1)

Ska med [uttrycket] arbetstid, enligt definitionen i artikel 2 led 1 i direktiv 2003/88/EG, (1) avses ”all tid i enlighet med nationell lagstiftning eller praxis då arbetstagaren står till arbetsgivarens förfogande samt därvid utför aktiviteter eller uppgifter” på grundval av ett enda avtal (på heltid) eller på grundval av samtliga (anställnings-)avtal som den berörda arbetstagaren har ingått?

2)

Ska medlemsstaternas skyldigheter enligt artikel 3 i direktiv 2003/88/EG (skyldigheten att vidta de åtgärder som behövs för att se till att varje arbetstagare får minst elva timmars sammanhängande ledighet per 24-timmarsperiod) och artikel 6 b i direktiv 2003/88/EG (skyldigheten att vidta de åtgärder som behövs för att se till att den genomsnittliga arbetstiden under varje sjudagarsperiod inklusive övertid inte överstiger 48 timmar) tolkas så, att de inför gränser vad gäller ett enda avtal eller samtliga avtal som en arbetstagare ingår med en och samma arbetsgivare eller flera arbetsgivare?

3)

Om svaret på den första och den andra frågan innebär en tolkning enligt vilken medlemsstaterna inte på nationell nivå får reglera tillämpningen av artiklarna 3 och 6 b i direktiv 2003/88/EG med avseende på varje [enskilt] avtal – i avsaknad av nationella lagbestämmelser enligt vilka den minimala dygnsvilan och maximala veckoarbetstiden ska fastställas i förhållande till arbetstagaren (oberoende av hur många anställningsavtal som arbetstagaren ingår med en och samma arbetsgivare eller flera arbetsgivare) –, får en offentlig institution i en medlemsstat, som handlar på statens vägnar, då åberopa att bestämmelserna i artiklarna 3 och 6 b i direktiv 2003/88/EG ska tillämpas direkt och besluta om påföljder för en arbetsgivare som inte har iakttagit de gränser för dygnsvila och/eller maximal veckoarbetstid som föreskrivs i direktivet?