Mål T‑305/19

Welmax + sp. z o. o. sp.k.

mot

Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

Tribunalens dom (nionde avdelningen) av den 8 juli 2020

”EU-varumärke – Invändningsförfarande – Internationell registrering som designerar Europeiska unionen – Ordmärket welmax – Det äldre EU-ordmärket valmex – Tidsfrist för överklagande till överklagandenämnden – Överklagandet har lämnats in för sent – Den tidpunkt då fristen börjar löpa – Delgivning – Bevis på avsändning genom rekommenderat brev – Meddelande genom e-postmeddelande – Skyldigheten att betala överklagandeavgiften inom fristen har inte iakttagits – Överklagandet anses inte ha ingetts – Räckvidden av framställningar om rättelse – Artikel 68.1 i förordning (EU) 2017/1001 – Artiklarna 23 och 56–58 i delegerad förordning (EU) 2018/625”

EU-varumärke – Överklagande – Tidsfristen och formen för överklagandet – Överklagandeavgiften har betalats efter det att den föreskrivna fristen har löpt ut – Överklagandet anses inte ha ingetts – Framställningen om rättelse har gjorts efter det att tidsfristen har löpt ut – Räckvidd

(Europaparlamentets och rådets förordning 2017/1001, artiklarna 68.1, 104 och 105; kommissionens förordning 2018/625, artikel 23.1 c och 23.3)

(se punkterna 65 och 71–77)

Resumé

Genom dom av den 8 juli 2020, Welmax +/EUIPO - Valmex Medical Imaging (welmax) (T‑305/19), ogillade tribunalen överklagandet av det beslut som meddelades av överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO), genom vilket överklagandenämnden avslog det överklagande som Welmax + (nedan kallat klaganden) hade gett in med motiveringen att överklagandeavgiften inte hade betalats inom den föreskrivna fristen.

I förevarande fall beslutade EUIPO:s invändningsenhet den 4 juli 2018 att inte bevilja klagandens ordmärke welmax det skydd som en internationell registrering i unionen medför avseende vissa varor. Till följd av ett e-postmeddelande av den 20 september 2018 från klaganden, genom vilket EUIPO underrättades om att klaganden ännu inte hade mottagit invändningsenhetens beslut, översände EUIPO detta beslut genom e-postmeddelande av den 21 september 2018. Klaganden överklagade detta beslut genom skrivelse som inkom till EUIPO den 26 oktober 2018. EUIPO mottog emellertid överklagandeavgiften först den 24 december 2018. EUIPO:s överklagandenämnd avslog därför överklagandet såsom om det inte hade getts in med motiveringen att överklagandeavgiften hade betalats för sent.

Tribunalen påpekade inledningsvis att överklagandeavgiften ska ha betalats för att överklagandet ska anses ha getts in. Betalningen ska därför ske inom två månader från dagen för delgivningen av det angripna beslutet. Tribunalen noterade därefter att fristen på två månader för betalning av överklagandeavgiften i förevarande fall löpte ut den 21 november 2018. Fristen började löpa från och med delgivningen genom e-postmeddelande den 21 september 2018. Tribunalen fann således att överklagandeavgiften som mottogs den 24 december 2018 hade betalats för sent.

Tribunalen påpekade i detta hänseende att de möjligheter till rättelse som föreskrivs i artikel 23.1 c i delegerad förordning 2018/625 ( 1 ) för att förhindra att överklagandet avvisas, inte omfattar utebliven betalning av överklagandeavgiften. Enligt artikel 23.3 i samma förordning ska nämligen överklagandet inte anses ha lämnats in om överklagandeavgiften har betalats efter det att den föreskrivna fristen har löpt ut. Det finns i sådana fall inte någon annan möjlighet till rättelse än återställande av försutten tid (restitutio in integrum), som omfattas av de särskilda bestämmelserna i artikel 104 i förordning 2017/1001. ( 2 ) Klaganden ingav emellertid inte någon ansökan om återställande av försutten tid (restitutio in integrum).

Tribunalen påpekade vidare att endast oförutsebara omständigheter eller force majeure, eller ett ursäktligt misstag – vilket klaganden inte hade påstått – kunde motivera att överklagandeavgiften inte hade betalats inom den föreskrivna fristen. Tribunalen påpekade dessutom att det inte ankom på EUIPO att påminna klaganden om att överklagandeavgiften skulle betalas inom fristen.

Tribunalen fann således att överklagandenämnden hade gjort en riktig bedömning när den fann att överklagandeavgiften, som mottogs den 24 december 2018, hade betalats för sent och klagandens överklagande därmed inte kunde anses ha getts in.

( 1 ) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/625 av den 5 mars 2018 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 om EU-varumärken och om upphävande av delegerad förordning (EU) 2017/1430 (EUT L 104, 2018, s. 1).

( 2 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (EUT L 154, 2017, s. 1).