Domstolens dom (andra avdelningen) av den 7 april 2022 (begäran om förhandsavgörande från Curtea de Apel Alba Iulia – Rumänien) – SC Avio Lucos SRL mot Agenţia de Plăţi şi Intervenţie pentru Agricultură – Centrul judeţean Dolj, Agenţia de Plăţi şi Intervenţie pentru Agricultură (APIA) – Aparat Central

(Mål C-176/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Jordbruk - Gemensam jordbrukspolitik - System för direktstöd - Gemensamma regler - Systemet för enhetlig arealersättning - Förordning (EU) nr 1307/2013 - Artikel 4.1 a och c och artikel 4.2 b - Nationell lagstiftning som gör direktstödet beroende av att jordbrukaren håller sina egna djur - Artikel 9.1 - Begreppet ”aktiva jordbrukare” - Förordning (EU) nr 1306/2013 - Artikel 60 - Bestämmelse om kringgående - Begreppet ”artificiellt skapade förhållanden”)

(2022/C 213/05)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Curtea de Apel Alba Iulia

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: SC Avio Lucos SRL

Motparter: Agenţia de Plăţi şi Intervenţie pentru Agricultură – Centrul judeţean Dolj, Agenţia de Plăţi şi Intervenţie pentru Agricultură (APIA) – Aparat Central

Domslut

Bestämmelserna i artikel 4.1 c iii och artikel 4.2 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 av den 17 december 2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 637/2008 och rådets förordning (EG) nr 73/2009, ska tolkas så, att de inte utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken minimiverksamheten på jordbruksarealer som naturligt hålls i ett skick som lämpar sig för bete eller odling, ska bedrivas av jordbrukaren med hjälp av djur som han själv håller.

Artikel 4.1 a och 4.1 c samt artikel 9.1 i förordning nr 1307/2013 ska tolkas så, att begreppet ”aktiv jordbrukare”, i den mening som avses i denna senare bestämmelse, omfattar en juridisk person som har ingått ett koncessionsavtal avseende betesmark som ägs av en kommun och på denna mark låter djur beta, vilka kostnadsfritt lånats ut till vederbörande av fysiska personer som äger dem, under förutsättning att denna person bedriver en ”minimiverksamhet” på denna betesmark, i den mening som avses i artikel 4.1 c iii i denna förordning.

Artikel 60 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008 ska tolkas så, att en situation där den som ansöker om ekonomiskt stöd inom ramen för systemet för enhetlig arealersättning, till stöd för sin ansökan, inger ett koncessionsavtal avseende betesmarker och avtal om saklån, utan motprestation, avseende de djur som ska beta på dessa arealer, kan omfattas av begreppet ”förmåner [som] har skapats på ett konstlat sätt”, i den mening som avses i denna bestämmelse, förutsatt dels att vissa objektiva förhållanden föreligger varav det framgår att målsättningen med den berörda unionsbestämmelsen inte har uppnåtts, trots att de villkor som uppställs i dessa bestämmelser formellt sett har uppfyllts, dels att det föreligger ett subjektivt rekvisit bestående i en avsikt att erhålla en förmån som följer av unionsbestämmelserna, genom att på ett konstlat sätt skapa de förutsättningar som krävs för att erhålla en sådan förmån.

(1) EUT C 297, 7.9.2020.