1)

Unionsrätten, bland annat rättssäkerhetsprincipen, ska tolkas på så sätt att den inte utgör hinder för att den nationella domstolen avstår från att tillämpa en bestämmelse i nationell rätt som gör det möjligt för nämnda domstol att ändra ett oskäligt villkor i ett avtal som ingåtts mellan en näringsidkare och en konsument i en sådan situation där den aktuella bestämmelsen, som har förklarats strida mot artikel 6.1 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal, genom dom av den 14 juni 2012, Banco Español de Crédito (C-618/10, EU:C:2012:349), ännu inte hade blivit föremål för en lagändring, i enlighet med den domen, vid den tidpunkt då avtalet ingicks.

2)

Rättssäkerhetsprincipen ska tolkas på så sätt att den inte gör det möjligt för den nationella domstolen, som har konstaterat att ett avtalsvillkor är oskäligt, i den mening som avses i artikel 3 i direktiv 93/13, att ändra innehållet i det villkoret på så sätt att nämnda domstol är skyldig att underlåta att tillämpa det. Artiklarna 6 och 7 i det direktivet utgör emellertid inte hinder för att den nationella domstolen ersätter ett sådant avtalsvillkor med en dispositiv bestämmelse i nationell rätt under förutsättning att det aktuella kreditavtalet inte kan bestå om nämnda oskäliga villkor upphävs och under förutsättning att en ogiltigförklaring av avtalet i dess helhet innebär att konsumenten utsätts för mycket negativa konsekvenser, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.