1)

Ska artikel 19.1 andra stycket, artikel 2, artikel 4.3 och artikel 6.3 FEU, i förening med artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 267 tredje stycket FEUF, tolkas så, att en domstol i sista instans i en medlemsstat – i ett förfarande för fastställelse av att det inte föreligger ett tjänstgöringsförhållande – får slå fast att en person som delgivits beslutet som utnämning som domare vid den domstolen inte ska anses vara en domare, då utnämningen beslutats i strid med principen om ett effektivt domstolsskydd eller på ett sätt som inte är förenlig med denna princip, för det fall den aktuella domstolen avsiktligt har förhindrats att pröva dessa frågor innan utnämningsbeslutet meddelades?

2)

Ska artikel 19.1 andra stycket, artikel 2, artikel 4.3 och artikel 6.3 FEU samt artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna i förening med artikel 267 FEUF tolkas så, att det är fråga om ett åsidosättande av principen om ett effektivt domstolsskydd då ett beslut om utnämning av en domare meddelas efter det att den nationella domstolen har hänskjutit en fråga angående tolkning av unionsrätten och svaret på den ställda frågan är beroende av en bedömning av huruvida de nationella bestämmelser som ligger till grund för utnämningsbeslutet är förenliga med unionsrätten?

3)

Ska artikel 19.1 andra stycket, artikel 2, artikel 4.3 och artikel 6.3 FEU samt artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna tolkas så, att principen om ett effektivt domstolsskydd har åsidosatts genom att denna princip inte garanteras när beslutet om utnämning av domare i en domstol i en medlemsstat har meddelats efter ett utnämningsförfarande som uppenbart strider mot medlemsstatens bestämmelser om utnämning av domare?

4)

Ska artikel 19.1 andra stycket, artikel 2, artikel 4.3 samt artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna i förening med artikel 267 tredje stycket FEUF ska tolkas så, att principen om ett effektivt domstolsskydd utgör hinder för att den nationella lagstiftaren inom domstolen i sista instans i en medlemsstat inrättar en organisatorisk enhet som inte är en domstol i den mening som avses i unionsrätten?

5)

Ska artikel 19.1 andra stycket, artikel 2, artikel 4.3 samt artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna i förening med artikel 267 tredje stycket FEUF ska tolkas så, att beslutet avseende frågan huruvida det föreligger ett tjänstgöringsförhållande och en ställning som domare, när det gäller en person som har meddelats beslut om utnämning till domare i domstolen i sista instans i en medlemsstat, inte kan avgöras av den organisatoriska enhet vid denna domstol som är behörig enligt den nationella rätten – och till vilken enhet denna person har förordnats – vilken uteslutande består av personer vars utnämningsbeslut påverkas av de fel som avses i frågorna 2–4, och vilken av dessa skäl inte utgör en domstol i den mening som avses i unionsrätten, utan denna fråga ska avgöras av en annan organisatorisk enhet inom ramen för nämnda domstol som uppfyller unionsrättens krav på en domstol?