—

Sökandebolaget gör i det avseendet gällande att artikel 7 i genomförandeförordning (EU) 2019/661 strider mot artiklarna 15 och 16 i förordning (EU) 517/2014, eftersom den innebär att den befintliga aktören som kontrolleras av den enda deklaranten inte får tilldelas kvoter som beräknats på grundval av egna referensvärden eller att kvoterna uteslutande ska tilldelas den enda deklaranten, som har samma verkliga huvudman som den första befintliga aktören.

—

Sökandebolaget gör i det avseendet gällande att kommissionens beslut, som på ett oskäligt sätt berövar dess dotterbolag de fluorkolvätekvoter som det har rätt till på grundval av dess egna referensvärden, strider mot sökandebolagets grundläggande rättigheter. Även om bestämmelserna i genomförandeförordningen syftar till att begränsa/förhindra tilldelning av kvoter till nya aktörer som inte tidigare varit verksamma på marknaden, utgör kommissionens tillämpning av dessa bestämmelser med avseende på sökandebolagets dotterbolag (och därmed med avseende på sökandebolaget självt) maktmissbruk. De åberopade bristerna och skälen gäller även för det fall de kvoter som sökandebolagets dotterbolag har rätt till ska anses ha tilldelats sökandebolaget i egenskap av enda deklarant.

—

Sökandebolaget gör i det avseendet gällande att kommissionens tillämpning av artikel 7 i genomförandeförordning 2019/661 går långt utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de mål som eftersträvas med förordningarna, det vill säga att åstadkomma en bättre och effektivare användning av det elektroniska registret. De åberopade bristerna och skälen gäller även för det fall de kvoter som sökandebolagets dotterbolag har rätt till ska anses ha tilldelats sökandebolaget i egenskap av enda deklarant. I det fallet gör sökandebolaget gällande att det sätt som de angripna besluten ingriper i den affärsmässiga organisationen av den koncern som sökandebolaget är ansvarigt för samt de bokföringsmässiga, skattemässiga och ekonomiska konsekvenser som detta innebär inte på något sätt är berättigat eller rimligt mot bakgrund av de mål som eftersträvas med den aktuella lagstiftningen.

—

Sökandebolaget gör i det avseendet gällande att den skada som drabbat dess verksamhet till följd av beslutet att inte tilldela dess dotterbolag kvoter – även om kvoterna ska anses ha tilldelats sökandebolaget självt – utgör ett åsidosättande av de grundläggande friheterna på den inre marknaden, såsom etableringsfriheten och fri rörlighet för kapital. Sökandebolaget är nämligen ett bolag som bildats enligt italiensk rätt som har utnyttjat etableringsfriheten och den fria rörligheten för kapital, vilka är friheter som garanteras i unionsrätten, och förvärvat ett bolag bildat enligt spansk rätt i syfte att bedriva en del av sin affärsverksamhet på den spanska marknaden.

—

Sökandebolaget gör i det avseendet gällande att bolaget har rätt att organisera sin egen affärsverksamhet och den koncern som det kontrollerar, på grundval av rimliga lönsamhetsprognoser med ledning av tilldelning av kvoter som beräknats på grundval av (också) det spanska dotterbolagets referensvärden. Beslutet att inte tilldela Tazzetti, SA några kvoter strider mot dessa principer och utgör ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten i artikel 296 FEUF, eftersom kommissionen inte lämnat någon förklaring till sitt val och det saknas en intresseavvägning. Detta åsidosättande gör sig gällande även om det spanska dotterbolagets kvoter ska anses ha tilldelats sökandebolaget självt i egenskap av enda deklarant.

—

Sökandebolaget gör i det avseendet gällande att de angripna besluten medför att Tazzetti,SA försätts i en situation som inte skiljer sig från den situation som gäller för nya aktörer på marknaden, trots att Tazzetti, SA – som är sökandebolagets dotterbolag – precis som sökandebolaget självt är en befintlig aktör som sedan länge är verksam på marknaden.