Talan väckt den 15 april 2019 — Pech mot rådet

(Mål T-252/19)

(2019/C 213/59)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Laurent Pech (London, Förenade Kungariket) (ombud: advokaterna O. Brouwer och T. McGrath)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

i första hand, ogiltigförklara rådets beslut som återfinns i en skrivelse till sökanden av den 12 februari 2019 att inte bevilja full tillgång till handling ST 13593 2018 INIT (rättsutlåtande från rådets juridiska avdelning av den 25 oktober 2018) enligt artikel 4.2 och 4.3 i förordning 1049/2001 (1),

—	i andra hand, förplikta rådet att bevilja en mer omfattande delvis tillgång till handling ST 13593 2018 INIT enligt artikel 4.6 i förordning 1049/2001, och

—	förplikta rådet att ersätta sökandens rättegångskostnader, inklusive eventuella intervenienters kostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

Första grunden: Felaktig rättstillämpning och felaktig tillämpning av artikel 4.2 andra strecksatsen i förordning 1049/2001.

—	Sökanden gör gällande att rådet inte har visat att den begärda handlingen innehåller juridisk rådgivning.

—

Sökanden gör vidare gällande att rådet felaktigt tolkade och tillämpade artikel 4.2 andra strecksatsen i förordning 1049/2001 genom att inte beakta de bestämmelser i unionens primärrätt som sammanfattats i ansökan och principen om största möjliga tillgång till unionens rättshandlingar. Rådet hänvisade även till oklara och subjektiva begrepp som inte återfinns i unionsrätten för att motivera att handlingen inte lämnades ut.

—	Rådet gjorde en felaktig rättstillämpning och tillämpade testet om huruvida det förelåg ett övervägande allmänintresse felaktigt.

Andra grunden: Felaktig rättstillämpning och felaktig tillämpning av artikel 4.3 första stycket i förordning 1049/2001.

—	Sökanden gör gällande att rådet inte har visat att ett fullständigt utelämnande specifikt och faktiskt skulle undergräva det aktuella beslutsförfarandet.

—	Rådet tolkade och tillämpade artikel 4.3 första stycket i förordning 1049/2001 och unionsdomstolarnas rättspraxis felaktigt genom att inte beakta de bestämmelser i unionens primärrätt som sammanfattats i ansökan och principen om största möjliga tillgång till unionens rättshandlingar.

—	Rådet underlät att göra en riktig bedömning av allmänintresset av ett utlämnande.

Tredje grunden: Sökanden yrkar i andra hand, för det fall att rätten skulle finna att de undantag som görs gällande skulle vara tillämpliga på den begärda handlingen, att rådet har åsidosatt artikel 4.6 i förordning 1049/2001, eftersom rådet uppenbart har underlåtit att uppfylla skyldigheten att bevilja (riktig och erforderlig) delvis tillgång till den begärda handlingen såsom det borde ha gjort enligt nämnda artikel 4.6, genom att inte lämna ut någon del av det avsnitt som avser den rättsliga bedömningen.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 2001, s. 43).