1)

Artikel 6.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/13/EU av den 22 maj 2012 om rätten till information vid straffrättsliga förfaranden och artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ska tolkas på så sätt att de utgör hinder för en nationell lagstiftning som inte innehåller någon processuell regel med stöd av vilken oklarheter och ofullständiga uppgifter i stämningsansökan som leder till ett åsidosättande av den tilltalade personens rätt att tillhandahållas utförlig information om åtalet kan avhjälpas efter den förberedande förhandlingen i ett brottmål.

2)

Artikel 6.3 i direktiv 2012/13 och artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ska tolkas på så sätt att den hänskjutande domstolen är skyldig att i möjligaste mån göra en unionskonform tolkning av de nationella bestämmelserna om ändring av åtal som gör det möjligt för åklagaren att vid huvudförhandlingen avhjälpa oklarheter och ofullständiga uppgifter i stämningsansökan, så att det faktiskt och effektivt tas hänsyn till den tilltalade personens rätt till försvar. Det är endast om den hänskjutande domstolen anser att en sådan unionskonform tolkning inte är möjlig som det ankommer på den att underlåta att tillämpa den nationella bestämmelse enligt vilken det är förbjudet att avbryta domstolsförfarandet och återförvisa ärendet till åklagaren för att denna ska upprätta en ny stämningsansökan.