12.7.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 278/15


Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 29 april 2021 (begäran om förhandsavgörande från Sąd Okręgowy w Gdańsku – Polen) – I.W., R.W. mot Bank BPH S.A.

(Mål C-19/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Konsumentskydd - Direktiv 93/13/EEG - Oskäliga avtalsvillkor i konsumentavtal - Följderna av att ett villkor förklaras oskäligt - Avtal om hypotekslån uttryckt i utländsk valuta - Fastställande av växelkurs - Avtal om novation - Avskräckande effekt - De nationella domstolarnas skyldigheter - Artikel 6.1 och artikel 7.1)

(2021/C 278/20)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Sąd Okręgowy w Gdańsku

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: I.W., R.W.

Motpart: Bank BPH S.A.

Ytterligare deltagare i rättegången: Rzecznik Praw Obywatelskich

Domslut

1)

Artikel 6.1 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal ska tolkas så, att det ankommer på den nationella domstolen att konstatera att ett villkor i ett avtal som ingåtts mellan en näringsidkare och en konsument är oskäligt, även om parterna har ändrat detta villkor genom avtal. Ett sådant konstaterande medför att den situation som konsumenten skulle ha befunnit sig i utan detta villkor som konstaterats vara oskäligt återställs, såvida inte konsumenten genom ändringen av det oskäliga villkoret har avstått från ett sådant återställande genom ett fritt och informerat samtycke, vilket det ankommer på den nationella domstolen att kontrollera. Det följer emellertid inte av denna bestämmelse att konstaterandet av att det ursprungliga villkoret är oskäligt i princip skulle få till följd att avtalet ogiltigförklaras, eftersom ändringen av detta villkor har gjort det möjligt att återställa jämvikten mellan parternas skyldigheter och rättigheter enligt avtalet och att undanröja det fel som det var behäftat med.

2)

Artikel 6.1 och artikel 7.1 i direktiv 93/13 ska tolkas så, att de inte utgör hinder för att den nationella domstolen endast ogiltigförklarar den oskäliga delen av ett villkor i ett avtal som ingåtts mellan en näringsidkare och en konsument, när det avskräckande syftet med direktivet säkerställs genom nationella lagbestämmelser som reglerar dess användning, förutsatt att denna del utgörs av en särskild avtalsförpliktelse som kan bli föremål för en individuell prövning av oskäligheten. Vidare utgör dessa bestämmelser hinder för att den hänskjutande domstolen endast ogiltigförklarar den oskäliga delen av ett villkor i ett avtal som ingåtts mellan en näringsidkare och en konsument, när en sådan ogiltigförklaring skulle innebära att innehållet i villkoret ändrades på ett sätt som påverkar dess huvudsakliga innehåll, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva.

3)

Artikel 6.1 i direktiv 93/13 ska tolkas så, att följderna av ett rättsligt konstaterande av att ett oskäligt villkor föreligger i ett avtal som ingåtts mellan en näringsidkare och en konsument omfattas av bestämmelserna i nationell rätt, varvid frågan huruvida ett sådant avtal kvarstår ska prövas ex officio av den nationella domstolen genom en objektiv bedömning på grundval av dessa bestämmelser.

4)

Artikel 6.1 i direktiv 93/13, jämförd med artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas så, att det ankommer på den nationella domstol som konstaterar att ett villkor i ett avtal som en näringsidkare har ingått med en konsument är oskäligt att, inom ramen för nationella processregler och efter ett kontradiktoriskt förfarande, informera konsumenten om de rättsliga följder som en ogiltigförklaring av ett sådant avtal kan medföra, oberoende av om konsumenten företräds av ett professionellt ombud.


(1)  EUT C 191, 8.6.2020.