TRIBUNALENS BESLUT (åttonde avdelningen)
den 17 juli 2020 ( *1 )
”Passivitetstalan – Skydd av unionens ekonomiska intressen – Bedrägeribekämpning – Möte i Europeiska rådet – Fleråriga budgetramen – Finansförordningen – Möjlig intressekonflikt hos en representant för Republiken Tjeckien vid ett möte i Europeiska rådet – Europeiska rådet underlät att vidta åtgärder – Artikel 130 i rättegångsreglerna – Intresse av att få frågan prövad – Vem som begär att rådet ska vidta åtgärder – Europeiska rådets ställningstagande – Passiviteten upphör – Avvisning – Artikel 15.2 FEU – Uppenbart att talan helt saknar rättslig grund”
I mål T‑715/19,
Lukáš Wagenknecht, Pardubice (Republiken Tjeckien), företrädd av A. Dolejská, advokat,
sökande,
mot
Europeiska rådet, företrätt av A. Westerhof Löfflerová, A. Jensen och J. Bauerschmidt, samtliga i egenskap av ombud,
svarande,
angående en talan som väckts med stöd av artikel 265 FEUF med yrkande om att tribunalen ska fastställa att Europeiska rådet rättsstridigt har underlåtit att utestänga Republiken Tjeckiens premiärminister, Andrej Babiš, från att delta i Europeiska rådets möte den 20 juni 2019 samt från kommande möten rörande förhandlingar om budgeten på grund av en möjlig intressekonflikt med avseende på kraven i artikel 325.1 FEUF och artikel 61.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 2018, s. 1).
TRIBUNALEN (åttonde avdelningen)
sammansatt av ordföranden J. Svenningsen (referent), samt domarna C. Mac Eochaidh och J. Laitenberger,
justitiesekreterare: E. Coulon,
meddelar följande
Beslut
Bakgrund till tvisten
|
1 |
Genom skrivelse av den 5 juni 2019, som inkom till Europeiska rådet den 10 juni 2019, begärde sökanden, Lukáš Wagenknecht, ledamot av Senát Parlamentu České republiky (Republiken Tjeckiens senat) att Europeiska rådet skulle utestänga Republiken Tjeckiens premiärminister Andrej Babiš från att delta i Europeiska rådets möte den 20 juni 2019 samt från kommande möten rörande förhandlingar om budgeten (den fleråriga budgetramen (FBR) 2021/2027) (nedan kallat anmodan att vidta åtgärder) på grund av den möjliga intressekonflikten hos en representant för Republiken Tjeckien som skulle följa av hans personliga och familjemässiga intressen i företag inom koncernen Agrofert, vilken bland annat bedriver verksamhet inom livsmedelsindustrin. |
|
2 |
Den 24 juni 2019 besvarade Europeiska rådet anmodan att vidta åtgärder och förklarade att det inte tog ställning i sak till vad sökanden hävdade och försäkrade sökanden att rådet fäster största vikt vid kamp mot bedrägerier och annan olaglig verksamhet som påverkar Europeiska unionens finansiella intressen samt förklarade i sakfrågan för sökanden att eftersom artikel 15.2 FEU, i sin egenskap av bestämmelse inom primärrätten, i ovillkorliga ordalag angav Europeiska rådets sammansättning genom att det där stadgas att Europeiska rådet ”ska bestå av medlemsstaternas stats- eller regeringschefer samt av sin ordförande och [Europeiska] kommissionens ordförande”. Denna sammansättning kan inte ändras eftersom det i denna bestämmelse inte anges någon möjlighet till sådan ändring. Europeiska rådet förklarade vidare att frågan om vilken person, stats- eller regeringschefen, som ska företräda var och en av unionens medlemsstater faller under nationell konstitutionell rätt. Europeiska rådet eller dess ordförande kunde således inte bestämma vem som skulle företräda varje medlemsstat eller om det var statschefen eller regeringschefen som skulle inbjudas till olika möten i rådet. Dessa principer gäller även för mötena i Europeiska unionens råd. Med anledning härav svarade Europeiska rådet sökanden med avseende på anmodan att vidta åtgärder, att det inte kunde utestänga Republiken Tjeckiens premiärminister från att delta i de möten som begäran avsåg. |
|
3 |
Den 2 juli 2019 vände sig sökanden på nytt till Europeiska rådet och begärde per e-postmeddelande förtydliganden av dess generalsekreterare rörande det svar som getts sökanden den 24 juni. Detta e-postmeddelande besvarades inte. |
Förfarandet och parternas yrkanden
|
4 |
Genom ansökan ingiven till tribunalens kansli den 21 oktober 2019 via ett provisoriskt användarkonto inom e-Curia, vilket öppnats av sökandens ombud, väckte sökanden talan i enlighet med artikel 265 FEUF för att få slå fast att Europeiska rådet agerade försumligt då denna institution rättsstridigt hade underlåtit att besvara anmodan att vidta åtgärder. |
|
5 |
Sökanden har även, med stöd av artikel 151 i tribunalens rättegångsregler, genom särskild handling som inkom till tribunalens kansli samma dag och på samma sätt begärt att målet ska handläggas skyndsamt. |
|
6 |
Eftersom de styrkande handlingar som krävs för att validera användarkontot e‑Curia inkom till tribunalens kansli den 4 november 2019, trots att de enligt artikel 56a.4 i rättegångsreglerna skulle ha inkommit till tribunalens kansli inom en frist på tio dagar räknat från ingivandet av inlagan, i förevarande fall väckande av talan, uppmanades sökanden att inkomma med yttrande härom. |
|
7 |
Den 21 november 2019 inkom sökanden med sitt yttrande, i vilket dennes ombud förklarade att sökanden den 24 oktober 2019 hade sänt de erforderliga styrkande handlingarna för att öppna ett e-Curia-konto vid den tjeckiska postens utrikesavdelning vilken skulle leverera försändelsen till Luxembourg (Luxemburg) inom två eller tre arbetsdagar. Befordran tog emellertid till sist över elva dagar till följd av förseningar som måste tillskrivas den tjeckiska och den luxemburgska posten. Ombudet tillade att hon handlat skyndsamt men att hon dock inte kunde förvänta sig sådana brister i fråga om avtalsuppfyllelse hos dessa båda postväsen och dessutom inte kunde reagera i tid på grund av sjukhusvistelse inför sitt första barns födsel den 31 oktober 2019. |
|
8 |
Genom beslut av den 11 december 2019 godtog tribunalen att det förelåg oförutsebara omständigheter i enlighet med artikel 45 andra stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol och därmed följaktligen att inte med tillämpning av artikel 56a.4 i rättegångsreglerna förklara att talan inte kunde tas upp till prövning. |
|
9 |
Sökanden har slutligen yrkat att tribunalen ska förklara att ”Europeiska rådet har underlåtit att agera genom att rådet i strid med artikel 325.1 [FEUF] och artikel 61.1 i förordning (EU) 2018/1046 om finansiella regler för unionens allmänna budget inte har vidtagit någon tvingande åtgärd för att förhindra eller åtgärda intressekonflikten hos Andrej Babiš, Republiken Tjeckiens premiärminister, och genom att rådet i strid med förbudet mot intressekonflikter i artikel 61.1 i förordning 2018/1046 inte utestängde Andrej Babiš, Republiken Tjeckiens premiärminister, från att delta i de överläggningar som ledde fram till antagandet av unionens fleråriga budgetram 2021/2027”. |
|
10 |
Den 23 januari 2020 ingav Europeiska rådet sitt yttrande över begäran om skyndsam handläggning. |
|
11 |
Genom beslut av den 10 februari 2020 avslog tribunalen begäran om skyndsam handläggning. |
|
12 |
Den 19 mars 2020 gjorde Europeiska rådet i enlighet med artikel 130.1 i rättegångsreglerna en invändning om rättegångshinder i vilket det yrkade att tribunalen ska
|
|
13 |
Den 27 maj 2020 inkom sökanden med sitt yttrande om invändningen om rättegångshinder, vilket måste förkortas på grund av sin längd. I detta yttrande begärde sökanden att tribunalen skulle förklara att talan kan tas upp till prövning och är välgrundad samt förplikta Europeiska rådet att ersätta rättegångskostnaderna. |
|
14 |
Genom separat handling som likaså översändes till tribunalens kansli den 27 maj 2020 begärde sökanden i enlighet med artikel 279 FEUF att tribunalens ordförande skulle vidta en interimistisk åtgärd i form av en generell förklaring. Den 12 juni 2020 inkom Europeiska rådet med sitt yttrande över denna framställning. |
Rättslig prövning
|
15 |
Om svaranden, genom separat handling, ansöker om att tribunalen ska meddela beslut i fråga om rättegångshinder eller tribunalens behörighet utan att själva saken prövas, ska tribunalen enligt artikel 130 i rättegångsreglerna pröva ansökan så snart som möjligt och vid behov inleda den muntliga delen av förfarandet. Enligt artikel 126 i rättegångsreglerna får tribunalen vidare, på förslag av referenten, om det är uppenbart att tribunalen saknar behörighet att pröva talan eller om det är uppenbart att talan inte kan tas upp till prövning eller att den helt saknar rättslig grund, när som helst avgöra målet genom särskilt uppsatt beslut som är motiverat, utan vidare handläggning. |
|
16 |
I förevarande fall anser tribunalen att handlingarna i målet innehåller tillräckliga upplysningar och beslutar med tillämpning av denna artikel att avgöra målet utan vidare handläggning. |
|
17 |
I sin invändning om rättegångshinder anser Europeiska rådet att talan av flera skäl uppenbart inte kan tas upp till prövning. För det första har nämligen Europeiska rådet i sin egenskap av institution agerat i enlighet med artikel 265 FEUF inom två månader efter det att det anmodades att vidta åtgärder. Rådets svar av den 24 juni 2019 på sökandens anmodan att vidta åtgärder har sålunda medfört att den passivitet som sökanden hävdar föreligga har upphört. |
|
18 |
För det andra anser Europeiska rådet att rådet i avsaknad av behörighet för detta ändamål som tilldelats genom EU-fördraget och EUF-fördraget inte var skyldigt att som svar på anmodan utestänga Republiken Tjeckiens premiärminister från att delta i förhandlingar om FBR 2021/2027. |
|
19 |
För det tredje hävdar Europeiska rådet att sökanden inte hade ett intresse av att få frågan prövad och i det aktuella fallet heller inte kunde begära att rådet skulle vidta åtgärder i enlighet med artikel 265 tredje stycket FEUF. |
|
20 |
Sökanden anser att förevarande talan kan tas upp till sakprövning. |
|
21 |
Europeiska rådet skulle nämligen ha underlåtit att agera i så måtto att Republiken Tjeckiens premiärminister, hos vilken det eventuellt förelåg en intressekonflikt, deltog i Europeiska rådets möte den 20 juni 2019 vid vilket unionens budget behandlades, såsom framgår av punkt 4 på dagordningen för detta möte. Enligt sökanden måste dock Europeiska rådet agera beträffande intressekonflikten hos Republiken Tjeckiens premiärminister i överensstämmelse med artikel 325.1 FEUF och artikel 61.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 2018, s. 1). |
|
22 |
Sökanden anser vidare att han är både direkt och personligen berörd av den rättsakt som han begärt att Europeiska rådet skulle anta för att få denna institutions eventuella passivitet att upphöra vad beträffar den möjliga intressekonflikten hos Republiken Tjeckiens premiärminister och hävdar att svaret från Europeiska rådet på anmodan att vidta åtgärder var verkningslöst genom att det var motsägelsefullt och att det i detta inte fastställdes vilken ståndpunkt som Europeiska rådet intog. Sökanden påpekade vidare att generalsekreteraren inte besvarat sökandens framställan av den 2 juli 2019, trots att Europeiska rådets ställningstagande enligt sökanden behövde förtydligas. |
|
23 |
Slutligen gör sökanden i sitt yttrande avseende invändningen om rättegångshinder en ny omständighet gällande, vilken enligt vederbörande är avgörande för utgången i förevarande mål, nämligen att Ústavní soud (Författningsdomstolen, Republiken Tjeckien) i plenum den 11 februari 2020 dömde i målet Pl. ÚS 4/2017, vilket specifikt behandlar intressekonflikter likartade dem som i förevarande fall påtalats av sökanden. Dessutom skulle det vara än desto viktigare att tribunalen i förevarande fall tillerkänner honom rätt att begära att Europeiska rådet ska vidta åtgärder, eftersom han dels är ledamot av Republiken Tjeckiens senat, vilket innebär att han kan utöva kontroll över premiärministern i sin medlemsstat, dels på grund av att han i likhet med Europaparlamentets ledamöter mordhotats till följd av att förevarande talan hade väckts samt, vad sökanden själv beträffar, blivit utsatt för en förtalskampanj. |
|
24 |
Tribunalen erinrar inledningsvis om att medlemsstaterna och unionens övriga institutioner enligt artikel 265 första stycket FEUF får väcka talan vid Europeiska unionens domstol för att få en överträdelse fastslagen om Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, Europeiska kommissionen, Europeiska centralbanken eller byråer eller något av unionens organ i strid med fördragen underlåter att vidta åtgärder. |
|
25 |
I artikel 265 tredje stycket FEUF föreskrivs dessutom att varje fysisk eller juridisk person på samma villkor får föra talan vid domstolen om att någon av unionens institutioner eller byråer eller något av dess organ underlåtit att till personen i fråga rikta någon annan rättsakt än en rekommendation eller ett yttrande. Det följer dock av lydelsen i denna bestämmelse att den fysiska eller juridiska personen, för att passivitetstalan ska kunna tas upp till prövning, måste visa att denne befinner sig i en rättslig situation som är likadan eller liknar den som den potentiella person befinner sig i till vilken en rättslig åtgärd som den berörda institutionen är skyldig att vidta gentemot vederbörande är riktad (se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 juni 1982, Bethell/kommissionen, 246/81, EU:C:1982:224, punkterna 15 och 16, beslut av den 23 maj 1990, Asia Motor France/kommissionen, C‑72/90, EU:C:1990:230, punkterna 10–12, och beslut av den 23 januari 1991, Prodifarma/kommissionen, T‑3/90, EU:T:1991:2, punkt 35). Med andra ord måste denna fysiska eller juridiska person visa att vederbörande antingen är mottagare av den rättsakt som den berörda institutionen skulle ha underlåtit att anta eller att rättsakten skulle ha berört vederbörande direkt och personligen på ett sätt liknande det som skulle ha varit fallet för mottagaren av en sådan rättsakt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 november 1996, T. Port, C‑68/95, EU:C:1996:452, punkt 59, och dom av den 15 september 1998, Gestevisión Telecinco/kommissionen, T‑95/96, EU:T:1998:206, punkt 58). |
|
26 |
Den fysiska eller juridiska personen ska även i enlighet med artikel 265 FEUF visa att denne har ett intresse av att få saken prövad, vilket förutsätter att utgången av prövningen av talan medför en fördel för sökanden personligen (dom av den 7 juni 2007, Wunenburger/kommissionen, C‑362/05 P, EU:C:2007:322, punkt 42, dom av den 17 april 2008, Flaherty m.fl./kommissionen, C‑373/06 P, C‑379/06 P och C‑382/06 P, EU:C:2008:230, punkt 25, och dom av den 4 juni 2015, Andechser Molkerei Scheitz/kommissionen, C‑682/13 P, ej publicerad, EU:C:2015:356, punkt 25). Ett berättigat intresse av att få saken prövad saknas däremot endast när ett bifall till talan inte under några förhållanden kan innebära att sökanden uppnår det eftersträvade resultatet (se dom av den 23 november 2017 i de förenade målen Bionorica och Diapharm/kommissionen, C‑596/15 P och C‑597/15 P, EU:C:2017:886, punkt 85 och där angiven rättspraxis). |
|
27 |
Det måste i förevarande fall konstateras att den rättsakt som sökanden har begärt att Europeiska rådet ska anta, nämligen att utestänga Tjeckiens premiärminister från att delta i denna institutions möten rörande förhandlingar om budgeten, inte är en rättsakt som Europeiska rådet riktar till sökanden utan ett beslut av rådet som har premiärministern som mottagare. Även om sökanden åberopar sin ställning som ledamot av den berörda medlemsstatens nationella parlament i förevarande fall Republiken Tjeckiens senat, för att kunna agera utifrån ett allmänintresse måste denne ändå enligt den rättspraxis som angetts i punkterna 25 och 26 ovan kunna visa att han har ett personligt intresse som har sin grund i och är beroende av att det fastställs att Europeiska rådet har varit passivt. I alla händelser är det villkor som anges i artikel 265 tredje stycket FEUF - rörande vem som kan begära att rådet ska vidta åtgärder och som innebär att det är den fysiska eller juridiska person som ska väcka talan mot den institution till vilken begäran ställts angående underlåtenhet att till personen i fråga rikta någon annan rättsakt än en rekommendation eller ett yttrande riktad eller som direkt och personligen berör denne – uppenbart inte heller uppfyllt i sökandens fall, eftersom de åtgärder som begärts från Europeiska rådets sida var riktade till en tredje person (se, för ett liknande resonemang, beslut du 23 januari 1991, Prodifarma/kommissionen, T‑3/90, EU:T:1991:2, punkt 37, och beslut av den 26 november 1996, Kuchlenz-Winter/rådet, T‑167/95, EU:T:1996:172, punkt 20). |
|
28 |
Av artikel 265 andra stycket FEUF följer dessutom att en passivitetstalan endast kan tas upp till prövning om den institution, det organ eller den byrå som berörs dessförinnan anmodats att vidta åtgärder. Av samma stycke följer emellertid att talan endast får väckas inom en ytterligare frist om institutionen, organet eller byrån inte har tagit ställning inom fristen av två månader räknat från anmodan att vidta åtgärder. |
|
29 |
Det bör härvidlag erinras om att denna bestämmelse avser passivitet i form av den berörda institutionens underlåtenhet att fatta beslut eller ta ställning (dom av den 13 juli 1971, Deutscher Komponistenverband/kommissionen, 8/71, EU:C:1971:82, punkt 2, dom av den 19 november 2013,kommissionen/rådet, C‑196/12, EU:C:2013:753, punkt 22, och dom av den 23 november 2017, Bionorica och Diapharm/kommissionen, C‑596/15 P och C‑597/15 P, EU:C:2017:886, punkt 52). Således är villkoren i artikel 265 FEUF för att en passivitetstalan ska tas upp i princip inte uppfyllda om den institution som anmodats att vidta åtgärder har tagit ställning till denna anmodan innan talan väcktes (dom av den 1 april 1993, Pesqueras Echebastar/kommissionen, C‑25/91, EU:C:1993:131, punkt 11, och dom av den 21 juli 2016Nutria/kommissionen, T‑832/14, ej publicerad, EU:T:2016:428, punkt 45). |
|
30 |
Det framgår dessutom av rättspraxis att artikel 265 FEUF avser passivitet som består i att institutionen inte fattar beslut eller avger ett ställningstagande men passivitet avser inte att institutionen antar en annan rättsakt än vad de berörda skulle ha önskat eller anser vara nödvändigt (dom av den 21 juli 2016Nutria/kommissionen, T‑832/14, ej publicerad, EU:T:2016:428, punkt 46; se även, för ett liknande resonemang, dom av den 1 april 1993, Pesqueras Echebastar/kommissionen, C‑25/91, EU:C:1993:131, punkt 12 och där angiven rättspraxis). |
|
31 |
Om institutionen med klargöranden till stöd för sin uppfattning inte vidtar några åtgärder enligt en sådan anmodan utgör detta följaktligen ett ställningstagande som innebär att passiviteten upphör och att avslaget, så som detta uttalats och motiverats, därmed utgör en rättsakt mot vilken talan kan väckas i enlighet med artikel 263 FEUF (se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 april 1988, Asteris m.fl./kommissionen, 97/86, 99/86, 193/86 och 215/86, EU:C:1988:199, punkterna 32 och 33, och beslut av den 7 december 2017, Techniplan/kommissionen, T‑853/16, ej publicerat, EU:T:2017:928, punkt 20). |
|
32 |
Trots att Europeiska rådet den 24 juni 2019 för sökanden i tydliga ordalag förklarade skälen till att det inte kunde agera på sådant sätt som sökanden hade begärt har sökanden i det aktuella fallet inte avsett att väcka förevarande talan i enlighet med artikel 263 FEUF för att få till stånd en ogiltigförklaring av Europeiska rådets beslut att inte vidta sådana åtgärder som hade begärts i anmodan att vidta åtgärder, såsom det angavs i nämnda skrivelse av den 24 juni 2019. Det är emellertid inom ramen för en sådan talan om ogiltigförklaring som sökanden i förekommande fall, med förbehåll för att denne kan motivera begäran om att rådet skulle vidta åtgärder mot ett beslut, hade kunnat bestrida Europeiska rådets motivering för sitt beslut att inte utestänga Republiken Tjeckiens premiärminister från att delta i de omtvistade mötena vid denna institution. |
|
33 |
Det förhållandet att sökanden i sin skrivelse av den 2 juli 2019 hade begärt kompletterande förtydliganden från Europeiska rådet i fråga om tillämpningsområdet för dess skrivelse av den 24 juni 2019, vilket utgjorde svar på anmodan att vidta åtgärder och mot vars innehåll sökande hade anmärkningar, påverkar inte den möjlighet som behandlas i punkterna 28–32 ovan att ta upp förevarande talan. Om den kritik som sökanden framfört i sin skrivelse av den 2 juli 2019 i förevarande fall hade kunnat anföras inom ramen för en talan om ogiltighetsförklaring i enlighet med artikel 263 FEUF måste det nämligen konstateras att sökanden likväl inte i nämnda skrivelse på nytt anmodat Europeiska rådet att agera på visst sätt i den bemärkelse som avses i artikel 265 andra stycket FEUF. Följaktligen kan denna skrivelse inte betraktas som en ny anmodan att vidta åtgärder och där Europeiska rådet har underlåtit att agera. |
|
34 |
Vad under alla omständigheter avser frågan huruvida Europeiska rådet i förevarande fall, såsom rådet hävdar i sin invändning om rättegångshinder, inte är skyldigt att vidta åtgärder med avseende på de åtgärder som sökanden begärt i anmodan på grund av att denna institution saknar behörighet att besluta om sådana måste det erinras om att denna fråga inte ingår bland förutsättningarna för att passivitetstalan ska kunna tas upp till prövning utan är en fråga som bör prövas i sak. Det är nämligen just för att avgöra om yrkanden i fråga om passivitet är välgrundade som det ankommer på tribunalen att kontrollera om den berörda institutionen vid en anmodan att vidta åtgärder riktad till denna institution i den mening som avses i artikel 265 andra stycket FEUF är skyldig att agera på så sätt som sökanden har önskat i anmodan att vidta åtgärder (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 september 2011, Ryanair/kommissionen, T‑442/07, ej publicerad, EU:T:2011:547, punkterna 27 och 28). |
|
35 |
I förevarande fall måste det emellertid, oberoende av om påståendena om korruption avseende regeringschefen är välgrundade samt av Ústavní souds (Författningsdomstolen) dom, konstateras att Europeiska rådet, såsom rådet hävdar, inte har något utrymme för skönsmässig bedömning i fråga om tillämpningen av artikel 15.2 FEU när det bjuder in medlemsstaternas stats- och regeringschefer till sina möten. Eftersom det i denna bestämmelse inte anges något ytterligare ska den nämligen tolkas så, att det är medlemsstaternas ansvar att vidta nationella åtgärder, inbegripet konstitutionella bestämmelser, för att avgöra om de vid Europeiska rådets möten ska vara företrädda av sina statschefer eller av sina regeringschefer och i förekommande fall om det finns skäl som hindrar en av dem att företräda sin respektive medlemsstat i Europeiska rådet. |
|
36 |
Utan att det inverkar på det förfarande som anges i artikel 7 FEU eller de förfaranden som anges i artiklarna 258 och 259 FEUF, vad beträffar omtvistade betalningar på olika politikområden som skett i unionens namn och för dess räkning, i händelse det saknas nationella bestämmelser som kan förhindra varje uppenbar intressekonflikt hos en medlemsstats företrädare underbyggs denna slutsats än desto mer av att behörighetsfördelningen inom en medlemsstat omfattas av det skydd som ges i artikel 4.2 FEU, enligt vilken unionen ska respektera medlemsstaternas nationella identitet, som kommer till uttryck i deras politiska och konstitutionella grundstrukturer (se dom av den 18 juni 2020, Porin kaupunki, C‑328/19, EU:C:2020:483, punkt 46 och där angiven rättspraxis). |
|
37 |
I enlighet med artikel 15.2 FEU ankommer det sålunda på medlemsstaterna ensamma att med tillämpning av sina nationella konstitutionella bestämmelser fastställa om de inom ramen för Europeiska rådets olika överläggningar ska vara företrädda av sin statschef eller sin regeringschef. Det är följaktligen uppenbart att Europeiska rådet inte har åsidosatt artikel 265 tredje stycket FEUF genom att inte vidta några åtgärder och detta oberoende av om företrädaren för Republiken Tjeckien med avseende på artikel 325.1 FEUF och artikel 61.1 i förordning 2018/1046 befann sig i en intressekonflikt. |
|
38 |
I fråga om påståendena angående den möjliga intressekonflikten hos Republiken Tjeckiens premiärminister måste det dessutom erinras om att korrektheten av de betalningar som unionen utför av medel som betalas ut i dess namn och för dess räkning, inom medlemsstaterna, omfattas av den unionslagstiftning som är tillämplig på medlen och av de villkor som anges i unionslagstiftningen, såsom exempelvis de betalningar som avses i målet T‑76/20 Republiken Tjeckien/kommissionen, vilket är anhängigt vid tribunalen. |
|
39 |
Av det ovan anförda följer att den invändning om rättegångshinder som gjorts av Europeiska rådet ska godtas och att talan därmed ska avvisas såsom ej möjlig att uppta till prövning och under alla omständigheter såsom uppenbart ogrundad, varvid det som svar på sökandens argumentation att han nekats rättslig prövning i händelse hans talan skulle avvisas såsom ej möjlig att uppta till prövning framhålls att artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna inte ändrar det i fördragen föreskrivna systemet med domstolsprövning, trots att sökanden är ledamot av ett nationellt parlament och är utsatt för fysiska hot (dom av den 3 oktober 2013, Inuit Tapiriit Kanatami m.fl./parlamentet och rådet, C‑583/11 P, EU:C:2013:625, punkt 97, och beslut av den 28 februari 2017, NF/Europeiska rådet, T‑192/16, EU:T:2017:128, punkt 74). |
Rättegångskostnader
|
40 |
Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Eftersom Europeiska rådet yrkat detta ska sökanden förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. |
|
Mot denna bakgrund beslutar TRIBUNALEN (åttonde avdelningen) följande: |
|
|
|
Luxemburg den 17 juli 2020. Justitiesekreterare E. Coulon Ordförande J. Svenningsen |
( *1 ) Rättegångsspråk: engelska.