anknytning till ett upphandlingsförfarande som omfattas av direktiv 2014/25/EU eller 2014/23/EU, ska lämnas in inom en viss tidsfrist, ska denna tidsfrist vara minst 10 kalenderdagar räknat från och med dagen efter den dag då den upphandlande enhetens beslut översändes till anbudsgivaren eller kandidaten, om telefax eller elektroniska medel används, eller, om andra kommunikationsmedel används, antingen minst 15 kalenderdagar räknat från och med dagen efter den dag då den upphandlande enhetens beslut översändes till anbudsgivaren eller kandidaten eller minst 10 kalenderdagar räknat från och med dagen efter den dag då den upphandlande enhetens beslut erhölls. Meddelandet till varje anbudsgivare eller kandidat om den upphandlande enhetens beslut ska åtföljas av en kortfattad redogörelse för skälen till beslutet. När det gäller en ansökan om prövning av beslut som avses i artikel 2.1 b i det här direktivet, som inte är föremål för ett särskilt meddelande, ska tidsfristen vara minst 10 kalenderdagar räknat från och med den dag det berörda beslutet offentliggörs.”

6

Artikel 2.1 i Legea nr. 101/2016 i privind remediile și căile de atac în materie de atribuire a contractelor de achiziție publică, a contractelor sectoriale și a contractelor de concesiune de lucrări și concesiune de servicii, precum și pentru organizarea și funcționarea Consiliului Național de Soluționare a Contestațiilor (lag nr 101/2016 om rättsmedel vid tilldelning av offentliga kontrakt, sektorsspecifika kontrakt och kontrakt om byggkoncessioner och om tjänstekoncessioner samt om organisation av Statens nämnd för tvistlösning och om dess verksamhet) har följande lydelse:

”Den som anser sig ha lidit skada av att en rättighet eller ett berättigat intresse har åsidosatts genom ett beslut av en upphandlande myndighet eller genom underlåtenhet att fatta beslut om en ansökan inom den frist som föreskrivs i lag, kan begära att beslutet ogiltigförklaras, att den upphandlande myndigheten förklaras vara skyldig att utfärda ett beslut eller att vidta korrigerande åtgärder eller att erkänna den påstådda rättigheten eller det berättigade intresset inför [Consiliu Național de Soluționare a Contestațiilor (Statens nämnd för tvistlösning)] eller en domstol, i enlighet med bestämmelserna i denna lag.”

7

I artikel 3 i denna lag föreskrivs följande:

”1.   I denna lag avses med

…

3.   Vid tillämpningen av punkt 1 f i ska en person anses ha eller ha haft ett intresse med anknytning till ett upphandlingsförfarande om vederbörande ännu inte har uteslutits definitivt från förfarandet. Ett uteslutande är definitivt om det har meddelats berörd anbudssökande/anbudsgivare, och antingen har ansetts vara lagligt av [Consiliu Național de Soluționare a Contestațiilor (Statens nämnd för tvistlösning)] eller en domstol och inte längre kan bli föremål för ett prövningsförfarande.”

8

Artikel 8 i denna lag har följande lydelse:

”1.   Den som anser sig ha lidit skada av ett beslut av den upphandlande myndigheten kan vända sig till [Consiliu Național de Soluționare a Contestațiilor (Statens nämnd för tvistlösning)] med yrkande om att beslutet ska ogiltigförklaras och om att den upphandlande myndigheten ska förklaras vara skyldig att anta ett beslut eller vidta korrigerande åtgärder samt erkänna den påstådda rättigheten eller det berättigade intresset inom följande tidsfrister:

9

Artikel 49.1 i samma lag har följande lydelse:

”För att få överklagandet prövat i domstol, får den som anser sig ha lidit skada vända sig till behörig domstol, i enlighet med bestämmelserna i denna lag.”

10

CFR offentliggjorde en anbudsinfordran i ett sektorsspecifikt upphandlingsförfarande för ett offentligt byggentreprenadkontrakt för upprustning av en järnvägslinje.

11

Den 13 mars 2018 förklarades att det anbud som hade ingetts av konsortiet RailWorks, vilket leddes av Alstom Transport, var giltigt, men den 5 juli 2018 uteslöts detta anbud av CFR på grund av överväganden rörande RailWorks förmåga att genomföra kontraktet.

12

Genom dom av den 19 oktober 2018 ogillade Tribunalul Bucureşti (Förstainstansdomstolen i Bukarest, Rumänien) Alstom Transports talan mot CFR:s beslut om att utesluta RailWorks anbud och att tilldela konsortiet BraSig kontraktet. Curtea de Apel Bucureşti (Appellationsdomstolen i Bukarest, Rumänien) biföll genom dom av den 20 december 2018 Alstom Transports överklagande av denna dom och upphävde detta avgörande. Nämnda domstol konstaterade även att RailWorks anbud var giltigt och att CFR var skyldigt att göra en ny bedömning av BraSigs anbud med beaktande av den kritik som RailWorks hade framfört mot CFR.

13

Den 12 februari 2019, efter den omprövning som hade beslutats av Curtea de Apel Bucureşti (Appellationsdomstolen i Bukarest, Rumänien), förklarades att RailWorks anbud var giltigt. Alstom Transport tilldelades senare, genom skrivelse av den 19 juni 2019, det aktuella kontraktet.

14

Den 5 juli 2019 väckte Alstom Transport en ny talan vid Tribunalul Bucureşti (Förstainstansdomstolen i Bukarest) och yrkade ogiltigförklaring av CFR:s beslut att förklara BraSigs anbud var giltigt samt ogiltigförklaring av upphandlingsrapporten och samtliga rättsakter som rör metoderna för att utvärdera detta anbud. Alstom Transport yrkade vidare att den hänskjutande domstolen skulle förplikta CFR att utesluta nämnda anbud med motiveringen att BraSig vid upprepade tillfällen hade försökt påverka ledamöterna i CFR:s utvärderingskommitté till att missgynna RailWorks anbud.

15

Genom dom av den 8 augusti 2019 ogillade Tribunalul Bucureşti (Förstainstansdomstolen i Bukarest) talan med motiveringen att den hade väckts för sent. Nämnda domstol ansåg att den tiodagarsfrist som föreskrivs i artikel 8.1 a i lag nr 101/2016 inte började löpa från och med den dag då Alstom Transport fick kännedom om rapporten om upphandlingsförfarandet utan från och med den dag då Alstom Transport delgavs resultatet av detta förfarande.

16

Alstom Transport överklagade denna dom till Curtea de Apel Bucureşti (Appellationsdomstolen i Bukarest, Rumänien). Till stöd för sitt överklagande anförde Alstom Transport att bolaget, genom skrivelsen av den 19 juni 2019 angående resultatet av upphandlingsförfarandet, som nämns i punkt 13 i förevarande dom, endast hade informerats om utvärderingen av dess eget anbud och att det inte framgick av denna skrivelse hur BraSigs anbud hade bedömts. Alstom Transport gjorde gällande att det inte var förrän den 25 juni 2019 – då bolaget fick tillgång till handlingarna i upphandlingsförfarandet, efter att det hade begärt detta den 20 juni 2019 – som det fick kännedom om rapporten om upphandlingsförfarandet och, implicit, vilka utvärderingsmetoder som hade tillämpats. Enligt Alstom Transport var det följaktligen från och med den 25 juni 2019 som den tiodagarsfrist som avses i föregående punkt i denna dom började löpa.

17

Curtea de Apel Bucureşti (Appellationsdomstolen i Bukarest, Rumänien) beslutade mot denna bakgrund att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfråga till EU-domstolen:

”Ska artiklarna 1.1 tredje stycket, 1.3 och 2c i [direktiv 92/13] tolkas så, att tidsfristen för en ansökan om prövning, som inges av den anbudsgivare som tilldelats kontraktet i upphandlingsförfarandet, avseende den upphandlande enhetens beslut i vilket det förklaras att det anbud som lämnades av den anbudsgivare som placerades på en plats längre ned i rangordningen för upphandlingen är formellt korrekt, ska beräknas i förhållande till den dag då ett intresse uppstod för den anbudsgivare som tilldelats kontraktet, till följd av att den anbudsgivare som inte tilldelats kontraktet ingav ett överklagande avseende resultatet av upphandlingsförfarandet?”

18

Det ska inledningsvis påpekas att det framgår av handlingarna i målet att den hänskjutande domstolen har frågat EU-domstolen om tolkningen av artikel 1.1 fjärde stycket i direktiv 92/13 och inte tolkningen av artikel 1.1 tredje stycket i detta direktiv.

19

Den hänskjutande domstolen har således ställt sin enda fråga för att få klarhet i huruvida artiklarna 1.1 fjärde stycket, 1.3 och 2c i direktiv 92/13 ska tolkas så, att den frist inom vilken den anbudsgivare som tilldelats kontraktet kan väcka talan mot ett beslut av den upphandlande enheten att förklara att ett anbud från en anbudsgivare som inte tilldelats kontraktet var giltigt kan beräknas med utgångspunkt från den tidpunkt då förstnämnde anbudsgivare mottog detta beslut, även om sistnämnde anbudsgivare vid denna tidpunkt ännu inte hade väckt talan mot resultatet av upphandlingsförfarandet och den anbudsgivare som tilldelats kontraktet ännu inte hade erhållit relevanta upplysningar om hur anbudet från den anbudsgivare som inte tilldelats kontraktet hade utvärderats.

20

Artiklarna 1.1 fjärde stycket, 1.3 och 2c i rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten (EGT L 395, 1989, s. 33; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 48), i dess lydelse enligt direktiv 2014/23, motsvarar artiklarna 1.1 fjärde stycket, 1.3 och 2c i direktiv 92/13. Rättspraxis avseende dessa bestämmelser i direktiv 89/665, i dess lydelse enligt direktiv 2014/23, är således också relevant för tolkningen av de aktuella bestämmelserna i direktiv 92/13.

21

Enligt artikel 1.1 fjärde stycket i direktiv 92/13 ska medlemsstaterna, vad gäller avtal som omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2014/25 eller direktiv 2014/23, säkerställa att upphandlande enheters beslut om kontrakt kan prövas effektivt och så skyndsamt som möjligt. Fastställandet av tidsfrister för begäran om prövning, inom vilken en talan måste väckas för att inte prekluderas, gör det dock möjlig att uppnå det mål om skyndsamhet som eftersträvas i detta direktiv, genom att aktörerna är skyldiga att så snart som möjligt agera mot förberedande åtgärder eller preliminära beslut som fattats under upphandlingsförfarandet (se, analogt, beslut av den 14 februari 2019, Cooperativa Animazione Valdocco,C‑54/18, EU:C:2019:118, punkt 27 och där angiven rättspraxis).

22

Fastställandet av skäliga tidsfrister för väckande av talan vid äventyr av preklusion är i princip förenligt med det krav på effektivitet som följer av direktiv 92/13, eftersom det utgör en tillämpning av den grundläggande rättssäkerhetsprincipen och är förenligt med den grundläggande rätten till ett effektivt domstolsskydd (se, analogt, beslut av den 14 februari 2019, Cooperativa Animazione Valdocco,C‑54/18, EU:C:2019:118, punkt 28 och där angiven rättspraxis).

23

Det framgår således av artikel 2c i direktiv 92/13 att när en medlemsstat föreskriver tidsfrister för att ansöka om prövning av ett beslut som fattats av en upphandlande enhet inom ramen för ett upphandlingsförfarande som omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2014/25 eller direktiv 2014/23, eller i samband med ett sådant förfarande, ska tidsfristerna för att väcka talan mot nämnda beslut fastställas utifrån det sätt på vilket den upphandlande enhetens beslut delges anbudsgivarna.

24

Fristen ska således vara minst 10 kalenderdagar räknat från och med dagen efter den dag då detta beslut översändes till anbudsgivaren eller anbudssökanden, om telefax eller elektroniska medel används. Om andra kommunikationsmedel används ska denna tidsfrist vara antingen minst 15 kalenderdagar räknat från och med dagen efter den dag då nämnda beslut översändes till anbudsgivaren eller anbudssökanden, eller minst 10 kalenderdagar räknat från och med den dag då beslutet erhölls. När det gäller en ansökan om prövning av beslut som avses i artikel 2.1 b i direktiv 92/13, som inte är föremål för ett särskilt meddelande, ska tidsfristen vara minst 10 kalenderdagar räknat från och med den dag det berörda beslutet offentliggörs.

25

I förevarande fall föreskrivs i rumänsk rätt att tiodagarsfristen börjar löpa för samtliga anbudsgivare, inklusive den anbudsgivare som tilldelats kontraktet, från dagen efter det att denne fått kännedom om den upphandlande enhets beslut. Den anbudsgivare som tilldelats kontraktet och som har för avsikt att ifrågasätta ett beslut att förklara att ett anbud från en anbudsgivare som inte tilldelats kontraktet var giltigt, måste således väcka talan inom denna frist, oberoende av dels huruvida eller, i förekommande fall, när den andre anbudsgivaren har överklagat detta beslut, dels den omständigheten att den anbudsgivare som tilldelats kontraktet inte hade några upplysningar om hur anbudet från den andre anbudsgivaren hade utvärderats.

26

Även om såväl den hänskjutande domstolen, i begäran om förhandsavgörande, som parterna i det nationella målet och Europeiska kommissionen, i sina respektive skriftliga yttranden, behandlar villkoret om berättigat intresse av att få saken prövad, konstaterar EU-domstolen att den hänskjutande domstolen har valt att begränsa sin tolkningsfråga till att endast avse frågan från vilken tidpunkt fristen för att väcka talan börjar löpa.

27

Det ska i detta sammanhang erinras om att enligt artikel 1.3 i direktiv 92/13 ska medlemsstaterna se till att prövningsförfarandena ska vara tillgängliga på de villkor som medlemsstaterna själva anger, åtminstone för var och en som har eller har haft intresse av att få ingå ett visst avtal och som har lidit skada eller riskerar att lida skada till följd av en påstådd överträdelse.

28

Denna bestämmelse är avsedd att tillämpas på bland annat anbudsgivare som anser att ett beslut att tillåta en konkurrent att delta i ett förfarande för tilldelning av ett offentligt kontrakt är olagligt och riskerar att orsaka honom skada. Denna risk är tillräcklig för att motivera ett direkt intresse av att väcka talan mot detta beslut, oavsett den skada som kan uppstå genom att kontraktet tilldelas en annan anbudsgivare (se, analogt, beslut av den 14 februari 2019, Cooperativa Animazione Valdocco,C‑54/18, EU:C:2019:118, punkt 36).

29

Direktiv 92/13 utgör således, i princip, inte hinder för en nationell lagstiftning som innebär att ett överklagande av ett beslut som fattats av den upphandlande myndigheten ska väckas inom en föreskriven tidsfrist och att alla oegentligheter under upphandlingsförfarandet som åberopas till stöd för en sådan ansökan måste åberopas inom samma tidsfrist, vid äventyr av att det, efter denna period, inte längre är möjligt att ifrågasätta ett sådant beslut eller att åberopa en sådan oegentlighet, under förutsättning att den ifrågavarande fristen är skälig (se, analogt, beslut av den 14 februari 2019, Cooperativa Animazione Valdocco,C‑54/18, EU:C:2019:118, punkt 40 och där angiven rättspraxis).

30

Av detta följer att den anbudsgivare som tilldelats kontraktet kan vara skyldig att iaktta en frist för att väcka talan mot den upphandlande enhetens beslut att tillåta en anbudsgivare vars anbud har förkastats att delta i ett förfarande för offentlig upphandling, och detta även om detta beslut utgör en del av beslutet att tilldela denne anbudsgivare kontraktet och även om denne anbudsgivare vid denna tidpunkt ännu inte har väckt talan mot sistnämnda beslut.

31

Det kan emellertid inte uteslutas att en tillämpning av nationella preklusionsregler, under särskilda omständigheter eller mot bakgrund av vissa villkor, kan påverka de rättigheter som ges åt enskilda enligt unionsrätten, särskilt rätten till ett effektivt rättsmedel och en opartisk domstol, som stadfästs i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (se, analogt, beslut av den 14 februari 2019, Cooperativa Animazione Valdocco,C‑54/18, EU:C:2019:118, punkt 43 och där angiven rättspraxis).

32

Det ska i detta sammanhang erinras om att en effektiv överprövning av överträdelser av tillämpliga bestämmelser om offentlig upphandling endast kan säkerställas om talefristerna börjar löpa först den dag då sökanden fick kännedom eller borde ha fått kännedom om den påstådda överträdelsen av dessa bestämmelser (se, analogt, beslut av den 14 februari 2019, Cooperativa Animazione Valdocco,C‑54/18, EU:C:2019:118, punkt 45 och där angiven rättspraxis).

33

För detta ändamål ska den upphandlande enhetens beslut, som meddelas anbudsgivarna, i enlighet med artikel 2c i direktiv 92/13 åtföljas av en kortfattad redogörelse för skälen till beslutet.

34

Denna kortfattade redogörelse för skälen till beslutet, som ska åtfölja såväl de upphandlande enheternas beslut som särskilt delges anbudsgivarna som de offentliggjorda beslut som inte behöver bli föremål för en särskild anmälan, syftar till att säkerställa att de berörda anbudsgivarna känner till eller kan få kännedom om en eventuell överträdelse av de regler som är tillämpliga på upphandlingsförfaranden.

35

I förevarande fall gick det, med förbehåll för den hänskjutande domstolens prövning, att utläsa skälen för den upphandlande enhetens beslut att tillåta BraSig att delta i det upphandlingsförfarande som är aktuellt i det nationella målet ur den rapport från upphandlingsförfarandet som avses i punkterna 14–16 i förevarande dom, vilken enligt rumänsk rätt ska göras tillgänglig för de berörda anbudsgivarna genom konsultation på plats.

36

En sådan rättslig garanti för att få tillgång till skälen till de upphandlande enheternas beslut kan emellertid inte jämställas med att anbudsgivarna underrättas om skälen till dessa beslut i samband med att dessa offentliggörs eller delges.

37

Under sådana omständigheter då anbudsgivarna inte har fått kännedom om skälen till den upphandlande myndighetens beslut, vare sig genom offentliggörande eller vid delgivningen av tilldelningsbeslutet, kan den frist inom vilken den anbudsgivare som tilldelats kontraktet kan väcka talan mot ett beslut av den upphandlande enheten att förklara att ett anbud från en anbudsgivare som inte tilldelats kontraktet var giltigt inte börja löpa från och med dagen för mottagandet av detta beslut, utan från och med den tidpunkt då förstnämnde anbudsgivare underrättas om skälen till beslutet, vilket säkerställer att denne har haft eller kunnat ha fått kännedom om ett eventuellt åsidosättande av unionsrätten.

38

Mot bakgrund av ovanstående överväganden ska tolkningsfrågan besvaras enligt följande. Artiklarna 1.1 fjärde stycket, 1.3 och 2c i direktiv 92/13 ska tolkas så, att den frist inom vilken den anbudsgivare som tilldelats kontraktet kan väcka talan mot ett beslut av den upphandlande enheten att förklara att ett anbud från en anbudsgivare som inte tilldelats kontraktet var giltigt, i samband med beslutet om tilldelning av detta kontrakt, får beräknas med utgångspunkt från den tidpunkt då den anbudsgivare som tilldelats kontraktet mottog beslutet om denna tilldelning, även om den anbudsgivare som inte tilldelats kontraktet inte hade, eller ännu inte hade, väckt talan mot detta beslut om tilldelning. Om den anbudsgivare som tilldelats kontraktet däremot, vid delgivningen eller offentliggörandet av beslutet om tilldelning, inte, såsom föreskrivs i artikel 2c, fick en kortfattad redogörelse för skälen till detta beslut, såsom upplysningar om hur anbudet från den anbudsgivare som inte tilldelats kontraktet hade utvärderats, så ska denna frist beräknas med utgångspunkt från den tidpunkt då den anbudsgivare som tilldelats kontraktet delgetts en sådan redogörelse.

39

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (nionde avdelningen) följande:

Artiklarna 1.1 fjärde stycket, 1.3 och 2c i rådets direktiv 92/13/EEG av den 25 februari 1992 om samordning av lagar och andra författningar om gemenskapsregler om upphandlingsförfaranden tillämpade av företag och verk inom vatten-, energi-, transport- och telekommunikationssektorerna, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014, ska tolkas så, att den frist inom vilken den anbudsgivare som tilldelats kontraktet kan väcka talan mot ett beslut av den upphandlande enheten att förklara att ett anbud från en anbudsgivare som inte tilldelats kontraktet var giltigt, i samband med beslutet om tilldelning av detta kontrakt, får beräknas med utgångspunkt från den tidpunkt då den anbudsgivare som tilldelats kontraktet mottog beslutet om denna tilldelning, även om den anbudsgivare som inte tilldelats kontraktet inte hade, eller ännu inte hade, väckt talan mot detta beslut om tilldelning. Om den anbudsgivare som tilldelats kontraktet däremot, vid delgivningen eller offentliggörandet av beslutet om tilldelning, inte, såsom föreskrivs i artikel 2c, fick en kortfattad redogörelse för skälen till detta beslut, såsom upplysningar om hur anbudet från den anbudsgivare som inte tilldelats kontraktet hade utvärderats, så ska denna frist beräknas med utgångspunkt från den tidpunkt då den anbudsgivare som tilldelats kontraktet delgetts en sådan redogörelse.