Talan väckt den 4 juni 2019 — Google och Alphabet mot kommissionen

(Mål T-334/19)

(2019/C 255/60)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Google LLC (Mountain View, Kalifornien, Förenta staterna), Alphabet, Inc. (Mountain View) (ombud: advokaten C. Jeffs, J. Staples, Solicitor, D. Beard QC och J. Williams, Barrister)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	helt eller delvis ogiltigförklara kommissionens beslut av den 20 mars 2019 i ärende COMP/AT.40411 — Google Search (AdSense),

—	följaktligen, eller alternativt, genom utövande av dess obegränsade behörighet, upphäva eller sätta ned de böter som påförts sökandena, och

—	i vart fall förplikta kommissionen att ersätta sökandenas rättegångskostnader i samband med detta förfarande.

Grunder och huvudargument

Talan avser ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 20 mars 2019 om ett förfarande enligt artikel 102 FEUF och artikel 54 i EES-avtalet (AT.40411 — Google Search (AdSense)). Sökandena bestrider påståendet att det föreligger tre överträdelser och att dessa utgör en enda, fortlöpande överträdelse, samt motsätter sig påförandet av böter.

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

Första grunden: Det omtvistade beslutet innehåller en felaktig marknadsdefinition och således en felaktig bedömning av den dominanta ställningen. Framför allt var det fel att slå fast att

—	”search ads” (sökannonser) och annonser som inte är ”search ads” inte konkurrerar med varandra, och att

—	direkt sålda annonser och annonser sålda via en mellanhand inte konkurrerar med varandra.

Andra grunden: Det omtvistade beslutet innehåller en felaktig bedömning genom att det slås fast att Googles så kallade exklusivitetsklausul (”Site-Exclusivity Clause”) utgjorde missbruk. Det omtvistade beslutet

—	betecknar felaktigt denna ”Site-Exclusivity Clause” som en exklusiv leveransskyldighet,

—	innehåller den felaktiga bedömningen att det i beslutet inte behövdes analyseras om det var sannolikt att nämnda ”Site-Exclusivity Clause” hade konkurrensbegränsande effekter, och

—	visar inte att det var sannolikt att nämnda ”Site-Exclusivity Clause” var konkurrensbegränsande, oavsett hur denna klausul betecknas.

Tredje grunden: Det omtvistade beslutet innehåller en felaktig bedömning genom att det slås fast att Googles klausul om ”premium placement and minimum Google ads” (”placeringsklausulen”) utgjorde missbruk. Det omtvistade beslutet

—	betecknar placeringsklausulen på ett felaktigt sätt, och

—	visar inte att det var sannolikt att placeringsklausulen var konkurrensbegränsande.

Fjärde grunden: Det omtvistade beslutet innehåller en felaktig bedömning genom att det slås fast att Googles klausul om tillåtande av likvärdiga annonser (”ändringsklausulen”) utgjorde missbruk. Det omtvistade beslutet

—	visar inte att det var sannolikt att ändringsklausulen var konkurrensbegränsande,

—	och alternativt anförs att kommissionen i sitt beslut felaktigt bortser från att ändringsklausulen var sakligt motiverad därför att den skyddade webbplatsanvändare, publicerare, annonsörer och Google och/eller att eventuella utestängningseffekter vägdes upp av fördelarna med klausulen.

Femte grunden: Beslutet innehåller ett felaktigt påförande av böter och en felaktig beräkning av dessa böter. I det omtvistade beslutet

—	bortser kommissionen från att Google saknar uppsåt och inte har varit försumlig, samt att kommissionen valt ut detta ärende för åtaganden,

—	alternativt anförs att böterna har beräknats på ett felaktigt sätt, och

—	vidare eller alternativt anförs att beslutet strider mot proportionalitetsprincipen.