1)

Artikel 13.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, jämförd med artikel 11.1 b i denna förordning, ska tolkas så, att den inte kan åberopas av ett bolag vilket, som motprestation för de tjänster som det tillhandahåller det direkta offret för en trafikolycka i samband med de skador som uppstått till följd av denna olycka, har förvärvat ett försäkringsanspråk från offret i syfte att begära betalning från den försäkrade skadevållaren, dock utan att bedriva yrkesmässig verksamhet inom området för indrivning av sådana fordringar.

2)

Artikel 7.2 i förordning nr 1215/2012 ska tolkas så, att den kan åberopas av en näringsidkare som genom ett överlåtelseavtal har förvärvat en fordran från den skadelidande vid en trafikolycka, i syfte att vid domstol i den medlemsstat där skadehändelsen inträffade väcka en skadeståndstalan mot försäkringsgivaren för den person som orsakade olyckan, som har sitt säte i en annan medlemsstat än den där skadehändelsen inträffade, under förutsättning att villkoren för tillämpningen av denna bestämmelse är uppfyllda, vilket det ankommer på den nationella domstolen att fastställa.