Talan väckt den 25 september 2019 – Fondazione Cassa di Risparmio di Pesaro m.fl./mot kommissionen

(Mål T-635/19)

(2019/C 383/80)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Fondazione Cassa di Risparmio di Pesaro (Pesaro, Italien), Montani Antaldi Srl (Pesaro), Fondazione Cassa di Risparmio di Fano (Fano, Italien), Fondazione Cassa di Risparmio di Jesi (Jesi, Italien), Fondazione Cassa di Risparmio della Provincia di Macerata (Macerata, Italien) (ombud: advokaterna A. Sandulli och B. Cimino)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska:

—	Fastställa att kommissionen är utomobligatoriskt skadeståndsskyldig på grund av att den – genom rättsstridiga instruktioner som lämnats till nationella italienska myndigheter – hindrat Fondo Interbancario italiano per Tutela dei Depositis rekapitalisering av Banca delle Marche.

—	Förplikta Europeiska kommissionen att ersätta de skador som sökandena förorsakats, beräknade enligt de kriterier som anges i ansökan eller på så sätt tribunalen finner skäligt.

—	Förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena fyra grunder.

Första grunden: Upptagande till sakprövning av skadeståndsyrkandet

—

Sökandena gör gällande att den lidna skadan kan tillskrivas en unionsinstitution, även om Banca delle Marches åtgärder formellt har antagits av en nationell myndighet. Banca d’Italia har inte alls använt sig av sitt utrymme för skönsmässig bedömning i detta avseende utan har agerat med stöd av precisa instruktioner från Europeiska kommissionen. Mot bakgrund av hur kommissionen utövat sina befogenheter har sökandena berövats möjligheten att väcka en ordinarie talan om ogiltigförklaring vid tribunalen varför talan om skadestånd utgör det enda tillgängliga rättsmedlet.

Andra grunden: Allvarligt och uppenbart åsidosättande av unionsrätten

—

Sökandena gör här gällande att Europeiska kommissionen hindrat FITD:s rekapitalisering av Banca delle Marche med motiveringen att ingripandet utgjorde statligt stöd. Fondo interbancario är emellertid en privat rättssubjekt som använder privata medel och som inte står under någon statlig myndighets kontroll, i likhet med vad tribunalen för övrigt nyligen fastställde i det förenade målen Tercas/kommissionen (T-98/16, T-196/16 och T-198/16). Det rörde sig således om en fullständigt rättsenlig räddningsaktion i överensstämmelse med marknadsreglerna. Åsidosättandet är likaledes allvarligt och uppenbart med hänsyn till de mycket tydliga tillämpliga bestämmelserna på området, fast rättspraxis från unionsdomstolarna och till att Europeiska kommissionen saknar utrymme för skönsmässig bedömning.

Tredje grunden: Skada föreligger

—

Sökandena gör i detta avseende gällande att det agerande som läggs Europeiska kommissionen till last utgör den faktiska och enda orsaken till den skada de lidit. Det framgår nämligen med säkerhet av handlingarna i målet (i) att de italienska myndigheterna eftersträvat varje möjlig lösning för att förhindra upplösning av Banca delle Marche och att detta omöjliggjorts av Europeiska kommissionens invändningar, (ii) att sådana alternativa lösningar i betydande utsträckning skulle ha begränsat skadeverkningarna för aktieägare och obligationsinnehavare.

Fjärde grunden: Beräkning av skadan

—	Sökandena gör härvid gällande att skadan beräknas utifrån det restvärde som obligationer och aktier i Banca delle Marche som sökandena ägde skulle ha haft om – i stället för upplösning – FITD hade fått möjlighet att slutföra rekapitaliseringen av Banca.