1)

Artikel 9 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/95/EG av den 22 oktober 2008 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar och artiklarna 54, 110 och 111 i rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken ska tolkas så, att en åtgärd, såsom en formell underrättelse, genom vilken innehavaren av ett äldre varumärke eller en annan äldre rättighet motsätter sig användningen av ett yngre varumärke dock utan att göra det som krävs för att uppnå en rättsligt bindande lösning, inte innebär att passiviteten avbryts och avbryter följaktligen inte den frist för rättighetsförlust som avses i dessa bestämmelser.

2)

Artikel 9 i direktiv 2008/95 och artiklarna 54, 110 och 111 i förordning nr 207/2009 ska tolkas så, att det inte kan anses utgöra hinder för rättighetsförlust till följd av passivitet enligt dessa bestämmelser att väcka talan vid domstol, genom vilken innehavaren av ett äldre varumärke eller en annan äldre rättighet ansöker om ogiltighetsförklaring av ett yngre varumärke eller motsätter sig användningen av det varumärket, när ansökan genom vilken nämnda talan väcktes visserligen lämnades in före utgången av fristen för rättighetsförlust men på grund av bristande omsorg från kärandens sida inte uppfyllde de krav för delgivning som uppställs i tillämplig nationell rätt och bristerna i ansökan inte har avhjälpts förrän efter denna tidpunkt av skäl som ska tillskrivas käranden.

3)

Artikel 9 i direktiv 2008/95 och artiklarna 54, 110 och 111 i förordning nr 207/2009 ska tolkas så, att när innehavaren av ett äldre varumärke eller en annan äldre rättighet, i den mening som avses i dessa bestämmelser, har förlorat sin rätt att ansöka om ogiltighetsförklaring av ett yngre varumärke och begära att användningen av detta ska upphöra, utgör denna rättighetsförlust även hinder för att framställa därmed sammanhängande yrkanden, såsom yrkanden om skadestånd, om tillhandahållande av upplysningar eller om destruering av varor.