1.

ViaSat, Inc. (nedan kallat ViaSat) har i sitt överklagande ( 2 ) yrkat att den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 26 mars 2020 i målet ViaSat/kommissionen (T‑734/17, ej publicerad, EU:T:2020:123) (nedan kallad den överklagade domen) ska upphävas. Genom denna dom ogillade tribunalen ViaSats talan om ogiltigförklaring av Europeiska kommissionens beslut C(2018) 180 final av den 11 januari 2018. I det beslutet fastställdes kommissionens ursprungliga avslag på ViaSats ansökan om tillgång till handlingar (nedan kallat det omtvistade beslutet). Beslutet grundade sig på de undantag som föreskrivs i artikel 4.2 första och andra strecksatserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar ( 3 ) vad avser skydd för affärsintressen och rättsliga förfaranden, eftersom de aktuella handlingarna utgjorde dokumentation som hade ingetts av en utvald sökande till följd av en sui generis-inbjudan om att inkomma med ansökningar.

2.

Tribunalen konstaterade att kommissionen, när den nekar tillgång till sådana handlingar i enlighet med artikel 4.2 i förordning nr 1049/2001, kan åberopa en allmän presumtion om sekretess för handlingar av detta slag, det vill säga ansökningar som ingetts till följd av en sui generis-inbjudan om att inkomma med ansökningar.

3.

Varje EU-institution som avslår en ansökan om att en handling ska lämnas ut med stöd av ett av de undantag som föreskrivs i artikel 4 i förordning nr 1049/2001 har en allmän skyldighet att förklara hur tillgången till handlingen skulle skada det intresse som skyddas av undantaget samt bedöma den tillhörande risken. ( 4 ) Domstolen har emellertid slagit fast att EU-institutionerna i vissa fall får grunda sig på allmänna presumtioner. ( 5 ) Domstolen har ännu inte haft tillfälle att pröva huruvida en sådan allmän presumtion kan tillämpas på handlingar som inges av sökande till följd av en inbjudan att inkomma med ansökningar i ett urvalsförfarande av detta slag.

4.

I artikel 4 i förordning nr 1049/2001, med rubriken ”Undantag”, föreskrivs följande i punkterna 2, 6 och 7:

”2.   Institutionerna skall vägra att ge tillgång till en handling om ett utlämnande skulle undergräva skyddet för

om det inte föreligger ett övervägande allmänintresse av utlämnandet.

…

6.   Om enbart delar av den begärda handlingen omfattas av något av undantagen, skall övriga delar av handlingen lämnas ut.

7.   De undantag som anges i punkterna 1–3 ovan skall enbart tillämpas under den period då skyddet är motiverat på grundval av handlingens innehåll. Undantagen får gälla i högst 30 år. För handlingar som omfattas av undantagen gällande privatliv eller affärsintressen och för känsliga handlingar får undantagen om det är nödvändigt fortsätta att gälla även efter denna period.”

5.

Artikel 3.3 i Europaparlamentets och rådets beslut nr 626/2008/EG av den 30 juni 2008 om urval och tillståndsgivning avseende system som tillhandahåller mobila satellittjänster ( 6 ) (nedan kallat beslutet om mobila satellittjänster) föreskrivs följande:

”3.   Tillgång till dokument som rör det jämförande urvalsförfarandet, inbegripet ansökningar, ska beviljas i enlighet med [förordning nr 1049/2001].”

6.

Klaganden ViaSat är ett teknikbolag som tillhandahåller kommunikationslösningar åt enskilda, företag och myndigheter. Den 2 maj 2017 ingav klaganden en ansökan till Europeiska kommissionens generaldirektorat för kommunikationsnät, innehåll och teknik (nedan kallat generaldirektoratet) om tillgång till ”[alla] uppgifter som Inmarsat PLC, Inmarsat Ventures Limited och/eller någon av deras dotterbolag lämnat i samband med att de deltog i Europeiska unionens förfarande för anbudsinfordran, vilket avslutades genom antagandet av kommissionens beslut 2009/449/EG av den 13 maj 2009 om urval av operatörer av alleuropeiska system som tillhandahåller mobila satellittjänster, ( 7 ) och till allt utbyte av information mellan Inmarsat och Europeiska kommissionen under upphandlingen till följd av det ursprungliga anbudet och fram till det slutliga beslutet om tilldelning och till all kommunikation efter tilldelningen av kontraktet” (nedan kallade de begärda handlingarna). Ansökan upprättades på grundval av artikel 7 i förordning nr 1049/2001. Enligt klaganden är Inmarsat en av bolagets direkta konkurrenter och bland de operatörer som har valts ut för att tillhandahålla de tjänster som upphandlingen avsåg.

7.

Genom en skrivelse av den 22 juni 2017 underrättade generaldirektoratet klaganden om att det hade avslagit ansökan om tillgång i sin helhet med motiveringen att utlämnandet av handlingarna skulle undergräva skyddet för en fysisk eller juridisk persons affärsintressen, inklusive immateriella rättigheter, rättsliga förfaranden och juridisk rådgivning. Enligt generaldirektoratet omfattades de begärda handlingarna i sin helhet av de undantag som föreskrivs i artikel 4.2 första och andra strecksatserna i förordning nr 1049/2001. Eftersom det inte förelåg något övervägande allmänintresse av utlämnandet nekades tillgång till dessa handlingar – inbegripet delar av dessa.

8.

Den 10 juli 2017 ingav klaganden en bekräftande ansökan till kommissionen om tillgång till handlingar på grundval av artikel 8 i förordning nr 1049/2001.

9.

Klaganden fick inget uttryckligt svar på denna bekräftande ansökan, varför klaganden den 3 november2017 väckte talan om ogiltigförklaring av det underförstådda beslutet om avslag på ansökan, i enlighet med artikel 8.3 i förordning nr 1049/2001.

10.

Den 11 januari 2018 antog kommissionens generalsekreterare ett uttryckligt beslut om avslag på den bekräftande ansökan om tillgång till handlingarna. Till stöd för det omtvistade beslutet åberopade kommissionen artikel 4.2 första strecksatsen (skydd för affärsintressen), artikel 4.2 andra strecksatsen (skydd för rättsliga förfaranden) och artikel 4.1 b (skydd för den enskildes privatliv och integritet) i förordning nr 1049/2001. I det beslutet identifierade kommissionen även en handling som ansökan avsåg och som inte hade identifierats tidigare, nämligen en ”e-postkorrespondens mellan generaldirektoratet [’för informationssamhället och medier’] ( 8 ) och Inmarsat i oktober/november 2008 (Ares(2017)439857) om en begäran som kommissionen skickat den 24 oktober 2008 om tilläggsinformation med avseende på de formkrav som angavs i inbjudan att inkomma med ansökningar och Inmarsats svar av den 6 november 2008 (nedan kallad e-postkorrespondensen).

11.

Efter antagandet av det omtvistade beslutet väckte kommissionen genkäromål den 22 januari 2018 och yrkade att det skulle fastställas att det saknades anledning att döma i saken.

12.

Den 22 mars 2018 inkom klaganden med en inlaga om justering av talan, så att den därefter avsåg ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet.

13.

Genom beslut av den 4 september 2018 tilläts Inmarsat Ventures Ltd att intervenera till stöd för kommissionens yrkanden.

14.

Till stöd för sin talan åberopade ViaSat fem grunder för ogiltigförklaring, i vilka bolaget hävdade att kommissionen för det första hade åsidosatt artikel 4.2 första strecksatsen i förordning nr 1049/2001 om skydd för affärsintressen, för det andra artikel 4.2 andra strecksatsen i förordning nr 1049/2001 om skydd för rättsliga förfaranden, för det tredje artikel 4.1 b i förordning nr 1049/2001 om skydd för privatlivet, för det fjärde artikel 4.2 sista delen av meningen i förordning nr 1049/2001 om förekomsten av ett övervägande allmänintresse av utlämnandet och för det femte artikel 4.6 i förordning nr 1049/2001 om nekad tillgång till delar av handlingarna.

15.

Tribunalen fann att det saknades anledning att pröva lagligheten av kommissionens underförstådda beslut och ogillade talan i övrigt.

16.

Tribunalen slog fast att kommissionen kunde åberopa en allmän presumtion om sekretess för de begärda handlingarna, som avsåg Inmarsats anbud. ( 9 ) Tribunalen grundade sig på sin rättspraxis ( 10 ) där det framgår att ett beslut att ge tillgång till anbudsgivares anbud för offentliga kontrakt i princip skadar skyddet för affärsintressen, på grund av de berörda handlingarnas art. ( 11 )

17.

I motsats till vad klaganden gjort gällande fann tribunalen att denna presumtion inte enbart är tillämplig på ansökningar om tillgång som ingetts av en icke utvald anbudsgivare. Förutom den omständigheten att det vore ologiskt att bevilja tredje part större tillgång än icke utvalda anbudsgivare har utlämnandet av viss information i enlighet med rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget ( 12 ) (nedan kallad budgetförordningen) ingen betydelse för tillämpningen av en presumtion om sekretess enligt förordning nr 1049/2001. ( 13 )

18.

Mot denna bakgrund fann tribunalen vidare att det i artikel 3.3 i beslutet om mobila satellittjänster, som åberopats av klaganden, endast erinras om att all tillgång till handlingar ska prövas mot bakgrund av förordning nr 1049/2001, utan att detta har till syfte eller verkan att ändra den förordningens tillämpningsområde. ( 14 )

19.

Tribunalen avvisade klagandens argument att presumtionen inte borde tillämpas eftersom det hade gått mer än fem år sedan urvalsförfarandet hade avslutats. Anledningen till detta är att de handlingar som avses i ansökan om tillgång nämligen till sin art är sådana att de kan innehålla konfidentiella tekniska och ekonomiska uppgifter om den utvalda anbudsgivaren, särskilt information om anbudsgivarens kompetens och arbetsmetoder, sakkunskaper, interna organisation, kostnader och erbjudna priser. Detta gäller i än högre grad eftersom Inmarsat ännu inte hade börjat erbjuda uppkopplingstjänster ombord på luftfartyg år 2017 och eftersom spektrumallokeringen till förmån för Inmarsat gäller åtminstone fram till 2027. ( 15 )

20.

Tribunalen fann vidare att det omtvistade beslutet var tillräckligt motiverat för att utesluta ett eventuellt övervägande allmänintresse av utlämnandet i enlighet med sista delen av meningen i artikel 4.2 i förordning nr 1049/2001. ( 16 ) Tribunalen fann dessutom att kommissionen inte hade gjort någon felaktig bedömning när den ansåg att det inte kunde identifieras något övervägande allmänintresse utifrån de omständigheter som klaganden hade åberopat. ( 17 )

21.

Tribunalen fann att kommissionen inte hade åsidosatt artikel 4.6 i förordning nr 1049/2001 genom att neka tillgång till delar av de begärda handlingarna, eftersom alla dessa handlingar i sin helhet omfattades av en allmän presumtion om sekretess. ( 18 )

22.

Mot bakgrund av dessa konstateranden fann tribunalen att det inte var nödvändigt att pröva huruvida det fanns fog för den andra och den tredje grunden om felaktig tillämpning av undantagen vad beträffar skyddet för rättsliga förfaranden respektive skyddet för privatlivet. ( 19 )

23.

ViaSat överklagade tribunalens dom, ViaSat/kommissionen, ( 20 ) den 12 juni 2020. Klaganden åberopade två grunder till stöd för sitt överklagande.

24.

Den första grunden, som avser ett åsidosättande av artikel 4.2 i förordning nr 1049/2001 vad avser skyddet för affärsintressen, är indelad i fyra delar. För det första har ViaSat gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den tillämpade en allmän presumtion om sekretess vad avser de begärda handlingarna, eftersom presumtionen endast är tillämplig på anbudsgivares anbud inom ramen för offentliga upphandlingsförfaranden som regleras i budgetförordningen. För det andra har ViaSat hävdat att även om tribunalen har beslutat att tillämpa en ny allmän presumtion, underlät den emellertid att motivera detta. För det tredje har ViaSat gjort gällande att en sådan allmän presumtion hursomhelst inte kan tillämpas på de begärda handlingarna eftersom detta skulle innebära att artikel 3.3 i beslutet om mobila satellittjänster förlorar sin ändamålsenliga verkan och skulle strida mot artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan). För det fjärde invände klaganden mot tribunalens slutsats att den allmänna presumtionen om sekretess var tillämplig på de begärda handlingarna i sin helhet.

25.

Genom den andra grunden för överklagandet har ViaSat gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning vad gäller förekomsten av ett övervägande allmänintresse av utlämnandet och därmed åsidosatte den sista delen av meningen i artikel 4.2 i förordning nr 1049/2001.

26.

ViaSat och kommissionen inkom med skriftliga yttranden, och Inmarsat Ventures SE ( 21 ) inkom också med skriftliga yttranden till stöd för kommissionens yrkanden. Domstolen beslutade att inte hålla någon muntlig förhandling, i enlighet med artikel 76.2 i domstolens rättegångsregler.

27.

I enlighet med domstolens begäran behandlar jag endast den första grunden för överklagandet i mitt förslag till avgörande.

28.

Genom den första grundens första del har ViaSat hävdat att tribunalen gjorde fel när den slog fast att en allmän presumtion om sekretess grundad på skyddet för affärsintressen är tillämplig på de begärda handlingarna, det vill säga handlingar som en anbudsgivare ingett i ett anbudsförfarande som inte omfattas av budgetförordningen.

29.

ViaSat anser att den allmänna presumtionen endast gäller handlingar som inges inom ramen för ett offentligt upphandlingsförfarande som anordnas i enlighet med budgetförordningen. Bolaget har gjort gällande att det i budgetförordningen föreskrivs att icke utvalda anbudsgivare åtminstone får erhålla viss information (namnet på den utvalda anbudsgivaren, de kvaliteter och relativa fördelar som kännetecknar det utvalda anbudet, det pris som ska betalas eller kontraktsvärdet). I förevarande fall har ViaSat inte fått någon sådan information eftersom budgetförordningen inte är tillämplig och det inte finns någon specifik bestämmelse i beslutet om mobila satellitsystem om att anbudsgivarna har rätt att erhålla vissa uppgifter. ViaSat har således gjort gällande att kommissionen, i motsats till vad tribunalen har funnit, borde ha gjort en individuell prövning av bolagets ansökan om tillgång till handlingar.

30.

Till stöd för sin ståndpunkt har ViaSat analogt gjort gällande att den allmänna presumtionen om sekretess inte är tillämplig på handlingar som inges inom ramen för inbjudningar att inkomma med ansökningar med avseende på bidrag som omfattas av budgetförordningen, där EU-institutionerna måste göra en individuell bedömning. Enligt ViaSat har denna ståndpunkt stöd i tribunalens dom i målet Agapiou Joséphidès/kommissionen och EACEA. ( 22 )

31.

I sitt svar har ViaSat vidare gjort gällande att även om den ansökan som Inmarsat ingav under urvalsförfarandet kan anses vara av samma art som anbudsgivares anbud inom ramen för offentliga upphandlingsförfaranden kan e‑postkorrespondensen mellan kommissionen och Inmarsat inte anses vara av samma art som sådana anbud.

32.

Kommissionen och Inmarsat har bestridit ViaSats resonemang.

33.

Såsom jag redan har påpekat räcker det inte att den berörda EU‑institutionen slår fast att en begärd handling omfattas av artikel 4.2 i förordning nr 1049/2001 för att motivera en nekad tillgång till handlingar. EU-institutionen måste i princip ge en lämplig förklaring till hur en sådan tillgång uttryckligen och konkret skulle kunna undergräva det intresse som skyddas genom den bestämmelsen. Domstolen har emellertid även fastslagit att det står en institution fritt att grunda sitt beslut om att neka tillgång till handlingar på allmänna presumtioner. En allmän presumtion kan vara tillämplig på kategorier av handlingar, eftersom allmänna överväganden av liknande slag kan tillämpas på ansökningar om utlämnande av handlingar av samma art. ( 23 ) Eftersom allmänna presumtioner utgör ett undantag från regeln att den berörda institutionen är skyldig att göra en konkret och individuell prövning samt mera allmänt från principen att största möjliga tillgång ska beviljas till handlingar som innehas av unionsinstitutionerna, ska allmänna presumtioner tolkas och tillämpas strikt. ( 24 )

34.

I nuläget har unionsdomstolarna erkänt att vissa kategorier av handlingar kan omfattas av en allmän presumtion om sekretess. ( 25 ) Förteckningen över dessa kategorier av handlingar är emellertid inte uttömmande.

35.

Såsom domstolen slog fast i sin dom i målet ClientEarth/kommissionen förutsätter erkännandet av en ny kategori av handlingar att det visas att det rimligen kan förutses att ett utlämnande av den typ av handlingar som ingår i denna kategori kan komma att skada det intresse som skyddas av undantaget i fråga. ( 26 )

36.

Jag anser att framför allt en fråga lyfts i den första grunden för överklagandet. Ska handlingar som inges inom ramen för ett urvalsförfarande till följd av en sui generis-inbjudan om att inkomma med ansökningar omfattas av en allmän presumtion om sekretess avseende skyddet för affärsintressen, även om det förfarandet inte regleras i budgetförordningen, som i förevarande fall?

37.

Enligt min mening ska denna fråga besvaras jakande. För fullständighetens skull bör det påpekas att domstolen, såsom kommissionen med rätta har påpekat, inte är skyldig att, inom ramen för detta överklagande, pröva huruvida en allmän presumtion om sekretess när det gäller skyddet för affärsintressen kan tillämpas på handlingar som inges i alla anbudsförfaranden.

38.

Med hänvisning i synnerhet till domen Cosepuri/Efsa ( 27 ) och domen Secolux/kommissionen ( 28 ) slog tribunalen i den överklagade domen fast att anbud som inges av anbudsgivarna i ett anbudsförfarande kan omfattas av tillämpningsområdet för undantaget avseende skydd för affärsintressen, på grund av de ekonomiska och tekniska uppgifterna i dessa. Tribunalen tillade att det är på grund av dessa handlingars art som det föreligger en presumtion om att tillgång till anbudsgivarnas anbud inom ramen för offentliga kontrakt i princip skulle undergräva skyddet för affärsintressen. ( 29 )

39.

Vidare angav tribunalen i den överklagade domen, såsom den hade slagit fast i domen Secolux/kommissionen, att sådana handlingar till sin art är sådana att de kan innehålla konfidentiella tekniska och ekonomiska uppgifter om den utvalda anbudsgivaren, särskilt information om anbudsgivarens kompetens och arbetsmetoder, sakkunskaper, interna organisation, kostnader och erbjudna priser. ( 30 )

40.

Jag anser att tribunalen under omständigheterna i förevarande fall gjorde en riktig bedömning när den tillämpade detta resonemang och en allmän presumtion. Det framgår av den överklagade domen att de begärda handlingarna, enligt det omtvistade beslutet, innehåller utförlig information om Inmarsats affärsmodell och kapacitet och återspeglar specifika sakkunskaper inom de områden som urvalsförfarandet avser. I de begärda handlingarna anges dessutom hur Inmarsat planerar att utnyttja en alleuropeisk S-bandspektrumallokering i syfte att kommersiellt tillhandahålla mobila satellittjänster inom EU. Denna information är av kommersiellt värde för och återspeglar den interna kunskapen inom Inmarsat, eftersom den återspeglar bolagets specifika sakkunskaper och affärsmodeller. Ett utlämnande av denna information skulle undergräva bolagets affärsintressen. Om tillgång ges till dessa handlingar skulle konkurrenterna inte bara få information om bolagets affärsmodeller och kapacitet utan det skulle även innebära att andra potentiella sökande i eventuella framtida upphandlingar skulle kunna kopierar Inmarsats ansökan när de upprättar sina egna ansökningar. ( 31 )

41.

Jag konstaterar dessutom att sökandena enligt beslutet om mobila satellittjänster var skyldiga att lägga fram bevis på deras förmåga att uppfylla ett antal milstolpar som anges i bilagan till det beslutet. Framför allt anges följande milstolpar: framställan av en begäran från Internationella teleunionen om samordning, satellittillverkning, avtal om satellituppskjutning, nätgränsstationer på marken, slutförd granskning av kritiska utvecklingssteg (Critical Design Review), satellitsammankoppling (satellite mating), uppskjutning av satelliter, frekvenssamordning och tillhandahållande av mobila satellittjänster inom medlemsstaternas territorium.

42.

Mot bakgrund av det ovan anförda anser jag att handlingar som en sökande ingett inom ramen för ett urvalsförfarande till följd av en sui generis-inbjudan om att inkomma med ansökningar som den i förevarande fall kan omfattas av en allmän presumtion om sekretess vad gäller skyddet för affärsintressen.

43.

Jag kommer nu att pröva fyra andra argument som har framförts av ViaSat.

44.

Vad för det första gäller frågan huruvida den allmänna presumtionen om sekretess kan tillämpas på urvalsförfaranden som inte anordnas i enlighet med budgetförordningen är jag av den klara uppfattningen att den frågan ska besvaras jakande.

45.

I motsats till vad klaganden har gjort gällande saknar det betydelse för tillämpningen av förordning nr 1049/2001, som reglerar ansökningar från allmänheten om tillgång till handlingar, att budgetförordningen innehåller en bestämmelse som ger vissa personer (det vill säga icke utvalda anbudsgivare) rätt att få tillgång till vissa uppgifter. ( 32 ) Alla personer kan åberopa bestämmelserna i förordning nr 1049/2001, oberoende av huruvida han eller hon har ett berättigat intresse (annat än sådant som innehas gemensamt med en annan person) av att få tillgång till de begärda handlingarna. Förordning nr 1049/2001 har inte till syfte att skydda de berättigade intressena hos icke utvalda anbudsgivare. Det som är avgörande är nämligen inte huruvida de berörda personerna kan få tillgång till vissa uppgifter enligt specifik lagstiftning (som budgetförordningen), utan huruvida det rimligen kan förutses, på grund av de begärda handlingarnas art, att ett utlämnande av dessa till allmänheten skulle kunna undergräva den aktuella sökandens eller anbudsgivarens affärsintressen.

46.

Det ska i detta hänseende tilläggas, såsom med rätta har påpekats i den överklagade domen, att det enbart betonas i artikel 3.3 i beslutet om mobila satellittjänster att ansökningar om tillgång till dokument rörande urvalsförfaranden som regleras i det beslutet ska prövas på grundval av förordning nr 1049/2001, utan att ha till syfte eller verkan att ändra förordningens räckvidd. ( 33 )

47.

För det andra grundar sig klagandens argument avseende tribunalens dom Agapiou Joséphidès/kommissionen och EACEA ( 34 ) på en felaktig tolkning av den domen. Det är visserligen riktigt att kommissionen beslutade att göra en individuell prövning i det ärendet, men det finns inget i den domen som tyder på att kommissionen inte i stället kunde ha grundat sig på en allmän presumtion om sekretess inom ramen för inbjudningar att inkomma med ansökningar med avseende på bidrag. Det ska erinras om att EU-institutionerna inte är skyldiga att grunda sig på allmänna presumtioner om sekretess. Härav följer att tillämpningen av en allmän presumtion om sekretess endast utgör en möjlighet för den berörda unionsinstitutionen. Det står den alltid fritt att göra en konkret och individuell prövning av de aktuella handlingarna. ( 35 )

48.

För det tredje har ViaSat gjort gällande att e-postkorrespondensen mellan Inmarsat och kommissionen om huruvida formkraven är uppfyllda inte är av samma art som ansökan och därmed inte bör omfattas av den allmänna presumtionen. Oberoende av frågan huruvida detta argument kan tas upp till sakprövning, vilket kommissionen har bestridit, ska det underkännas i sak. Tilläggsinformation som sökanden lämnar avseende uppfyllandet av formkraven utgör en integrerad del av anbudet och ska behandlas som sådan. Även om formkraven är offentliga, såsom klaganden har gjort gällande, innebär inte detta att de svar som ges på en begäran om förtydligande av skälen till att en ansökan uppfyller dessa krav är av offentlig art.

49.

För det fjärde har ViaSat väckt frågan huruvida den tid som har förflutit mellan urvalet och tillståndsgivningen 2009 innebär att skyddet för affärshemligheter har upphört. Såsom tribunalen med rätta påpekade i sin dom ( 36 ) skulle ett utlämnande kunna röja konfidentiell teknisk och ekonomisk information om den utvalda sökanden, särskilt information om den sökandens kompetens och arbetsmetoder, sakkunskaper, interna organisation, kostnader och erbjudna priser. Tribunalen gjorde även en riktig bedömning när den påpekade att utlämnandet av sådan information eller all annan information av kommersiellt värde som återspeglas i anbudet, även mer än fem år efter det att urvalsförfarandet har avslutats, kan undergräva skyddet för Inmarsats expertis, strategi och kreativitet och således dess kommersiella styrka. Tribunalen påpekade att Inmarsat ännu inte hade börjat erbjuda uppkopplingstjänster ombord på luftfartyg när ansökan om tillgång till handlingar ingavs och att den aktuella spektrumallokeringen till förmån för bolaget gäller åtminstone fram till 2027. Det finns således ingen anledning att anse att dessa farhågor har undanröjts i och med den tid som förflutit mellan urvalsbeslutet och tillståndsgivningen.

50.

Härav följer således att överklagandet inte kan vinna bifall såvitt avser den första grundens första del.

51.

ViaSat har gjort gällande att tribunalen må ha haft för avsikt att erkänna en allmän presumtion om sekretess vad gäller samtliga handlingar som sökande inger inom ramen för alla upphandlingsförfaranden som anordnas av EU‑institutionerna, men att den inte har angett skälen till detta.

52.

Kommissionen och Inmarsat har bestridit ViaSats argument.

53.

Jag finner inte att ViaSats argument är övertygande. Först och främst, såsom anges i punkt 37 ovan, uppkommer inte frågan i förevarande överklagande huruvida en allmän presumtion om sekretess med avseende på skyddet för affärsintressen ska tillämpas på handlingar som inges i alla anbudsförfaranden. Dessutom fann tribunalen, särskilt i punkterna 42, 43 och 48 i den överklagade domen, att det finns tillräckliga skäl för att presumtion ska anses föreligga i förevarande fall. Tribunalen fann i huvudsak att detta beror på att anbud som inges i urvalsförfaranden till följd av en inbjudan att inkomma med ansökningar som den i förevarande fall till sin art är sådana att de kan innehålla ekonomiska och tekniska uppgifter, som vid ett utlämnande i princip skulle undergräva skyddet för affärsintressen.

54.

Överklagandet kan därför inte vinna bifall såvitt avser den första grundens andra del.

55.

Genom den första grundens tredje del har ViaSat gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att en allmän presumtion om sekretess ska tillämpas på handlingar som de som begärs i förevarande fall. Klaganden har åberopat tre argument till stöd för sin ståndpunkt.

56.

För det första skulle artikel 3.3 i beslutet om mobila satellittjänster förlora sin ändamålsenliga verkan om en sådan allmän presumtion om sekretess tillämpas. ViaSat har hävdat att det går att härleda från den bestämmelsen att EU‑lagstiftaren ansåg att integriteten i urvalsförfarandet för operatörer av alleuropeiska system som tillhandahåller mobila satellittjänster inte skulle äventyras om tillgång till de aktuella handlingarna beviljades.

57.

För det andra har ViaSat framhållit att bolaget inte kan åtnjuta den särskilda rätt som icke utvalda anbudsgivare ges i budgetförordningen att få tillgång till viss information, eftersom bolaget inte deltog i upphandlingen. Någon liknande rätt att få tillgång till viss information föreskrivs i vart fall inte i beslutet om mobila satellittjänster.

58.

För det tredje har ViaSat gjort gällande att tillämpningen av en allmän presumtion om sekretess på den typ av handlingar som det rör sig om i förevarande fall innebär ett åsidosättande av bolagets rätt till ett effektivt rättsmedel, som föreskrivs i artikel 47 i stadgan. ViaSat har hävdat att det skulle vara oerhört svårt för en konkurrent att visa att Inmarsat har åsidosatt villkoren i sitt eget anbud om konkurrenten inte har tillgång till de begärda handlingarna. ViaSat har vidare gjort gällande att bolaget hade väckt talan vid tribunalen avseende en påstådd underlåtenhet från kommissionens sida att säkerställa att Inmarsat uppfyllde villkoren i inbjudan att inkomma med ansökningar och iakttog villkoren i sitt anbud. ( 37 )

59.

Kommissionen och Inmarsat har bestridit klagandens argument.

60.

Jag anser att ViaSats två första argument ska underkännas av de skäl som redan har angetts i punkterna 44–46 ovan. Jag vill i detta avseende tillägga att EU‑lagstiftaren kunde ha tagit med en bestämmelse liknande den i artikel 100.2 i budgetförordningen om den hade velat ge icke utvalda sökande rätt att erhålla viss information inom ramen för förfaranden för urval av operatörer av alleuropeiska system som tillhandahåller mobila satellittjänster. EU-lagstiftaren gjorde emellertid inte detta. Vidare ska det påpekas, såsom klaganden själv har medgett, att även om en sådan bestämmelse hade funnits, hade klaganden ändå inte kunnat utnyttja denna eftersom klaganden inte har deltagit i urvalsförfarandet.

61.

Vad gäller den rätt till ett effektivt rättsmedel som föreskrivs i artikel 47 i stadgan vill jag påpeka att ViaSat inte framförde detta argument vid tribunalen.

62.

Enligt artikel 127.1 jämförd med artikel 190 i domstolens rättegångsregler får inga nya grunder åberopas i ett mål om överklagande. Om en part tilläts att vid domstolen åberopa en ny grund som denne inte har åberopat vid tribunalen skulle detta innebära att vederbörande vid domstolen kunde anhängiggöra en mer omfattande tvist än den som tribunalen har prövat. Domstolen är i ett mål om överklagande i princip endast behörig att pröva tribunalens bedömning av de grunder som har behandlats vid tribunalen. Ett argument som inte har tagits upp i första instans kan emellertid inte anses utgöra en ny grund som därmed inte kan tas upp till prövning i målet om överklagande, för det fall argumentet endast innebär en utvidgning av ett argument som tidigare framställts inom ramen för en grund som anförts i ansökan till tribunalen. ( 38 )

63.

Detta är inte fallet i förevarande mål. ViaSat framförde inte några argument som grundade sig på ett åsidosättande av artikel 47 i stadgan under förfarandet vid tribunalen. Argumentet ska följaktligen avvisas.

64.

Hursomhelst kan överklagandet inte heller vinna bifall såvitt avser detta tredje argument.

65.

Syftet med förordning nr 1049/2001 är inte att bistå berörda parter vid en tvist, vilket tydligt framgår av den omständigheten att den person som ansöker om tillgång inte behöver ange några skäl för eller visa att vederbörande har ett särskilt intresse av att få tillgång till handlingar.

66.

Vidare tvivlar jag på att den av ViaSat åberopade domen i mål Varec ( 39 ) utgör något verkligt stöd för klaganden. Den tyder, om något, på att ViaSat felaktigt har försökt att åberopa förordning nr 1049/2001 inom ramen för denna tvist. I målet Varec bestred klaganden tilldelningen av ett offentligt kontrakt där klagandens anbud hade förkastats eftersom det inte uppfyllde de tekniska kriterierna. Bolaget väckte då talan vid belgisk domstol och yrkade att tilldelningsbeslutet skulle upphävas. För detta ändamål ansökte klaganden om att få tillgång till den utvalda anbudsgivarens upphandlingsdokument. Den utvalda anbudsgivaren motsatte sig givetvis denna begäran och gjorde gällande att upphandlingsdokumenten var konfidentiella.

67.

Till följd av en begäran om förhandsavgörande framställd av belgisk domstol fann EU-domstolen att principen om skyddet för konfidentiell information och affärshemligheter ska genomföras på så sätt att den är förenlig med kraven på ett effektivt rättsligt skydd och rätten till försvar för parterna i förfarandet. ( 40 ) Härav följde att EU‑domstolen ålade de nationella domstolarna att pröva sådana ansökningar om utlämnande av upphandlingsdokument från fall till fall genom att göra en avvägning mellan den utvalda anbudsgivarens intresse av att säkerställa konfidentialiteten för affärshemligheten och kraven på ett effektivt rättsligt skydd. ( 41 )

68.

Av detta följer att om ViaSat hade ansett att de handlingar som är föremål för detta förfarande var nödvändiga för att avgöra tvisten borde ViaSat ha tagit upp denna fråga vid den domstol där målet var anhängigt. Den domstolen hade då kunnat göra en avvägning mellan de motstridiga intressena för att besluta i vilken omfattning och på vilket sätt vissa uppgifter eller handlingar eventuellt kan lämnas ut om detta är möjligt. Det framgår inte av handlingarna i målet vid domstolen att ViaSat vid något tillfälle har åberopat någon sådan process.

69.

Således kan överklagandet, såvitt avser den första grundens tredje del, delvis inte tas upp till prövning och delvis inte bifallas.

70.

ViaSat har gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den slog fast att den allmänna presumtionen var tillämplig på de begärda handlingarna i sin helhet. ViaSat har särskilt gjort gällande att även om den allmänna presumtionen om sekretess kan omfatta vissa kategorier av känsliga uppgifter som information om priser eller sakkunskaper borde kommissionen ha gjort en individuell prövning av handlingarna för att fastställa vilka av dessa som rörde de kvaliteter och väsentliga fördelar som kännetecknade Inmarsats anbud.

71.

Klagandens argument bygger enligt min mening på en felaktig uppfattning av konsekvenserna av att en allmän presumtion tillämpas på vissa kategorier av handlingar. I fall där en allmän presumtion är tillämplig på en viss kategori av handlingar behöver den berörda EU-institutionen per definition inte göra en individuell bedömning av handlingarna för att fastställa huruvida delar av dessa ska lämnas ut (exempelvis de delar som rör den valda anbudsgivarens kvaliteter och väsentliga fördelar). ( 42 )

72.

Härav följer att överklagandet inte kan vinna bifall såvitt avser den första grundens fjärde del.

73.

Sammanfattningsvis föreslår jag att domstolen inte ska bifalla överklagandet såvitt avser den första grunden för överklagandet.